Torrey Pines

Vi har ju varit runt och sett oss omkring lite sedan vi flyttade hit för snart exakt 3 månader sedan. Men jag har inte riktigt hunnit med att skriva och visa bilder från flera av våra utflykter. Under julledigheten körde vi omkring och försökte få lite koll på vår nya hemregion och den tog verkligen andan ur oss. På ett positivt sätt. Naturen här omkring är helt fantastiskt storslagen! Dramatisk. Vacker. Vild. På ett sätt jag inte alls har upplevt tidigare. Inte i Sverige. Inte på amerikanska ostkusten. Och som jag redan sagt tidigare så finns här så många olika sorters naturområden och alla är häftiga men på olika vis.

Här tänkte jag visa bilder från Torrey Pines som vi besökte strax efter nyår i år. Detta är en helt magisk plats. Så vacker! En av de saker som gör den så speciell är att den enormt långa stranden omges av branta höga rödskimrande klippor som stupar ner mot sanden. Här kan man välja om man vill promenera längs vågorna längs den milsvida stranden eller om man vill göra en liten hike uppe på klipporna. Eller om man vill göra båda. Det finns nämligen olika vandringsleder där uppe och man får då en helt otrolig utsikt ut över havet. Om man vill läsa mer om Torrey Pines State Natural Reserve kan man läsa på deras egen hemsida här. I inledningen beskrivs området såhär:

"Torrey Pines State Natural Reserve is located within San Diego city limits and yet remains one of the wildest stretches of land on our Southern California coast! Because of the efforts and foresight of the people in this area, 2000 acres of land are as they were before San Diego was developed -with the chaparral plant community, the rare and elegant Torrey pine trees, miles of unspoiled beaches, and a lagoon that is vital to migrating seabirds. One can imagine what California must have looked like to the early settlers, or to the Spanish explorers, or even to the first California residents here, the Kumeyaay people.

There are 8 miles of trails, a visitor center, and guided nature walks on weekends and holidays.

Torrey Pines is visited by travelers from all over the world and by local residents who come daily to rest at the stunning overlooks, walk a peaceful trail, or exercise in a clean, beautiful environment. Spend some time at this web site, then come spend some time at beautiful Torrey Pines State Natural Reserve. Special care has been taken to preserve it and keep it for now and forever." 

Nedan kommer en liten bildbomb från vårt besök här i början av januari i år. Vi började med att besöka stranden och sedan gick vi en kortare och enklare led uppe på klipporna. Bilden ovan till vänster här är tagen just då man kommer ut på stranden intill vägen och parkeringsplatsen och jag har tagit den norrut.

Om man vänder på huvudet och tittar söderut ser man hur stranden fortsätter i vad som känns som evigheter, och längs med den östra sidan stupar klipporna brant ner.

Storasyster älskar att skriva och rita i sanden

M med Lillebror i bärsele

Vattnet var kallt tyckte jag (detta var alltså den 4 januari) men det hindrade inte Storasyster att springa runt barfota i vågorna

Efter att ha promenerat längs med stranden ville vi även gå längs med en av vandringslederna uppe på klipporna

Flera sådana här utsiktsplatser finns och ja utsikten är verkligen helt fantastisk!

Jag kan även meddela att Lillebrors Ergo360 bärsele var superbra under den här väldigt enkla vandringen. Att man kan bära honom på ryggen i den är perfekt och i det här fallet ett måste eftersom leden bitvis var rätt brant och jag hade absolut inte velat gå med en bebis på bröstet (och detta är ingen "beställd reklam" utan jag tycker verkligen det).

Uppe på en av "topparna"

Växtligheten här består mest av låga buskar, gräs, kaktus samt de speciella tallarna som gett namn till stället (pines betyder ju tall).

Storasyster kollade in och kände på kaktusen. Jag har ännu inte riktigt vant mig vid att just sådana här kaktusar hör till den normala floran här. För mig känns det fortfarande otroligt exotiskt...

Vackra vindpinade tallar

Svårt att fånga på bild men här stupade det rätt brant rakt ner så det är bra att man satt ut en del bräder för att försöka förhindra att folk ska gå för nära och ramla ner

Lyfte man på huvudet kunde man njuta av den här utsikten

Den led vi valt att gå slutade ute på spetsen av klippan (som man kan se borta till höger)

Här är vi nästan ute på spetsen

Detta är så långt man kan komma om man inte vill vara mer äventyrlig och gå utanför staketet. Utsikten säger jag bara. Utsikten!

Och runtomkring ser man liknande klipptungor skjuta ut mot vattnet. Jag tyckte att just de här klippformationerna med sina markanta skarpa veck påminde väldigt mycket om Na Pali Coast på norra sidan av Kauai (nordligaste ön i Hawaii) även om den kusten var lummig och grön medan Torrey Pines är torr och nästan lite ökenlik.

På väg mot solnedgången

Återigen de fantastiska klipporna som liksom reser sig ur marken och sträcker sig mot havet.

Torrey Pines är helt klart ett "måste" för den som besöker San Diego och har lite tid att se sig omkring tycker jag. Visst är det ett väldigt välbesökt naturreservat men området är stort så man känner ändå inte av någon direkt trängsel även om man möter folk på just vandringslederna en hel del. Där är man ju mer begränsad också vad gäller yta.

Just att man kan få både havet & stranden men också den mer vilda dramatiska bergiga naturen tycker jag var helt oslagbart! Torrey Pines ligger dessutom nära La Jolla vilket är en stadsdel som många ändå besöker om man är i San Diego. Från oss i Mira Mesa är det lite längre, men ändå inte mer än ca 25 minuter med bil.

Bergen i öst

Tänkte jag skulle fortsätta med lite bilder från vår tur till Julian som jag skrev om för ett tag sedan. I det inlägget visade jag ju endast bilder från själva Julian, men vi körde sedan hem genom helt fantastisk natur som jag mer än gärna delar med mig av här.

Julian ligger ju ungefär en dryg timme nordost från där vi bor. Alltså kör man bort från kusten och in bland bergen. Jag tycker detta landskap är otroligt häftigt. Jag älskar verkligen havet och är glad att vi har så nära till helt fantastiska stränder och klippor vid kusten, men jag måste säga att det här bergslandskapet (som jag faktiskt inte kände till låg så nära San Diego innan vi flyttade hit) har tagit mig med storm. Det är sett sådant landskap och en sådan natur jag inte alls är van vid att ha omkring mig vilket gör att jag tycker det känns både exotiskt och spännande. Och vackert. Att man sedan bara ännu en liten bit till österut når öknen gör ju inte det hela mindre häftigt precis. Öknen. Himmel! Det känns nästan konstigt att säga det högt. Öknen. Jag har aldrig någonsin varit i en öken. Och nu bor jag mer eller mindre intill en.

Ja, vi bor verkligen mitt emellan det mesta vad gäller olika typer av natur. Vi bor ungefär en halvtimme från havet, en dryg timme från bergen och kanske två timmar från öknen. Galet! Vill självklart köra dit också framöver. Men nu tillbaks till vår tur genom bergen mellan Julian och San Diego.

Vi körde från Julian och genom William Heise County Park samt Cuyamaca State Park. Här kan man campa på somrarna. Och fiska. Och vandra. Här är naturen verkligen vild. Här finns både coyotes och mountain lions (pumor). Nu då vi körde såg vi dock enbart hjortar (rådjur?). Nedan kommer mina bilder. Nästan alla tagna genom vindrutan på bilen då vi körde så kvaliteten kanske inte är den bästa, men jag vill ändå gärna visa hur häftig naturen är där ute.

Här har vi precis åkt ut ur Julian. Berg åt alla håll.

Vi stannade vid denna utsiktspunkt. Så vackert!

Det är en viss känsla att köra längs vägar som denna

Som sagt, Vilda Västern-känslan höll i sig

Plötsligt kom en flock hjortar (rådjur?) utspringande på vägen framför oss till Storasysters stora lycka

Vi fick snällt vänta tills de hoppat och skuttat över vägen

Att köra i bergen innebär serpentinvägar med tvära kurvor

Även då vi kommit ut på de större vägarna ser man bergen runtomkring

Här ser man Julian uppe till höger. Vi körde från Mira Mesa (där vi bor) norrut på I-15 sedan österut längs med 78:an, genom Ramona och vidare till Julian. Därifrån körde vi sedan söderut på Highway-79 genom de två naturreservaten ner till Interstate 8 och sedan vidare österut till nästa interstate nummer 15 som vi följde hem.

När vi kommit ut från de mindre vägarna tog vi Insterstate 8 västerut och körde sedan på Interstate 15 norrut. Den senare av motorvägarna tar oss i stort sett hela vägen hem. En riktigt lyckad utflykt och vi kommer helt klart att återkomma till både Julian och till bergen och naturreservaten.