December. Vi är redan en dryg vecka in i årets sista månad. Snart har vi bott här ett år. Ett år som känns både långt och kort samtidigt. Ni vet, sådär som det gör när allt är nytt. Hittills har de senaste veckorna varit hektiska tycker jag. Mycket. Hela tiden. Inte så mycket andrum. Saker som händer. Saker som ska göras. Hemma. I skolan. Och utanför. Så som det ofta är i slutet av ett år. Nu i söndags fick vi iallafall äntligen tid att sätta ihop årets pepparkakshus. Storasyster gjorde i stort sett allt själv utom att just "limma ihop" det. Hon är så himla stor nu. Fixar och trixar. Vi fick dock ta det i två omgångar eftersom taket inte riktgt torkat ordentligt (vi var lite för ivriga och snabba efter ihoplimningen) så helt färdigt blev huset först ikväll.
Lite hjälp med ihopsättningen av huset
Koncentration
Såhär fint hann det bli innan vi var tvungna att sluta för att låta huset torka lite mer
Ikväll gjordes det färdigt och Lillebror ville så gärna så gärna också hjälpa till men till hans stora ilska och förtret fick han inte det....
Två små pappisar på taket. En utan arm...!
Och slutligen lite snö kring huset också
Stolt dekoratör! Själv tyckte hon att hon "var mest stolt över själva kransen som hon fått till så bra över dörren" (den gröna med röda "band" som man ser här)
Nu väntar ännu ett antal innehållsrika dagar. Imorgon får vi besök av en av mina NY-vänner. Det ska bli otroligt roligt! Hon kommer morgonkväll och stannar till söndag. Vi får se vad vi kan hitta på. Lite stressad är jag kanske över timingen ändå. Detta är ju sista helgen innan vi flyger till Sverige. Och det är inte mycket vi hunnit förbereda än. Men det får väl gå. På något vis brukar det ju alltid fungera. Men visst, det känns som om blodtrycket kommer att stiga en del under de här 10 dagarna som kommer.
