söndag 21 augusti 2016

Näst sista helgen i augusti

Återigen tystnad här på bloggen. För lite tid. För mycket runtomkring. Till viss del på grund av min andra blogg, men även annat. Återkommer till detta snart men just nu tänkte jag visa lite från denna helgen. Sommaren är definitivt inte över än trots att Storasyster börjar skolan om en vecka. Men här i San Diego har den varmaste tiden på året just börjat. Här är augusti, september och oktober oftast de varmaste månaderna. Jämfört med NYC är det dock skönt här. Torr värme gör att den inte känns jobbig. Och där vi bor sjunker temperaturen på kvällarna vilket är otroligt skönt. I NYC var det ju fuktigt som en ångbastu under sommarhettan och temperaturen sjönk nästan inget på nätterna vilket gjorde att jag aldrig tyckte om värmen där. Så de senaste dagarna har det blivit en hel del poolbadande. Men i helgen höll vi oss mest på land. Igår blev det lite shopping och lunch på vårt favorit mall. Bland annat ny skolväska till Storasyster. Och idag tog vi en tur till la Jolla Cove.


LÖRDAG

Igår lördag, tog vi en tur till Westfield Mall i UTC. Vår favoritmall här. Där blev det lunch på Eureka. De har väldigt goda burgare samt Storasysters högsta betyg på Grilled Cheese Sandwich.


Vi satt ute men när vinden tog i lite kändes det nästan lite kyligt tyckte både jag och Storasyster. M skrattade åt oss. Han kollade temperaturen och det var 25 grader. Haha, jag tror jag har blivit San Diego-mesiga vad gäller väder och temperaturer...


Bubblor är alltid lika kul


Bubble & Dance party


Sedan blev det glass på Sloan's


Många smaker att välja på.


Glass glass glass!


Kolla här då! Denna såg vi i den lokala leksaksaffären Gepetto's och visst måste den ha en Dalahäst som förebild?!?!?!



SÖNDAG

I förmiddags körde vi till La Jolla. Tänkte promenera längs strandpromenaden och kolla in sjölejonen och sälarna. Som vanligt var det svårt att hitta parkering längs vattnet men till slut lyckades vi.


Livvaktstorn


Vilken ateljé eller hur! 


Tidvattnet var på väg i  vilket märktes på de höga vågorna och på att stränderna nedanför klipporna var endast smala remsor på väg att täckas helt av havet.


Children's Beach var den enda som vi kunde gå ner på med tanke på tidvattnet och vågorna. Jag och Storasyster svalkade tårna och kollade in sjölejonen som lekte i vågskummet intill stranden. 


Här kan ni skymta två sjölejon. Ett mörkt litet huvud som sticker upp över vattenytan till höger i bilden, samt en liten nos strax ovanför skummet lite snett ovanför den främre pojkens huvud. 

Denna strand har man "anlagt" genom att bland annat bygga piren ni ser till vänster i bilden. För att hålla de mäktiga vågorna ute och skapa lite lugnare vatten så att barnfamiljer skulle kunna bada här med småbarn. Därav namnet Children's Beach. Men det lugnare vattnet visade sig bli väldigt populärt hos sjölejonen och sälarna som "tog över" stranden. Vissa dagar ligger det packat med sjölejon och sälar här. Lite kul tycker jag, men jag har förstått att det blivit en diskussion mellan de som vill att sjölejonen och sälarna ska få ha stranden ifred och de som tycker att den borde tillhöra familjer och andra som vill bada här. Själv gillar jag att man kan dela på stranden. 

Eftermiddagen spenderade vi hemma. Tog det lite lugnt vilket var skönt. Nu börjar sista sommarlovsveckan för Storasyster. Det är Summer Camp även denna veckan medan Lillebror och jag får roa oss här hemma.

onsdag 10 augusti 2016

Vart tog sommaren vägen?

Jag tycker att denna sommaren gått otroligt fort! Veckorna har runnit iväg som vattnet på väg mot ett högt vattenfall. När Storasyster slutade skolan i slutet av juni sträckte de 10 veckorna ut sig i nästan någon slags oändlighet. Tio veckor. Två och en halv månad. Att underhålla två barn. I åldern 2 samt 8. Hur gör man det? Egentligen? Men det har gått bra trots allt. Och varit mysigt och roligt. Om än tålamodsprövande. Nästan varje dag. 

Mina två Hjärtan

Storasysters summer camp har iallafall hittills varit en riktig hit! Jag är sååå glad över att jag anmälde henne till det. Hon har så ROLIGT! Varje kväll när jag hämtar henne är hon på strålande humör och berättar om allt stort och smått som hänt under dagen. Att hon får träffa jämnåriga kompisar, både gamla och nya är den perfekta upptakten till skolstarten tycker jag. Och samtidigt får utmana sig själv med nya aktiviteter. Redan andra dagen berättade hon att hon hoppat från "the diving board" vilket jag gissar är 1-meters trampolinen. Hon klarade även simtestet i "Djupa Poolen" vilket gjorde att hon får simma där. På schemat har det även varit Kung Fu vilket hon verkar tycka jättemycket om, samt Hip Hop. Och Abacus. Kinesisk kulram. Olika bollsporter, läsning, matte, public speach, drama och konst. Samt såklart hennes kära Huladans. 

Kung Fu träning på Summer Camp

På det personliga planet händer det också en del. Sommaren har färgats en del av mitt jobbsökande och mina humörsvängningar och mitt trytande tålamod med barnen från och till har nog egentligen ofta varit grundade i just detta jobbsökande. Okej, Lillebrors trotsperiod har inte direkt hjälpt till.... Men detta med jobbsökande tar sådan otrolig energi. Suger liksom musten ur en. Alla som någonting varit arbetslösa en längre tid vet exakt vad jag menar. Tröttheten har såklart varit mycket på grund av alla tankar och känslor. Av tillkortakommanden. Av oro inför framtiden. Av att självförtroendet får sig smäll efter smäll. Ibland tar det tid att plocka ihop alla bitarna och pussla ihop de efter ytterligare ett "Tack men nej tack!" Eller ännu värre är när man aldrig hör tillbaka från dem man varit i kontakt med. Allt från HR (personalavdelningen) till rekryterare till folk man faktiskt träffat personligen på intervjuer. Sådant tar på krafterna. Äter på ens självbild. En liten tugga i taget. Samtidigt har jag ju lagt ner en hel del sena timmar på min hemsida också. Även den i syftet att försöka öka mina framtida jobbchanser. Så tröttheten har även botten i många sena kvällar, ja även nätter med allt för få timmars sömn som följd.

Tillbaka till min nya hemsida. Jag bara MÅSTE få TACKA för den respons jag fått av så många av er! Det känns otroligt roligt och ja, vissa av er blir jag riktigt rörd av. Jag fick bland annat ett email av en av er läsare som tagit kontakt med en släkting som arbetar på en fertilitetsklinik i Sverige. Skickat min länk vidare dit. Så otroligt gulligt! Omtänksamt, hjälpsamt och generöst. Jag blir ibland stum av all support och kärlek man får från er! Och jag vill även tacka alla som velat följa min sida och eller klickar in där ibland. Det är en stor hjälp att få läsare. Så TUSEN TACK!

Och på tal om min nya hemsida. Idag är det exakt 3 år sedan jag fullbordade min IVF. Tre år sedan min "embryo transfer". Som senare resulterade i Lillebror. Jag minns att jag när jag kom hem från sjukhuset hade kräftskiva med våra svenska vänner i vår lägenhet i New York. Och jag tänkte att jag hoppades att kräftor, västerbottenspaj och en halv snaps skulle vara det vinnande konceptet för att bli gravid. Och ja, så blev det ju. Livet är märkligt.

För tre år sedan var han ett litet embryo på väg mot min livmoder, och nu är han en liten vilde som charmar öronen av oss men även driver oss till vansinne med sin envishet och sin trots... Men kanske är det just hans envishet och styrka som gjorde att han inte gav upp på vägen utan klarade strapatserna hela vägen från petriskålen till att fästa i min livmodersägg och sedan köpa sig genom sin månad på NICU? Vår lilla Drakunge. Vårt glimrande kvicksilver. 

måndag 1 augusti 2016

Lägerstart

Idag är det första augusti och halva sommarlovet har gått. Därmed är också Storasysters "Latedagar" slut. Idag var hennes första dag på Summer Camp. Där kommer hon nu att spendera sina kommande 4 veckor av sommaren innan skolan börjar igen i slutet av augusti. Det är samma organisation som har hand om hennes After-School verksamhet som också har detta Sumer Camp. Under sommaren håller de dock inte till i skolans lokaler utan har hyrt in sig på Miramar College, ett stenkast från oss. Det är inget läger med övernattning utan heldagar med blandade aktiviteter. Lite sport, lite konst, lite drama, lite dans, lite matte och läsning, lite kodning och två dagar i veckan även simning samt en del andra aktiviteter.

Det var hon själv som i slutet av skolåret sa att hon ville gå på deras Summer Camp. Jag hade inte planerat in något för henne eftersom jag är hemma med Lillebror på dagarna, men hon ville verkligen gå och det kändes bra att veta att hon skulle få göra mer aktiviteter och träffa kompisar under en del av sommarlovet. Inte bara gå och hänga med mig och Lillebror. Fast nu i morse var hon nervös. Vid frukosten sa hon att hon hade ångrat sig och inte ville gå. Sedan grät hon en skvätt. Som vanligt är det hennes oro över sådant som är nytt och "okänt" som visar sig. Men vi pratade om att hon ju känner de flesta instruktörerna där redan eftersom de även är hennes ledare på After School. Likaså barnen. De flesta på lägret trodde jag skulle vara barn som även går på After-School och som hon känner därifrån.

I bilen på väg till Miramar College var hon tyst. Hennes allvarsamma ansikte vänt ut mot fönstret i baksätet. När vi promenerade från parkeringen till klassrummet där hon skulle vara på morgonen sa hon att hon kände sig konstig i magen. Nervös. Som förälder hoppas  man ju att det ska gå bra. Att allt det där man försäkrar sitt barn om ska visa sig vara riktigt. Och denna gången var det så. För så fort vi steg in genom dörren vändes ett tiotal ansikten mot oss. Barn som redan var på plats. Någon sekund senare kom en kör av röster som ropade hennes namn. Flera sprang fram för att krama om henne. En av hennes bästa kompisar från After-School var där och drog henne med sig till platsen bredvid. När jag lämnade Storayster och sa hejdå, vickade hon bara lite lätt med huvudet mot mig, pratandes och skrattandes med sin kompis. Det kändes så himla skönt. Detta blir bra. Det tror jag verkligen nu.

onsdag 27 juli 2016

Ny baby

Nej, jag är inte gravid. Ber om ursäkt om titeln lurade hit er. Men känslan är ändå lite lik. Den där pirriga förväntansfulla lite skräckblandade förtjusningen. Att känna att man tar ett steg ut i något som fortfarande känns ganska okänt. Ny mark. Spännande. Småläskigt.

Vad ÄR det då?!?!? Undrar ni säkert. Eller jag hoppas såklart ni undrar. Jo, det är ett projekt jag funderat ett bra tag på nu. Men det tog tid att få igång. Först skulle det ju funderas. Skissas lite. I huvudet. Så småningom tog det form. Visserligen suddigt i konturerna men ändå. Någon slags form. Sedan fick formen vila lite till. Mogna. Och så lyckades jag till slut samla ihop energi, mod och framförallt tid. För att påbörja det hela. Och nu är det igång. "A work in progress" som det så käckt kallas här.

En ny hemsida och blogg. Inte privat denna gången. Ingen dagboksform. Utan en där jag hoppas nå ut till nya läsare. Denna gången med ett mer specifikt intresse. Att vilja bli förälder men inte kunna det på naturlig väg. Jo, jag har insett att min erfarenhet både på det vetenskapliga och det personliga planet borde kunna tas till vara. Att kunna skriva med en vetenskaplig bakgrund och kunskap men samtidigt ha den personliga erfarenheten är något inte alla har så jag hoppas kunna tillföra en ny pusselbit i den annars ganska välfyllda infertilitet-cyberrymden. Båda dessa sidor tillsammans med mitt stora intresse för de här frågorna är något jag efter hand insett skulle kunna vara något att försöka bygga upp en plattform kring.

Mer specifika tankar kring detta började ta form under de senaste 6-9 månaderna ungefär. De började pocka på mer och mer uppmärksamhet när jag slagit huvudet i den där mer eller mindre berömda jobbsökarväggen alltför många gånger. För det är mentalt jobbigt att försöka komma tillbaka ut på arbetsmarknaden igen. Jag har ju gjort den resan en gång tidigare. Då i NYC. För flera år sedan. Och det var svårt även då. Självförtroendet åker berg-och-dal-bana. Det är lätt att känna sig som om man inget vet och inget kan. Även om man vet rent logiskt att det inte är så.

Efter att Lillebror kom till världen och vi senare bestämde oss för att flytta hit till Kalifornien så har jag ju återigen varit utan jobb en längre tid. Egentligen började jag försöka söka en del redan för något år sedan, men det har varit tufft. Ännu svårare nu än i NYC. Dels för att jag ju är hemmamamma på heltid nu. Med en otroligt aktiv liten Lillebror. Alltså finns minimalt (läs ingen...) tid eller kraft att göra någon forma av jobbsökarinsatser dagtid. Alla mina vakna timmar går åt till Lillebror och Storasyster. Så den tid som finns kvar är kvällstid efter att barnen somnat. Ofta har klockan då hunnit bli närmare 22 och ni som varit hemma med barn på heltid vet att man vid det laget är rätt slut i rutan. Dels för att jag inte hade något nätverk alls här på Västkusten. Och som alla "vet" är ju ingången till nya jobb framförallt via de man känner. Eller de som känner någon man känner. Men här har jag inte haft något professionellt (eller privat) nätverk alls.  Alltså inte de mest optimala förutsättningarna direkt.

Jag har ändå suttit och sökt igenom jobbsökarsidor med jobbannonser, filat på resuméer, cover letters, ansökningar. Jag har läst in mig på olika företag, produkter och annat. Jag har haft en hel del telefonintervjuer. Till och med några F2F intervjuer. Men det har ändå hela tiden slutat i ett "Tack men nej tack". Alla motgångar har såklart lett till att jag funderat män mer aktivt på vad jag egentligen skulle vilja arbeta med. Och just detta med reproduktiv medicin och infertilitet är något jag under lång tid varit och fortfarande är intresserad av. Så jag har tänkt att kanske är detta något jag borde försöka satsa på. Självklart är det inte så att jag tror att jag kommer att landa ett jobb bara för att jag har en hemsida. Men tanken med en hemsida och en blogg är att jag hoppas att jag åtminstone ska kunna visa att jag är intresserad av fältet, att jag hänger med i vad som pågår, att jag faktiskt "gör" något som har med detta fält att göra. Men faktum är att jag även gör detta för "min egen skull", utan tankar på framtida  jobb. Att ha något annat än alla vardagsbestyr med barn, hushåll och familj att fokusera på. Att ta mig tiden att inte enbart läsa in mig i fältet, följa olika infertilitetsbloggar och lära känna "the community" lite bättre, utan även lära mig mer om hur man kan göra en hemsida mer tillgänglig för alla. Rent tekniskt. Sökmotorer. Metrics. Analys. Sådant tycker jag är riktigt roligt att få försöka ta del av nu. Lära mig nytt. Och att kunna göra detta enbart för mig. Mitt eget höga nöjes skull. Det känns jätteroligt.

Som sagt, min baby är fortfarande väldigt nykläckt. Jag hoppas att den så småningom ska utvecklas mer även om jag såklart inser att det kommer ta tid. Jag har idéer och tankar kring vad jag skulle vilja göra. Så med tiden kanske. Men dygnet har ju fortfarande bara 24 timmar så det blir mest skrivet lite då och då. Alltså går det inte fort. Inga stordåd. Detta är även en av anledningarna till att den här bloggen blivit lite eftersatt på sistone. En stor del av min "lediga tid" d v s nattetid, har jag ägnat åt min nya bebis.

För er som är intresserade är ni mer än hjärtligt välkomna att kika in:
Dreams, Eggs and Sperm är namnet. En liten ordlek med Dr Seuss' bok "Green Eggs and Ham".
Adressen är: dreamseggsandsperm.wordpress.com
Jag har även ett Twitterkonto: dreamseggsandsperm. Om ni vill följa mig där.

Ni får också mer än gärna komma med konstruktiv kritik, frågor, åsikter, önskningar om vad ni skulle vilja se där eller annat ni funderar över när ni läst eller läser. Jag bli bara glad av att få höra mer om vad ni eventuellt gillar, inte gillar, vad ni tycker kunde göras bättre ellr annorlunda. Och om ni är hemma på Wordpress får ni mer än gärna hojta till eftersom jag har valt denna plattform till min nya blogg, men jag kan fortfarande väldigt lite om den. Den biten hör också till "att lära nytt". Sa jag att jag känner mig otroligt inspirerad.

måndag 25 juli 2016

Gräsänka

Sedan i torsdags är jag gräsänka. M är på andra sidan kontinenten. Närmare bestämt i vår gamla hemstad NYC. Avis? Jo visst är jag det. Önskar vi kunnat följa med. Men detta var en jobbresa för hans del. Sedan stannade han över helgen eftersom han ändå var där. Kände av staden igen. Träffade en del vänner. Vi har hörts lite via FaceTime men det har varit förvånansvärt svårt att tima det ändå. Med tre timmars tidsskillnad. Jag ensam med båda barnen och han på språng en hel del. Det roligaste var iallafall att jag fick prata med en av våra bästa vänner via FaceTime i fredagskväll. Så kul! Då var M där och hälsade på. Idag försökte vi med Familjen Brooklyn som han hälsade på ikväll, men det blev mest kaotiskt. Alla barnen tog över så det blev inte så mycket sagt för oss vuxna. Men det var ändå roligt att se dem där på skärmen en stund.

Här har jag försökt hålla igång. Barnen. Framförallt barnen. I torsdags minns jag faktiskt inte vad vi gjorde. Men i fredags var vi på stranden med en annan familj vi umgås med en del här.  Torrey Pines State Beach. Jättehärlig dag! Igår blev det lite lugnare med ett besök på Barnes and Noble och lite parklek. Idag, söndag fick vi en larv-chock på morgonen som tog andan ur oss ett bra tag. Hittade små bleka larver krälandes på köksgolvet i morse. Meal Worms trodde jag. Gick igenom skafferiet. Utan att hitta fler. Slängde flera öppna påsar med mjöl och andra torrvaror. Trots att jag inte såg ett endaste spår i dem av några djur. Men man blir ju paranoid. Eftersom jag vid två tillfällen såg larver krypa upp ur vår soptunna i köket misstänkte jag att de kunde komma från soporna. Slängde soppåsen ute. Men hittade ända ett par stycken på golvet efter det så jag fick lite småpanik. Kunde inte för mitt liv komma på var källan var! Funderade på om det kunde vara under spisen eller kylskåpet men de var båda för tunga och svåra för mig att dra ut själv. Hade uppsikt över köksgolvet mer eller mindre hela dagen men såg sedan inte fler larver. Så troligen var det ändå soporna som var boven. Och de små krypen jag såg efter att jag kastat ut soppåsen var nog larver som redan hunnit krypa ut ur soptunnan men gömt sig i hörnorna så jag inte såg dem förrän lite senare. Fick höra att det kanske eventuellt var maggots alltså fluglarver som kläckts i soporna.  Troligen i något av det köttavfall som låg där. SÅ ÄCKLIGT!! Fattar inte riktigt att det kan gå så fort bara. Minns inte exakt hur många dagar soppåsen suttit där men det kan inte vara mer än kanske två - tre dagar tops. KAN fluglarver verkligen kläckas så snabbt? Nu är det riktigt varmt här så jo jag inser att det är rötmånadsperiod här med allt vad det innebär, men fluglarver?!? Det har vi aldrig råkat ut för tidigare. Hädanefter kommer jag slänga soporna varje dag. Hu! Jaja, nu verkar de iallafall vara borta.

Här nedan är en del bilder från i fredags. Fluglarverna besparar jag er...









Kvällen spenderade vi iallafall i poolen. Det blev ett rätt långt besök där eftersom Storasyster hittade ett par kompisar där så vi var inte tillbaka hemma förrän närmare halv nio på kvällen. Lillebror var då rätt slut men Storasyster kunde inte somna.

I morgonkväll kommer M tillbaka hem och det ska bli så otroligt skönt att ha honom här igen.


tisdag 19 juli 2016

Mycket nu

Jag lever. Men just nu är det så mycket omkring oss att det inte finns vare sig energi eller tid för bloggen. Våra vänner reste hem för exakt en vecka sedan. Och det blev tomt tomt tomt. Under den resterande delen av veckan försökte vi återhämta oss. Både rent bokstavligt (det hade ju varit roliga men väldigt  intensiva dagar tillsammans) men också känslomässigt. Det kändes så sorgligt att säga hejdå. Avsked är alltid svårt.

Men ganska snart drog en hel del annat igång här. Som tagit både tid och energi det också. Därav tystnaden på bloggen alltså. Jag lovar att uppdatera lite mer senare. När tid och ork finns. Tills dess. Ha en fortsatt fin sommar alla!

lördag 9 juli 2016

Sjölejon, strandhäng och kajaktur i La Jolla

Vi fortsätter att ha det helt underbart. Igår var vi hela dagen i La Jolla. Först promenerade vi längs Coast Boulevard och kollade in sälarna och sjölejonen på stränderna nedanför klipporna. Sedan körde vi lite söderut och badade på La Jolla Shore. Där hade vi även förbokat en guidad kajaktur på eftermiddagen vilket jag såg fram emot väldigt mycket. Men det allra bästa är ändå att vi får göra allt detta, får uppleva det salta, blå härliga tillsammans med våra underbara vänner!

La Jolla Cove
Att promenera längs med vattnet vid La Jolla Cove är alltid en upplevelse


Lillebror lånade Storasysters solglasögon en stund


Vattnet är otroligt klart och det är väldigt populärt att både dyka och snorkla här. Om ni tittar noga kan ni även se sälarna som ligger och solar sig på den vänstra delen av kobben. De svarta prickarna på högra delen är skarvar.


Det finns många små  stränder insprängda mellan klipporna här. M och Lillebror gick ner på Shell Beach och tittade. Stranden som skymtar i bakgrunden är "Childrens Beach" och den gjordes urpsrungligen för att familjer med barn lättare skulle kunna bada här där vågor och tidvatten ofta gör det svårtillkomligt för just barn. Man byggde därför piren för att bryta av vågorna. Men det lugnare vattnet lockade till sig sälar och sjölejon, så ofta är det de som ligger och solar sig på den stranden nu. 


Igår var det dock inga själsjon eller sälar på Childrens Beach, så vi promenerade vidare till La Jolla Cove. Där såg vi många som solade och simmade. Här kom en stor hanne upp ur vattnet.


Man kommer som sagt väldigt nära dem.


Fina tjejer!




La Jolla Shore
 En liten bit från La Jolla Cove ligger den långa stranden i La Jolla. Hit åkte vi för lite strandhäng. Började dock med att peta i oss lunchmatsäcken för att fylla på energidepåerna.


Sedan lärde Storasyster M att "Body Boarda"


Det gäller att få in timingen rätt när vågen kommer.


A tog det först lite lugnt i skuggan och vaktade våra saker



Team Work

Att begrava halva J i sand var populärt. Sedan dekorerades sandhögen.



Sandskulpturer på J´s begravda ben


På eftermiddagen blev det kajaktur för alla utom M som stannade kvar på stranden med Lillebror och lilla M. Vi andra promenerade två gator uppe till La Jolla Kayak där vi utrustades med flytvästar och hjälmar. Själva turen har jag inga foton på eftersom man lämnade allt på land som inte tål vatten. Men det var en riktigt rolig tur. Troligast av allt var att Storasyster hängde med och tyckte det var sådär lagom spännande och väldigt roligt. Jag paddlade dubbelkajan med henne.


Här är vi när vi kommit tillbaka efter 2-timmars turen. Då hade vi sett pelikaner, garibaldi, sjölejon, fått höra på fakta och skvaller om husen runt vattnet och de kändisar som bor eller bott där samt även fått paddla in i en liten grotta. På vägen tillbaka gjorde vi även ett badstopp ute i bukten. För egen del kändes det toppenroligt att paddla igen. Det var åratal sedan men den lilla teknik jag har satt ändå kvar.


Framåt kvällen var det dags för lite påfyllning igen innan vi packade ihop för att åka hem


Min favorittid på stranden är nog ändå kvällen. Älskar ljuset oavsett om det är sol eller moln. Igår blev allt liksom insvept i flera nyanser silver.