Just nu är det så mycket omkring mig och oss att det
börjar kännas övermänskligt. Min stressnivå är skyhög.
Larmet blinkar hela tiden.
Om en vecka åker vi till Sverige. Härligt säger alla. Men nej, för mig just nu känns det inte härligt. Eller jo, självklart känns det härligt OCKSÅ. Men första känslan just NU är ändå mest "
Hur FAN ska detta gå????"
Anledningen till att vi gör denna resan just nu är framförallt att vi
beslutat oss för att sälja vår lägenhet i Stockholm. Och
nu var i stort sett enda tiden vi kunde ta oss till Sverige för att tömma den och förbereda för försäljningen. Så
denna resan handlar om 10 ynka dagar från det att vi lyfter från Los Angeles, till dess att vi landar där igen. På dessa 10 dagar kommer vi att träffa Skånefamiljen och gosa lite med den nya kusinen. Sedan köra bil upp till Stockholm. Utan våra barn som får stanna hos Farmor och faster och kusinerna nere i Skåne.
Väl i Stockholm blir det lägenhet för hela slanten. Rensa. Fixa. Träffa mäklare. Tömma lägenheten och transportera det vi vill ha kvar av möbler och tillhörigheter till ett förråd för förvaring.
Vi har ca fyra dagar på oss för allt detta. Fem
OM det skulle
krisa. Alltså, jag smäller av. Vid blotta tanken. Sedan kör vi ner till Skåne igen. Kramar barnen och Skånefamiljen och så bär det av till Kastrup för lååååång flygresa tillbaka. Vi kommer landa på en måndag eftermiddag.
Nu är
frågan om vi ska boka hotell för den kvällen o natten eftersom vår erfarenhet från förra långflyg var dåligt när det kom till att navigera hem i Los Angeles trafiken utan att ha sovit på typ ett dygn. Det var INTE bra.
Så kanske ett par timmars sömn på ett flygplatshotell vore bra? Sedan köra hem extrem tidigt på tisdagmorgonen. Så tidigt att det nästan är natt fortfarande alltså.
För att så dra igång med skola, dagis och jobb som vanligt ett par timmar senare...
Den senaste tiden har
mitt huvud varit rätt fullt av saker att tänka på, planera, fundera över. Ta kontakt med mäklare och andra för olika saker. Jämföra tjänster och till viss del priser. Fundera hit och dit.
Detta plus den vanliga vardagssnurren. Med potträning, Fundraisers och Talent Show på Storasysters skola, Årsmöte med svenska Skolan, större projekt på jobbet och så min allmänna oro och frustration kring Mr 45.
Ja himmel. Man känner iallafall att man lever. Sova, det är väl det där man får göra i graven, eller vad man nu brukar säga...?
