Bloggvänsmiddag

Läste just på Annikas blogg att hon ska träffa allra finaste Lotta ikväll. Och jag blir sååååå avis!!!! onsdagskväll hade jag själv den fantastiska turen och lyxen att få träffa henne. Då var hon här i San Diego för att jobba. Det blev en middag tillsammans på det goda Thaistället Chi Extraordinary, vilket var ett tips frånen annan fin bloggkompis som faktiskt också heter Annika, samt alla fina Yelp-recensioner. Vi har inte sett på flera år så det var fantastiskt roligt att äntligen kunna snicksnacka en massa och kramas och äta gott och uppdatera oss lite om våra liv, tankar och framtidsfunderingar. Tyvärr gick tiden alldeles för fort och jag tyckte att jag nyss hämtat henne utanför hennes hotell intill Balboa park, när jag plötsligt skulle lämna av henne där igen. Men så är det ju när man har det bra. Tiden springer iväg. Gånger som dessa känns Kalifornien så långt bort. Man vet inte när man alls kommer att träffas igen. Men det var verkligen fantastiskt mysigt och roligt att få träffas.

TACK Käraste Lotta!!!!

Fjärde juli

Independence Day. Idag. 4:e juli. Vår första på flera år som vi inte firar i NYC. Med våra vänner. Herr och Fru Wien samt Familjen Spanjrike (Fru Madrid och Herr Österrike med barn). Det känns lite konstigt ska erkännas. För att fira med dem har liksom blivit lite av en tradition. Men nu. Ny hemstad. Nya traditioner. Gissar jag. Våra vänner här i San Diego "bjöd in oss" till att hänga med dem på den parad tågade genom vår del av San Diego idag. Som f.d New Yorkbo tänkte vi åklart att det skulle bli en massa folk. Vi tog därför inte med vagnen till lillebror. Inte heller stolar. Och vi körde i god tid för att hitta parkering. Men till vår stora förvåning var det hur lätt som helst att hitta parkering. Och väl framme var det sådär lagom med folk. Ingen trängsel alls. Och paraden var sådär lite lagom på alla sätt och vis. Lokala förmågor. Några ungdomslag i olika sporter. En del politiker. Ett par skolor. Och såklart militärer. Samt en hel drös med skönhetsdrottningar. Himmel! Hur många sådana kan det finnas på en sådan här liten plats egentligen?

Efter ungefär en dryg timme var det hela över. Lagom som sagt. Då åkte vi hem igen. Lunchade och tog det lite lugnt. För att senare på eftermiddagen ta en tur till en park en bit bort där Storasyster cyklade och så spelade vi lite fotboll. Familjemys helt enkelt.

I väntan på paraden

Som sagt det var inte någon trängsel direkt  utan gott om plats

Lillebror i de rätta färgerna

Storasyster likaså

Först ut var en brandbil och därefter kom en del polisbilar i olika modeller

Uncle Sam

Här kom det stora "bandet" från vår High School

De har varit så duktiga att de i år blivit uttagna att gå i "The Rose parade" vilket är jättestort

På eftermiddagen blev det en tur med cykeln (om ni zoomar in bilden kan ni kolla in skylten på staketet till vänster bakom Storasyster lite bättre....)

Och vi lirade en hel del fotboll också, något som både Storasyster och Lillebror älskar

Middag på vår uteplats - vietnamesiskt från vår nya favoritrestaurang Pho Ca Dao

En riktigt skön dag blev det. Fjärde juli. Visst saknar jag ändå NYC det gör jag. Fjärde juli var alltid lite speciell där. Med de blå-vit-röda ljusen på husen. Pulsen i staden. Till och med den ångande värmen kan jag sakna liiiiiite. Men det är nog mest nostalgisaknad. Våra vänner däremot de saknar jag och det är en riktig verklig saknad. Jag hoppas de fick en fin dag idag de med.

Att njuta av det man har men att också sakna våren

Jag vill börja med att TACKA alla som kommit med tips på maträtter och webbsidor där man kan hitta recept. TACK TACK TACK!! Så glad att ha fått lite råd om var man kan leta efter mer inspiration.

I övrigt kan jag berätta att värmen nu verkar ha kommit på allvar. De närmaste dagarna ser det ut som om det ska bli lite drygt 30 grader och sol. Sommaren är här! Jag hade gärna haft en lite längre "vår" måste men andra sidan så njuter jag av vädret också. I helgen har vi en playdate inbokad med en av Storasysters kompisar och eftersom det ska bli så varmt hoppas jag att tjejerna ska kunna bada i poolen.

Fast jag gillar nog temperaturer runt 25 grader bäst. Å andra sidan är 30 grader här inte på långa vägar lika "illa" som i NYC där det ju alltid var en enormt hög luftfuktighet under sommaren. Här känns luften torr. Plus att kvällarna faktiskt blir svala. Jag har ju nämnt att vi bor nära öknen och det känns på klimatet en del. Varma dagar men svala nätter. Något jag verkligen tycker om. Det värsta med högsommarvärmen i NYC var just att man aldrig slapp undan värmen och fukten. ACn fick gå för fullt dygnet runt. Annars klibbade man bort. Och om kvällarna kändes det ibland nästan ännu värre då all betong, asfalt och tegel liksom "släppte ifrån sig" den värme som sugits upp under dagen.

Här är det såklart annorlunda eftersom vi inte bor smack, mitt inne i en storstad. Och att dessutom ha tillgång till pool där vi bor, samt att kunna köra till havet på en halvtimme känns inte heller fel nu när den varma årstiden börjar. Men jag har förstått att den stränga vintern på amerikanska ostkusten nu har börjat släppa sitt kyliga grepp. Skönt! OCH jag kan villigt erkänna att när alla vårbilder därifrån (och även från Sverige) kommer att börja slå ut på Insta och Facebook så kommer jag att längta och att sakna. För jag kan säga att sedan vi flyttade hit har jag inte saknat vintern. Alls. Däremot vet jag redan nu att jag kommer att sakna våren. Vårkänslorna. Den där första sprittande energin när vintern släpper taget. Och när allt slår ut i blom.

Jag kommer att sakna körsbärsträden, magnolian och alla andra blommande träd i NYC. Jag kommer att sakna den fantastiska känslan när man strosade runt på Manhattan och solen värmde och folk runtomkring en gick solblekta men glada och alla uteserveringar började fyllas igen. Känslan av att livet återvände.

Och skyarna i vitt och ljusrosa man såg i vissa gathörn där träden stod i full blom. Jag kommer att sakna Vårstaden. Den yrvakna. Som blinkar lite ovant mot den starka vårsolen. Jag kommer att sakna lövsprickningen i Central Park. Att sitta vid dammen och se änderna simma ikapp med de nyss framtagna radiostyrda segelbåtarna. Att inte kunna promenera förbi Balto och säga "hej nu är våren här".

Jag kommer att sakna att ta färjan över till Red Hook. Och att strosa runt i vårsolen vid vattnet i DUMBO och se på Jane´s Carousel. Jag kommer att sakna att kunna ta en springtur runt The Reservoir när det snöar körsbärsblomsblad i luften. Jag kommer att sakna hur solen skiner mellan de höga husen och de skarpa kontraster som uppstår av skuggorna från skyskraporna. Eller att jogga längs med East River och se båtarna som återigen börjar ta sig upp och ned längs med floden. Segelbåtar. Tug boats. Stora fartyg. Och så turistbåtarna.

Ja, jag vet hur mycket jag kommer att sakna just våren. Liksom hösten. I New York City. De var mina absoluta favoritårstider där.

Denna bilden på Storasyster vid Dammen i Central Park är från 5 april förra året. 

Ängelstatyn (Bethesda Fountain) är ett av mina favoritställen i Central Park. Fotot taget i slutet av april förra året

Detta på dammen är taget under samma promenad i Parken.

East River. Vårt närmaste promenadstråk. Bilden från Mors Dag i maj förra året.

Men just nu njuter jag av att slippa klä på en massa kläder på barn som inte vill ha några på sig. Jag tycker det är fantastiskt skönt att det enda man behöver tänka på att ta med sig är solhatt till Lillebror. Och keps till Storasyster. Snart kommer man behöva tänka på solskyddsfaktor och att smörja dem, men än så länge har kläder och skugga räckt. För temperaturen och vädret har hittills varit näst intill perfekt. Visst har det regnat vissa dagar, men mest har det varit sådär lagom skönt. Som en svensk sommardag när den är som bäst. Och ja, det njuter jag av. Det gör mina eftermiddagar med barnen så mycket roligare och enklare. Och våra helger likaså. Här nedan är ett par bilder från veckan som gått.

Storasyster har blivit riktigt "hooked" på Pokémon och förra fredagen spelade hon med en kompis efter skolan. Tyvärr blåste det lite för mycket så de fick avsluta mitt i spelandet eftersom korten ville flyga iväg. Ny spelomgång får snart planeras. Som ni ser satt de i skuggan. De flesta lekparker vi besökt här har bord under tak så att man ska kunna finna skugga. Bra tycker jag.

Och i lördags var vi till Westfield Mall, UTC och testade glassen på The Sloans. 

Inne på The Sloan´s ser det ut såhär.

Förutom glass i massor av olika smaker säljs även godis i olika form samt leksaker.

I tisdags efter skolan stannade vi till vid den lekpark som vi passerar när vi går hem.

När jag ser detta fotot tycker jag att Storasyster ser så stor ut!

Och här är en bild från ikväll. Vi tog en tur till vår favoritlekpark vid halvfemtiden och stannade där någon timme innan det var dags att åka hem och fixa middag. Fantastiskt skön kväll!

Och imorgon är det fredag. Det känns skönt. Trots att jag tycker denna vecka känns som om den gick väldigt fort. Men stundande helg känns alltid bra. Vi har inga stora planer inför helgen. Antagligen lär vi se Mellofinalen på lördag. Och på eftermiddagen då har ju Storasyster sin playdate. Vi måste även börja barnsäkra köket nu. För Lillebror går fram som en virvelvind. Överallt. Men i övrigt inga planer. Vilket känns skönt. Bästa helgerna är ofta dem med lagom blandning av spontanitet och inplanerade saker. Tycker jag. Önskar er alla en fin helg!

Vad äter ni till middag?

Just nu känner jag att jag har enorm torka vad gäller middagstips. Vi har fastnat i en otroligt snäv cirkel där min fantasilöshet vad gäller variation på middagsmat (och även lunch ska tilläggas) nått en nästan fantastiskt torftig lägsta-punkt. Vi navigerar oss fram genom veckan med i stort sett endast 6-7 rätter som går mer eller mindre på repeat här hemma.

Spagetti och köttfärssås. Lax med olika tillbehör som ris, orzo eller eventuellt potatis. Pasta med pesto. Köttfärslimpa. Pasta med köttbullar. Torsk i ugn. Någongång ibland pannkaka (alltid på Storasysters begäran/önskan). Kyckling i någon form, oftast i ugnen eller i slow cookern eftersom det är enklast. Dock har det inte blivit ngn mat alls i slow cookern sedan vi flyttade hit. Varför vet jag inte riktigt för den är faktiskt uppackad till skillnad från vissa andra saker som fortfarande ligger i oöppnade kartonger. Grönsaker till brukar oftast bli en variation av ärtor, edamame, tomat, broccoli, morötter och ibland sallad.

Ja ungefär så ser våra middagar ut. Med någon hämtmat insprängd någongång ibland. Oftast thai eller pizza. Men som sagt, det börjar kännas lite väl tråkigt och samma samma samma. Jag själv är otroligt trött på det vi äter. Tycker alltid att "det åt vi ju nyss". Men inspirationen finns inte. Dels på grund av att det måste vara enkelt och hyfsat snabbt att tillaga. För att laga mer komplicerade rätter ensam med en ettåring som just vid den tiden på dygnet är som mest trött, grinig och bokstavligen antingen måste bli buren (kan meddela att det är tungt att bära en 12-kilos klump med en arm och samtidigt försöka laga mat med den andra, men jag tröstar mig med att det kanske håller gäddhänget borta...) eller annars hänger en i byxorna tills de nästan ramlar av är inget jag klarar av. Särskilt inte som 6-åringen ofta också behöver uppmärksamhet då. Nej, enkelt och snabbt är det enda som fungerar just nu.

Sedan ska det helst vara något som Storasyster kan tänkas äta. Åtminstone en del av. Och det är inte helt lätt eftersom hon tyvärr har en väldigt liten repertoar av mat som hon gillar. Pasta går alltid. Därav alla våra pastabaserade rätter.  Som utlandssvensk känner jag att det är en del svensk "barnfamiljsmat" som jag verkligen saknar här. Som falukorv. Något man kan variera rätt mycket och som Storasyster tycker är jättegott. Likaså blodpudding (eller blodkorv i Skåne). Alltid en efterlängtad rätt när vi är hemma i Sverige. För er som har dessa "delikatesser" och även har små barn kan jag för övrigt tipsa om att använda er av kakformar (pepparkaksformar eller liknande) och trycka ut figurer ur korvskivorna eller blodpuddingsskivorna innan ni steker dem. Det brukar gillas lite extra av de yngre. Men här får vi som sagt klara oss utan falukorv eller blodpudding.

Köttfärs köper jag oftast på Costco. Organic. Där säljs den i 3-pack. Alltså tre sådana här förpackningar "i en". Det är 1 lb (ca 450 gram) i en sådan här fyrkant. 

Där köper jag även det mesta av all pasta vi äter. Detta är bara ett exempel.

Ikväll blev det köttfärslimpa. Med potatismos, lingon och edamame. Igen. Visserligen gott, men som sagt det var inte så länge sedan vi hade just köttfärslimpa. Så gott folk. Om ni har några enkla, goda recept som ni vill dela med er av tar jag mer än gärna emot tips! Även om de är lite småkomplicerade så kan man ju förenkla. Så alla tips emottages tacksamt!

Utflykt till Julian

Förra söndagen gjorde vi en liten utflykt till den lilla orten Julian som ligger en bit nordost från oss. Detta är ett ställe vi har hört talas om flera gånger och som olika personer rekommenderat som resmål. Främst under vintern. Varför? Jo, för här KAN det ibland snöa!

Första gången jag hörde talas om Julian var då jag var på DMV (ung. trafikverket) i december för att skriva teoriprovet här så jag skulle kunna få ett kaliforniskt körkort. Den unga killen (för övrigt iklädd mössa) som rättade mitt test småpratade lite med mig om skillnaden i väder här och i New York. Vi kom in på snö och vinterväglag såklart. Och ja, han nämnde då Julian och att om man saknade snö kunde man åka dit på vintern. Och framförallt skulle man åka dit för att äta deras "Amaaaaazing apple pie!". Senare fick M även höra att det varit "värsta trafiken" till Julian under julledigheten eftersom vi hade det ovanligt kyligt under de dagarna och det då faktiskt snöat där, så San Diego-borna körde till exotiska Julian för att känna på vintern. Vi kände oss just då rätt ointresserade av just snö och kyla men nu i helgen tyckte vi det kunde vara lite roligt att kolla in våra omgivningar lite mer så vi körde dit.

Vägen dit var ett litet äventyr det också. Ganska snart efter att vi lämnat San Diego bakom oss var vi ute i "Vilda Västern-land". Vi bor ju i den bergiga delen av San Diego och kör man österut fortsätter man in i, och upp bland bergen tills man till slut kommer till öknen på andra sidan. Här en bit ut från San Diego passerade vi samhällen som verkligen gav Vilda Västern-känsla. Särskilt i den lilla orten Ramona där husen längs huvudgatan nästan såg ut som kulisser. Och senare på de slingriga vägarna bland bergen kom sedan plötsligt en "Tumble Weed" farande (rullande, blåsande, hoppande) mot oss på vägen, vilket ytterligare förstärkte känslan av "wild wild west".

Väl framme i Julian var vi hungriga och det blev en klassisk amerikansk lunch på Miner´s Diner. Inredningen var rätt rolig med många detaljer. Gamla skyltar, leksaker, tidningar, nummerplåtar från olika delstater, foton... Lillebror hade dock mycket spring i benen så vi fick turas om att sitta ner.

Efter lunchen gick vi ut på huvudgatan för att kolla in Julian. Men vi hade helt missbedömt temperaturen så vi frös som sjutton. Här uppe i bergen en bit inåt landet var det minsann riktigt kyligt jämfört med närmare kusten. Det blev alltså ingen långpromenad utan vi sprang in på lite olika ställen längs med huvudgatan.

Det första stället vi besökte var en affär som sålde allt möjligt. Juldekorationer, souvenirer, kläder, leksaker... Ganska rolig att gå runt och titta i. De hade dessutom en kamin innanför dörren där man kunde värma sig en stund.

Självklart gick vi in på Moms och köpte äppelpaj också. Ni vet den där "amaaaaazing pajen". Men i efterhand fick vi reda på att vi även borde köpt apple dumplings (hela äpplen i "degknyten") men det får bli nästa gång. Det fanns för övrigt hur många ställen som helst som gjorde och sålde just äppelpaj och att vi gick in på just Moms var egentligen en ren slump. Men Moms var tydligen en av de första ställen här i Julian som började sälja just äppelpaj.

Nästa ställe var en affär som sålde äppelcider, apple butter (ungefär som kryddat äppelmos), nötter, godis av olika slag samt sylter, marmelader och annat. Till vår stora förvåning sålde de en hel del lakrits. Bland annat bridgeblandning! Jag köpte en lakritsstång som var jättegod även om den inte var salt. Efter detta gick vi i rask takt tillbaka till bilen. Genomblåsta. Sedan körde vi hemåt, men vi tog vägen genom ett par State Parks (William Heise County Park, Cuyamaca State Park) och naturen här var helt fantastiskt vacker. Men det blir mer bilder från resan hem i ett senare inlägg. Här kommer lite bilder från själva Julian.

Storasyster med sin enorma Milk Shake på Miner´s Diner

Huvudgatan

Att det odlas äpplen i Julian rådde det ingen tvivel om inne i affärerna

Lakritsgodis!!

Moms, ett av de första ställena som började sälja hemgjorda äppelpajer

Pajer och annat gott

Apple dumplings (som vi vill testa nästa gång)

Äpplen är som sagt genomgående tema för de flesta affärer, caféer och restauranger här i Julian

På väg till vår bil såg vi även både fängelset och banken. Bra att ha nära till fängelset när man haffar bankrånare...