fredag 26 maj 2017

Två födelsedagar

Igår skulle min pappa blivit 81 år om han levt. Det känns helt surrealistiskt att tänka på. Eftersom han dog relativt ung så är det ju jag minns honom. Kan inte föreställa mig hur han skulle varit eller sett ut i sina 80. Det går bara inte. Om ni undrar så gjorde jag inget särskilt alls till minne av honom igår. Mer än att jag tänkte lite extra mycket på honom. Han lever på många vis kvar inom mig, och det räcker gott. Jag behöver inte särskilt många andra ceremonier eller så. Iallafall inte längre. Det var mer sådant de första åren efter hans död. Men nu finns han mest bara där. I mina tankar. Ibland pratar jag lite med honom, ibland är det bara ett minne som glimtar förbi. Vissa perioder tänker jag mer på honom och andra nästan inte alls. I höst blir det 25 år sedan han försvann. Den tanken är också overklig. Liksom lite svindlande. Så många år. Jag har levt fler år utan honom än vad jag levde med honom. Hans frånvaro är sedan länge en naturlig del av mitt liv. Konstigt. Men så är det.

Och idag är det min mammas födelsedag. Jo, de fyllde år dagarna efter varandra, mina föräldrar. Lite lustigt. Jag minns än hur man först gick ut och plockade blommor i trädgården, tidigt den morgonen då pappa fyllde år. Och sedan dagen efter plockade man nya igen. Fast till mamma. Majmorgnar. I mitt minne är det alltid daggvått gräs och sol som ännu inte börjat värma luften. Träskor på fötterna. Som klapprade lite sådär mjukt när man gick över trätrallen från altandörren på väg mot gräsmattan. Björkar i ljusgrön slöja och koltrastar som sjunger sådär som bara koltrastar kan. Sedan in igen. Kaffedoften som spred sig i köket. Blommorna satte man nästan alltid i en blå- och vitrandig liten knubbig vas. Egengjorda presenter inslagna i prassligt papper.

Eftersom vi inte kan fira mamma på plats i Sverige har jag skickat blommor. Från oss alla. Jag hoppas de kommer fram som de ska. Om du läser detta mamma så önskar jag dig en riktigt fin födelsedag!

På San Diego vis så grattar jag med en blommande kaktus här på bloggen. Fast blommorna jag skickade via blomsterhandeln hemma i Sverige var orkidéer.


måndag 22 maj 2017

Var finns tiden nuförtiden?

Okej, det är helt enkelt så att jag inte hinner med att blogga längre. Tiden bara FINNS INTE. Eller ibland finns den men inte orken. Eller lusten. Vet inte riktigt men just nu känns det som om allt flyger runt i 200 knyck minst. Det är jobb, skolevent, nattningar, matlagning, Svenska Skolan, dagisaktiviteter (som vi knappt hinner med eller tar oss tid till vilket är ett ständigt dåligt samvete.... kanske typiskt "andra-barnet-syndrom"???), mer jobb, vardagssysslor som måste göras, så var det ju lägenhetsförsäljningen i Stockholm vilken som tur var är över nu. Nästan i varje fall... En del praktikaliteter kvar såklart men vår gamla lya är iallafall såld. Sedan försökte jag få igång någon slags rutin på att börja springa igen, men det haltar mest. Kom igång ett tag, men nu är det återigen två veckor sedan sist... Alltid så mycket som kommer emellan! Jag veeeet det är ingen ursäkt. Hoppas koma ut imorgon igen.

I helgen var vi iallafall och såg U2 när de hade sin Joshua Tree 2017 konsert i Pasadena. Rose Bowl Arena. SÅ mycket känsla. Historia. Mäktigt. Fantastiskt. Ja, GALET BRA! Ska försöka hinna och orka skriva lite om denna magiska upplevelse senare. Min födelsedagspresent.

Jag tog nästan inga bilder under konserten, men här är iallafall en.

Nu i eftermiddag är det ny konsert. Inte lika kända 2-manna bandet Longkalsong kommer att spela för oss i Svenska Skolan. Sedan ska de faktiskt bo hos oss. Deras vanliga "sovfamilj" fanns inte tillgängliga denna gång, så ja, vi erbjöd dem en sängplats och en luftmadrassplats. De får slåss om sängen sedan. När jag berättade det för barnen igår trodde jag de skulle tycka det var både kul och spännande. Men nej då. Storasyster var inte alls så säker på att det var någon bra idé för "vi känner ju inte dem. De är ju främmande." Men hallå! Är detta min dotter?!? Jag försökte förklara att helt främmande är de ju inte, plus att om någon behöver hjälp så ställer man upp. Så enkelt är det. Tror jag behöver jobba lite mer på det här med att förklara (både i ord och handling) att det är viktigt med generositet. Och att ta vara på ögonblick, besök, upplevelser här i livet. Självklart med säkerhetstänk i ryggen, men man får inte låta "stranger danger" styra ens liv. Då kommer man sluta som en sipp gammal skrutt som bittert ångrar en massa som aldrig blev vare sig gjort eller sagt.

Vi får se hur det blir ikväll. Förhoppningsvis riktigt trevligt.

Bilden ovan är från förra gången Longkaslong var här i San Diego och spelade. Två år sedan. Och himmel så liten Lillebror var då!!! (på bilden längst ner till höger står han med sin kompis)

Nu kallar "gruvan" igen...
Ska försöka vara lite bättre på att skriva inge så det inte behöver dröja ytterligare två månader till nästa inlägg.
Ha en fin vecka!

torsdag 16 mars 2017

Lite för mycket just nu

Just nu är det så mycket omkring mig och oss att det börjar kännas övermänskligt. Min stressnivå är skyhög. Larmet blinkar hela tiden. Om en vecka åker vi till Sverige. Härligt säger alla. Men nej, för mig just nu känns det inte härligt. Eller jo, självklart känns det härligt OCKSÅ. Men första känslan just NU är ändå mest "Hur FAN ska detta gå????"

Anledningen till att vi gör denna resan just nu är framförallt att vi beslutat oss för att sälja vår lägenhet i Stockholm. Och nu var i stort sett enda tiden vi kunde ta oss till Sverige för att tömma den och förbereda för försäljningen. Så denna resan handlar om 10 ynka dagar från det att vi lyfter från Los Angeles, till dess att vi landar där igen. På dessa 10 dagar kommer vi att träffa Skånefamiljen och gosa lite med den nya kusinen. Sedan köra bil upp till Stockholm. Utan våra barn som får stanna hos Farmor och faster och kusinerna nere i Skåne. Väl i Stockholm blir det lägenhet för hela slanten. Rensa. Fixa. Träffa mäklare. Tömma lägenheten och transportera det vi vill ha kvar av möbler och tillhörigheter till ett förråd för förvaring. Vi har ca fyra dagar på oss för allt detta. Fem OM det skulle krisa. Alltså, jag smäller av. Vid blotta tanken. Sedan kör vi ner till Skåne igen. Kramar barnen och Skånefamiljen och så bär det av till Kastrup för lååååång flygresa tillbaka. Vi kommer landa på en måndag eftermiddag.

Nu är frågan om vi ska boka hotell för den kvällen o natten eftersom vår erfarenhet från förra långflyg var dåligt när det kom till att navigera hem i Los Angeles trafiken utan att ha sovit på typ ett dygn. Det var INTE bra. Så kanske ett par timmars sömn på ett flygplatshotell vore bra? Sedan köra hem extrem tidigt på tisdagmorgonen. Så tidigt att det nästan är natt fortfarande alltså. För att så dra igång med skola, dagis och jobb som vanligt ett par timmar senare... 

Den senaste tiden har mitt huvud varit rätt fullt av saker att tänka på, planera, fundera över. Ta kontakt med mäklare och andra för olika saker. Jämföra tjänster och till viss del priser. Fundera hit och dit. Detta plus den vanliga vardagssnurren. Med potträning, Fundraisers och Talent Show på Storasysters skola, Årsmöte med svenska Skolan, större projekt på jobbet och så min allmänna oro och frustration kring Mr 45.

Ja himmel. Man känner iallafall att man lever. Sova, det är väl det där man får göra i graven, eller vad man nu brukar säga...?

fredag 10 mars 2017

Att läsa på två språk

Ögonblick som de här känns så fantastiska. På flera plan. Dels att de här två, mina Två Stora Kärlekar i livet, myser tillsammans. Det tror jag de flesta föräldrar som har fler än ett barn kan hålla med om. Just det att se sina barn komma överens och ha det roligt och mysigt ihop, det är något av det som värmer föräldrahjärtat allra mest. Dels att Storasyster som ju är född och uppvuxen här i USA inte enbart pratar utan även läser på svenska. Bamse var förövrigt den första svenska text hon läste. Hon lärde sig läsa Bamse på svenska innan hon knäckt läskoden på engelska. Svenska är ju på många vis enklare att lära sig när det kommer till läsning eftersom man inte har lika många olika bokstavskombinationer i svenska som på engelska. Alltså kombinationer av samma bokstäver men som uttalas olika beroende på orden de finns i. Så för Storasysters del tog det något längre innan hon läste på engelska efter det att hon lärt sig hur man ljudar och läser på svenska. Nu däremot är hennes läskunskaper i engelska mycket bättre än hennes svenska. Inget konstigt alls såklart. Hon älskar att läsa och gör det mycket och ofta. Den senaste tiden har det varit Harry Potter som varit den stora läsupplevelsen tror jag. Och hemma läser hon just nu den sista boken i serien. Men hon läser samtidigt böcker i skolan och jag vet att hon fastnat och tyckt mycket om serien "Wings of Fire" som handlar om drakar. Själv är jag så glad och tacksam över att hon liksom jag själv, upptäckt böckernas fantastiska värld, och numera kliver in i den varje dag. Just Harry Potter har för hela familjen varit en stor milstolpe också. Detta att hon läser böcker som jag och M också läst och älskat. Så vi kan prata och diskutera handling och personer i berättelsen. Så underbart! Självklart ser vi filmerna också. En ny film varje gång hon läst ut en bok. Vi ville att hon skulle läsa böckerna innan hon såg filmerna och det är något hon själv tycker är bra eftersom det händer så mycket mer i böckerna än i filmen så det är skönt att ha detta med sig när man ser filmen. Dessutom blir ju böckerna mörkare och mörkare och det känns bra att hon känner till sådant som är läskigt, obehagligt eller sorgligt innan hon ser det i filmversionen tycker vi. Det blir på något vis lite mindre otäckt då.



På svenska läser hon såklart lite enklare böcker. Men hon tycker om att läsa på svenska också. Det har hittills mest blivit Lassemajas Detektivbyrå, Nelly Rapp och serien om Jack som jagar övernaturliga varelser i Stockholm. Tillsammans har vi även läst klassiker som Ronja och Bröderna Lejonhjärta. Via Svenska Skolan här kan hon ju även låna svenska böcker vilket är otroligt bra! En av våra svenska favoriter var "Ishavspirater" av Frida Nilsson. Den läste vi tillsammans och både Storasyster och jag tyckte om den. Den var Augustnominerad och jag förstår det. Väldigt speciellt skriven. Jag älskade språket och även hur man ofta fick fundera lite extra själv mellan raderna. 

Oavsett hur det kommer att gå med Storasysters läsning på svenska (det är ju lite svårare att utveckla just svenska läsförmågan eftersom den kommer i andra hand efter engelskan) kommer jag ofta på mig själv att hon har det så himla bra som behärskar två språk såpass väl som hon ändå gör. Att kunna läsa vissa böcker på originalspråk redan som barn är ju inte alla förunnat. Själv läste jag Harry Potter på engelska men i vuxen ålder. Det hade jag aldrig klarat av när jag var 8 år. Men framförallt är jag otroligt glad över att hon älskar att läsa. Oavsett språk. Länge leve böckerna!

måndag 6 mars 2017

TRE


I lördags fyllde Lillebror Tre. Kan knappt fatta att det redan gått tre år sedan den där mörka marsnatten i NYC. Då jag vaknade vid midnatt av att vattnet gått i sängen. M hade just kommit hem från att ha firat en stor händelse med sitt jobb. När jag vaknade var jag inte ens säker på att han kommit hem, men han satt i soffan när jag kom ut ur sovrummet. Minns så väl han min när jag sa att vattnet gått. För återigen var det ju aaaaalldeles för tidigt. Lillebror var beräknad till Valborgsmässoafton, den sista april. Nu var det början av mars och jag hade samma dag varit på ett av mina frekventa gynkontroller för att mäta livmodertappen och kolla att allt såg ok ut. Och hade fått tummen upp av min gynekolog. Minns sedan hur M sedan lite i panik sprang ner till våra vänner på våningen nedanför och knackade på för att fråga ifall en av dem kunde komma och sova på vår soffa. Detta ifall Storasyster skulle vakna under natten och vi inte var där, eller om M inte skulle hinna tillbaka hem på morgonen innan hon skulle till skolan.


Efter mycket dramatik hit och dit med sprutor, "distress", "syrenedgång" och annat jag knappt minns så kom han till slut då Vår lilla Drakunge. Fast jag fick inte se honom alls innan jag kördes till uppvaket. Han var mycket "sämre" än Storasyster varit när hon kom och togs direkt till NICU. M följde med vilket kändes bra men fy f-n vad det var ensamt på uppvaket. Även om jag var lite "borta" den första tiden. På kvällen fick jag iallafall hälsa på. Fast se honom kunde vi ju inte riktigt. Ansiktet var täckt av cpap och slangar. Och ögonen var täckta av skydd mot UV-ljuset som han behandlades med i kuvösen mot sin gulsot. Så jag såg mest en liten näsa mittemellan mask och ögonskydd. Och såklart hans lilla tunna kropp täckt av kablar av alla de slag.

I en månad blev han kvar. Låg på tillväxt. Sedan fick han komma hem. Vilken lycka! Och av den där sköra, tunna lilla drakungen med de små små händerna har det blivit en rätt stor och mycket livlig 3-åring, med stark vilja, mycket envishet, och ett humör som skiftar i regnbågens färger. Just nu är det helt klart en utmaning att vara förälder till honom. Det trotsas mycket och ofta. Däremellan blir han arg över saker han vill klara men inte gör. Än. Och mellan allt detta är han den mest fantastiska lilla solstråle. Han kan säga de mest hjärteknipande saker och får oss ofta att skratta när han uttrycker både sin glädje, sina funderingar och sin ilska.

Vi firade inte med något stort kalas i år, utan bjöd hem de två familjer vi umgås mest med. Det blev himla lyckat. Det känns så fint att ha vänner där man umgås såpass mycket med barnen att man känner både dem och föräldrarna väl.

Lillebror gjorde precis som Storasyster gjort på sin 3-årsdag. Han väcktes av oss och var otroligt sur. Hahaha! Det dröjde en stund innan han tinade upp och kunde öppna presenterna. Storasyster hjälpte.


En av presenterna var en Hot Wheels Bilbana som man kan fästa i bord eller annat på lite högre höjd för at få en lutande ramp. Den hade vi mycket kul med sedan.


En Lego-monster truck som Storasyster fick bygga ihop fick han också


Den stora presenten var dock gömd under en filt...


...en CYKEL! Med pedaler! Jo, han har sådan koll nu på sin balanscykel att vi tyckte det kändes som om det var dags med en riktig cykel nu. Efter en hel del koll fastnade M för en Cleary. Detta var en av de absolut minsta "riktiga" cyklarna vi kunde hitta. Den är 12 tum och bara något större än Lillebrors balanscykel. 


Pedaler pedaler pedaler

Storasyster var också helt fantastisk under Lillebrors födelsedag. Hon hjälpte mig baka, och sedan dekorerade hon brownies, fixade egengjorda påsar av presentpapper till de små "party favors" jag handlat till barnen, hon roade Lillebror och hon fixade och donade.



Här är Storasysters fint dekorerade brownies


Sedan kom våra vänner


Lillebrors bästa kompis M


Härligt när ens vänner delar ens intressen




De stora barnen såg vi knappt till. De häll sig inne på Storasysters rum mest hela eftermiddagen




Tårtdags! Fast jag och Storasyster hade inte bakat någon "riktig" tårta utan valt att göra en Semmelkladdkaka. Galet GOD!!!! Och superenkel!


 
Ena familjen stannade kvar på kvällen så vi beslöt oss för att ta hem middag. Mex.


Men när alla gått hem var vi rätt slutkörda hela familjen. Storasyster ville gärna läsa godnattbok för Lillebror så det gjorde hon innan han skulle sova. Finingarna!! 


Idag är hans första dag i sitt nya rum på dagis. Preschool. Troligen kommer det inte bli sås tor skillnad rent praktiskt för han har tillbringat mycket tid de senaste 3 veckorna i det rummet. Som en övergångstid. Och han har älskat det. Så det känns bra. Vår stora lilla kille. Vår Drakunge. Vårt Fyrverkeri. Med Stort Hjärta och Stort Humör. Vi älskar dig!


måndag 27 februari 2017

Lokal-TV, namnsdagar, cykling och misstaget på Oscarsgalan

Ett tag sedan jag fick tid att blogga sist. Men vi lever. Och mår bra. Förutom att jag dagligen har skyhöga stressnivåer på grund av vår nuvarande "ledare" som dagligen gör uttalanden, nya regler, nya förordningar eller annat som känns totalt världsfrämmande. Och nu senast hans intresse för Sverige. Men det orkar jag inte skriva om nu. Det får bli ett annat inlägg. Nuförtiden känner jag att jag har två "tillstånd"Ett där jag läser en massa om dagsläget i vår politiska upp-och-ner-vända-värld och blir ömsom arg, ömsom förtvivlad, ömsom oroad, ömsom förbannad... dels ett tillstånd där jag stänger av. Inte. Orkar. Ta. Till. Mig. All. Skit. Det blir bara för mycket.

Här kommer därför en liten uppdatering om vårt vardagliga liv de senaste två veckorna. I bildform.

Sedan Lill-Kusinen kom har vi försökt få till Facetiming hyfsat regelundet för att höra hur alla i familjen mår. Nu längtar vi nästan ihjäl oss efter att få träffa dem allihop.


Förra helgen (den 18 februari) var Storasyster även med i lokal-TV här i San Diego. Good Morning San Diego på KUSI-TV. Anledningen var att hon och ett par av hennes kompisar från Svenska Skolan skulle göra reklam för ett event på San Diego Children's Discovery Museum, där man samma dag anordnade ett svenskt event. De har en hel serie där man fokuserar på olika länder, och först ut var alltså Sverige.


Tjejerna skulle sjunga Pippisången i direktsändning. Här kommer just programledaren ut.


Om ni vill se TV-klippet kan ni klicka här.


På eftermiddagen var vi på själva eventet på San Diego Children's Discovery Museum.  Där framförde de flera sånger som "allsång". Frivilliga barn ur publiken fick komma upp och hålla skyltar med svenska ord så att publiken skulle kunna sjunga med.


Förra helgen var jag ut med några kompisar och firade att en av dem fyllde 40. Detblev jättegod Brunchbuffet på Karl Strauss


Lillebror älskar verkligen att cykla. Och han har blivit såpass bra på sin balanscykel nu att vi bestämt att han ska få en riktig cykel (med pedaler) på sin 2-årsdag. Som faktiskt infaller redan nu på lördag...!


Förra helgen hade Storasyster namnsdag. Det firade vi med hembakade cupcakes




Storasyster gjorde också sitt skolprojekt färdigt. Alla i hennes klass har skrivit en biografi om en känd person. De fick själva välja vem de ville skriva om. Sedan skulle de även "göra" personen och ta med till skolan och visa och berätta inför klassen. Kanske kan ni gissa vem Storasyster valt? Jag kan ge en ledtråd om att det är en mycket modig och stark kvinna. Hon var faktiskt den första kvinnliga pilot som flög över Atlanten.


I onsdags hade jag ett telefonmöte med min närmsta chef samt "Storchefen". Jag skulle presentera ett projekt jag jobbat för och som jag tycker är väldigt viktigt att få igång. Till detta krävs det dock pengar, så min presentation handlade mycket om att försöka få fram varför jag anser att det var såpass viktigt att de skulle godkänna en stor summa från budgeten till mig och projektet. Jag var lite nervös innan. Men det hela gick vägen och ja, de godkände det hela! Hurra!! Nu är det bara att jobba vidare med detta så att vi kan initiera det hela. Det var nog sådana här saker jag verkligen saknade när jag var hemma med Lillebror. Att få utmana sig själv. Att jobba hårt mot ett mål, och sedan genomföra det såpass bra att man når åtminstone delmålet. En härlig känsla! 


För ett par dagar sedan hörde våra kära vänner i DC av sig. Deras son R ville prata med Storasyster. Så de Facetimade på kvällen. De pratade ganska länge. Först i vardagsrummet, men sedan gick hon in till sig och fortsatte där. Privacy.... Det är sådana här ögonblick man inser hur stor hon faktiskt blivit. 


I fredags hade M namnsdag och då köpte jag och Storasyster de här vackra solrosorna. Jag älskar verkligen solrosor. De gör mig glad.





I helgen har vi tagit det rätt lugn. Det blev en del hemmafix. En sväng till IKEA också. Lillebror håller oss annars rätt aktiva om man säger som så. Så när jag säger lugn helg är det ändå rätt mycket snurr hahaha!. Men korta stunder kan han ändå sitta still och läsa och då pratar han ofta högt för sig själv. Så gulligt!

I lördags tog jag och Storasyster en tur med våra cyklar också. Runt Lake Miramar som ligger ca 10 minuter bort med bil. Det är så himla kul att kunna göra sådant här med henne nu. Rundan är inte superlång. 5 miles vilket motsvarar ungefär 8 km. Men med henne känns den lagom.

Här har vi cyklat färdigt.


På tal om cykla så har vi som sagt en här hemma som inget hellre vill än att få en cykel. "Jag vill cykla!" är en av de saker han säger mest nuförtiden. Och så tittar han gärna på de filmer jag spelar in då han "cyklar". TUR att han ska få en riktig cykel om mindre än en vecka!


På min födelsedag fick jag ju ett Next Generation Gentest av M. Där man ska kunna få veta mer om hur ens förfäder har vandrat. Nu i helgen skickade jag iväg det och hoppas få svar om ca 6-8 veckor. Jättekul och spännande!


Avslutar med denna bilden. För igårkväll var det ju Oscarsgalan. Vilken slutade med en riktig miss. Den tyngsta Oscarsstatyetten går ju till Bästa Film. Vilket alltid presenteras allra sist. Denna gången lyckades man (Price Waterhouse Cooper????) att fippla med kuverten så att Warren Beatty och Faye Dunaway som läste upp vinnaren fick fel kuvert. De trodde därför att förhandstippade "La La Land" vunnit. Hela deras team kom upp på scen, hann säga sina tacktal innan en av revisorerna kom ut på scenen med rätt kuvert. Då tog en av La La Land's producenter till orda och lyckades på ett väldigt stilfullt vis måste jag säga, upplysa om att de inte alls vunnit och sedan lämna över priset till "Moonlight". Ja, det lär talas en del om detta i Hollywood tror jag. Och jag är glad att jag inte är den person som lyckades schabbla med kuverten....


 
Uppenbarligen fick Faye Dunaway och Warren Beatty fel kuvert när de skulle presentera Oscarsvinnaren för Bästa Film. De hade fått kuvertet där "Bästa kvinnliga Skådespelare" stod, vilket var Emma Stone för sin rollprestation i La La land. man kan klart se hur fundersam och förvirrad Warren Beatty är, men sedan visar han det för Faye och hon annonserar La La Land.



 
Om ni vill och orkar kan ni här se hur La La Lands producenter och Team först tar emot sina Oscarsstatyetter för att sedan efter att felet uppdagats, lämna över till Moonlight. Vilket för övrigt är en film jag inser att jag bara MÅSTE se.


Nu ny vecka. Igen. Tiden rusar. Och på lördag blir Lillebror som sagt 3 år. Jag kan knappt fatta det. Till er som fortfarande hänger här ibland vill jag önska en fin ny vecka och en härlig början på mars!

fredag 10 februari 2017

Ännu en Hans har lämnat oss - denna gång en Hans saknad av folk över hela världen

Nyligen skrev jag om då min egen pappa samt min svärfar försvann från livet här på jorden. Båda hette Hans. Nu har ytterligare en Hans lämnat oss. Denna gång en Hans som var vida känd och oerhört omtyckt, uppskattad och högt värderad för sitt engagemang, sin kunskap och sin enorma vilja att sprida denna kunskap. Hans Rosling. En man som jag inser fyllde en mycket viktig funktion i det mediaflöde som vi lever i idag. Någon som verkligen använder riktiga fakta. Inte #alternativa sådana. Hans Rosling var en person som tog data, statistik och bröt ner dem till siffror och bilder som vi alla kunde förstå. Kunde relatera till.

Media fick sig ofta en känga. För att de inte presenterar världen så som den faktiskt ser ut, baserat på de data Hans Rosling byggde sin forskning på (från FN, världsbanken och andra internationella organisationer). Jag älskar hans dialog med en dansk journalist (se Youtube klipp nedan) där han försöker förklara hur media endast plockar vissa händelser utan att ge hela bilden, genom att peka på sin egen sko och säga "Om du väljer att visa min sko, den är ju bara en del av mig. Den är jätteful. Det är ingen bild som representerar hela mig". Sedan förklarar han i andra intervjuer varför det är såhär. Helt enkelt därför att de positiva förändringarna i världen sker så långsamt. Men nyhetsmedia är gjort för att rapportera snabba förändringar.  Och dessa är ofta negativa. Så som naturkatastrofer, krig, epidemier. Men Hans Rosling menar att det ÄVEN är viktigt att ge oss alla en bild av det som faktiskt går framåt i utvecklingen. Annars ser vi inte helheten. Och därför måste vi, enligt Hans Rosling "förstå världen genom en grundläggande bra utbildning, och sedan lära oss följa upp de fakta som finns. Vi kan inte lära oss förstå världen genom media. Media är bra på att ge en känsla och fakta för små delar, men inte för helhetsförsåelsen".

Dessutom får både miljörörelsen och biståndsrörelsen en del kritik. Hans menade att man ofta är alltför inställd på sitt egen snäva intresseområde, och därmed inte heller ser helheten. Att man försöker sig på generella lösningar och strategier oavsett vilka problemen är i olika länder (eller även i regioner i ett och samma land) vilket såklart också gör att slutresultaten inte blir vare sig bra eller effektiva för de man försöker att hjälpa.

Hans intervjuad i dansk TV
(engelsk textning, publicerad på Youtube 2015, ca 11 minuter)

Flyktingkrisen - Syrien

(på svenska, publicerad på Youtube 2015, ca 11 minuter)

Den hållbara utvecklingen och Miljön

  (på engelska, publicerad 2010, ca 11 minuter)

Den extrema fattigdomen i världen och hur den förändrats 
   (på engelska, publicerad 2015, ca 5 minuter)

Ett av Hans "TED Talks" 

  (på engelska, publicerad på Youtube 2014, ca 20 minuter)


Att han även var oerhört begåvad vad gäller att framföra och presentera dessa data på ett sätt som fick oss att både skratta och tänka efter lite extra, gjorde att hans arbete var ännu viktigare. För i dagens brus handlar det ju inte enbart om att få fram viktiga data. Lika viktigt är det att få ut dem till världen

Hans använde sin egen karismatiska personlighet tillsammans med lådor, legobitar, fantastiska visuella presentationer (utvecklade och framtagna av Gapminder, den non-profit organisation som Hans själv är en av grundarna till) och till och med svärdslukning (!) för att försöka få oss att förstå. Att hans budskap oftast är positivt är även något som känns fantastiskt upplyftande. I en tid när det mesta som kommer ut i media angående vår omvärld handlar om katastrofer och negativa fakta. Och självklart existerar dessa problem. Det är inget Hans Rosling förnekar. Tvärtom. Men han menar att om man inte har rätt fakta och ser vad som är problem och vad som inte är det, så kan man heller inte lösa de problem som finns. Till viss del för att man fokuserar på fel saker. För att kunna hjälpa på bästa sätt, lösa problem som finns så MÅSTE man veta vad som är problem och hur de bäst ska kunna bekämpas. Annars slösar man både tid, resurser och energi på helt fel saker. Vilket slutligen resulterar i att de verkliga problemen inte blir lösta.

Ni som inte sett dokumentären om Hans Rosling på SVT Play - gör det!

Och så finns självklart alla olika Youtubefilmer med Hans Roslings olika framträdanden. TED talks. TV-framträdanden. Gala-framträdanden. SE DEM! Och vill ni veta mer om Gapminder så kolla in deras hemsida. Helt fantastiskt vilken tillgång på data som finns där. Att ta del av helt gratis. 
Jag läste så sent som i morse att UNICEF fått in över en miljon kronor till minne av Hans Rosling. Något som känns fantastiskt fint. Dessutom kommer en ny fond i Hans Roslings namn att startas. Pengarna i denna kommer att gå till att göra det möjligt för forskare att komma ut och fortbilda. Att sprida sin kunskap. Dela med sig av faktan. Så som Hans Rosling gjorde. Utbilda. Fortbilda. Så otroligt viktigt!

Nu hoppas jag verkligen att Hans Roslings arbete och livsverk inte kommer att dö med honom. Jag hoppas innerligt att det kommer att leva vidare. Vi behöver fler Hans!

Tack för allt du lärt oss Hans!



*) Bilderna i detta inlägg är lånade från nätet:
Youtube.com
gapminder.org