Ny baby

Nej, jag är inte gravid. Ber om ursäkt om titeln lurade hit er. Men känslan är ändå lite lik. Den där pirriga förväntansfulla lite skräckblandade förtjusningen. Att känna att man tar ett steg ut i något som fortfarande känns ganska okänt. Ny mark. Spännande. Småläskigt.

Vad ÄR det då?!?!? Undrar ni säkert. Eller jag hoppas såklart ni undrar. Jo, det är ett projekt jag funderat ett bra tag på nu. Men det tog tid att få igång. Först skulle det ju funderas. Skissas lite. I huvudet. Så småningom tog det form. Visserligen suddigt i konturerna men ändå. Någon slags form. Sedan fick formen vila lite till. Mogna. Och så lyckades jag till slut samla ihop energi, mod och framförallt tid. För att påbörja det hela. Och nu är det igång. "A work in progress" som det så käckt kallas här.

En ny hemsida och blogg. Inte privat denna gången. Ingen dagboksform. Utan en där jag hoppas nå ut till nya läsare. Denna gången med ett mer specifikt intresse. Att vilja bli förälder men inte kunna det på naturlig väg. Jo, jag har insett att min erfarenhet både på det vetenskapliga och det personliga planet borde kunna tas till vara. Att kunna skriva med en vetenskaplig bakgrund och kunskap men samtidigt ha den personliga erfarenheten är något inte alla har så jag hoppas kunna tillföra en ny pusselbit i den annars ganska välfyllda infertilitet-cyberrymden. Båda dessa sidor tillsammans med mitt stora intresse för de här frågorna är något jag efter hand insett skulle kunna vara något att försöka bygga upp en plattform kring.

Mer specifika tankar kring detta började ta form under de senaste 6-9 månaderna ungefär. De började pocka på mer och mer uppmärksamhet när jag slagit huvudet i den där mer eller mindre berömda jobbsökarväggen alltför många gånger. För det är mentalt jobbigt att försöka komma tillbaka ut på arbetsmarknaden igen. Jag har ju gjort den resan en gång tidigare. Då i NYC. För flera år sedan. Och det var svårt även då. Självförtroendet åker berg-och-dal-bana. Det är lätt att känna sig som om man inget vet och inget kan. Även om man vet rent logiskt att det inte är så.

Efter att Lillebror kom till världen och vi senare bestämde oss för att flytta hit till Kalifornien så har jag ju återigen varit utan jobb en längre tid. Egentligen började jag försöka söka en del redan för något år sedan, men det har varit tufft. Ännu svårare nu än i NYC. Dels för att jag ju är hemmamamma på heltid nu. Med en otroligt aktiv liten Lillebror. Alltså finns minimalt (läs ingen...) tid eller kraft att göra någon forma av jobbsökarinsatser dagtid. Alla mina vakna timmar går åt till Lillebror och Storasyster. Så den tid som finns kvar är kvällstid efter att barnen somnat. Ofta har klockan då hunnit bli närmare 22 och ni som varit hemma med barn på heltid vet att man vid det laget är rätt slut i rutan. Dels för att jag inte hade något nätverk alls här på Västkusten. Och som alla "vet" är ju ingången till nya jobb framförallt via de man känner. Eller de som känner någon man känner. Men här har jag inte haft något professionellt (eller privat) nätverk alls.  Alltså inte de mest optimala förutsättningarna direkt.

Jag har ändå suttit och sökt igenom jobbsökarsidor med jobbannonser, filat på resuméer, cover letters, ansökningar. Jag har läst in mig på olika företag, produkter och annat. Jag har haft en hel del telefonintervjuer. Till och med några F2F intervjuer. Men det har ändå hela tiden slutat i ett "Tack men nej tack". Alla motgångar har såklart lett till att jag funderat män mer aktivt på vad jag egentligen skulle vilja arbeta med. Och just detta med reproduktiv medicin och infertilitet är något jag under lång tid varit och fortfarande är intresserad av. Så jag har tänkt att kanske är detta något jag borde försöka satsa på. Självklart är det inte så att jag tror att jag kommer att landa ett jobb bara för att jag har en hemsida. Men tanken med en hemsida och en blogg är att jag hoppas att jag åtminstone ska kunna visa att jag är intresserad av fältet, att jag hänger med i vad som pågår, att jag faktiskt "gör" något som har med detta fält att göra. Men faktum är att jag även gör detta för "min egen skull", utan tankar på framtida  jobb. Att ha något annat än alla vardagsbestyr med barn, hushåll och familj att fokusera på. Att ta mig tiden att inte enbart läsa in mig i fältet, följa olika infertilitetsbloggar och lära känna "the community" lite bättre, utan även lära mig mer om hur man kan göra en hemsida mer tillgänglig för alla. Rent tekniskt. Sökmotorer. Metrics. Analys. Sådant tycker jag är riktigt roligt att få försöka ta del av nu. Lära mig nytt. Och att kunna göra detta enbart för mig. Mitt eget höga nöjes skull. Det känns jätteroligt.

Som sagt, min baby är fortfarande väldigt nykläckt. Jag hoppas att den så småningom ska utvecklas mer även om jag såklart inser att det kommer ta tid. Jag har idéer och tankar kring vad jag skulle vilja göra. Så med tiden kanske. Men dygnet har ju fortfarande bara 24 timmar så det blir mest skrivet lite då och då. Alltså går det inte fort. Inga stordåd. Detta är även en av anledningarna till att den här bloggen blivit lite eftersatt på sistone. En stor del av min "lediga tid" d v s nattetid, har jag ägnat åt min nya bebis.

För er som är intresserade är ni mer än hjärtligt välkomna att kika in:
Dreams, Eggs and Sperm är namnet. En liten ordlek med Dr Seuss' bok "Green Eggs and Ham".
Adressen är: dreamseggsandsperm.wordpress.com
Jag har även ett Twitterkonto: dreamseggsandsperm. Om ni vill följa mig där.

Ni får också mer än gärna komma med konstruktiv kritik, frågor, åsikter, önskningar om vad ni skulle vilja se där eller annat ni funderar över när ni läst eller läser. Jag bli bara glad av att få höra mer om vad ni eventuellt gillar, inte gillar, vad ni tycker kunde göras bättre ellr annorlunda. Och om ni är hemma på Wordpress får ni mer än gärna hojta till eftersom jag har valt denna plattform till min nya blogg, men jag kan fortfarande väldigt lite om den. Den biten hör också till "att lära nytt". Sa jag att jag känner mig otroligt inspirerad.