Plötsligt är hon så stor

I början av sommarlovet fick vi veta att Storasysters After-School-Program skulle organisera, inte enbart ett vanligt "Summer Camp" där barnen kan gå på dagarna, utan dessutom en veckas övernattningsläger en bra bit från där vi bor. Hon och hennes två av hennes bästa kompisar bestämde sig tidigt för att de vill testa detta. Storasyster som vanligtvis inte alls har velat vara hemifrån mycket, och heller inte är van att sova borta, förutom en natts sleep-over hos någon kompis ibland, har under hela sommarlovet sett fram emot den här veckan med skräckblandad förtjusning. Och nu under senaste veckan har hon varit otroligt exalterad över att det snart var dags. Taggad var bara förnamnet.

Så i söndags var det dags att köra henne till Camp Oliver. Vi körde även en av Storasysters bästa kompisar J, eftersom hennes familj flyttade just denna helgen och därför var upptagna med hyrbilar, flyttkartonger och annat. Det var två mycket glada och uppspelta tjejer i baksätet. Och Lillebror hängde med i deras sång och skratt och prat.

På väg!

Väl framme gick vi runt och tittade lite. Vi var tidiga så ingen var där när vi kom, så vi hade gott om tid att kolla in området. Själva lägerområdet ligger ca 45-60 minuter sydost om där vi bor. Det ligger otroligt fint intill Cuyamaca Rancho State park. Här är kommer man in i ett helt annat klimat och en annan natur än vid kusten i San Diego. Detta trots att det inte ligger så långt bort. Men här är det berg, skogar och nu på sommaren, torr hetta. Efter en stund kom ledarna och även fler av deltagarna. Vi hade redan tidiga fått veta att endast 7 tjejer hade anmält sig (inga killar knotigt nog) så det kommer att bli en ganska liten men redan sammansvetsad grupp som ska vistas här ute i "vildmarken" under denna veckan.

Det var hett så vi uppsökte skugga så mycket vi kunde

Stora stenblock är alltid kul att klättra på

Camp Oliver! De här tre fina komisarna lär få en oförglömlig vecka tillsammans. 

Storasyster, J och C.

Självklart ville Lillebror också vara med...

Som tur var finns det pool och om vädret och temperaturen fortsätter såhär hela veckan lär det bli en hel del badande skulle jag tro.

Det fanns flera "cabins" (stugor/baracker) med sovplatser och tjejerna skulle sova i "Ettan" eftersom den var störst och hade bad och dusch inomhus.

Inne var 6 våningssängar utplacerade och alla fick varsin plats. Här är Storasyster med sin kompis C

Ett rum fullt med våningssängar.

Bäddat och klart!

Provligger sängen

Jag undrar just om de här tjejerna (och deras 4 andra kompisar) kommer sova något alls under nätterna, eller om det blir mest prat och fniss...?!

Runtomkring är det berg och skog. Men det var väldigt torrt nu.

När vi lämnade tjejerna och lägret kändes det lite konstigt. Inga tårar. Så stor tjej nu. Men kramas gjorde vi. Än är hon inte för stor för det. Men visst känns det lite underligt. Lillebror var inte helt glad över att vi skulle åka ifrån Storasyster, men framförallt var han nog lite butter över att inte han fick stanna kvar. Camp Oliver hade ju varit jätteroligt tyckte han. Fast när vi förklarade att man var tvungen att sova där utan mamma och pappa i flera nätter kom han på att det nog var rätt bra att åka med oss i bilen trots allt.

I morse fick vi föräldrar ett email från en av ledarna som berättade att allt gått jättebra första kvällen och natten. De hade avslutat kvällen vid en lägereld och gjort s'mores. Om jag känner Storasyster rätt älskade hon det. Särskilt som stjärnhimlen därute måste vara helt fantastisk. Och nu pågår ju meteroitregnet som bäst också, så jag tror det kan vara helt magiskt. Ska sanningen fram så kan jag erkänna att jag nog är lite avundsjuk. Tänk att få vara nio igen och uppleva något så spännande och roligt. Jag är så glad över att min älskade stora tjej just nu skapar minnen för livet.

En 9-åring i familjen

Så var det återigen dags för en födelsedag. Denna gång fyllde Storasyster år. Sista gången ensiffrigt. Kan inte fatta vart tiden tar vägen! Eftersom hennes födelsedag inträffade en söndag kunde vi fira henne under dagen. Inget stort kalas eftersom hon istället valt att få åka till Universal Studios med en kompis och gå på The Wizarding World of Harry Potter om en månad. Men vi firade lite ändå. Först familjemys och sedan kom våra närmaste vänner på eftermiddagen. Det blev en riktigt lyckad födelsedagen och 9-åringen var otroligt nöjd på kvällen. Nedan är bilder från födelsedagen.

Paketöppning i soffan

Födelsedagsfrukost med nybakade bagels. Är man en New Yorker Girl så är man, oavsett var i världen man bor...

Självklart grattades det även från Sverige!

På eftermiddagen dukade vi fram lite smått o gott att bjuda våra vänner på när de kom för att fira Storasyster. Ingen tårta utan mer lite blandade sötsaker och frukt.

Födeselsedagsfikat intogs på uteplatsen

Ett gäng glada vänner

De här två alltså....

Syrror

Roar! Lillebror demonstrerar hur en T-Rex kommunicerar

De biltokiga småbrorsorna. Här pratandes i telefon

Småsyskonen fick hålla till ute hos oss vuxna, medan de stora barnen stängde in sig i Storasysters rum och gjorde hemliga saker

Man kan ju alltid försöka kika lite...

Inte helt lätt att ta reda på vad som försiggår där inne

Men är man envis nog kanske kanske kanske det går....

Vad som verkligen hände inne i det hemliga rummet: en Filmproduktion!

Här planeras det

Så småningom får vi se Trailern till den kommande filmen. 

Premiärvisning!

Efteråt mottog de stolt jublet från den mycket överraskade och imponerade publiken! En av filmmakarna var lite ledsen när fotot togs eftersom det då närmade sig hemgång och filmteamet hade förstått att man inte kunde göra färdigt filmen förrän senare. Men i övrigt var det mycket glada, stolta och uppsluppna filmmakare!

Helt ärligt var jag otroligt imponerad. Att de kunde fixa denna lilla trailer helt själva, utan någon som helst hjälp från oss vuxna (som om vi skulle kunna detta...haha, men ändå...). De planerade historien, fixade sin rekvisita, klurade ut hur iMovie verkar fungera och jobbade med detta superintensivt. Allt på mindre än två timmar. Och detta utan att det blev några som helst bråk eller konflikter heller. Supersammarbete. Otroligt tycker jag! Vilken kreativitet. Vilken glädje. De här ungarna är så fantastiska och de har alltid så himla kul ihop. Nu var ju problemet att de ville jobba mer med filmen. De hann ju "bara" med trailern. Så ett nytt datum är nu inbokat i våra kalendrar där Produktionsbolaget" ska träffas och göra färdigt filmen.

Som sagt, Födelsedagsbarnet var mycket nöjt med sin födelsedag och hon har dessutom Harry Potter att se fram emot. Som en superextra bonus. Det är för övrigt självaste regissören i film teamet hon ska åka dit med. Själv har jag inte riktigt smält att det faktiskt gått 9 år sedan hon kom till oss. Nästan ett decennium. Det är vårt att greppa som förälder tycker jag. Roligt och vemodigt på samma gång det här att se sina barn växa upp och bli stora. Eller som en av mina kollegor uttryckte sig, "When my daughters became 9, I cried since nine years is a milestone because that means it is about half way until they move to college". Himmel! 

Tio års vänskap

I söndags träffade jag en kompis som är i San Diego med sitt jobb under en vecka. Det var lite extra roligt att hon råkade komma hit just nu eftersom det var nästan exakt tio år sedan vi lärde känna varandra. Ett litet 10-års jubileum med andra ord. Jag körde ner och hämtade henne på hennes hotell nere i Downtown i förmiddags och sedan åkte vi till La Jolla. Jag ville gärna att hon skulle få promenera längs med strandpromenaden där eftersom just detta är en av de mest karaktäristiska platserna för San Diego. Vi hade dessutom enorm tur eftersom det visade sig att det just idag var extra många sälar som ville sola sig på stranden i La Jolla Cove.

Den lilla skyddade stranden i La Jolla Cove 

Dessa fantastiska blommor såg vi intill trottoaren på väg från parkeringsplatsen ner tills stranden. Är det någon som känner till vad det är för blommor?

Helt otroligt vad de här sälarna är vana vid människor. De låg och solade sig i godan ro trots att folk gick runt på stranden och fotade och filmade. Andra var där för att bada och det var både barn och vuxna i vattnet.

Samsovning

Vi fortsatte sedan promenaden längs det promenadstråk som går vid vattnet. Även här kunde vi se sälar ligga i rader och sola sig nere vid strandkanten

Livräddarens låda

Här är vi!

Vi såg även en del ekorrar

Lunchdags - men frågan är för en eller båda...?

Bröllopsdags

Älskar stenformationerna längs stranden

Jag är glad att jag fick visa La Jolla för U.

På vägen tillbaka till bilen hann vi med ett fikastopp på living Room också

Efter La Jolla körde vi hem till oss. Tog med lunch i form av vietnamesiska mackor som vi åt ihop på vår uteplats medan Lillebror badade intill och Storasyster ritade. Jättemysigt och trevligt. Det blev verkligen en riktigt fin dag tillsammans med skönt häng. Att ha firat 10 år av vänskap på det här viset kändes verkligen härligt!

Bloggvänsmiddag

Läste just på Annikas blogg att hon ska träffa allra finaste Lotta ikväll. Och jag blir sååååå avis!!!! onsdagskväll hade jag själv den fantastiska turen och lyxen att få träffa henne. Då var hon här i San Diego för att jobba. Det blev en middag tillsammans på det goda Thaistället Chi Extraordinary, vilket var ett tips frånen annan fin bloggkompis som faktiskt också heter Annika, samt alla fina Yelp-recensioner. Vi har inte sett på flera år så det var fantastiskt roligt att äntligen kunna snicksnacka en massa och kramas och äta gott och uppdatera oss lite om våra liv, tankar och framtidsfunderingar. Tyvärr gick tiden alldeles för fort och jag tyckte att jag nyss hämtat henne utanför hennes hotell intill Balboa park, när jag plötsligt skulle lämna av henne där igen. Men så är det ju när man har det bra. Tiden springer iväg. Gånger som dessa känns Kalifornien så långt bort. Man vet inte när man alls kommer att träffas igen. Men det var verkligen fantastiskt mysigt och roligt att få träffas.

TACK Käraste Lotta!!!!