Sista dagen i juli

Sista dagen i juli. Redan. Sommarlovet har pågått i ungefär en och en halv månad här. Om en månad är Storasyster en "4th Grader". Helt otroligt. Vart försvinner tiden? Om två år börjar hon Middle School och då börjar Lillebror Kindergarten, vilket trots det "konstiga namnet" faktiskt betyder att han börjar skolan kort och gott. Jag skulle väl säga att Kindergarten här är ungefär som en blandning mellan "nollan" och "ettan" i Sverige.

Så vad gör vi då nu när sommaren pågår för fullt? Självklart är detta en väldigt annorlunda sommar jämfört med de somrar vi tidigare haft. Särskilt de sedan vi flyttade hit till San Diego. Under våra två somrar vi haft tidigare här i Kalifornien var jag ju arbetslös vilket betydde att barnen var hemma med mig i stort sett hela sommaren. Förra sommaren gick Storasyster 3 veckor på Summer Camp eftersom hon ville det, men Lillebror var hemma med mig på heltid såklart. Denna sommar har han gått på dagis som vanligt. Förutom när vi var i Seattle tidigare i juli, såklart.

I år är min första sommar här som jag jobbar, så Storasyster har gått på Summer Camp mesta delen. Jag har väldigt lite semester så det blir inte mycket ledigt. Även M som började nytt jobb innan jul har ganska knapert med semesterdagar. Om än fler än mig. Ändå försöker vi ta vara på sommaren så gott vi kan. Vi reste ju till Seattle i början av juli. Och efter det har vi haft en del dagar och kvällar vid poolen och stranden. Vi har ätit de flesta middagarna ute på vår uteplats och sett kolibrina bråka om maten i vår röda kolibrimatare. Storasyster fick sitt livs upplevelse på Universal Studios när hon och hennes bästa kompis J besökte The Wizarding World of Harry Potter. Och så fick vi ju finbesök av våra gamla NYC vänner som nu flyttat till till Los Angeles. M och jag fick fira vår bröllopsdag och det har varit födelsedagskalas för våra närmsta vänners barn. Så en hel del händer här trots att vi inte har någon lång semester.

Nu i mitten av augusti kommer Storasyster att åka på sitt första "Sova-borta-läger". Det är med samma organisation som anordnar hennes dagliga "Summer Camp" men under en vecka får de som vill åka iväg och därmed sova borta. Hon kommer då förhoppningsvis att få dela stuga med två av sina bästa vänner och just nu är hon väldig exalterad över att hon ska få åka iväg på detta äventyr.

Nedan är en del sommarbilder och filmer från de senaste två veckorna. De saker vi gjort som kan räknas som sommaraktiviteter är väl främst att vi hängt en del i poolen och på stranden.

Poolhäng tillsammans med bästa vännerna i deras pool

De här ungarna har alltid så himla kul tillsammans. Det är dessutom väldigt bra att våra vänners poolområde har både en stor pool samt en liten barnpool.

Bästa mellisen är en vid poolen...

Vår egen pool

Här är vi i vår egen pool - en "Poolfie"!
(alltså området där vi bor har en pool som alla hyresgäster får använda)

Lillebror älskar att bada i poolen och har blivit ett litet vattendjur

I lördagskväll åkte vi med våra vänner till La Jolla Shores

Här blev det middag på stranden

Trots att havet låg ett par steg bort så fördrog Lillebror och hans bästa vän M att leka i "pölen", hahaha!

De här två alltså... 

Storasyster och bästa kompisen J var tillbringade däremot mesta tiden i vågorna

Och så grävdes det såklart på stranden också

Jag tror knappt det finns någon bättre "lekplats" för alla åldrar än stranden.

Kvällen var himla mysig, men solen gick i moln nästan med detsamma då vi kom så det blev lite kylslaget på slutet tyckte vi.

Födelsedagskalas

Igår firade vi både Storasysters och Lillebrors bästa vänner som fyller år med tre dagars mellanrum. J blev 9 och M blev 3. Kalaset hölls i en av våra favoritparker tillsammans med några av våra gemensamma vänner samt J's och M's kusin.

Först ut - Vattenballonger!

Sedan paketöppning i skuggan av ett träd

De här tre har verkligen blivit en riktigt härlig trio. Älskar att se hur otroligt bra de leker ihop och hur kul de har tillsammans.

Sedan var det dags för pinjata. J ger basebollträet till sin lillasyster M som får börja. 

Ready...

...Go!!!

Lillebror hade inte riktigt upplevt detta med en pinata tidigare men han tyckte det var himla kul.

Det var en fantastiskt fin kväll så vi stannade kvar och hängde i parken tills det var dags att åka hem och fixa middag. Ett supermysig kalas och ja, det känns otroligt härligt att ha lärt känna de här familjerna som vi numera räknar som våra närmsta vänner. 

Sist men inte minst Grattis till M och J! Det ska bli så roligt att följa ert nya år!

Lokal-TV, namnsdagar, cykling och misstaget på Oscarsgalan

Ett tag sedan jag fick tid att blogga sist. Men vi lever. Och mår bra. Förutom att jag dagligen har skyhöga stressnivåer på grund av vår nuvarande "ledare" som dagligen gör uttalanden, nya regler, nya förordningar eller annat som känns totalt världsfrämmande. Och nu senast hans intresse för Sverige. Men det orkar jag inte skriva om nu. Det får bli ett annat inlägg. Nuförtiden känner jag att jag har två "tillstånd". Ett där jag läser en massa om dagsläget i vår politiska upp-och-ner-vända-värld och blir ömsom arg, ömsom förtvivlad, ömsom oroad, ömsom förbannad... dels ett tillstånd där jag stänger av. Inte. Orkar. Ta. Till. Mig. All. Skit. Det blir bara för mycket.

Här kommer därför en liten uppdatering om vårt vardagliga liv de senaste två veckorna. I bildform.

Sedan Lill-Kusinen kom har vi försökt få till Facetiming hyfsat regelundet för att höra hur alla i familjen mår. Nu längtar vi nästan ihjäl oss efter att få träffa dem allihop.

Förra helgen (den 18 februari) var Storasyster även med i lokal-TV här i San Diego. Good Morning San Diego på KUSI-TV. Anledningen var att hon och ett par av hennes kompisar från Svenska Skolan skulle göra reklam för ett event på San Diego Children's Discovery Museum, där man samma dag anordnade ett svenskt event. De har en hel serie där man fokuserar på olika länder, och först ut var alltså Sverige.

Tjejerna skulle sjunga Pippisången i direktsändning. Här kommer just programledaren ut.

Om ni vill se TV-klippet kan ni klicka här.

På eftermiddagen var vi på själva eventet på San Diego Children's Discovery Museum.  Där framförde de flera sånger som "allsång". Frivilliga barn ur publiken fick komma upp och hålla skyltar med svenska ord så att publiken skulle kunna sjunga med.

Förra helgen var jag ut med några kompisar och firade att en av dem fyllde 40. Detblev jättegod Brunchbuffet på Karl Strauss

Lillebror älskar verkligen att cykla. Och han har blivit såpass bra på sin balanscykel nu att vi bestämt att han ska få en riktig cykel (med pedaler) på sin 2-årsdag. Som faktiskt infaller redan nu på lördag...!

Förra helgen hade Storasyster namnsdag. Det firade vi med hembakade cupcakes

Storasyster gjorde också sitt skolprojekt färdigt. Alla i hennes klass har skrivit en biografi om en känd person. De fick själva välja vem de ville skriva om. Sedan skulle de även "göra" personen och ta med till skolan och visa och berätta inför klassen. Kanske kan ni gissa vem Storasyster valt? Jag kan ge en ledtråd om att det är en mycket modig och stark kvinna. Hon var faktiskt den första kvinnliga pilot som flög över Atlanten.

I onsdags hade jag ett telefonmöte med min närmsta chef samt "Storchefen". Jag skulle presentera ett projekt jag jobbat för och som jag tycker är väldigt viktigt att få igång. Till detta krävs det dock pengar, så min presentation handlade mycket om att försöka få fram varför jag anser att det var såpass viktigt att de skulle godkänna en stor summa från budgeten till mig och projektet. Jag var lite nervös innan. Men det hela gick vägen och ja, de godkände det hela! Hurra!! Nu är det bara att jobba vidare med detta så att vi kan initiera det hela. Det var nog sådana här saker jag verkligen saknade när jag var hemma med Lillebror. Att få utmana sig själv. Att jobba hårt mot ett mål, och sedan genomföra det såpass bra att man når åtminstone delmålet. En härlig känsla! 

För ett par dagar sedan hörde våra kära vänner i DC av sig. Deras son R ville prata med Storasyster. Så de Facetimade på kvällen. De pratade ganska länge. Först i vardagsrummet, men sedan gick hon in till sig och fortsatte där. Privacy.... Det är sådana här ögonblick man inser hur stor hon faktiskt blivit. 

I fredags hade M namnsdag och då köpte jag och Storasyster de här vackra solrosorna. Jag älskar verkligen solrosor. De gör mig glad.

I helgen har vi tagit det rätt lugn. Det blev en del hemmafix. En sväng till IKEA också. Lillebror håller oss annars rätt aktiva om man säger som så. Så när jag säger lugn helg är det ändå rätt mycket snurr hahaha!. Men korta stunder kan han ändå sitta still och läsa och då pratar han ofta högt för sig själv. Så gulligt!

I lördags tog jag och Storasyster en tur med våra cyklar också. Runt Lake Miramar som ligger ca 10 minuter bort med bil. Det är så himla kul att kunna göra sådant här med henne nu. Rundan är inte superlång. 5 miles vilket motsvarar ungefär 8 km. Men med henne känns den lagom.

Här har vi cyklat färdigt.

På tal om cykla så har vi som sagt en här hemma som inget hellre vill än att få en cykel. "Jag vill cykla!" är en av de saker han säger mest nuförtiden. Och så tittar han gärna på de filmer jag spelar in då han "cyklar". TUR att han ska få en riktig cykel om mindre än en vecka!

På min födelsedag fick jag ju ett Next Generation Gentest av M. Där man ska kunna få veta mer om hur ens förfäder har vandrat. Nu i helgen skickade jag iväg det och hoppas få svar om ca 6-8 veckor. Jättekul och spännande!

Avslutar med denna bilden. För igårkväll var det ju Oscarsgalan. Vilken slutade med en riktig miss. Den tyngsta Oscarsstatyetten går ju till Bästa Film. Vilket alltid presenteras allra sist. Denna gången lyckades man (Price Waterhouse Cooper????) att fippla med kuverten så att Warren Beatty och Faye Dunaway som läste upp vinnaren fick fel kuvert. De trodde därför att förhandstippade "La La Land" vunnit. Hela deras team kom upp på scen, hann säga sina tacktal innan en av revisorerna kom ut på scenen med rätt kuvert. Då tog en av La La Land's producenter till orda och lyckades på ett väldigt stilfullt vis måste jag säga, upplysa om att de inte alls vunnit och sedan lämna över priset till "Moonlight". Ja, det lär talas en del om detta i Hollywood tror jag. Och jag är glad att jag inte är den person som lyckades schabbla med kuverten....

 

Uppenbarligen fick Faye Dunaway och Warren Beatty fel kuvert när de skulle presentera Oscarsvinnaren för Bästa Film. De hade fått kuvertet där "Bästa kvinnliga Skådespelare" stod, vilket var Emma Stone för sin rollprestation i La La land. man kan klart se hur fundersam och förvirrad Warren Beatty är, men sedan visar han det för Faye och hon annonserar La La Land.

 

Om ni vill och orkar kan ni här se hur La La Lands producenter och Team först tar emot sina Oscarsstatyetter för att sedan efter att felet uppdagats, lämna över till Moonlight. Vilket för övrigt är en film jag inser att jag bara MÅSTE se.

Nu ny vecka. Igen. Tiden rusar. Och på lördag blir Lillebror som sagt 3 år. Jag kan knappt fatta det. Till er som fortfarande hänger här ibland vill jag önska en fin ny vecka och en härlig början på mars!

Inför 2017

Nytt år. 2017. Det känns som alltid lite speciellt när man vänder blad. Går från ett "gammalt" och ovant år till ett nytt. Lite högtidligt på något vis. Spännande. Samtidigt känns det lite nervöst också. Vad kommer att hända under det nya året?

Rent personligen känns det otroligt roligt och spännande att få susa in i det här nya året. Det är första gången på ett tag som jag har känt den här glada förväntningen inför det nya året. Våra år sedan flytten hit har ju varit ganska tuffa emellanåt och jag måste säga att det de senaste nyårsaftnarna kanske inte känts sådär överdrivet glatt och positivt. Men nu tycker jag det ska bli enormt spännande. Det är såklart mitt nya jobb som gör skillnaden. Att äntligen få möjligheten till den personliga utveckling och stimulans jag längtat efter. I en yrkesroll. Att få fundera över vilka mål jag ska sätta och sedan planera hur jag ska kunna jobba med mitt uppdrag för att uppnå dem och nå bästa möjliga resultat. Både för företaget och mig själv. Att få utvecklas på ett proffesionellt plan. DET har jag längtat så efter.

Att jag dessutom fick otroligt fina vitsord under mitt utvecklingssamtal med min chef nu innan jul gör att jag verkligen känner att jag är rätt person på rätt plats just nu. Jag stortrivs och det känns såklart extra bra att mina kollegor och min chef verkar trivas med mig också. Vi är ett team och det känns verkligen när jag arbetar med dem att vi jobbar mot ett gemensamt mål. Alla är vi olika pusselbitar i pusslet. Var och en behövs för att bilden ska bli så bra och detaljerad som möjligt. En härlig känsla!

Det kommer dessutom att ske en del positiva förändringar på familjeplanet detta året. Vi väntar på att en ny familjemedlem ska komma förena sig med oss. En liten kusin kommer att se dagens ljus nu i början av 2017. Och även om det kommer att dröja en stund innan vi kan hälsa den nya medlemmen välkommen så har vi en Sverigeresa inplanerad inte alltför lång tid efter den förväntade ankomsten.

På det världsliga planet känns det mörkare. Det är mindre än tre veckor kvar innan vår President Elect tar över rodret här och det både skrämmer mig och får mig att känna ilska, nedstämdhet, frustration och besvikelse. Men kanske mest maktlöshet. Just nu känner jag mig så liten. Som ett torrt löv i en höststorm. Man kan försöka segla på vindarna men inser att det är nästintill omöjligt att styra emot orkanstyrkorna som driver åt helt jävla fel håll! Jag pendlar mellan att sticka huvudet i sanden och att försöka tänka så positivt jag kan. Än vet jag inte riktigt hur jag ska kanalisera alla känslor som bubblar runt, men jag hoppas att jag ska kunna omvandla dem till något bra. Något konstruktivt. Annars kommer de nog att gnaga upp mig inifrån. Iallafall känns det så just nu.

Jag hoppas iallafall att 2017 ska bli ett bra år. På alla plan. Mitt mål är att försöka jobba på att det ska bli så bra som möjligt. Något som verkar vara väldigt poppis i år (säkert redan tidigare år, men jag är nog lite efter som vanligt) är ett s.k oneword. Alltså att man ska ha ETT ord som sin målsättning, sitt fokus sin "bild" av det nya året. Något som kan leda och guida en genom året. Något att jobba för. Något att inspireras och lyftas av. För min del tror jag att ordet i år får bli Tillsammans. Together. Just nu känns det som om både jag och världen behöver lite mer "Tillsammans".

Har någon av er något Oneword för 2017? Om ni har, dela gärna här och skriv varför ni valt just det.

Det är lite mycket nu... men här är vår oktobermånad

Inser att det gått mer än en månad sedan mitt förra blogginlägg. Ja, vad kan jag säga mer än att det har varit, och är, en väldigt intensiv höst. Början av oktober då och nu har vi redan passerat både Halloween och vintertidsomställningen och sprungit rakt in i november.

Nytt jobb för mig. Snart har jag varit där i två månader och jag trivs som mer än jag någonsin vågat hoppats. Det känns så RÄTT. Både jobbmässigt och rent kollegialt. Ett otroligt bra team. Jag har fått väldigt mycket stöd, hjälp och support under den här första tiden. Att komma in i en ny organisation tar ju alltid lite tid. Att förstå strukturen. Lära sig vilka som sköter vad. Vilka man ska vända sig till med vilka frågor. Och så rent "tekniskt". Jag har ju börjat ett jobb som delvis innebär att jag kommit in på ett för mig nytt område. Och det är fortfarande mycket där att lära. Massor rent ut sagt. Men jag tycker ändå att jag har fått en bra start och känner att jag hittills lyckats hyfsat bra med att leverera där det krävts. Men det finns som sagt massvis att lära. Utrymme att utvecklas. Vilket jag tycker känns jätteroligt! Utvecklingspotential var en av de saker jag verkligen hoppades kunna få med i jobbsäcken när jag tidigare drömde om att någonsin få komma tillbaka ut i arbetslivet igen.

Så i och med nytt jobb är det såklart en helt ny rutin hemma. Jag har ganska lång pendling så jag börjar dagen tidigt. Ungefär en timme i bilen enkel resa är det. Men tyck inte synd om mig för det. Jag njuter faktiskt oftast av den tiden. kvalitetstid. Me-time. Egentid. Kalla det vad ni vill men det är skönt att ha den där tiden för sig själv. Utan barn i baksätet. Bara jag och trafiken. Att lyssna på vad jag själv vill. Eller bara köra i tystnad. Kunna tänka. Ibland på jobbrelaterade saker, ibland på helt annat. Dessutom får jag jobba hemifrån minst två dagar i veckan vilket gör under för vår vardag. Att köra in ett par dagar per vecka men ha några hemma är fantastiskt.

I slutet av förra veckan var jag dessutom på jobbresa till San Francisco. Konferens i Scientific Communication. Två givande dagar. Sedan stannade jag över helgen och hälsade på vänner. Mitt första besök i San Francisco vilket gav mersmak. En Fantastisk stad!

Och denna helgen var det M's och Storasysters tur att resa. I fredagskväll vinkade jag och Lillebror av dem vid flygplatsen. De skulle till DC. M för att köra vidare till ett bröllop i Virginia och Storasyster skulle då få bo hos våra kära vänner Familjen K som bor i Bethesda. Storasyster hade sett fram emot att få träffa sin vän R hur länge som helst och var överlycklig över att få hälsa på. De verkar alla haft en underbar helg och ikväll ska vi hämta dem vid flygplatsen igen.

I och med min jobbstart har Lillebror dessutom haft en väldigt omtumlande tid. Han började först på ett dagis där han gick ett par månader förra hösten. Det är ett "Stay-in-Home-Daycare" (liknande en dagmamma i Sverige) och vi var otroligt tacksamma över att han fick komma tillbaka dit utan någon som helst väntetid. Här är det ju oftast snabba ryck när man får ett jobb. Ofta vill de man ska börja mer eller mindre direkt. Vi visste ändå hela tiden att vi skulle byta dagis till Lillebror senare. Framförallt eftersom detta dagiset stängde redan klockan 17, vilket gjorde det trixigt för oss att hinna hämta i tid. Det blev rätt stressigt och jag hade redan kollat upp ett annat ("vanligt") dagis som kändes bra. Men för att få plats där var det såklart väntetid. Kö.  Men för två veckor sedan kunde han börja på sitt nya dagis. Och det har gått jättebra. Han verkar trivas fint och jag tycker som sagt att det känns som ett väldigt bra dagis.

Nu ska jag sluta babbelskriva och istället kommer här lite bilder från den senaste månaden. En bild säger ju mer än tusen ord heter det väl....

Här har det varit väldigt varmt i oktober så en helg badades det i timtal i poolen. September och oktober är ofta den varmaste tiden här eftersom det blåser heta ökenvindar (S:t Ana) ner till oss i San Diego. Temperaturen ligger då ofta en bit över 30 grader Celsius.

Jag kom äntligen igång med min löpning igen. Fast nu har den legat nere sedan San Franciscoresan... Måste komma igång igen innan jag tappar allt flåset helt och måste börja om från början igen. Jag är iallafall galet nöjd med mina nya springskor. Särskilt innersulan som är "formgjuten" efter mina egna fötter.

Vi har hunnit med det vanliga höstbesöket på en "Pumpkin Patch"

Det gjorde vi ihop med våra bästa vänner här, Familjen S.

Lillebror med sin bästa kompis M

Svenska Skolan i San Diego var i år med i SUF-OS vilket är "OS-grenar" för svenska skolor utomlands. Jätteroligt evenemang!

Storasyster blev "Student of the Month" i oktober

Lillebror på sitt nya dagis

Hans nya dagiskompisar hade gjort en "Välkomstbok" till honom. Så gulligt!

Inflygning mot San Francisco

Mitt enda "måste" efter konferensen var att jag ville se Golden Gate Bridge. 

Jag passade på att träffa min gamla NYC-kompis M som ganska nyligen flyttat till San Francisco-området. Jag bodde hos henne under fredag och lördag och vi fick en riktigt härlig lördag tillsammans i staden.

På kvällen var jag och min kompis M inbjudna till Halloweenfest hos goaste Minnie Mouse. En otroligt rolig, trevlig och god kväll i gamla vänners lag. TACK Familjen H-S för att vi fick komma!

Värdparet

Halloween

Skolparaden i Storasysters skola är himla rolig att se tycker jag. I år var det många Hogwartsstudenter där....

Rektorn Mr T i Chargerströja och panterdräkt (En svart panter är Storasysters skolmaskot) och vice rektorn (heter det så på svenska???) som Pikachu. En av lärarna hade ett moln på huvudet, och Minnie Mouse (Mimmi Pigg) till höger är hjälplärare i Storasysters klass.

Harry Potter och Hermione Granger

Och här ännu en Harry, men samma Hermione

På kvällen samlades vi hos Familjen S och de stora barnen gick ut i grannskapet för "Trick-or-Treat" medan de mindre stannade kvar inne för att dela ut godis till alla som kom och ringde på dörren.