Semester och lite bilder från midsommarfirandet

Så har vi äntligen lite semester! M har hela nästa vecka medan jag endast tar två dagar. Men eftersom det är 4th of July (Independence Day) på tisdag vilket är en stor Holiday här i USA så får jag hela fem dagar ledigt i sträck på enbart två semesterdagar. Så det känns bra.

Och vi ska åka till Seattle. Imorgon eftermiddag tar vi ett flyg och drar norrut. Det ska bli otroligt roligt att få se en ny stad. Jag har dessutom varit nyfiken på just Seattle länge så det blir extra roligt att få uppleva den staden. Vi kommer bo hos kompisar (känner dem från doktorandtiden på Karolinska) och vi känner även ett par till personer där som vi förhoppningsvis ska kunna hinna se.

Att dessutom flyga enbart 3 timmar. Inrikes. UTAN att byta tidszon känns såååå LYXIGT! När man annars är van vid 12-13 timmars flygningar. Plus lång tid på flygplatsen för all säkerhetskontroll. Och sedan 12 timmars jetlag på det. Då är ju detta som en "walk in the park" som man säger här.

Kom även på att jag inte visat några bilder från Midsommar. Så jag postar några här. Midsommarfirandet här i San Diego sker alltid på söndagen efter midsommar, alltså inte på själva midsommarafton. Firandet ser i Balboa Park utanför House of Sweden. Det känns fint att våra barn kan få fira midsommar även fast vi inte varit hemma i Sverige på en midsommar sedan vi flyttade till USA. I New York City är ju midsommarfirandet gigantiskt. Och där firade vi många år. Jag kan sakna det. En väldigt speciell stämning. Ja, jag saknar nog Midsommarfirande i NYC mer än mina gamla i Sverige. Men firandet här i San Diego är mysigt. Mikrolitet jämfört med NYC, men tillräckligt för att det ska kännas roligt och för att barnen ska få känna att det är midsommar.

 

På väg från parkeringsplatsen till House of Sweden i Balboa Park, där Midsommarfirandet hölls traditionsenligt

Precis som förra året var det en väldigt fin midsommarstång, självklart prydd med både den svenska och amerikanska flaggan i toppen

Midsommarselfie med hela familjen

Men vad hände HÄR...???!!!

Midsommartåren den bästa är, eller hur var det nu?

Folkdans och folkmusik ger riktig midsommarstämning

Och sedan dans kring midsommarstången

Och vi kan dansa bomfalleralla bomfalleralla bomfalleralla...

Efter dansen svärmade barnen kring stången och plockade av de flesta blommorna så långt de nu nådde. Så den ser lite naken ut nedtill. Men mina fina Midsommarkillar brydde sig inte alls om det.

Träffade vänner och hade sådär mysigt som man kan ha på en picknickfilt i skuggan en midsommar

Även Sorasyster och Lillebror hade plockat midsommarblommor

Storasyster lyckades få ihop en bukett med sju sorters blommor och hon sov sedan med dem under huvudkudden. 

Lite för mycket just nu

Just nu är det så mycket omkring mig och oss att det börjar kännas övermänskligt. Min stressnivå är skyhög. Larmet blinkar hela tiden. Om en vecka åker vi till Sverige. Härligt säger alla. Men nej, för mig just nu känns det inte härligt. Eller jo, självklart känns det härligt OCKSÅ. Men första känslan just NU är ändå mest "Hur FAN ska detta gå????"

Anledningen till att vi gör denna resan just nu är framförallt att vi beslutat oss för att sälja vår lägenhet i Stockholm. Och nu var i stort sett enda tiden vi kunde ta oss till Sverige för att tömma den och förbereda för försäljningen. Så denna resan handlar om 10 ynka dagar från det att vi lyfter från Los Angeles, till dess att vi landar där igen. På dessa 10 dagar kommer vi att träffa Skånefamiljen och gosa lite med den nya kusinen. Sedan köra bil upp till Stockholm. Utan våra barn som får stanna hos Farmor och faster och kusinerna nere i Skåne. Väl i Stockholm blir det lägenhet för hela slanten. Rensa. Fixa. Träffa mäklare. Tömma lägenheten och transportera det vi vill ha kvar av möbler och tillhörigheter till ett förråd för förvaring. Vi har ca fyra dagar på oss för allt detta. Fem OM det skulle krisa. Alltså, jag smäller av. Vid blotta tanken. Sedan kör vi ner till Skåne igen. Kramar barnen och Skånefamiljen och så bär det av till Kastrup för lååååång flygresa tillbaka. Vi kommer landa på en måndag eftermiddag.

Nu är frågan om vi ska boka hotell för den kvällen o natten eftersom vår erfarenhet från förra långflyg var dåligt när det kom till att navigera hem i Los Angeles trafiken utan att ha sovit på typ ett dygn. Det var INTE bra. Så kanske ett par timmars sömn på ett flygplatshotell vore bra? Sedan köra hem extrem tidigt på tisdagmorgonen. Så tidigt att det nästan är natt fortfarande alltså. För att så dra igång med skola, dagis och jobb som vanligt ett par timmar senare... 

Den senaste tiden har mitt huvud varit rätt fullt av saker att tänka på, planera, fundera över. Ta kontakt med mäklare och andra för olika saker. Jämföra tjänster och till viss del priser. Fundera hit och dit. Detta plus den vanliga vardagssnurren. Med potträning, Fundraisers och Talent Show på Storasysters skola, Årsmöte med svenska Skolan, större projekt på jobbet och så min allmänna oro och frustration kring Mr 45.

Ja himmel. Man känner iallafall att man lever. Sova, det är väl det där man får göra i graven, eller vad man nu brukar säga...?

Att läsa på två språk

Ögonblick som de här känns så fantastiska. På flera plan. Dels att de här två, mina Två Stora Kärlekar i livet, myser tillsammans. Det tror jag de flesta föräldrar som har fler än ett barn kan hålla med om. Just det att se sina barn komma överens och ha det roligt och mysigt ihop, det är något av det som värmer föräldrahjärtat allra mest. Dels att Storasyster som ju är född och uppvuxen här i USA inte enbart pratar utan även läser på svenska. Bamse var förövrigt den första svenska text hon läste. Hon lärde sig läsa Bamse på svenska innan hon knäckt läskoden på engelska. Svenska är ju på många vis enklare att lära sig när det kommer till läsning eftersom man inte har lika många olika bokstavskombinationer i svenska som på engelska. Alltså kombinationer av samma bokstäver men som uttalas olika beroende på orden de finns i. Så för Storasysters del tog det något längre innan hon läste på engelska efter det att hon lärt sig hur man ljudar och läser på svenska. Nu däremot är hennes läskunskaper i engelska mycket bättre än hennes svenska. Inget konstigt alls såklart. Hon älskar att läsa och gör det mycket och ofta. Den senaste tiden har det varit Harry Potter som varit den stora läsupplevelsen tror jag. Och hemma läser hon just nu den sista boken i serien. Men hon läser samtidigt böcker i skolan och jag vet att hon fastnat och tyckt mycket om serien "Wings of Fire" som handlar om drakar. Själv är jag så glad och tacksam över att hon liksom jag själv, upptäckt böckernas fantastiska värld, och numera kliver in i den varje dag. Just Harry Potter har för hela familjen varit en stor milstolpe också. Detta att hon läser böcker som jag och M också läst och älskat. Så vi kan prata och diskutera handling och personer i berättelsen. Så underbart! Självklart ser vi filmerna också. En ny film varje gång hon läst ut en bok. Vi ville att hon skulle läsa böckerna innan hon såg filmerna och det är något hon själv tycker är bra eftersom det händer så mycket mer i böckerna än i filmen så det är skönt att ha detta med sig när man ser filmen. Dessutom blir ju böckerna mörkare och mörkare och det känns bra att hon känner till sådant som är läskigt, obehagligt eller sorgligt innan hon ser det i filmversionen tycker vi. Det blir på något vis lite mindre otäckt då.

På svenska läser hon såklart lite enklare böcker. Men hon tycker om att läsa på svenska också. Det har hittills mest blivit Lassemajas Detektivbyrå, Nelly Rapp och serien om Jack som jagar övernaturliga varelser i Stockholm. Tillsammans har vi även läst klassiker som Ronja och Bröderna Lejonhjärta. Via Svenska Skolan här kan hon ju även låna svenska böcker vilket är otroligt bra! En av våra svenska favoriter var "Ishavspirater" av Frida Nilsson. Den läste vi tillsammans och både Storasyster och jag tyckte om den. Den var Augustnominerad och jag förstår det. Väldigt speciellt skriven. Jag älskade språket och även hur man ofta fick fundera lite extra själv mellan raderna. 

Oavsett hur det kommer att gå med Storasysters läsning på svenska (det är ju lite svårare att utveckla just svenska läsförmågan eftersom den kommer i andra hand efter engelskan) kommer jag ofta på mig själv att hon har det så himla bra som behärskar två språk såpass väl som hon ändå gör. Att kunna läsa vissa böcker på originalspråk redan som barn är ju inte alla förunnat. Själv läste jag Harry Potter på engelska men i vuxen ålder. Det hade jag aldrig klarat av när jag var 8 år. Men framförallt är jag otroligt glad över att hon älskar att läsa. Oavsett språk. Länge leve böckerna!

Lokal-TV, namnsdagar, cykling och misstaget på Oscarsgalan

Ett tag sedan jag fick tid att blogga sist. Men vi lever. Och mår bra. Förutom att jag dagligen har skyhöga stressnivåer på grund av vår nuvarande "ledare" som dagligen gör uttalanden, nya regler, nya förordningar eller annat som känns totalt världsfrämmande. Och nu senast hans intresse för Sverige. Men det orkar jag inte skriva om nu. Det får bli ett annat inlägg. Nuförtiden känner jag att jag har två "tillstånd". Ett där jag läser en massa om dagsläget i vår politiska upp-och-ner-vända-värld och blir ömsom arg, ömsom förtvivlad, ömsom oroad, ömsom förbannad... dels ett tillstånd där jag stänger av. Inte. Orkar. Ta. Till. Mig. All. Skit. Det blir bara för mycket.

Här kommer därför en liten uppdatering om vårt vardagliga liv de senaste två veckorna. I bildform.

Sedan Lill-Kusinen kom har vi försökt få till Facetiming hyfsat regelundet för att höra hur alla i familjen mår. Nu längtar vi nästan ihjäl oss efter att få träffa dem allihop.

Förra helgen (den 18 februari) var Storasyster även med i lokal-TV här i San Diego. Good Morning San Diego på KUSI-TV. Anledningen var att hon och ett par av hennes kompisar från Svenska Skolan skulle göra reklam för ett event på San Diego Children's Discovery Museum, där man samma dag anordnade ett svenskt event. De har en hel serie där man fokuserar på olika länder, och först ut var alltså Sverige.

Tjejerna skulle sjunga Pippisången i direktsändning. Här kommer just programledaren ut.

Om ni vill se TV-klippet kan ni klicka här.

På eftermiddagen var vi på själva eventet på San Diego Children's Discovery Museum.  Där framförde de flera sånger som "allsång". Frivilliga barn ur publiken fick komma upp och hålla skyltar med svenska ord så att publiken skulle kunna sjunga med.

Förra helgen var jag ut med några kompisar och firade att en av dem fyllde 40. Detblev jättegod Brunchbuffet på Karl Strauss

Lillebror älskar verkligen att cykla. Och han har blivit såpass bra på sin balanscykel nu att vi bestämt att han ska få en riktig cykel (med pedaler) på sin 2-årsdag. Som faktiskt infaller redan nu på lördag...!

Förra helgen hade Storasyster namnsdag. Det firade vi med hembakade cupcakes

Storasyster gjorde också sitt skolprojekt färdigt. Alla i hennes klass har skrivit en biografi om en känd person. De fick själva välja vem de ville skriva om. Sedan skulle de även "göra" personen och ta med till skolan och visa och berätta inför klassen. Kanske kan ni gissa vem Storasyster valt? Jag kan ge en ledtråd om att det är en mycket modig och stark kvinna. Hon var faktiskt den första kvinnliga pilot som flög över Atlanten.

I onsdags hade jag ett telefonmöte med min närmsta chef samt "Storchefen". Jag skulle presentera ett projekt jag jobbat för och som jag tycker är väldigt viktigt att få igång. Till detta krävs det dock pengar, så min presentation handlade mycket om att försöka få fram varför jag anser att det var såpass viktigt att de skulle godkänna en stor summa från budgeten till mig och projektet. Jag var lite nervös innan. Men det hela gick vägen och ja, de godkände det hela! Hurra!! Nu är det bara att jobba vidare med detta så att vi kan initiera det hela. Det var nog sådana här saker jag verkligen saknade när jag var hemma med Lillebror. Att få utmana sig själv. Att jobba hårt mot ett mål, och sedan genomföra det såpass bra att man når åtminstone delmålet. En härlig känsla! 

För ett par dagar sedan hörde våra kära vänner i DC av sig. Deras son R ville prata med Storasyster. Så de Facetimade på kvällen. De pratade ganska länge. Först i vardagsrummet, men sedan gick hon in till sig och fortsatte där. Privacy.... Det är sådana här ögonblick man inser hur stor hon faktiskt blivit. 

I fredags hade M namnsdag och då köpte jag och Storasyster de här vackra solrosorna. Jag älskar verkligen solrosor. De gör mig glad.

I helgen har vi tagit det rätt lugn. Det blev en del hemmafix. En sväng till IKEA också. Lillebror håller oss annars rätt aktiva om man säger som så. Så när jag säger lugn helg är det ändå rätt mycket snurr hahaha!. Men korta stunder kan han ändå sitta still och läsa och då pratar han ofta högt för sig själv. Så gulligt!

I lördags tog jag och Storasyster en tur med våra cyklar också. Runt Lake Miramar som ligger ca 10 minuter bort med bil. Det är så himla kul att kunna göra sådant här med henne nu. Rundan är inte superlång. 5 miles vilket motsvarar ungefär 8 km. Men med henne känns den lagom.

Här har vi cyklat färdigt.

På tal om cykla så har vi som sagt en här hemma som inget hellre vill än att få en cykel. "Jag vill cykla!" är en av de saker han säger mest nuförtiden. Och så tittar han gärna på de filmer jag spelar in då han "cyklar". TUR att han ska få en riktig cykel om mindre än en vecka!

På min födelsedag fick jag ju ett Next Generation Gentest av M. Där man ska kunna få veta mer om hur ens förfäder har vandrat. Nu i helgen skickade jag iväg det och hoppas få svar om ca 6-8 veckor. Jättekul och spännande!

Avslutar med denna bilden. För igårkväll var det ju Oscarsgalan. Vilken slutade med en riktig miss. Den tyngsta Oscarsstatyetten går ju till Bästa Film. Vilket alltid presenteras allra sist. Denna gången lyckades man (Price Waterhouse Cooper????) att fippla med kuverten så att Warren Beatty och Faye Dunaway som läste upp vinnaren fick fel kuvert. De trodde därför att förhandstippade "La La Land" vunnit. Hela deras team kom upp på scen, hann säga sina tacktal innan en av revisorerna kom ut på scenen med rätt kuvert. Då tog en av La La Land's producenter till orda och lyckades på ett väldigt stilfullt vis måste jag säga, upplysa om att de inte alls vunnit och sedan lämna över priset till "Moonlight". Ja, det lär talas en del om detta i Hollywood tror jag. Och jag är glad att jag inte är den person som lyckades schabbla med kuverten....

 

Uppenbarligen fick Faye Dunaway och Warren Beatty fel kuvert när de skulle presentera Oscarsvinnaren för Bästa Film. De hade fått kuvertet där "Bästa kvinnliga Skådespelare" stod, vilket var Emma Stone för sin rollprestation i La La land. man kan klart se hur fundersam och förvirrad Warren Beatty är, men sedan visar han det för Faye och hon annonserar La La Land.

 

Om ni vill och orkar kan ni här se hur La La Lands producenter och Team först tar emot sina Oscarsstatyetter för att sedan efter att felet uppdagats, lämna över till Moonlight. Vilket för övrigt är en film jag inser att jag bara MÅSTE se.

Nu ny vecka. Igen. Tiden rusar. Och på lördag blir Lillebror som sagt 3 år. Jag kan knappt fatta det. Till er som fortfarande hänger här ibland vill jag önska en fin ny vecka och en härlig början på mars!

Pippi i Julian

Det är så mycket som händer just nu att jag känner mig känslomässigt slut redan på morgonen då jag vaknar. Som om jag går runt i en ständig "fight-or-fligt-mode". Skitjobbigt på ren svenska. Och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Hur jag ska ta mig ur? Men ibland försöker jag att ignorera omvärlden (då framförallt den amerikanska....) och fokusera på allt som ju är både bra, bättre, bäst och fantastiskt i mitt liv. Så här kommer nu ett par inlägg i positiv anda.

Underbara, fantastiska och roliga saker som hänt den senaste tiden. Jag tänker ta dem i kronologisk ordning och börjar här med något vi gjorde i mitten av januari.

För ca tre veckor sedan åkte vi till Julian för att den Pippipjäs som Storasyster varit med och spelat i (utanför House of Sweden i Balboa Park i höstas) även skulle sättas upp där. Man hade frågat arrangörerna om vi kunde komma till biblioteket i Julian för att spela pjäsen där som ett Pippi- och Astrid Lindgren-event som de ville anordna. Jätteroligt tyckte vi. Och det hela gick superbra. Trots att barnen inte spelat eller övat pjäsen sedan i oktober förra året mindes de nästan alla sina repliker. Jag blir så imponerad! Vi kom på förmiddagen för att de skulle hinna öva och sedan spelades pjäsen klockan 14 på eftermiddagen.

Biblioteket i Julian

Pippiböcker och även en bok om Astrid

Hela gänget innan repetitionerna började

Vi bjöds alla på lunch innan föreställningen

Lillebror kom med M lite senare - lagom till lunchen

Hela gänget (utom "fröken") på skolbänkarna i skolscenen

"Tommy" och "Pippi"

Precis innan de skulle gå på scenen

Så började det...

Pippi på golvet i klassrummet drog igång en del roade skratt från publiken

Efteråt ännu en gruppbild

Tittut! Lillebror ville vara Pippi en stund

Händelsen hamnade på framsidan på lokaltidningen i Julian

Barnen var otroligt duktiga och det hela blev väldigt uppskattat. Alla i pjäsen är ju barn från Svenska Skolan här i San Diego och det kändes roligt att skolan kunde representeras på ett så fint sätt. Även "fröken" är musiklärare i Svenska Skolan, och hon är även mamma till "Tommy".
Efteråt bjöds det på fika. Självklart var det äppelpaj (Julian är känt för sina äppelodlingar, äppelpajer och äppelmust) samt svenska pepparkakor.

Det känns även extra roligt att Storasyster tänjer sina gränser lite. Hon är ju ganska blyg och kan tycka det är jobbigt att stå upp och prata inför folk, men detta tyckte hon var "både läskigt och roligt". Jag tror verkligen att det är bra om man ibland kliver ut ur sin s.k. comfort zone och provar lite nya saker. Känslan efteråt när man känner att man klarat av det och det gått bra är enorm, och man växer på så många sätt. Och jag kan säga att det var en trött, men glad och STOLT tjej jag körde hem med efter framträdandet i Julian.

Nya tider

Den 20 januari 2017 kommer jag för alltid att minnas. Ett av de största regnovädren här i Södra Kalifornien vräker just nu ner utanför fönstren. Dimman ligger tung. Men vädret speglar egentligen bara det jag känner just nu. Även i mitt hjärta blåser det gråa skyar och hela mitt jag känner mig regntung.

Fast egentligen är det orättvist. Egentligen är jag glad över regnet. Jag tycker om det. Vill helst inte alls beskylla det för sin gråhet. Regn behövs här. Det är välkommet. Bye Bye torkan! Så kanske borde jag ta tillbaka orden ovan?

20 januari. Trump har just svurit Presidenteden i Washinton DC. USA's 45:e president. Hatet flödar värre än vanligt på sociala medier. Åt alla håll. Jag känner mig trött. Och genomledsen. Orkeslös. Kraftlös. Grå. Visst, min hemska förkylning från virushelvetet bidrar såklart också. Mitt huvud spränger. Min hals bultar. Och hostan som retas och sedan bryter ut kaskadvis tills man nästan kräks. Så ja, min kropp är invaderad av ett ont virus. Men ända in till hjärtat har den ju inte nått. Så tyngden där kan jag inte skylla viruset för.

Jag försöker tänka att idag, idag har jag rätt att vara ledsen. Känna mig liten, orolig, orkeslös och bara sådär otroligt ledsen som man kunde göra ibland som barn. Då när världen var målad i svart-vitt. Men imorgon. Imorgon. Då. Är. En. Ny. Dag.

Tack för de här 8 åren!

Imorgon. Då ska det marscheras. Banne mig. Women's March. Runt tvåhundra tusen beräknas komma och delta i Washington DC. TVÅHUNDRATUSEN!!! Själv ska jag och Storasyster tillsammans med några vänner ta oss ner till San Diego och gå i Women's March in San Diego. En av de oerhört många "systermarcherna" som arrangeras över hela landet. Ja, hela världen faktiskt. Så imorgon. DÅ. Som jag sa tidigare är mitt "oneworld" för i år Tillsammans. Together. Och ja, inför morgondagen känns det mer rätt än någonsin. Här i San Diego blir vi inte i närheten av de mängder som i DC marschen. Men jag är ändå imponerad. Och Glad. Över 20000 har man beräknat kommer. Tjugotusen! Jag tycker det är fantastiskt. Särskilt med tanke på att San Diegans (eller folk här i Södra Kalifornien överhuvudtaget) inte är kända för att trotsa vädrens makter. Ofta vill folk här inte ens gå ut och äta lunch vid utomhusserveringarna när det är lite under 20 grader, även om solen skiner. MEN, man kommer trotsa regnet imorgon. Och det gläder mig.

Jag har aldrig tidigare demonstrerat eller på något vis varit en del av en rörelse. Men jag känner att just nu behöver jag detta. Och jag tror världen behöver all kraft den kan få. Sidor har redan försvunnit från Vita Husets hemsida. Det tog inte lång stund efter att Trump svor eden innan de var puts väck. För er som inte vill eller kan klicka och läsa artikeln så kan den summeras kortfattat såhär:

" WhiteHouse.gov immediately wiped pages on LGBT rights, civil rights, climate change, and health care from its “issues” section after Donald Trump took the oath of office."

Så ja, just nu behöver vi "Tillsammansskap" och Kärlek och Energi. Kraft. Stöd. Idag ska jag tillåta mig att sörja. Men. Imorgon. Det är då det börjar. För min del utan Pussyhat eller plakat, men det känns ändå bra. Det får bli nässpray och stövlar. Och så min Älskade Dotter. Att hon vill och kan följa med mig känns stort. Mitt hjärta sväller över. Min Finaste. Så klok. Redan. Och så full av Kärlek. Jag känner mig både glad, överväldigad och rörd över att hon vill gå med oss. Att hon vill och kan och får vara en del av den positiva kraft jag hoppas att detta kommer att vara. Vi måste visa henne att man inte kastar in handduken även fast Voldemort intagit tronen. Man kämpar. Vi kämpar. För hennes framtid! För allas vår framtid. Women's Rights are Human rights! 

"We, San Diego Women’s March, are peacefully marching in San Diego in solidarity with the Women’s March in DC.  We are dedicated to a free and open society. Together we stand united in our respect for all people and we resist the marginalization of anyone. As a diverse, inclusive community of compassionate people, we seek to strengthen and continue our commitment to work for the protection of women’s rights. 

We stand firm in agreement that women’s  rights are human rights."




Så, Voldemort se upp... 
EXPELLIARMUS!

Kärlek till er Alla!

Hjärtana är lånade från: http://plusquotes.com/images-love-img-photos-loves.php
Bilderna på Obama med familj samt Biden är också lånade från nätet.