torsdag 16 mars 2017

Lite för mycket just nu

Just nu är det så mycket omkring mig och oss att det börjar kännas övermänskligt. Min stressnivå är skyhög. Larmet blinkar hela tiden. Om en vecka åker vi till Sverige. Härligt säger alla. Men nej, för mig just nu känns det inte härligt. Eller jo, självklart känns det härligt OCKSÅ. Men första känslan just NU är ändå mest "Hur FAN ska detta gå????"

Anledningen till att vi gör denna resan just nu är framförallt att vi beslutat oss för att sälja vår lägenhet i Stockholm. Och nu var i stort sett enda tiden vi kunde ta oss till Sverige för att tömma den och förbereda för försäljningen. Så denna resan handlar om 10 ynka dagar från det att vi lyfter från Los Angeles, till dess att vi landar där igen. På dessa 10 dagar kommer vi att träffa Skånefamiljen och gosa lite med den nya kusinen. Sedan köra bil upp till Stockholm. Utan våra barn som får stanna hos Farmor och faster och kusinerna nere i Skåne. Väl i Stockholm blir det lägenhet för hela slanten. Rensa. Fixa. Träffa mäklare. Tömma lägenheten och transportera det vi vill ha kvar av möbler och tillhörigheter till ett förråd för förvaring. Vi har ca fyra dagar på oss för allt detta. Fem OM det skulle krisa. Alltså, jag smäller av. Vid blotta tanken. Sedan kör vi ner till Skåne igen. Kramar barnen och Skånefamiljen och så bär det av till Kastrup för lååååång flygresa tillbaka. Vi kommer landa på en måndag eftermiddag.

Nu är frågan om vi ska boka hotell för den kvällen o natten eftersom vår erfarenhet från förra långflyg var dåligt när det kom till att navigera hem i Los Angeles trafiken utan att ha sovit på typ ett dygn. Det var INTE bra. Så kanske ett par timmars sömn på ett flygplatshotell vore bra? Sedan köra hem extrem tidigt på tisdagmorgonen. Så tidigt att det nästan är natt fortfarande alltså. För att så dra igång med skola, dagis och jobb som vanligt ett par timmar senare... 

Den senaste tiden har mitt huvud varit rätt fullt av saker att tänka på, planera, fundera över. Ta kontakt med mäklare och andra för olika saker. Jämföra tjänster och till viss del priser. Fundera hit och dit. Detta plus den vanliga vardagssnurren. Med potträning, Fundraisers och Talent Show på Storasysters skola, Årsmöte med svenska Skolan, större projekt på jobbet och så min allmänna oro och frustration kring Mr 45.

Ja himmel. Man känner iallafall att man lever. Sova, det är väl det där man får göra i graven, eller vad man nu brukar säga...?

7 kommentarer:

  1. Lycka till Anna!

    Jag känner igen stresskänslan, den brukar vara hemsk före man har
    kommit igång och allt ligger framför en. Förmodligen går det hur
    bra som helst sedan när vi väl är på plats och igång.

    Karin

    SvaraRadera
  2. Hej, oj, bra att ni behållt den och säljer nu när marknaden är så bra (eller dålig beroende på situationen man är i...). Priserna ökar ju igen nu också efter att ha stabiliserat lite. Har ni haft den uthyrd tills nu? Om det är några möbler som jag kan ha användning för under juni månad, hojta till! Jag kommer nog flytta till Sverige för jobb 1 juni medan familjen och möblerna kommer någon månad eller så senare.

    SvaraRadera
  3. Uff! Ja, det låter mycket på en gång! Hang in there, andas, och hoppas att ni får ordning på alltihop.
    Kram

    SvaraRadera
  4. Det låter som att du har häcken full på ren svenska! :) Jag var tvungen att sälja min lägenhet redan efter ett par år utomlands, fick inte hyra ut den mer än så för bostadsrättsföreningen. Nu bodde jag iofs i en liten förening med ca 15 lägenheter så då brukar det vara svårt att få igenom längre uthyrningar, kanske ni har haft bättre tur. Lycka till med allt!

    SvaraRadera
  5. Åh Anna, jag KÄNNER din stress och förstår dig. Först dock, jag har inte tittat in hos dig på evigheter, men vad roligt det var att klicka in här igen. Jag kom på jag saknat dig, även om jag följer dig via FB och insta och har koll den vägen. Men var så mysigt titta in här igen.
    Som sagt, hektisk tid och absolut, den här Sverigeresan kan ju inte ens kallas för nöjesresa utan jag ser det som ren och skär arbetsresa faktiskt. Ni är inne för 10 dagars 24/7 jobb men det här fixar ni, det här kommer gå vägen och plusset är ju att barnen kan vara nere i Skåne (vill inte ens tänka på hur det varit med stressen och kaoset med lägenhetsförsäljningen om kidsen varit med). Långa flygresan, ja den är ju vad den där och gör det inte lättare. Ni är i behov av semester när ni kommer hem igen ;)
    Jag skulle boka flygplatshotell på vägen hem, jag har samma erfarenhet som du efter vissa långresor där vi inte gjort det utan kämpat på och kört. Förra gången där vi skulle pressa och köra (det var inte här i USA, utan i Sverige och på den vägen så att säga, men samma sak/fenomen förstås) så höll jag på att somna vid ratten. Alltså, det var det värsta jag varit med om. Det var jag som körde då, vi hade turats om och jag slumrade på riktigt till för några sekunder, "vaknade" då jag kände bilen glida över den räfflade kanten på sidan, mot diket. Det var bokstavligt talat ett uppvaknande som hette duga. Jag trodde aldrig jag kunde vara en sån som kunde slumra till vid ratten, jag har alltid sån kontroll och behov av kontroll, oavsett hur trött jag är så har jag respekt om jag sitter vid ratten. Men det är ju naivt tänka så, klart jag (och precis alla) oavsett erfarenhet och vad man tror om sig själv, så kan det hända nåt när man är så slut. Man tar sämre beslut också. Hur som helst, jag vet man snabbt vill hem och/eller till slutdestinationen efter en lång resa, så man tänker äh, skit samma, vi pressar. Det lockar mer komma fram än checka in på hotell för en kort natt. Vi har precis som ni gjort så förut, men nu senast sa vi att nä, nu får vi faktiskt tänka om här.
    Nog om det.
    Jag visste inte ni fortfarande hade kvar lägenheten, det är rätt imponerande faktiskt. Eftersom ni behållit den så länge antar jag att det praktiskt gått smidigt med hyresgäster. Ni kommer säkerligen göra en rejäl hacka på den och kunna skratta hela vägen till banken :) Tänk på det när stressen kryper på, vad skönt få den såld och förmodligen casha in en rejäl vinst. Vi sålde vår hösten 2006 då vi flyttade, dessvärre har vi ett förråd kvar med grejer/möbler. Det pressar mig, hur vi borde ägna en semester åt att rensa ut/sälja/skänka bort grejer i förrådet, för det tickar ju på som en onödig utgift. Men att rensa ut ett förråd är ju INGENTING mot att sälja en hel lägenhet, så jag skäms för att ens tycka det känns jobbigt ta tag i vårt förråd...
    Hur känns det mentalt annars, känns det konstigt göra sig av med svenska lägenheten eller känns det ingenstans alls?
    Massor med kramar Anna, jag ska överföra lite bra karma och energi till er när ni åker iväg.
    Råkar det infalla med spring break i skolan?
    Vi har vårt spring break den veckan som ni åker, så tänker ni kanske också har då....

    SvaraRadera
  6. Det kommer att gå BRA ska du se! Albert säljer sin lägenhet också nu när han flyttat till London. Han vill inte hålla på att böka med hyresgäster och liknande. Hang in there!
    Kram

    SvaraRadera
  7. Jag förstår hur du känner. Antar att du är där nu. DU ska se att rubbet går bra, men jag förstår så VÄL att du känner den strtess du känner. Mkt som ska hända på kort tid. Låter väl klokt att ta en hotellnatt i LA vid återkomsten. Hoppas att allt känns OK. Antar att ni jobbar och står just nu.
    Kramar!!

    SvaraRadera