Igår var det dags för besök hos barnläkaren. Inte på grund av någon sjukdom utan helt enkelt för barnens regelbundna kontroller. 15-månaderskollen för Lillebror och 7 års-kollen för Storasyster.Här i USA går man inte på BVC som i Sverige, utan man väljer en barnläkare redan innan barnet skrivs ut från sjukhuset efter födseln. Det är sedan till denna läkare man går för alla kontroller. Självklart kan man byta läkare ifall det visar sig att man inte tycker att läkaren passar en eller om man inte tycker att de gör ett bra jobb. Det som kan göra valet lite knepigt är framförallt försäkringen. Läkaren man väljer ska ju helst ta ens sjukförsäkring (vara vad man kallar "in-network") annars kan det bli väldigt dyrt.
I New York dagarna efter att Storasyster fötts valde vi en barnläkare som vi tyckte var jättebra. Vi valde henne grundat på den sjukförsäkring vi hade vid tiden för valet samt att vi ville ha en läkare i närheten av oss. Senare bytte vi ju sjukförsäkring ett antal gånger under våra år där. Vid ena bytet fick vi en försäkring som denna läkaren inte tog men vi valde ändå att behålla Storasysters läkare eftersom vi tyckte hon var så bra och eftersom hon följt Storasyster sedan hon var nyfödd. Under ett eller kanske två års tid betalade vi alltså mer för de besök Storasyster gjorde hos denna läkaren eftersom hon längre var "in-network". Vi tyckte ändå inte det gjorde så mycket eftersom Storasyster vid den tiden var såpass stor att hon endast besökte henne en gång per år plus influensa vaccinationen. Så det var ok att ta kostnaden. Men när Lillebror föddes bytte vi eftersom man med en bebis ska gå såpass ofta. Vår andra barnläkare var dock jättebra hon också, och fördelen var att hon jobbade på sjukhuset där Lillebror föddes och därmed hade tillgång till alla hans journaler från NICU etc. Storasyster hann besöka henne två gånger hon också. En gång för sin 6-års kontroll och en gång för att få sitt influensavaccin.
När vi flyttade hit till San Diego fick vi en barnläkare rekommenderad av en svensk familj vi lärde känna i början. Läkaren är amerikan men gift med en svensk man och har bott och studerat ett tag i Sverige. Hon pratar därmed även svenska vilket var lite roligt. Jag var där i mars med Lillebror för hans 1-årskontroll och klickade direkt med henne. Tyvärr fick vi inte träffa henne denna gången eftersom hon fick barn för ett par månader sedan så hon är mammaledig, vilket jag redan kände till sedan förra besöket.
Denna gång fick vi alltså en annan läkare. Inte alls "min typ" av barnläkare. Självklart medicinskt kunnig och korrekt på alla vis, men så otroligt annorlunda i personligheten. Istället för vår varma och goa läkare var han lite väl "klapp-på-huvudet-predikande" och tja vad ska jag säga smått oflexibel och kanske lite "svart-vit". Dessutom tilltalade han mig lite så som man pratar med en "något mindre vetande". När han tog upp ett födelsemärke Storasyster har och började förklara varför samt hur viktigt det var att ha koll på om det förändrades eller inte, så hade jag god lust att svara honom att "Jotack jag har doktorerat i onkologi så jag vet precis hur viktigt det är att ha koll på hudförändringar". Men jag sa inget ändå. För egentligen spelar det ju ingen roll. Huvudsaken är att han förmedlar det som är viktigt till alla besökande föräldrar. Men jag är glad över att vår barnläkare kommer att vara tillbaka redan nu i augusti, så i höst då det är dags för Lillebrors 18-månaderskontroll samt för influensavaccinering kommer vi återigen att få träffa henne. Så visst, rent generellt är ju den otroligt korta (ibland nästan obefintliga) föräldraledigheten här i USA något negativt, men just denna gången är jag rent personligen egoistiskt glad för att den är såpass kort.
Denna gång fick vi alltså en annan läkare. Inte alls "min typ" av barnläkare. Självklart medicinskt kunnig och korrekt på alla vis, men så otroligt annorlunda i personligheten. Istället för vår varma och goa läkare var han lite väl "klapp-på-huvudet-predikande" och tja vad ska jag säga smått oflexibel och kanske lite "svart-vit". Dessutom tilltalade han mig lite så som man pratar med en "något mindre vetande". När han tog upp ett födelsemärke Storasyster har och började förklara varför samt hur viktigt det var att ha koll på om det förändrades eller inte, så hade jag god lust att svara honom att "Jotack jag har doktorerat i onkologi så jag vet precis hur viktigt det är att ha koll på hudförändringar". Men jag sa inget ändå. För egentligen spelar det ju ingen roll. Huvudsaken är att han förmedlar det som är viktigt till alla besökande föräldrar. Men jag är glad över att vår barnläkare kommer att vara tillbaka redan nu i augusti, så i höst då det är dags för Lillebrors 18-månaderskontroll samt för influensavaccinering kommer vi återigen att få träffa henne. Så visst, rent generellt är ju den otroligt korta (ibland nästan obefintliga) föräldraledigheten här i USA något negativt, men just denna gången är jag rent personligen egoistiskt glad för att den är såpass kort.
Efter besöket körde vi till Target för att skaffa dykringar till Storasyster som numera fullkomligt älskar att dyka till botten i vår bassäng. Det var alltså med två "uppdaterade" barn i baksätet jag körde iväg. Det visar sig att de båda är stora för sin ålder. Iallafall här i USA. Kanske är det annorlunda med svenska kurvor eftersom medelsvensken är längre än medelamerikanen?
Storasyster
128,3 cm lång (4' 2.5" eller 50.5 inches) vilket är 86:e percentilen för hennes ålder
26.7 kg (59 lb) vilket är 80:e percentilen för hennes ålder
Lillebror
86,4 cm (2' 10" eller 34 inches) vilket är 99:e percentilen för hans ålder
12,8 kg (28 lb 5 oz eller 28.8 lb) vilket är 96:e percentilen för hans ålder







