Sista skoldagen

Så var det då dags för den sista skoldagen som Förstaklassare. Vårterminen har gått galet fort tycker jag. Det känns som om de här månaderna efter vår flytt hit till San Diego bara rusat förbi på något vis. Jag har precis kommit in i våra nya rutiner och under de senaste veckorna börjat "lära känna" barnen i Storasysters klass lite mer, men så pang är det slut!

Här i USA har man ju inga skolavslutningar på det viset vi i Sverige är vana vid. Inga högtidliga avslut. Förra året missade vi själva skolavslutningsdagen eftersom vi åkte till Sverige ett par dagar innan terminen var slut. Nu i år skulle alla förstaklassare i Storasysters skola få tillbringa sista skoldagen i den intilliggande parken. Det blev korvgrillning och lekar. Jag tycker det var en jättebra sista dag för alla barnen även om det såklart blir lite småkaotiskt också då så många 6-7-åringar rusar omkring som yra höns.

Lillebror var såklart med och han hade sällskap av en drös med tjejer nästan hela tiden. De avlöste varandra under hela förmiddagen. Här är han med några från Storasysters klass.

Spännande med så mycket uppmärksamhet

En burrito "rullas"

Efteråt samlades barnen i klassrummen igen och sedan blev det kramkalas. Storasyster var verkligen ledsen och sorgsen över att behöva säga hejdå till sin fantastiska lärare. Och även jag kände mig ledsen över det. Jag kommer att sakna henne nästa år för hon har verkligen varit helt underbar.

Storasysters avskeds- och Tackbrev till sin lärare

Efteråt promenerade vi hem och väl hemma försökte vi muntra upp oss med lite dans. Det blev "Nudeldisco" till Alcazar.

På eftermiddagen träffade vi våra bästa vänner här och firade sommarlovets början med glass!

Nu kommer det att bli spännande att se hur denna sommaren kommer att bli. Tre måndader tillsammans på heltid jag och barnen. Jag tror att det kommer att bli supermysigt, roligt, underbart och samtidigt helt galet jobbigt och tröttsamt. Jag tror att vi kommer att skratta och gräla. Gråta och mysa. Vara hur irriterade som helst på varandra men ändå bli sams och sedan utforska både nya sidor hos oss själva och varandra och förhoppningsvis också nya sidor av vår nya hemort. Som sagt. Det blir en helt ny erfarenhet för oss alla. Kom an sommaren! Nu kör vi så det ryker!

Kalas och annat

Så mycket som händer här nu. Det är alltid en väldigt hektisk tid de där sista veckorna i skolan. Att Storasyster fyller år mitt i allt detta gör ju inte direkt att man har mindre att göra. Nu med M och Lillebrors resa till Sverige blev det ju ytterligare en del omredigering av vårt schema. Men jag tycker ändå att det gått bra.

Imorgon är det sista skoldagen för Storasyster innan sommarlovet. Sista dagen i First Grade. Det känns som om vårterminen gått otroligt fort. Och jag måste säga att jag är väldigt glad och tacksam över att det varit en så bra och fin termin. Vi är väldigt nöjda med hennes skola. Och jag är otroligt glad för den lärare hon haft här. Fantastisk på så många vis. Jag kommer att sakna henne nästa år, men hoppas att Storasyster kommer att få en bra lärare då också. Ikväll var vi och handlade en liten present Tack-för-den-här-terminen present till henne. Det blev ett presentkort på Barnes & Noble (bokaffär här) samt en fin anteckningsbok.

Kalaset för Storasyster hade vi igår. Det blev precis som väntat superstressigt timmarna innan. Sedan mer eller mindre kaotiskt och helt galet under tiden de 7 sockerhöga barnen rusade runt här hemma och lekte. Men efter tårtätningen (som skedde ute på vår uteplats tack och lov) lotsade vi dem till det "filmrum" som vi hyrt här på området, och där blev det film, popcorn och sedan pizza. Storasyster tyckte det hela blivit ännu mer lyckat än väntat så med det omdömet kände vi oss nöjda. Om än trötta. Nästa år blir det definitivt inte ett kalas här hemma. Herregud, om vi bor kvar i San Diego då så ska vi väl använda oss av att vi har bra väder nästan jämnt och vara ute. I någon park kanske? Eller så hyr vi helt enkelt in oss på något sådant där "kalasställe" och slipper fundera över allt fixande innan. Nu är det iallafall ett år kvar till nästa kalas vilket känns väldigt skönt.

Uteplatsen dekorerad för kalas

En balja popcorn...

...blev så småningom serverade såhär

Film i vårt "Filmrum"

Imorgon är det skolavslutning. Men inte som i Sverige där man samlas lite mer högtidligt och sjunger  med finkläderna på. Nej, vi ska vara i vår närliggande park och där ska det bli korvgrillning och lekar.  Jag tar såklart med mig Lillebror och är med. Festisar har jag åtagit mig att ta med. Så det blir det. Sedan börjar sommarlovet för Storasyster. Och själv bävar jag lite. Över antalet veckor. Över att vara ensam med båda barnen varje dag fram till den 8 september! Över hur jag ska kunna underhålla dem båda. Över hur jag ska lyckas orka. Men man får väl ta det hela en dag i taget. Eller en vecka i taget iallafall. Nu i veckan kommer iallafall våra underbara vänner Familjen K och hälsar på från DC. Något vi alla ser fram emot otroligt mycket.

En 1-åring och en 110-åring

Ettåringen hade en bra ettårsdag tror jag. Men lugn. Ingen pompa och ståt. Inga fanfarer eller körer. Inget kalas och ingen glamour. Så är det när man fyller ett år i en familj som just flyttat till andra sidan landet och lämnat vännerna där. Plus att man tidigare redan lämnat familjer och andra vänner på en annan kontinent.

Men vi firade lite iallafall. Inte under dagen men på kvällen. För födelsedag mitt i veckan en vanlig onsdag innebär att det inte hinns firas så mycket på morgonen, och dagen var det ju endast jag och Lillebror här. Farmor sjöng dock för födelsedagsbarnet via FaceTime. Jätteroligt att vi lyckades "tima" det.

Och hur firades 1-åringen sedan då? Självklart blev det en födelsedagssemla. Är man född på självaste Fettisdagen så är man. Och då måste man ju naturligtvis firas med just en semla. Eller iallafall tycker ens semmelälskande föräldrar det. Storasyster som inte alls gillar semlor valde istället en chokladtårtbit.

Kort och presenter hade kommit in under den senaste tiden med posten. Från när och fjärran. Och de öppnades också på kvällen. Tillsammans med paketen från oss. Fina kläder, leksaker, böcker. Från Sverige, New York och San Diego. Men som det ju brukar vara med just 1-åringar så var det presentpappret som var roligast...

TACK till Alla som skickat så fina saker till Lillebror! 

I väntan på att hämta Storasyster i skolan gick vi en sväng i den intilliggande parken. Och ja, nu går han som om han inte gjort annat...!

Födelsedagssemla till 1-åringen!

Idag fredag var jag dessutom med Lillebror på hans 1-årskontroll. Ny läkare såklart eftersom vi flyttat. Vi fick henne rekommenderad och jag gillade henne verkligen. En extra rolig detalj är att hon är gift med en svensk och hon har själv bott och studerat i Sverige. Alltså bytte hon självmant över till svenska under besöket. Tydligen pratar de svenska hemma berättade hon, och hennes barn gick i Svenska Skolan här i San Diego. En eftermiddagsverksamhet en gång i veckan som även Storasyster börjat i (första gången nu i måndags).

Så här ser det ut alldeles utanför entrén till läkarmottagningen. En palmallé (jag har fortfarande inte vant mig vid att palmer är ett av de vanligaste träden här...) delar parkeringsplatsen i två delar.

Hon verkade tycka det var väldigt roligt att vi var svenskar och ja, det blev ett ganska roligt läkarbesök. Förutom att Lillebror fick hela 4 sprutor, vilket såklart aldrig är roligt. Men det känns bra att han nu fått sin första MMR (mässling, röda hund och påssjuka) eftersom många här i Kalifornien tyvärr inte vaccinerar sina barn och därmed utsätter alla som inte kan vaccinera sig (t ex personer med nedsatt immunförsvar eller små barn som ännu inte är gamla nog att vaccineras) för stora risker att bli sjuka.

Han är för övrigt nästan 81 cm lång och väger lite drygt 12 kg. Så en stor kille. Men det visste vi ju redan... Vissa säger att den längden man är vid ett års ålder (cm) är ungefär den längd man kommer att bli som fullvuxen fast då med tillägget 1 meter. Jag har ingen aning om ifall denna fingervisning stämmer eller inte, men om den gör det skulle Lillebror bli runt 180 cm som fullvuxen. Vilket i Sverige väl är ungefär medellängd hos män, men här i USA räknas som ganska långt.

Igår torsdag var det "Read All Across America Day "vilket uppmärksammades i Storasysters skola. Eftersom barnboksförfattaren Dr Seuss just haft födelsedag (2:a mars) var denna dag firades även han. Om han levt skulle han fyllt hela 110 år. Men han dog redan innan han hann fylla 100, men firas och uppmärksammas stort här i USA. Just Dr Seuss är en barnboksförfattare som jag aldrig hört talas om innan vi flyttade hit. Men här är han gigantisk. Jämför lite med Astrid Lindgren hos oss i popularitet. Och hans böcker är verkligen underbara. Personligen tycker jag hans texter och stil påminner lite om Lennart Helsing. Ni vet han som skrivit Krakel Spektakel, Här dansar Herr Gurka och andra kända ramsor och barnvisor. Dr Seuss storhet ligger nämligen i hans otroliga fantasifulla lek med ord. Det vrids och vänds. På rim. Lekfullt och lätt och med en underfundig underton. Hans illustrationer är dessutom fantastiska tycker jag! Vilken fantasi. Kanske har några av er sett filmen "The Lorax "eller "When the Grinch stole Christmas" vilka bygger på böcker av just Dr Seuss. Här och här kan ni kolla in böckerna. Annars är väl kanske Cat in the Hat hans mest kända bok och på vilken filmer, TV-serier och andra böcker gjorts. Lite extra roligt är att Dr Seuss faktiskt kom härifrån La Jolla i San Diego. Det är väldigt synd att hans böcker inte uppmärksammats mer i Sverige (jag vet inte hur det är i övriga Europa?) tycker jag. Visserligen måste det vara en utmaning att översätta hans fifiluriga texter, men det skulle ju gå om man verkligen ville.

För att fira Dr Seuss och läsandet hade Storasysters lärare frågat oss föräldrar om någon/några ville komma in och läsa för klassen på morgonen. Jag ville gärna eftersom det alltid är roligt att kunna komma in och "träffa" klassen. Vi var tre föräldrar som kom och läste varsin bok och barnen verkade uppskatta det hela. De hade dessutom Pyjamas-Dag på skolan så alla inklusive lärare och rektor var klädda i pyjamaser, nattlinnen, morgonrockar och andra typiska "nattkläder". Barnen i Storasysters klass fick även ta med var sitt mjukdjur vilket alla verkade uppskatta lite extra.

Här läser en mamma för klassen. Efter henne läste en pappa och sedan läste jag.

I eftermiddag har Storasyster en Playdate med en klasskompis. Jag och klasskompisens mamma har träffats ett par gånger och jag gillar henne verkligen. Hennes son och Storasyster har ett gemensamt intresse vilket är Pokemon så jag tror att Pokemonspelande står på eftermiddagens agenda. Jag har fått strikta order om att ta med Storasysters "deck of cards" så att de ska kunna spela tillsammans. Kul tycker jag eftersom jag själv gillar den här typen av strategispel en del. Det roliga är även att barnen genom att spela sådana här spel övar på både att läsa och att räkna. Utan att ens tänka på det. Vi har faktiskt även bjudit in just den här familjen till ett litet (fortfarande lugnt) födelsedagsfirande av Lillebror nu på söndag. Och till det födelsedagsfikat har jag minsann beställt en hederlig svensk Prinsesstårta från The Swedish Royal Bakery. Men nu ska jag mest njuta av att det är fredag. Veckans bästa dag...!

Önskar er alla en fin helg!

Att vara mamma...

... till den här fantastiska tjejen är verkligen en underbar resa! Genom livet. Alla tankar. Som hon nu delar med sig av. Stort som smått. Funderingar. Åsikter. Frågor. Alla känslor. Ibland uppe bland molnen. Ibland långt nere under jorden. Svallande. Som tidvattnet. Allt vi upplevt Tillsammans. Redan.

Och i fredags fick hon ta emot sitt pris i skolan. Student of the Month. Vi föräldrar var såklart inbjudna. En liten ceremoni inne i auditoriet. Först ut var Kindergarteners till Second Grade. Efter oss kom de äldre barnen Third till Fifth Grade. Man delar upp i två grupper för att det annars skulle bli lite väl trångt inne i auditoriet.

De var fyra barn i Storasysters klass som fått utmärkelsen denna månaden. Det brukar vara 3-4 elever per klass varje månad. Och Storasyster var så glad och så stolt. Och även väldigt "nervoucited" (hennes eget uttryck för att vara både nervous och excited på samma gång). Hon satt tillsammans med sina andra klasskompisar bland de andra förstaklassarna.

Inne i auditoriet väntade vi sedan på att rektorn Mr T skulle komma och säga några ord. Innan han delade ut priserna till varje barn. Han är verkligen en personlighet Mr T. Han agerar mer som en blandning mellan en klassisk "Coach" och en mentor för barnen på skolan. Peppar. Stöttar. Uppmuntrar. Tillrättavisar.  Ingjuter "vi-känsla" och stolthet för skolan och därmed också hur man ska bete sig mot andra. Att man ska vara en bra vän. Hjälpsam. Stöttande. Ansvarstagande. Ja, han är en eldsjäl på så många vis. Brinner för skolan och för barnen och familjerna och även lärare och "staff". Något jag tycker är smått fantastiskt att se. Även om mitt svenska (och till viss del kanske även New Yorkska Jag) känner sig väldigt ovan vid detta mycket "amerikanska" sätt att uttrycka sig och till och med ibland nästan kan känna mig lite obekväm. Inte så att jag inte tycker om de budskap han ger eller så, utan jag tror helt enkelt att det är sättet. Det här väldigt amerikanska "pep-talk-sättet" som man som lite mer lågmäld svensk inte är van vid alls. Men jag tycker verkligen att det är otroligt fint att han känner så mycket för skolan och  framförallt att han ständigt är NÄRVARANDE. Bland sina elever. För sina lärare, administrativa personal och volontärer. Liksom för oss föräldrar. En enorm drivkraft och det är något som inte alltid ses i skolor tror jag.

I väntan på rektorn Mr T

Så kommer han och inleder med några ord. En del uppmuntran och beröm. En del är "information" om hur de (barnen alltså) ska göra nu då de får sina utmärkelser: "Ta i hand. Alltid höger hand även om man är vänsterhänt. Sedan stolta gå upp på scenen och titta ut över publiken"

Storasysters tur att få ta emot utmärkelsen från Mr T

Sedan står de på scenen alla kindergartners samt First Graders som är Students of the Month 

På vägen ner från scenen fick de även ta emot en folder från PTA

Diplom samt en bildekal. Här är det vanligt att föräldrar kör runt med sådana här dekaler på sina bilar då deras barn har fått någon utmärkelse. Något som känns väldigt osvenskt och som i Sverige nog skulle anses som extremt (läs: opassande) skrytsamt.

Skolans maskot är en svart panter och här är den folder barnen fick från PTA, dekorerad med just skolpantern och såklart med texten Student of the Month

Med diplomet fanns även ett presentkort till restaurangkedjan Applebee´s där Storasyster nu kan få en gratis måltid.

Som jag skrev redan tidigare så är ju detta fenomen med utmärkelser i skolan väldigt amerikanskt, eller i vart fall mycket osvenskt. Kanske finns det även i andra länder. Jag skulle kunna tänka mig att t ex Storbritannien och Frankrike har liknande system? Men det är enbart gissningar från min sida. Kanske vet ni där ute mer? Men som sagt, osvenskt känns det. Särskilt om man tänker på att barnen är såpass unga. Här är det ju fråga barn från fem år. En ålder där man som barn i Sverige fortfarande går på dagis (eller förskola då).

Jag vill gärna poängtera det igen dock. Detta att det inte handlar om att endast uppmärksamma de som är traditionellt "duktiga" i skolan vad gäller studieresultat. Utan det handlar om att uppmuntra eleverna och stärka barnens självförtroende. För de framsteg var och en gjort. På sina egna villkor. Både akademiskt och i andra sammanhang. Under ceremonin i fredags fanns barn som blivit Student of the Month med motivationer som "Good citizenship", "Great development in his/her reading/writing or maths or science", "Worked very hard on his/her English and taken it to a new level". Det senare gissar jag var en elev som flyttat hit från ett annat land och därmed har haft lite svårt med engelskan. Sådant är ju fantastiskt tycker jag! Att man kan få sådan uppmuntran även som nyinflyttad i ett nytt land, med en ny kultur och ett nytt språk. För Storasysters del så fick hon sin utmärkelse för "Excellence in Citizenship och Academics".

Ceremonin avslutades sedan med att alla barn får två kakor var ute på skolgården och så tas en bild på respektive barn med sin familj. De här fotona sätts sedan upp på väggen ute i receptionen där administrativa personalen sitter (det är också här barn och familjer kommer då man har frågor eller bara ska "checka in" som t ex volontär etc.

Själva firade vi lite extra i fredags med gofika. Och på lördagen fick Storasyster också en present. Jag tycker som sagt att det känns så himla bra att hon kommit in i klassen och skolan så fort som hon gjort. Och jag ser denna utmärkelse nu lite som ett "bevis" på att hon trivs och mår bra där. Något som är otroligt viktigt. Även för oss föräldrar.

Stolt mamma

Igår fredag, kom Storasyster hem och berättade att hon var en av de elever i klassen som blivit vald till "Student of the Month". De är ett par elever i varje klass som får utmärkelsen varje månad. I hennes klass var det hon samt två elever till som kommer att få vara med på den lilla ceremonin nästa fredag. Jag är kanske väldigt osvensk när det gäller sådant här, men jag tycker verkligen att det är ROLIGT och jag blir otroligt otroligt stolt! Kanske lite extra också eftersom detta kommer bara två månader efter att Storasyster "bytt" inte bara skola och klass utan även hela sitt vardagsliv och sina vänner. Stora omställningar som skulle kunnat få även den bästa lite i svajning. Jag är även väldigt GLAD över att det känns som om vårt val vad gäller skolan (och därmed också bostadsområde) verkar varit ett bra sådant. För om hon inte trivts och mått bra i skolan tror jag inte hon hade fått en sådan här utmärkelse nu. Så detta känns även lite som en bekräftelse på att vår magkänsla var rätt.

Nästa fredagsmorgon kommer givetvis både M och jag att vara med på ceremonin i auditoriet. 

Jag vet att man i Sverige (iallafall när jag växte upp, kanske är det annorlunda nu??) inte alls ville ha några sådana här typer av utmärkelser. Alla skulle "vara lika" och man skulle inte på något vis lyfta fram någon framför de andra i klassen. Ett resonemang som jag tycker är helt snedvridet. Det handlar ju i mina ögon om att UPPMUNTRA. Att få barnen att tycka att det är roligt att lära sig och att försöka göra bra saker i skolan. Både akademiskt OCH socialt. Att vara en bra kompis. Att hjälpa. Att lyssna. Att inte ge upp. Att kämpa. Förbättra. Inte på bekostnad av andra. Utan tvärtom. För att lyfta inte bara sig själv utan även andra.

För när jag frågade Storasyster vad kriterierna var för att bli Månadens Elev så berättade hon att det handlade om att man skulle "jobba hårt". Att inte ge upp utan kämpa på även med sådant man kanske tycker är lite svårt. Och att vara en bra vän. Alltså handlar det inte alls om vilka resultat man har jämfört med andra i klassen, utan mer om att man gjort individuella framsteg eller på annat vis visat att man just den månaden gjort något extra. Och den tanken tycker jag om. Alldeles väldigt mycket. Uppmuntran. Uppskattning. Att faktiskt få vara stolt över vad man åstadkommit. Det spelar ju egentligen ingen roll om det sedan handlar om att man skrev bäst på ett prov eller att man äntligen lyckats förstå den där knepiga matten som man kämpat med i månader. Eller kanske för att man ställt upp och hjälpt sina klasskamrater med något särskilt. Eller att man om man har svårt med koncentrationen, lyckats sitta still och lyssna bättre. Eller att man om man är blyg äntligen vågat prata mer i klassen. Alla har vi våra saker vi kämpar med. Saker vi försöker förbättra. Att uppmuntra och visa uppskattning för de bra och positiva saker vi utför, och för de framsteg vi gör är ju något som vi alla människor, oavsett ålder eller nationalitet, mår bra av. Och det får oss ofta att anstränga oss lite till. Igen. Och igen. Plus att jag tror att uppmuntran och uppskattning "sprider sig". Om man själv gör något bra som man får uppskattning för har man sedan lättare att ge det till andra också för något de gjort. Ringar på vattnet ni vet.

Detta är något jag känner att vi svenskar borde bli bättre på rent generellt. Att visa uppskattning. Att ge varandra en positiv kommentar. Ett tack. Beröm. Ett stöttande ord på vägen. Det kostar inget men gör världen till en så mycket skönare plats. 

Lite foton från Skoldansen

Tänkte visa lite fler foton från Skoldansen i fredags som jag skrev lite om igår. Temat var som sagt Hollywood och dekorationerna var stjärnor i olika färger samt filmklappor och filmkameror som hängde från taket inne i det sparsamt upplysta auditoriet där själva dansen var. Utanför hade man rullat ut "Röda Mattan" och här fick alla som ville posera framför en stjärnbeströdd bakgrund. Och särskilt i början av kvällen gick fotoblixtrarna varma kan jag berätta.

När vi kom in i auditoriet hade några redan börjat dansa

Storasyster dansar med två av sina klasskompisar

Sedan poseras det på Röda Mattan!

Stjärnor för en kväll

Yay!

Här med fler killar från klassen

Lillebror fick dansa lite han också

Familjeposering

Det blev som jag skrev en mycket lyckad kväll. Som ny förälder var det roligt att träffa ytterligare lite fler föräldrar i skolan. Bland annat pratade jag mer med en av papporna som jag träffat tidigare under dagen då jag "volontärat" i skolan. Otroligt trevlig. Det visade sig att han också var adopterad från Sydkorea och han var engagerad i flera olika föreningar för adopterade så vi kom att prata en del om det. Väldigt roligt och intressant eftersom jag faktiskt aldrig tidigare träffat och diskuterat med andra icke-svenska adopterade. Självklart pratade jag även en del med de andra mammorna och papporna i PTA som anordnat festen. De är ett glatt gäng och det känns som om de redan tagit till sig mig (och Lillebror) trots att jag endast varit och hjälpt till i skolan två dagar (en förra veckan och så nu i fredags). M kom lite senare eftersom han hade haft ett möte på kvällen, men även han kunde då hälsa på och prata lite med några av de föräldrar i PTA som jag stiftat bekantskap med. Vid åttatiden åkte vi hemåt. Då med en väldigt trött, men mycket nöjd Storasyster och en supertrött Lillebror.

Skoldans i Hollywoodsk anda

I fredagskväll hade Storasysters skola skoldans. Det blev hennes allra första någonsin. Temat var Hollywood så lite glamor ville hon gärna att det skulle vara. Såhär fina var både Storasyster och Lillebror när de var på väg till Skoldansen.

Det var framförallt PTA (dvs föräldraföreningen) som planerat och arrangerat det hela. Jag var själv med och hjälpte till lite med förberedelserna under dagen. Bland annat fixade jag salladen till den Spagettimiddag som man serverade till alla som ville äta innan dansen. När vi kom på kvällen hade de dekorerat så fint och den "röda mattan" var utrullad också så alla som ville kunde posera och bli fotograferade där.

I amerikanska skolor är ju just föräldrar som ställer upp och frivilligarbetar oerhört stort i skolorna. Och viktigt. Utan starka "föräldraföreningar" är skolorna oftast inte alls lika bra och kan inte erbjuda barnen lika bra kvalitet helt enkelt. Ofta handlar det om både ren fysisk arbetskraft (på plats i skolorna) och om finansiellt stöd. Det senare i form av rena pengar från familjerna men även olika fundraising event som anordnas av just föräldrar/PTA. Detta gällde ju i NYC också. Både på Lillebrors dagis och i Storasysters skola.

Kvällen blev väldigt lyckad och Storasyster hade jätteroligt. Det kändes extra bra med tanke på att hon endast gått i denna skola i tre veckors tid och fortfarande inte känner sig helt hemma där än. Men hon dansade och härjade runt med ett par tjejer och killar från sin klass under kvällen och det var roligt att se.

Lite mer om det hela samt några fler bilder ska jag försöka posta senare.