De grå hårens tid

Just nu är det SÅ mycket som händer och snurrar kring oss att jag inte hinner med. Vare sig i ren praktisk mening eller känslomässig. Allt ska ske Nu. Eller igår. Och det handlar om stora beslut. Beslut. Som. Ska. Fattas. Mycket att tänka på. Jag tror att jag har fått en hel drös grå hårstrån under de senaste tio dagarna. Samtidigt är det de sista skälvande veckorna av sommarlovet. Eller ja, snart bara veckAN, i singularis.

Jag hämtade hem en otroligt lycklig men trött Storasyster idag från Camp Oliver. "Detta har varit den roligaste veckan i mitt liv!" utbrast hon när vi kom hem. Så nu lär det bli lite känslomässig jet-lag för henne gissar jag. Mitt älskade Hjärta. Jag vet exakt hur hon känner. Det har jag upplevt själv flera gånger under tiden som barn och tonåring. Detta att vara med om något fantastiskt utan föräldrarna. Bortrest. Som i en annan värld. En bubbla. Av allt som är kul, spännande och annorlunda. Men ändå tryggt. Att sedan komma hem till vardagen är ofta ganska jobbigt. Tills man återanpassat sig till tråk-föräldrarna och jobbiga lillbrorsan igen. Vi får se hur lång tid det tar. Men jag är så fantastiskt GLAD över att det är SÅ BRA hon haft det denna veckan. Att prova sina vingar. För förta gången. Och fixa det. Minnen för livet.

Själv är jag trött och tycker det känns extra skönt med helg. Även om tankarna inte "tar helg" så är det ändå skönt att inte behöva jobba samtidigt som man har tusen funderingar och känslor på gång.

Plötsligt är hon så stor

I början av sommarlovet fick vi veta att Storasysters After-School-Program skulle organisera, inte enbart ett vanligt "Summer Camp" där barnen kan gå på dagarna, utan dessutom en veckas övernattningsläger en bra bit från där vi bor. Hon och hennes två av hennes bästa kompisar bestämde sig tidigt för att de vill testa detta. Storasyster som vanligtvis inte alls har velat vara hemifrån mycket, och heller inte är van att sova borta, förutom en natts sleep-over hos någon kompis ibland, har under hela sommarlovet sett fram emot den här veckan med skräckblandad förtjusning. Och nu under senaste veckan har hon varit otroligt exalterad över att det snart var dags. Taggad var bara förnamnet.

Så i söndags var det dags att köra henne till Camp Oliver. Vi körde även en av Storasysters bästa kompisar J, eftersom hennes familj flyttade just denna helgen och därför var upptagna med hyrbilar, flyttkartonger och annat. Det var två mycket glada och uppspelta tjejer i baksätet. Och Lillebror hängde med i deras sång och skratt och prat.

På väg!

Väl framme gick vi runt och tittade lite. Vi var tidiga så ingen var där när vi kom, så vi hade gott om tid att kolla in området. Själva lägerområdet ligger ca 45-60 minuter sydost om där vi bor. Det ligger otroligt fint intill Cuyamaca Rancho State park. Här är kommer man in i ett helt annat klimat och en annan natur än vid kusten i San Diego. Detta trots att det inte ligger så långt bort. Men här är det berg, skogar och nu på sommaren, torr hetta. Efter en stund kom ledarna och även fler av deltagarna. Vi hade redan tidiga fått veta att endast 7 tjejer hade anmält sig (inga killar knotigt nog) så det kommer att bli en ganska liten men redan sammansvetsad grupp som ska vistas här ute i "vildmarken" under denna veckan.

Det var hett så vi uppsökte skugga så mycket vi kunde

Stora stenblock är alltid kul att klättra på

Camp Oliver! De här tre fina komisarna lär få en oförglömlig vecka tillsammans. 

Storasyster, J och C.

Självklart ville Lillebror också vara med...

Som tur var finns det pool och om vädret och temperaturen fortsätter såhär hela veckan lär det bli en hel del badande skulle jag tro.

Det fanns flera "cabins" (stugor/baracker) med sovplatser och tjejerna skulle sova i "Ettan" eftersom den var störst och hade bad och dusch inomhus.

Inne var 6 våningssängar utplacerade och alla fick varsin plats. Här är Storasyster med sin kompis C

Ett rum fullt med våningssängar.

Bäddat och klart!

Provligger sängen

Jag undrar just om de här tjejerna (och deras 4 andra kompisar) kommer sova något alls under nätterna, eller om det blir mest prat och fniss...?!

Runtomkring är det berg och skog. Men det var väldigt torrt nu.

När vi lämnade tjejerna och lägret kändes det lite konstigt. Inga tårar. Så stor tjej nu. Men kramas gjorde vi. Än är hon inte för stor för det. Men visst känns det lite underligt. Lillebror var inte helt glad över att vi skulle åka ifrån Storasyster, men framförallt var han nog lite butter över att inte han fick stanna kvar. Camp Oliver hade ju varit jätteroligt tyckte han. Fast när vi förklarade att man var tvungen att sova där utan mamma och pappa i flera nätter kom han på att det nog var rätt bra att åka med oss i bilen trots allt.

I morse fick vi föräldrar ett email från en av ledarna som berättade att allt gått jättebra första kvällen och natten. De hade avslutat kvällen vid en lägereld och gjort s'mores. Om jag känner Storasyster rätt älskade hon det. Särskilt som stjärnhimlen därute måste vara helt fantastisk. Och nu pågår ju meteroitregnet som bäst också, så jag tror det kan vara helt magiskt. Ska sanningen fram så kan jag erkänna att jag nog är lite avundsjuk. Tänk att få vara nio igen och uppleva något så spännande och roligt. Jag är så glad över att min älskade stora tjej just nu skapar minnen för livet.

Sista dagen i juli

Sista dagen i juli. Redan. Sommarlovet har pågått i ungefär en och en halv månad här. Om en månad är Storasyster en "4th Grader". Helt otroligt. Vart försvinner tiden? Om två år börjar hon Middle School och då börjar Lillebror Kindergarten, vilket trots det "konstiga namnet" faktiskt betyder att han börjar skolan kort och gott. Jag skulle väl säga att Kindergarten här är ungefär som en blandning mellan "nollan" och "ettan" i Sverige.

Så vad gör vi då nu när sommaren pågår för fullt? Självklart är detta en väldigt annorlunda sommar jämfört med de somrar vi tidigare haft. Särskilt de sedan vi flyttade hit till San Diego. Under våra två somrar vi haft tidigare här i Kalifornien var jag ju arbetslös vilket betydde att barnen var hemma med mig i stort sett hela sommaren. Förra sommaren gick Storasyster 3 veckor på Summer Camp eftersom hon ville det, men Lillebror var hemma med mig på heltid såklart. Denna sommar har han gått på dagis som vanligt. Förutom när vi var i Seattle tidigare i juli, såklart.

I år är min första sommar här som jag jobbar, så Storasyster har gått på Summer Camp mesta delen. Jag har väldigt lite semester så det blir inte mycket ledigt. Även M som började nytt jobb innan jul har ganska knapert med semesterdagar. Om än fler än mig. Ändå försöker vi ta vara på sommaren så gott vi kan. Vi reste ju till Seattle i början av juli. Och efter det har vi haft en del dagar och kvällar vid poolen och stranden. Vi har ätit de flesta middagarna ute på vår uteplats och sett kolibrina bråka om maten i vår röda kolibrimatare. Storasyster fick sitt livs upplevelse på Universal Studios när hon och hennes bästa kompis J besökte The Wizarding World of Harry Potter. Och så fick vi ju finbesök av våra gamla NYC vänner som nu flyttat till till Los Angeles. M och jag fick fira vår bröllopsdag och det har varit födelsedagskalas för våra närmsta vänners barn. Så en hel del händer här trots att vi inte har någon lång semester.

Nu i mitten av augusti kommer Storasyster att åka på sitt första "Sova-borta-läger". Det är med samma organisation som anordnar hennes dagliga "Summer Camp" men under en vecka får de som vill åka iväg och därmed sova borta. Hon kommer då förhoppningsvis att få dela stuga med två av sina bästa vänner och just nu är hon väldig exalterad över att hon ska få åka iväg på detta äventyr.

Nedan är en del sommarbilder och filmer från de senaste två veckorna. De saker vi gjort som kan räknas som sommaraktiviteter är väl främst att vi hängt en del i poolen och på stranden.

Poolhäng tillsammans med bästa vännerna i deras pool

De här ungarna har alltid så himla kul tillsammans. Det är dessutom väldigt bra att våra vänners poolområde har både en stor pool samt en liten barnpool.

Bästa mellisen är en vid poolen...

Vår egen pool

Här är vi i vår egen pool - en "Poolfie"!
(alltså området där vi bor har en pool som alla hyresgäster får använda)

Lillebror älskar att bada i poolen och har blivit ett litet vattendjur

I lördagskväll åkte vi med våra vänner till La Jolla Shores

Här blev det middag på stranden

Trots att havet låg ett par steg bort så fördrog Lillebror och hans bästa vän M att leka i "pölen", hahaha!

De här två alltså... 

Storasyster och bästa kompisen J var tillbringade däremot mesta tiden i vågorna

Och så grävdes det såklart på stranden också

Jag tror knappt det finns någon bättre "lekplats" för alla åldrar än stranden.

Kvällen var himla mysig, men solen gick i moln nästan med detsamma då vi kom så det blev lite kylslaget på slutet tyckte vi.

Födelsedagskalas

Igår firade vi både Storasysters och Lillebrors bästa vänner som fyller år med tre dagars mellanrum. J blev 9 och M blev 3. Kalaset hölls i en av våra favoritparker tillsammans med några av våra gemensamma vänner samt J's och M's kusin.

Först ut - Vattenballonger!

Sedan paketöppning i skuggan av ett träd

De här tre har verkligen blivit en riktigt härlig trio. Älskar att se hur otroligt bra de leker ihop och hur kul de har tillsammans.

Sedan var det dags för pinjata. J ger basebollträet till sin lillasyster M som får börja. 

Ready...

...Go!!!

Lillebror hade inte riktigt upplevt detta med en pinata tidigare men han tyckte det var himla kul.

Det var en fantastiskt fin kväll så vi stannade kvar och hängde i parken tills det var dags att åka hem och fixa middag. Ett supermysig kalas och ja, det känns otroligt härligt att ha lärt känna de här familjerna som vi numera räknar som våra närmsta vänner. 

Sist men inte minst Grattis till M och J! Det ska bli så roligt att följa ert nya år!

11 år sedan

För 11 år sedan sa vi ja till varandra inför familj och vänner en mycket varm julidag i Stockholm. Det är en dag jag aldrig kommer att glömma. Så mycket känslor. Så mycket kärlek. Till varandra. Men också till alla våra helt fantastiska vänner och våra familjer som var där för att fira tillsammans med oss. Trots att sådana här högtider brukar innebära höga förväntningar så kan jag inte säga annat än att alla mina förväntningar uppfylldes med råge. Det blev en helt fantastisk dag. Det är inte ofta man känner att en dag verkligen blev perfekt, men denna blev verkligen Perfekt. Med stort P. 

Att vi dessutom flyttat till New York året innan, och såg detta som ett underbart tillfälle att samla våra närmaste gjorde ju inte saken sämre. Från eftermiddagen då vigseln hölls utomhus, alldeles intill Västerbron med förbipaddlande kajaker och Stadshuset i bakgrunden (förgrunden?), genom middag med helt underbara tal och roliga lekar, till dans och häng och "korv-med-bröd-vickning" i den sena men ljusnande svenska sommarnatten tillsammans med de vänner och festdeltagare som orkade hänga kvar så länge. Skorna hade för länge sedan åkt av och jag dansade barfota minns jag. Sedan när det ljusnade än mer, stängde och låste vi och tog en taxi genom ett sömnigt Stockholm sådär vid fyra halv fem tiden på morgonen. Trötta men helt fantastiskt lyckliga.

Vår dag

Nu 11 år senare har vi varit med om så mycket. Man tittar i backspegeln och inser hur mycket som faktiskt skett i ens liv och det känns på många vis nästan overkligt. Hur mycket man själv förändrats. Och hur mycket ens relation förändrats. För det gör den ju. 11 år smyger ju inte förbi helt obemärkt. Det har varit upp och det har varit ned. Hit och dit. Så som det ju är i livet. 

När man kollar upp 11-årig bröllopsdag är det visst Stålbröllop som firas. Jag vet inte, men stålbröllop låter kanske inte särskilt romantiskt, men å andra sidan känns det som om stål symboliserar styrka. Och förhoppningsvis innebär ett år in på det andra decenniet av ens liv tillsammans att man hittat en balans och en styrka tillsammans. Rent symboliskt gillar jag även tanken på stål eftersom det ju är en legering. En blandning av flera metaller, främst järn samt kol. Något som man sedan kan forma till nya saker. Hitta nya funktioner för. Men trots detta finns styrkan kvar. Så som ett bra förhållande ska vara. Man blandar. Man formar nytt. Och styrkan finns hela tiden där. Med tanke på att vi numera bor i San Diego där Comic-Con pågår för fullt just nu avslutar jag med att lägga upp en bild på Superman och Superwoman. Stålmannen och Stålkvinnan. 

Bilden ovan är hämtad från: http://www.giantfreakinrobot.com/scifi/difference-supergirl-superman-powers.html

Och om någon funderar på om och hur vi ska fira så lär det bli en biokväll utan barn. Enbart för att vi har sådana fantastiska vänner som kan ställa upp som barnvakter på kort varsel. Kanske bör även sådant läggas till i den här stållegeringen. Inblandning av externt stöd. För att lyckas få till en stark relation krävs ofta ett bra nätverk runtomkring också. Och jag är glad att vi har funnit det här trots att vi flyttat nästan ett halvt klot bort från familj och vänner i Sverige och även en kontinent mellan oss och vårt fd nätverk i New York.

Sommaren i full gång

Vi har just passerat mitten av juli. Nu är det sommar för fullt. Högsommar skulle man väl säga i Sverige. Här är det sommar. Inte lika påtagligt stor skillnad som mot resten av året. Vare sig vädermässigt eller på annat vis. Här i USA har man inga långa semestrar. Här lugnar saker och ting inte riktigt ner sig på samma vis som i Sverige. De flesta tar max någon vecka ledigt eller så. Annars mer någon dag här och där. Kanske i samband med en helg för att få en långhelg. Så det är framförallt i mitt flöde i Instagram och på Facebook jag känner av att det är semestertider. Men där syns det. Och det gör mig lite avis. Jag kan sakna det där att alla liksom går in i semester mode. Att allt går på halvfart. Att det är ok att vara lite slöare. Lite lugnare.

Men som sagt, här är det visserligen lite annorlunda på sommaren, vad gäller folks inställning och humör, men ändå fortsätter det mesta som vanligt. Vi har ändå försökt att få till en del ledighet och att ta vara på juli trots att vi inte har så många semesterdagar. Över "4th of July helgen" var vi ju i Seattle. En stad jag blev väldigt förälskad i trots att vi endast var där i ca 3 dagar. Vi hälsade på gamla kompisar till mig (som jag lärde känna som doktorand på Karolinska) och det var otroligt kul att träffas igen! Under de tre dagarna vi var där gjorde vi lite olika utflykter.

Seattle - Dag 1

Första dagen åkte vi till fantastiskt vackra Snoqualmie Falls (vattenfallet i notrot till Twin Peaks)

Liten hike genom skogen

Vattnet i floden var ganska kyligt, men det var en helt fantastisk dag

Space Needle

Utsikt över Downtown Seattle och sagolika Mt Rainier som visar sig nästan likt en synvilla i horisonten

Seattle - Dag 2

Dagen därpå tog vi en färja till Poulsbo vilket var ett litet samhälle som hade många invånare med rötterna i Skandinavien

Här lunchade vi

På menyn fanns givetvis "Mormors svenska Köttbullar"

Överallt såg man tecken på de skandinaviska och nordiska rötterna

Efter Poulsbo körde vi till Bainbridge Island

På sena eftermiddagen tog vi färjan tillbaka

Seattle - Dag 3

4th of July blev vi bjudna på brunch av våra andra vänner i Seattle 

Lillebror var i Paradiset

Att få köra radiostyrda bilar med de "Stora killarna" var nog bland det roligaste han gjort på länge. På kvällen blev det sedan koll på 4:e juli-fyrverkerierna vilket Lillebror också tyckte var väldigt spännande.

Sedan fick vi finbesök av en kompis från Sverige och hennes familj. Det blev middag hos oss en kväll och sedan zoobesök dagen efter. Jätteroligt att ses. Senaste gången vi träffades var i Stockholm då Storasyster var bara något år gammal.

Zoo-dag med vårt Sverigebesök

Jag och en av mina fina gamla Trådvänner

Linbanetur

Älskade de här flaminogsarna som gick runt och busade med folk

Och nu i helgen fick vi besök av våra gamla NYC-vänner. De bor numera i Pasadena (Los Angeles) och det var fantastiskt roligt att ses. Vi har inte träffat hela familjen på 4 år. Inte sedan vi var och hälsade på i deras lägenhet i Boston. Sommaren 2013. Då var deras yngsta tre år och Oskar var bara en liten liten mikrokrumelur i min mage (men det kände vi inte ens till då).

Tjejerna som knappt minns varandra från då vi bodde 4 våningar ifrån varandra i samma hus i NYC, behövde endast några minuter på sig innan de hittat en massa gemensamma intressen. Sedan försvann de in i Storasysters rum och kom bara ut lite sporadiskt. Mycket prat, skratt och fnitter. Som om det inte alls handlade om år sedan de setts sist. Inte så konstigt kanske. Jag menar, två Ravenclaws kan ju bara inte bli fel!!! Och trots att det var lite jobbigt med avskedet i morse så känns det härligt att veta att de bor så nära nu. Vi kommer definitivt ta en tur till Pasadena om inte alltför länge.

Återförening med våra NYC vänner

Pizzalunch!

Sedan blev det poolen

Skägg?!

Poolgänget med Poolhänget

Middag

Lillebror ville bra gärna sova med Stortjejerna. Men några minuter senare blev han utkörd...

Poolhänget utbytt mot Strandhäng