Lokal-TV, namnsdagar, cykling och misstaget på Oscarsgalan

Ett tag sedan jag fick tid att blogga sist. Men vi lever. Och mår bra. Förutom att jag dagligen har skyhöga stressnivåer på grund av vår nuvarande "ledare" som dagligen gör uttalanden, nya regler, nya förordningar eller annat som känns totalt världsfrämmande. Och nu senast hans intresse för Sverige. Men det orkar jag inte skriva om nu. Det får bli ett annat inlägg. Nuförtiden känner jag att jag har två "tillstånd". Ett där jag läser en massa om dagsläget i vår politiska upp-och-ner-vända-värld och blir ömsom arg, ömsom förtvivlad, ömsom oroad, ömsom förbannad... dels ett tillstånd där jag stänger av. Inte. Orkar. Ta. Till. Mig. All. Skit. Det blir bara för mycket.

Här kommer därför en liten uppdatering om vårt vardagliga liv de senaste två veckorna. I bildform.

Sedan Lill-Kusinen kom har vi försökt få till Facetiming hyfsat regelundet för att höra hur alla i familjen mår. Nu längtar vi nästan ihjäl oss efter att få träffa dem allihop.

Förra helgen (den 18 februari) var Storasyster även med i lokal-TV här i San Diego. Good Morning San Diego på KUSI-TV. Anledningen var att hon och ett par av hennes kompisar från Svenska Skolan skulle göra reklam för ett event på San Diego Children's Discovery Museum, där man samma dag anordnade ett svenskt event. De har en hel serie där man fokuserar på olika länder, och först ut var alltså Sverige.

Tjejerna skulle sjunga Pippisången i direktsändning. Här kommer just programledaren ut.

Om ni vill se TV-klippet kan ni klicka här.

På eftermiddagen var vi på själva eventet på San Diego Children's Discovery Museum.  Där framförde de flera sånger som "allsång". Frivilliga barn ur publiken fick komma upp och hålla skyltar med svenska ord så att publiken skulle kunna sjunga med.

Förra helgen var jag ut med några kompisar och firade att en av dem fyllde 40. Detblev jättegod Brunchbuffet på Karl Strauss

Lillebror älskar verkligen att cykla. Och han har blivit såpass bra på sin balanscykel nu att vi bestämt att han ska få en riktig cykel (med pedaler) på sin 2-årsdag. Som faktiskt infaller redan nu på lördag...!

Förra helgen hade Storasyster namnsdag. Det firade vi med hembakade cupcakes

Storasyster gjorde också sitt skolprojekt färdigt. Alla i hennes klass har skrivit en biografi om en känd person. De fick själva välja vem de ville skriva om. Sedan skulle de även "göra" personen och ta med till skolan och visa och berätta inför klassen. Kanske kan ni gissa vem Storasyster valt? Jag kan ge en ledtråd om att det är en mycket modig och stark kvinna. Hon var faktiskt den första kvinnliga pilot som flög över Atlanten.

I onsdags hade jag ett telefonmöte med min närmsta chef samt "Storchefen". Jag skulle presentera ett projekt jag jobbat för och som jag tycker är väldigt viktigt att få igång. Till detta krävs det dock pengar, så min presentation handlade mycket om att försöka få fram varför jag anser att det var såpass viktigt att de skulle godkänna en stor summa från budgeten till mig och projektet. Jag var lite nervös innan. Men det hela gick vägen och ja, de godkände det hela! Hurra!! Nu är det bara att jobba vidare med detta så att vi kan initiera det hela. Det var nog sådana här saker jag verkligen saknade när jag var hemma med Lillebror. Att få utmana sig själv. Att jobba hårt mot ett mål, och sedan genomföra det såpass bra att man når åtminstone delmålet. En härlig känsla! 

För ett par dagar sedan hörde våra kära vänner i DC av sig. Deras son R ville prata med Storasyster. Så de Facetimade på kvällen. De pratade ganska länge. Först i vardagsrummet, men sedan gick hon in till sig och fortsatte där. Privacy.... Det är sådana här ögonblick man inser hur stor hon faktiskt blivit. 

I fredags hade M namnsdag och då köpte jag och Storasyster de här vackra solrosorna. Jag älskar verkligen solrosor. De gör mig glad.

I helgen har vi tagit det rätt lugn. Det blev en del hemmafix. En sväng till IKEA också. Lillebror håller oss annars rätt aktiva om man säger som så. Så när jag säger lugn helg är det ändå rätt mycket snurr hahaha!. Men korta stunder kan han ändå sitta still och läsa och då pratar han ofta högt för sig själv. Så gulligt!

I lördags tog jag och Storasyster en tur med våra cyklar också. Runt Lake Miramar som ligger ca 10 minuter bort med bil. Det är så himla kul att kunna göra sådant här med henne nu. Rundan är inte superlång. 5 miles vilket motsvarar ungefär 8 km. Men med henne känns den lagom.

Här har vi cyklat färdigt.

På tal om cykla så har vi som sagt en här hemma som inget hellre vill än att få en cykel. "Jag vill cykla!" är en av de saker han säger mest nuförtiden. Och så tittar han gärna på de filmer jag spelar in då han "cyklar". TUR att han ska få en riktig cykel om mindre än en vecka!

På min födelsedag fick jag ju ett Next Generation Gentest av M. Där man ska kunna få veta mer om hur ens förfäder har vandrat. Nu i helgen skickade jag iväg det och hoppas få svar om ca 6-8 veckor. Jättekul och spännande!

Avslutar med denna bilden. För igårkväll var det ju Oscarsgalan. Vilken slutade med en riktig miss. Den tyngsta Oscarsstatyetten går ju till Bästa Film. Vilket alltid presenteras allra sist. Denna gången lyckades man (Price Waterhouse Cooper????) att fippla med kuverten så att Warren Beatty och Faye Dunaway som läste upp vinnaren fick fel kuvert. De trodde därför att förhandstippade "La La Land" vunnit. Hela deras team kom upp på scen, hann säga sina tacktal innan en av revisorerna kom ut på scenen med rätt kuvert. Då tog en av La La Land's producenter till orda och lyckades på ett väldigt stilfullt vis måste jag säga, upplysa om att de inte alls vunnit och sedan lämna över priset till "Moonlight". Ja, det lär talas en del om detta i Hollywood tror jag. Och jag är glad att jag inte är den person som lyckades schabbla med kuverten....

 

Uppenbarligen fick Faye Dunaway och Warren Beatty fel kuvert när de skulle presentera Oscarsvinnaren för Bästa Film. De hade fått kuvertet där "Bästa kvinnliga Skådespelare" stod, vilket var Emma Stone för sin rollprestation i La La land. man kan klart se hur fundersam och förvirrad Warren Beatty är, men sedan visar han det för Faye och hon annonserar La La Land.

 

Om ni vill och orkar kan ni här se hur La La Lands producenter och Team först tar emot sina Oscarsstatyetter för att sedan efter att felet uppdagats, lämna över till Moonlight. Vilket för övrigt är en film jag inser att jag bara MÅSTE se.

Nu ny vecka. Igen. Tiden rusar. Och på lördag blir Lillebror som sagt 3 år. Jag kan knappt fatta det. Till er som fortfarande hänger här ibland vill jag önska en fin ny vecka och en härlig början på mars!