onsdag 30 december 2015

Vad hände egentligen?!

Det blev visst väldigt tyst här på bloggen. Lite abrupt. Tystnaden sänkte sig inte medan juldagarna smög närmare utan snarare blev det ett avbrott mitt i ett utrop på något vis. Varför? Svaret är enkelt. Tiden räckte inte till. Efter mitt senaste inlägg fokuserades all tid på packning och förberedelser inför vår Sverigeresa. Här kommer nu ett kortare sammandrag av våra senaste två veckor. Skriver på mobilen så bilder och andra finesser får vänta.

Resan först då. Den gick okej. Det kunde varit mycket värre. Men det är verkligen Lååångt. Lillebror somnade efter ungefär en timmes flygning och sov i ca fyra timmar. När han vaknade insåg vi verkligen HUR mycket längre dessa flygningar är. För om vi haft våra "vanliga" New York flygningar så hade vi vid hans uppvaknande haft endast en timme kvar till landnung. Men nu var det ju fyra hela timmar kvar. Vilket är betydligt längre. Och nej, det var inga roliga eller avslappnande timmar det var det inte. Men det gick. Fast det var otroligt skönt när vi kunde gå av på Kastrup. 

Veckan i Skåne var fantastiskt skön. Vi hade inte mycket inplanerat och de första dagarna blev ju lite upp-o-ner på grund av jet-laggen. Den var också betydligt tuffare än "vanligt". Ni vet, klarvaket och hungrigt vid 2 på natten. Men i övrigt använde vi tiden till att njuta av Skånefamiljen. Kusinerna fick åteebekantacsig med varandra och leka. Lillebror är ju som sagt en liten Vilding så det var inte alltid helt enkelt eftersom Kusin är en mer försiktig liten general. Men stundtals hittade de ändå gemensamma nöjen och hade riktigt roligt ihop. Storasyster njöt även hon av att få vara med Skånefamiljen och vara ledig från skolan.

Julen var fin och jag ska blogga mer om den senare. På annandagen körde vi norrut. Stockholm. Här har vi nu bott i snart en vecka. En rolig men rött hektisk sådan. Semester som besökande utlandssvensk innebär ju rätt lite vila men desto mer möten, resor och logistikplanering. Vi har hunnit med att träffa en del vänner vilket var fantastiskt roligt. Sedan har vi tillbringat mycket tid med min mamma. Och vi har även hunnit med att fixa lite i vår gamla lägenhet (i vilket vi bott). Idag är det Nyårsafton och dagen kommer att bjuda på en liten tur in till centrala Stockholm (vilket vi inte riktigt hunnit med än), sedan ännu en kompisfika och ikväll firar vi med mamma och hennes vänner. 

Imorgon kör vi ner till Skåne igen för att på lördag flyga hem till San Diego. De här två veckorna har gått galet fort och jsg hade gärna stannar tiden lite ibland. Men på vissa sätt ska det bli skönt att få komma in i rutiner igen. Hemma. Att inte leva i resväskor. Men som sagt, avsked är alltid tungt och jag hatar det mer och mer för varje gång.

Nu blir det återigen tyst här på bloggen ett tag. Men jag vill passa på att önska er alla ett Gott Slut på det gamla året och ett Gott Nytt År! Jag hoppas att ni vill följa med mig in i 2016 också.

6 kommentarer:

  1. Jag förstår verkligen att en hemresa till Svedala är både rolig men rätt tröttsam med allt man vill hinna med. Ha ett gott slut och gott Nytt År. Tiden går fort och jag hoppas er hemresa går riktigt bra. Kram

    SvaraRadera
  2. Inte konstigt om du legat blogglågt. Det gör jag alltid hemma, och inte minst vid storhelger. TaCK för att du tog dig tid att skriva. Förstår om resan var LÅNG. Glad att den gick bättre än du trodde. Fullt upp låter det som. Vet ju att ni fick snö i Sthlm, underbart!
    Ha nu en riktigt trevlig nyårskväll. Önskar dig, och er, ett Gott Nytt År! Lycklig resa hem!!
    Stora, stora kramar!!!

    SvaraRadera
  3. Gott Nytt År! Njut av de sista dagarna och håller tummarna att resan tillbaka går smidigt (så smidigt som möjligt). Kram.

    SvaraRadera
  4. Det är verkligen en lång resa. Det är svårt att hinna med allt också när man är framme och avsked är jobbiga. Hoppas du får lite lugn och tid att smälta allt när ni är hemma igen. Gott nytt år!

    SvaraRadera
  5. Självklart. Oj så mycket ni hunnit med. Gott Nytt år och jag önskar lycka för er under 2016.
    Kram
    /Susanne

    SvaraRadera