Idag skulle
min pappa fyllt 80 år om han levt. Det känns konstigt.
Jag har svårt att tänka mig hur han skulle varit som 80-åring. I mitt minne är han för alltid i 50-års åldern.
Alltid i färd med att göra något. Aldrig stilla. Det var Båten. Bilen. Huset. Gräsmattan. Eller spela badminton. Eller åka långfärdsskridskor. Det senare långt långt långt innan det blev hippt och populärt. Jag minns faktiskt hans första som var gjorda av trä och som han använde många år. Tror han köpte nya i metall någonting i mitten av 80-talet. Då fick även jag mina så jag kunde åka med honom och gubbarna. Jo, för på den tiden var det bara "gubbar" som åkte. Eller så
pratade han i telefon. Det gjorde han ofta. Alltid jobbet. Och det var nästan alltid någon kris. Byggbranschen då och nu är nog rätt lika. Förutom att
det väl är ännu mindre marginaler nu och därmed mer stress.
Jag tror han var en av de första som fick "mobiltelefon". Vilket på den tiden var en stor tung låda med lur och lös antenn som man bar runt på. Kunde montera i bilen och även i båten.
Allra bäst trivdes han ändå i båten. Splitsa tampar. Laga läckor. Putsa och dona. Och så segla såklart.
Jag tror att om min pappa finns någonstans så är det i skärgården. För där mådde han bäst. Lilla Pappa. 80 år sedan du föddes idag. Och nästan 24 år sedan jag såg dig för sista gången.
Ibland undrar jag vad du tänkt om du vetat att jag hamnat ända borta i Kalifornien. Via New York.
