Lokal-TV, namnsdagar, cykling och misstaget på Oscarsgalan

Ett tag sedan jag fick tid att blogga sist. Men vi lever. Och mår bra. Förutom att jag dagligen har skyhöga stressnivåer på grund av vår nuvarande "ledare" som dagligen gör uttalanden, nya regler, nya förordningar eller annat som känns totalt världsfrämmande. Och nu senast hans intresse för Sverige. Men det orkar jag inte skriva om nu. Det får bli ett annat inlägg. Nuförtiden känner jag att jag har två "tillstånd". Ett där jag läser en massa om dagsläget i vår politiska upp-och-ner-vända-värld och blir ömsom arg, ömsom förtvivlad, ömsom oroad, ömsom förbannad... dels ett tillstånd där jag stänger av. Inte. Orkar. Ta. Till. Mig. All. Skit. Det blir bara för mycket.

Här kommer därför en liten uppdatering om vårt vardagliga liv de senaste två veckorna. I bildform.

Sedan Lill-Kusinen kom har vi försökt få till Facetiming hyfsat regelundet för att höra hur alla i familjen mår. Nu längtar vi nästan ihjäl oss efter att få träffa dem allihop.

Förra helgen (den 18 februari) var Storasyster även med i lokal-TV här i San Diego. Good Morning San Diego på KUSI-TV. Anledningen var att hon och ett par av hennes kompisar från Svenska Skolan skulle göra reklam för ett event på San Diego Children's Discovery Museum, där man samma dag anordnade ett svenskt event. De har en hel serie där man fokuserar på olika länder, och först ut var alltså Sverige.

Tjejerna skulle sjunga Pippisången i direktsändning. Här kommer just programledaren ut.

Om ni vill se TV-klippet kan ni klicka här.

På eftermiddagen var vi på själva eventet på San Diego Children's Discovery Museum.  Där framförde de flera sånger som "allsång". Frivilliga barn ur publiken fick komma upp och hålla skyltar med svenska ord så att publiken skulle kunna sjunga med.

Förra helgen var jag ut med några kompisar och firade att en av dem fyllde 40. Detblev jättegod Brunchbuffet på Karl Strauss

Lillebror älskar verkligen att cykla. Och han har blivit såpass bra på sin balanscykel nu att vi bestämt att han ska få en riktig cykel (med pedaler) på sin 2-årsdag. Som faktiskt infaller redan nu på lördag...!

Förra helgen hade Storasyster namnsdag. Det firade vi med hembakade cupcakes

Storasyster gjorde också sitt skolprojekt färdigt. Alla i hennes klass har skrivit en biografi om en känd person. De fick själva välja vem de ville skriva om. Sedan skulle de även "göra" personen och ta med till skolan och visa och berätta inför klassen. Kanske kan ni gissa vem Storasyster valt? Jag kan ge en ledtråd om att det är en mycket modig och stark kvinna. Hon var faktiskt den första kvinnliga pilot som flög över Atlanten.

I onsdags hade jag ett telefonmöte med min närmsta chef samt "Storchefen". Jag skulle presentera ett projekt jag jobbat för och som jag tycker är väldigt viktigt att få igång. Till detta krävs det dock pengar, så min presentation handlade mycket om att försöka få fram varför jag anser att det var såpass viktigt att de skulle godkänna en stor summa från budgeten till mig och projektet. Jag var lite nervös innan. Men det hela gick vägen och ja, de godkände det hela! Hurra!! Nu är det bara att jobba vidare med detta så att vi kan initiera det hela. Det var nog sådana här saker jag verkligen saknade när jag var hemma med Lillebror. Att få utmana sig själv. Att jobba hårt mot ett mål, och sedan genomföra det såpass bra att man når åtminstone delmålet. En härlig känsla! 

För ett par dagar sedan hörde våra kära vänner i DC av sig. Deras son R ville prata med Storasyster. Så de Facetimade på kvällen. De pratade ganska länge. Först i vardagsrummet, men sedan gick hon in till sig och fortsatte där. Privacy.... Det är sådana här ögonblick man inser hur stor hon faktiskt blivit. 

I fredags hade M namnsdag och då köpte jag och Storasyster de här vackra solrosorna. Jag älskar verkligen solrosor. De gör mig glad.

I helgen har vi tagit det rätt lugn. Det blev en del hemmafix. En sväng till IKEA också. Lillebror håller oss annars rätt aktiva om man säger som så. Så när jag säger lugn helg är det ändå rätt mycket snurr hahaha!. Men korta stunder kan han ändå sitta still och läsa och då pratar han ofta högt för sig själv. Så gulligt!

I lördags tog jag och Storasyster en tur med våra cyklar också. Runt Lake Miramar som ligger ca 10 minuter bort med bil. Det är så himla kul att kunna göra sådant här med henne nu. Rundan är inte superlång. 5 miles vilket motsvarar ungefär 8 km. Men med henne känns den lagom.

Här har vi cyklat färdigt.

På tal om cykla så har vi som sagt en här hemma som inget hellre vill än att få en cykel. "Jag vill cykla!" är en av de saker han säger mest nuförtiden. Och så tittar han gärna på de filmer jag spelar in då han "cyklar". TUR att han ska få en riktig cykel om mindre än en vecka!

På min födelsedag fick jag ju ett Next Generation Gentest av M. Där man ska kunna få veta mer om hur ens förfäder har vandrat. Nu i helgen skickade jag iväg det och hoppas få svar om ca 6-8 veckor. Jättekul och spännande!

Avslutar med denna bilden. För igårkväll var det ju Oscarsgalan. Vilken slutade med en riktig miss. Den tyngsta Oscarsstatyetten går ju till Bästa Film. Vilket alltid presenteras allra sist. Denna gången lyckades man (Price Waterhouse Cooper????) att fippla med kuverten så att Warren Beatty och Faye Dunaway som läste upp vinnaren fick fel kuvert. De trodde därför att förhandstippade "La La Land" vunnit. Hela deras team kom upp på scen, hann säga sina tacktal innan en av revisorerna kom ut på scenen med rätt kuvert. Då tog en av La La Land's producenter till orda och lyckades på ett väldigt stilfullt vis måste jag säga, upplysa om att de inte alls vunnit och sedan lämna över priset till "Moonlight". Ja, det lär talas en del om detta i Hollywood tror jag. Och jag är glad att jag inte är den person som lyckades schabbla med kuverten....

 

Uppenbarligen fick Faye Dunaway och Warren Beatty fel kuvert när de skulle presentera Oscarsvinnaren för Bästa Film. De hade fått kuvertet där "Bästa kvinnliga Skådespelare" stod, vilket var Emma Stone för sin rollprestation i La La land. man kan klart se hur fundersam och förvirrad Warren Beatty är, men sedan visar han det för Faye och hon annonserar La La Land.

 

Om ni vill och orkar kan ni här se hur La La Lands producenter och Team först tar emot sina Oscarsstatyetter för att sedan efter att felet uppdagats, lämna över till Moonlight. Vilket för övrigt är en film jag inser att jag bara MÅSTE se.

Nu ny vecka. Igen. Tiden rusar. Och på lördag blir Lillebror som sagt 3 år. Jag kan knappt fatta det. Till er som fortfarande hänger här ibland vill jag önska en fin ny vecka och en härlig början på mars!

Ännu en Hans har lämnat oss - denna gång en Hans saknad av folk över hela världen

Nyligen skrev jag om då min egen pappa samt min svärfar försvann från livet här på jorden. Båda hette Hans. Nu har ytterligare en Hans lämnat oss. Denna gång en Hans som var vida känd och oerhört omtyckt, uppskattad och högt värderad för sitt engagemang, sin kunskap och sin enorma vilja att sprida denna kunskap. Hans Rosling. En man som jag inser fyllde en mycket viktig funktion i det mediaflöde som vi lever i idag. Någon som verkligen använder riktiga fakta. Inte #alternativa sådana. Hans Rosling var en person som tog data, statistik och bröt ner dem till siffror och bilder som vi alla kunde förstå. Kunde relatera till.

Media fick sig ofta en känga. För att de inte presenterar världen så som den faktiskt ser ut, baserat på de data Hans Rosling byggde sin forskning på (från FN, världsbanken och andra internationella organisationer). Jag älskar hans dialog med en dansk journalist (se Youtube klipp nedan) där han försöker förklara hur media endast plockar vissa händelser utan att ge hela bilden, genom att peka på sin egen sko och säga "Om du väljer att visa min sko, den är ju bara en del av mig. Den är jätteful. Det är ingen bild som representerar hela mig". Sedan förklarar han i andra intervjuer varför det är såhär. Helt enkelt därför att de positiva förändringarna i världen sker så långsamt. Men nyhetsmedia är gjort för att rapportera snabba förändringar.  Och dessa är ofta negativa. Så som naturkatastrofer, krig, epidemier. Men Hans Rosling menar att det ÄVEN är viktigt att ge oss alla en bild av det som faktiskt går framåt i utvecklingen. Annars ser vi inte helheten. Och därför måste vi, enligt Hans Rosling "förstå världen genom en grundläggande bra utbildning, och sedan lära oss följa upp de fakta som finns. Vi kan inte lära oss förstå världen genom media. Media är bra på att ge en känsla och fakta för små delar, men inte för helhetsförsåelsen".

Dessutom får både miljörörelsen och biståndsrörelsen en del kritik. Hans menade att man ofta är alltför inställd på sitt egen snäva intresseområde, och därmed inte heller ser helheten. Att man försöker sig på generella lösningar och strategier oavsett vilka problemen är i olika länder (eller även i regioner i ett och samma land) vilket såklart också gör att slutresultaten inte blir vare sig bra eller effektiva för de man försöker att hjälpa.

Hans intervjuad i dansk TV

(engelsk textning, publicerad på Youtube 2015, ca 11 minuter)

Flyktingkrisen - Syrien

(på svenska, publicerad på Youtube 2015, ca 11 minuter)

Den hållbara utvecklingen och Miljön

  (på engelska, publicerad 2010, ca 11 minuter)

Den extrema fattigdomen i världen och hur den förändrats 

   (på engelska, publicerad 2015, ca 5 minuter)

Ett av Hans "TED Talks" 

  (på engelska, publicerad på Youtube 2014, ca 20 minuter)

Att han även var oerhört begåvad vad gäller att framföra och presentera dessa data på ett sätt som fick oss att både skratta och tänka efter lite extra, gjorde att hans arbete var ännu viktigare. För i dagens brus handlar det ju inte enbart om att få fram viktiga data. Lika viktigt är det att få ut dem till världen. 

Hans använde sin egen karismatiska personlighet tillsammans med lådor, legobitar, fantastiska visuella presentationer (utvecklade och framtagna av Gapminder, den non-profit organisation som Hans själv är en av grundarna till) och till och med svärdslukning (!) för att försöka få oss att förstå. Att hans budskap oftast är positivt är även något som känns fantastiskt upplyftande. I en tid när det mesta som kommer ut i media angående vår omvärld handlar om katastrofer och negativa fakta. Och självklart existerar dessa problem. Det är inget Hans Rosling förnekar. Tvärtom. Men han menar att om man inte har rätt fakta och ser vad som är problem och vad som inte är det, så kan man heller inte lösa de problem som finns. Till viss del för att man fokuserar på fel saker. För att kunna hjälpa på bästa sätt, lösa problem som finns så MÅSTE man veta vad som är problem och hur de bäst ska kunna bekämpas. Annars slösar man både tid, resurser och energi på helt fel saker. Vilket slutligen resulterar i att de verkliga problemen inte blir lösta.

Ni som inte sett dokumentären om Hans Rosling på SVT Play - gör det!

Och så finns självklart alla olika Youtubefilmer med Hans Roslings olika framträdanden. TED talks. TV-framträdanden. Gala-framträdanden. SE DEM! Och vill ni veta mer om Gapminder så kolla in deras hemsida. Helt fantastiskt vilken tillgång på data som finns där. Att ta del av helt gratis. 

Jag läste så sent som i morse att UNICEF fått in över en miljon kronor till minne av Hans Rosling. Något som känns fantastiskt fint. Dessutom kommer en ny fond i Hans Roslings namn att startas. Pengarna i denna kommer att gå till att göra det möjligt för forskare att komma ut och fortbilda. Att sprida sin kunskap. Dela med sig av faktan. Så som Hans Rosling gjorde. Utbilda. Fortbilda. Så otroligt viktigt!

Nu hoppas jag verkligen att Hans Roslings arbete och livsverk inte kommer att dö med honom. Jag hoppas innerligt att det kommer att leva vidare. Vi behöver fler Hans!

Tack för allt du lärt oss Hans!

*) Bilderna i detta inlägg är lånade från nätet:

Youtube.com

gapminder.org

Pippi i Julian

Det är så mycket som händer just nu att jag känner mig känslomässigt slut redan på morgonen då jag vaknar. Som om jag går runt i en ständig "fight-or-fligt-mode". Skitjobbigt på ren svenska. Och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Hur jag ska ta mig ur? Men ibland försöker jag att ignorera omvärlden (då framförallt den amerikanska....) och fokusera på allt som ju är både bra, bättre, bäst och fantastiskt i mitt liv. Så här kommer nu ett par inlägg i positiv anda.

Underbara, fantastiska och roliga saker som hänt den senaste tiden. Jag tänker ta dem i kronologisk ordning och börjar här med något vi gjorde i mitten av januari.

För ca tre veckor sedan åkte vi till Julian för att den Pippipjäs som Storasyster varit med och spelat i (utanför House of Sweden i Balboa Park i höstas) även skulle sättas upp där. Man hade frågat arrangörerna om vi kunde komma till biblioteket i Julian för att spela pjäsen där som ett Pippi- och Astrid Lindgren-event som de ville anordna. Jätteroligt tyckte vi. Och det hela gick superbra. Trots att barnen inte spelat eller övat pjäsen sedan i oktober förra året mindes de nästan alla sina repliker. Jag blir så imponerad! Vi kom på förmiddagen för att de skulle hinna öva och sedan spelades pjäsen klockan 14 på eftermiddagen.

Biblioteket i Julian

Pippiböcker och även en bok om Astrid

Hela gänget innan repetitionerna började

Vi bjöds alla på lunch innan föreställningen

Lillebror kom med M lite senare - lagom till lunchen

Hela gänget (utom "fröken") på skolbänkarna i skolscenen

"Tommy" och "Pippi"

Precis innan de skulle gå på scenen

Så började det...

Pippi på golvet i klassrummet drog igång en del roade skratt från publiken

Efteråt ännu en gruppbild

Tittut! Lillebror ville vara Pippi en stund

Händelsen hamnade på framsidan på lokaltidningen i Julian

Barnen var otroligt duktiga och det hela blev väldigt uppskattat. Alla i pjäsen är ju barn från Svenska Skolan här i San Diego och det kändes roligt att skolan kunde representeras på ett så fint sätt. Även "fröken" är musiklärare i Svenska Skolan, och hon är även mamma till "Tommy".
Efteråt bjöds det på fika. Självklart var det äppelpaj (Julian är känt för sina äppelodlingar, äppelpajer och äppelmust) samt svenska pepparkakor.

Det känns även extra roligt att Storasyster tänjer sina gränser lite. Hon är ju ganska blyg och kan tycka det är jobbigt att stå upp och prata inför folk, men detta tyckte hon var "både läskigt och roligt". Jag tror verkligen att det är bra om man ibland kliver ut ur sin s.k. comfort zone och provar lite nya saker. Känslan efteråt när man känner att man klarat av det och det gått bra är enorm, och man växer på så många sätt. Och jag kan säga att det var en trött, men glad och STOLT tjej jag körde hem med efter framträdandet i Julian.

Lucia

Idag är det den 13 december. Lucia. Den svenska tradition jag saknar allra mest som utlandssvensk. Troligen för att den är så unik. Det finns liksom ingen annan tradition som är ens "nästan likadan" som Lucia. Vi har ändå haft turen att bo på sådana ställen här i USA där man faktiskt firat Lucia. I New York har ju Svenska Kyrkan ett fantastiskt vackert Luciafirande. Otroligt proffsigt med alla mina favoritsånger plus en del till. Storasyster var ju med även där och gick i "eftermiddagståget" som var lite mer barninriktat. Första gången hon var med var hon bara tre och ett halvt år och det var oerhört stort för henne. Och för oss. Sedan har det blivit flera lussetåg. Här i San Diego är det ju Svenska Skolan som stått för lussandet. I år blir det faktiskt hela tre gånger. Igår var det lite Luciasånger på Julfesten. Idag var det Luciatåg i kyrkan under skolavslutningen. Och imorgon ska de som vill och kan sjunga för IKEAs personal på deras julfest nere i Mission Bay. Nedan är lite foton från kvällen.

Lite spända men glada tjejer inför Luciatåget

Natten går tunga fjät...

Lucia med sina tärnor, sina stjärngossar, tomtar och pepparkaksgubbar

Goder Afton

Min fina tärna

Själv tycker jag det är så roligt att Storasyster faktiskt gillar att gå med i Luciatåg än. Fast jag inser att det nog inte dröjer så länge till innan hon inte kommer att vilja gå. Men man får passa på så länge det varar. 

Happy Thanksgiving!

Vår 10:e Thanksgiving här i USA. För vi missade en då vi var hemma i Sverige. 2013. Då var jag gravid med Lillebror och vi reste hemtvå veckor i november. Så mysigt minns jag att det var. I Sverige såhär års är det ju märkt mörkt mörkt, men det blev en del tidigt adventsmys då. Minns jag.

Men nu är det alltså vår tionde Thanksgiving. Vår andra här i San Diego. Vi har tittat lite på Macy'sThanksgiving Parade från New York och det känns fortfarande konstigt att vi inte längre bor där. Man ser alla byggnader. Central Park. Flygbilder över staden och Parken. Känner igen sig. Känner att de visar "min" stad. Även om det inte är så längre.

Bilden är lånad från huffingtonpost.com/greg-young/thanksgiving-history_b_2167414.html (Flickr: Martin Cathrae)

Idag ska vi till vänner och fira. Det känns fint. Att vi nu har vänner här att fira Thanksgiving med. Och alla är friska. Förra året var ju både M och Storasyster sjuka men i år verkar vi kunna få äta kalkon tillsammans. Jag tror det kommer bli en bra och rolig och mysig Thanksgiving.

Imorgon är det Black Friday. Jag jobbar. Men de flesta är lediga då. Som tur är kan jag jobba hemifrån så det känns inte alltför betungande. Det blir nog bra. Nu önskar jag er alla som firar Thanksgiving en riktigt fin helg! Och för alla svenskar så är det ju 1:a Advent nu på söndag så jag gissar att ni också ligger i startgroparna inför att påbörja allt mysigt som den här årstiden kan bjuda. Jag hoppas kunna baka lite på lördag och adventspynta lite med barnen då. Fixa lite egengjord glögg och njuta av att vi är på väg mot en av de mysigaste tiderna på året.

Annorlunda Midsommar

Igår var det Midsommarafton. Men här märkte vi knappt av det mer än i flödet på Facebook och Instagram. Där radade jordgubbstårtorna, midsommarstängerna och skärgårdsbilderna upp sig som smultron på ett strå. 

För min egen del dränktes dock avsaknaden av Midsommar nästan helt av den chockartade känslan jag fick när jag under gårdagsnatten insåg att Brexit skulle vinna i Storbritannien. Att UK ska gå ur EU känns fortfarande helt overkligt och jag kan bara inte få mig själv att förstå detta. Att det verkligen hänt! Att ett av de största och mest inflytelserika länderna i Europa både historiskt och finansiellt sätt bestämt sig för att gå ur det europeiska samarbetet. Det känns ofattbart rent ut sagt. Och det sorgligaste med detta känner jag, är att majoriteten av de som röstade för ett utträde ur EU verkar har gjort det mer på någon form av känsla än med genomtänkt strategi och ja ska jag kalla det förnuft. Känslor är fantastiskt och jag tycker att man i stort sett alltid följa både sitt hjärta och sin magkänsla. MEN i vissa situationer spelar ändå kunskap och eftertanke en jädrans stor roll. Eller borde i vilket fall göra det. Och i detta fallet känns det som om många spelat på folks känslor så som rädsla och kanske även stolthet. Återigen verkar känslor och tankar över ett "vi och de" styra mycket. För det är ju inte direkt hemligt att starka nationalistiska krafter härjat och härjar även i Storbritannien. Men en demokrati är en demokrati och folk ska givetvis få ha sina åsikter och få rösta på vad eller vem de vill. Det sorgliga i den här historien är nog ändå att det verkar som om många som röstade "leave" nu såhär efteråt verkar ångra sig. De verkar inte alls ha funderat över vare sig vad EU egentligen är, vilken roll deras eget land har spelat i unionen eller vilken roll unionen har spelat för det egna landet. Enligt media ser det istället ut som om många britter IDAG har googlat både EU och vad som ska hända med Storbritannien om man lämnar EU. IDAG! Efter att de röstat. Borde man kanske inte ha intresserat sig för de frågorna INNAN man röstade? Att rösta för eller mot något baserat på sin övertygelse om att det man röstar på är det bästa för landet och/eller för sig själv det kan jag förstå. Att proteströsta utan att inse att resultatet om det man röstat på vinner faktiskt får konsekvenser är något jag däremot inte kan förstå. Men idag verkar det som om flera som röstade för ett utträde ur EU har ångrat sig. Ångrat sig! Plötsligt dyker ord som Regrexit och #WhatHaveWeDone upp. Ett exempel som dykt upp är en man som röstade "Leave" enbart som protest men som var säker på att "Remain" skulle vinna. Annars hade han aldrig röstat för "Leave":

"One man has drawn fierce criticism and ridicule for his comments on the BBC programme Victoria Live, when he told of how he had voted to Leave simply because he didn't think it would happen.

"I didn't think my vote was going to matter too much because I thought we were just going to remain," he explained.

"I think the period of uncertainty that we're going to have for the next couple of months -- that's just been magnified now. So yeah, I'm quite worried."

Ja vad säger man....? Nu väntar en kaotiskt tid och jag tror att oavsett hur det hela kommer att skötas så lär det bli fortsatt pajkastning och folk kommer att ifrågasätta allt samt även kasta skuld på varandra. Jag bara hoppas att den kris EU nu går igenom så småningom ska kunna utvecklas till något positivt. 

Vi här borta på andra sidan Atlanten har trots allt inte ångrat något vi gjort under dagen. Det har varit en innehållsrik dag med många olika aktiviteter, även om ingen av dem påminde det minsta om Midsommarafton. Men Midsommar får vi fira imorgon då SWEA och House of Sweden anordnar midsommarfirande nere i Balboa Park.

Först på agendan idag stod att besöka ett "Open Gym" ihop med en kompis och hennes son.

Både Lillebror och Storasyster tyckte det var roligt så hit lär vi åka igen så småningom.

Man fick testa allt man ville inne i gymnastiksalen och även jag klättrade, hoppade och hängde upp och ner över barrar och annat.

Efteråt åkte vi hem och åt lunch. Jag hann även med att njuta av lite lugn och ro samt en kopp kaffe på uteplatsen. Där satt jag och njöt av svalkan i skuggan samt följde hur "vår" kolibri flög fram och tillbaka till vår kolibrimatare och åt.

På eftermiddagen var det sedan Fullt Hus. Jag var barnvakt till våra bästa vänners barn.

De här två är så roliga tillsammans. Idag lekte de riktigt fint ihop och här lekte de att de sov.

På kvällen efter middagen tog jag med Storasyster och en av hennes bästa vänner till vår lokala bokaffär (Barnes & Noble) där man hade en "Harry Potter Night"

3D pussel av Hogwarts

Snapefie 

(barnen ville inte fota sig med Snape eftersom "de haaaaatar Snape!!")

Efter att Trivia, Pyssel och Bingo samt dragning i Potter-lotteriet var slut tog vi en fika i caféet. Barnen fick varsin Harry Potter-Chokladgroda som även innehåller samlarkort.

Vi var inte hemma igen förrän närmare 22-tiden men alla var nöjda och glada så det känns som en riktigt bra fredag. Nu känns det skönt med helg ändå och jag ser fram emot Midsommarfirandet imorgon, söndag. Det blir vårt första här i San Diego eftersom vi inte firade förra året när vi hade besök och istället besökte Coronado Beach.