Lokal-TV, namnsdagar, cykling och misstaget på Oscarsgalan

Ett tag sedan jag fick tid att blogga sist. Men vi lever. Och mår bra. Förutom att jag dagligen har skyhöga stressnivåer på grund av vår nuvarande "ledare" som dagligen gör uttalanden, nya regler, nya förordningar eller annat som känns totalt världsfrämmande. Och nu senast hans intresse för Sverige. Men det orkar jag inte skriva om nu. Det får bli ett annat inlägg. Nuförtiden känner jag att jag har två "tillstånd". Ett där jag läser en massa om dagsläget i vår politiska upp-och-ner-vända-värld och blir ömsom arg, ömsom förtvivlad, ömsom oroad, ömsom förbannad... dels ett tillstånd där jag stänger av. Inte. Orkar. Ta. Till. Mig. All. Skit. Det blir bara för mycket.

Här kommer därför en liten uppdatering om vårt vardagliga liv de senaste två veckorna. I bildform.

Sedan Lill-Kusinen kom har vi försökt få till Facetiming hyfsat regelundet för att höra hur alla i familjen mår. Nu längtar vi nästan ihjäl oss efter att få träffa dem allihop.

Förra helgen (den 18 februari) var Storasyster även med i lokal-TV här i San Diego. Good Morning San Diego på KUSI-TV. Anledningen var att hon och ett par av hennes kompisar från Svenska Skolan skulle göra reklam för ett event på San Diego Children's Discovery Museum, där man samma dag anordnade ett svenskt event. De har en hel serie där man fokuserar på olika länder, och först ut var alltså Sverige.

Tjejerna skulle sjunga Pippisången i direktsändning. Här kommer just programledaren ut.

Om ni vill se TV-klippet kan ni klicka här.

På eftermiddagen var vi på själva eventet på San Diego Children's Discovery Museum.  Där framförde de flera sånger som "allsång". Frivilliga barn ur publiken fick komma upp och hålla skyltar med svenska ord så att publiken skulle kunna sjunga med.

Förra helgen var jag ut med några kompisar och firade att en av dem fyllde 40. Detblev jättegod Brunchbuffet på Karl Strauss

Lillebror älskar verkligen att cykla. Och han har blivit såpass bra på sin balanscykel nu att vi bestämt att han ska få en riktig cykel (med pedaler) på sin 2-årsdag. Som faktiskt infaller redan nu på lördag...!

Förra helgen hade Storasyster namnsdag. Det firade vi med hembakade cupcakes

Storasyster gjorde också sitt skolprojekt färdigt. Alla i hennes klass har skrivit en biografi om en känd person. De fick själva välja vem de ville skriva om. Sedan skulle de även "göra" personen och ta med till skolan och visa och berätta inför klassen. Kanske kan ni gissa vem Storasyster valt? Jag kan ge en ledtråd om att det är en mycket modig och stark kvinna. Hon var faktiskt den första kvinnliga pilot som flög över Atlanten.

I onsdags hade jag ett telefonmöte med min närmsta chef samt "Storchefen". Jag skulle presentera ett projekt jag jobbat för och som jag tycker är väldigt viktigt att få igång. Till detta krävs det dock pengar, så min presentation handlade mycket om att försöka få fram varför jag anser att det var såpass viktigt att de skulle godkänna en stor summa från budgeten till mig och projektet. Jag var lite nervös innan. Men det hela gick vägen och ja, de godkände det hela! Hurra!! Nu är det bara att jobba vidare med detta så att vi kan initiera det hela. Det var nog sådana här saker jag verkligen saknade när jag var hemma med Lillebror. Att få utmana sig själv. Att jobba hårt mot ett mål, och sedan genomföra det såpass bra att man når åtminstone delmålet. En härlig känsla! 

För ett par dagar sedan hörde våra kära vänner i DC av sig. Deras son R ville prata med Storasyster. Så de Facetimade på kvällen. De pratade ganska länge. Först i vardagsrummet, men sedan gick hon in till sig och fortsatte där. Privacy.... Det är sådana här ögonblick man inser hur stor hon faktiskt blivit. 

I fredags hade M namnsdag och då köpte jag och Storasyster de här vackra solrosorna. Jag älskar verkligen solrosor. De gör mig glad.

I helgen har vi tagit det rätt lugn. Det blev en del hemmafix. En sväng till IKEA också. Lillebror håller oss annars rätt aktiva om man säger som så. Så när jag säger lugn helg är det ändå rätt mycket snurr hahaha!. Men korta stunder kan han ändå sitta still och läsa och då pratar han ofta högt för sig själv. Så gulligt!

I lördags tog jag och Storasyster en tur med våra cyklar också. Runt Lake Miramar som ligger ca 10 minuter bort med bil. Det är så himla kul att kunna göra sådant här med henne nu. Rundan är inte superlång. 5 miles vilket motsvarar ungefär 8 km. Men med henne känns den lagom.

Här har vi cyklat färdigt.

På tal om cykla så har vi som sagt en här hemma som inget hellre vill än att få en cykel. "Jag vill cykla!" är en av de saker han säger mest nuförtiden. Och så tittar han gärna på de filmer jag spelar in då han "cyklar". TUR att han ska få en riktig cykel om mindre än en vecka!

På min födelsedag fick jag ju ett Next Generation Gentest av M. Där man ska kunna få veta mer om hur ens förfäder har vandrat. Nu i helgen skickade jag iväg det och hoppas få svar om ca 6-8 veckor. Jättekul och spännande!

Avslutar med denna bilden. För igårkväll var det ju Oscarsgalan. Vilken slutade med en riktig miss. Den tyngsta Oscarsstatyetten går ju till Bästa Film. Vilket alltid presenteras allra sist. Denna gången lyckades man (Price Waterhouse Cooper????) att fippla med kuverten så att Warren Beatty och Faye Dunaway som läste upp vinnaren fick fel kuvert. De trodde därför att förhandstippade "La La Land" vunnit. Hela deras team kom upp på scen, hann säga sina tacktal innan en av revisorerna kom ut på scenen med rätt kuvert. Då tog en av La La Land's producenter till orda och lyckades på ett väldigt stilfullt vis måste jag säga, upplysa om att de inte alls vunnit och sedan lämna över priset till "Moonlight". Ja, det lär talas en del om detta i Hollywood tror jag. Och jag är glad att jag inte är den person som lyckades schabbla med kuverten....

 

Uppenbarligen fick Faye Dunaway och Warren Beatty fel kuvert när de skulle presentera Oscarsvinnaren för Bästa Film. De hade fått kuvertet där "Bästa kvinnliga Skådespelare" stod, vilket var Emma Stone för sin rollprestation i La La land. man kan klart se hur fundersam och förvirrad Warren Beatty är, men sedan visar han det för Faye och hon annonserar La La Land.

 

Om ni vill och orkar kan ni här se hur La La Lands producenter och Team först tar emot sina Oscarsstatyetter för att sedan efter att felet uppdagats, lämna över till Moonlight. Vilket för övrigt är en film jag inser att jag bara MÅSTE se.

Nu ny vecka. Igen. Tiden rusar. Och på lördag blir Lillebror som sagt 3 år. Jag kan knappt fatta det. Till er som fortfarande hänger här ibland vill jag önska en fin ny vecka och en härlig början på mars!

House of Cards

Igår såg vi sista delen av House of Cards, säsong 4. När serien först kom ut på netflix 2013 fullkomligt älskade jag den. Att få följa det helt maktgalna korrumperade, intrigerande paret Underwood genom maktens korridorer i DC. Planer. Rävspel. Slughet. Strategier. Kevin Spacey och Robin Wright spelade VAR verkligen Frank (Francis) och Claire. Och jag föll för deras ohederliga spel. Trots att de bådas karaktärer, särskilt då kanske Frank Underwood, var så fenomenalt hemska. Han blev på något vis definitionen av ohederlighet och falskhet. Ändå sitter man där i soffan och "hejar på dem". Precis så som det ska vara när någon berättar en riktigt bra historia. Man håller på huvudkaraktärerna även om man egentligen rent logiskt tycker att de beter sig som s-k-i-t på ren svenska.

För varje säsong har man dessutom vridit om intrigen ett kvarts varv till. Jag tyckte nog redan att det kändes lite väl överdrivet och osannolikt redan då vi sett andra säsongen. Och ja, trean blev ju etter mer komplicerad och nu efter fjärde säsongens sista avsnitt ska jag erkänna att jag själv personligen tycker att man borde satt punkt. Det hade kunnat vara ett bra slut där. Ett liksom värdigt tack och adjö till makarna Underwood. Men jag vet att det är ännu en säsong planerad. Den säsongen kommer dock inte skrivas av Beau Willimon som varit den som skrivit de tidigare säsongerna. Jag undrar om det kommer att märkas?

Hur är det med er läsare där ute? Några som följt House of Cards? Vad tycker ni?



*) Bilden är lånad från nätet: http://thewatchfullepisodes.com/tv-series/house-of-cards/house-of-cards-season-4-episode-13/

Semesterkänsla

Helg igen. Så skönt! Och första augusti. Har inte riktigt vant mig än vid att juli är till ända. Vi hade inga direkta planer för denna helgen så vi gjorde som vi brukar då vi är lediga, vi hade en riktigt lugn morgon. Men vi bestämde oss så småningom att ta en tur till stranden eftersom det var ett bra tag sedan vi var där. Men eftersom  solen kan vara ganska stark här på dagen körde vi inte dit förrän lite efter tre på eftermiddagen. Jag gillar strandlivet bäst under sen eftermiddag och tidig kväll. Vilken strand blev det då? Jo, vi körde till Del Mar. Stranden som ligger strax norr om Torrey Pines, alltså ca 20-25 minuter från oss med bil. Jag gillar den här stranden. Enda nackdelen är att det kan vara knivigt att få parkeringsplats. Men så är det ju nästan överallt här tycker jag.

När vi kom dit var det ganska mulet. Det är så lustigt men vädret och temperaturen kan variera en hel del beroende på var i eller kring San Diego man är. Hemma hos oss stekte solen när vi gav oss iväg. Men knappt en halvtimme västerut mot kusten från oss var det alltså riktigt grått och det blåste en del. Fast det var ändå inte kallt. Utan rätt skönt.
Senare sprack molntäcket upp sådär som det ofta gör vid kusten och solen sken på oss och förvandlade havet till ett blått glitter.

Foto taget i språnget

Älskar sådana här slipade stenar. Att känna den lilla tyngden i handen när man sluter sina fingrar runt dem. Lena. Sträva. Med korn av sand liksom strödda runt dem som socker.

Plötsligt var den gråmulna himlen bortblåst och hav och himmel liksom öppnade upp sig

Det grövres, byggdes, gjordes smoothies och glass...

Jag och Lillebror efter en av våra turer ner till vattnet

Storasyster med sin Body Board precis innan hon och jag kastade oss i vågorna. Hon har blivit fantastiskt modig nu. Man märker verkligen att hon numera känner sig säker i vattnet.

På vägen hem kör man förbi det här fantastiska huset. Jag undrar SÅ vem som bor där. Vilket läge! Vilken utsikt!

Framför oss Torrey Pines. Men vi svänger vänster och kör österut här, tillbaka inåt land, bort från kusten.

När vi kom hem med sandiga fötter och saltsmak på läpparna kom en sådan där pirrigt skön semesterkänsla över mig. Trots att det bara handlade om en lördageftermiddag. På stranden. Men det kändes fint. Man kan behöva det här i landet där man inte har särskilt mycket av just den varan.

Kvällen var också sådär skön som vissa kvällar kan vara. Middag ute på vår uteplats. Glada barn. Dans och bus efter maten. Sedan ett parti Colt Express (just nu vårt favoritspel här hemma) som jag som vanligt förlorade. Ett avsnitt ur Netflix dokumentärserie Chef´s Table, som jag för övrigt varmt rekommenderar. Och ja, en i stort sett perfekt lördag har lidit mot sitt slut. Och augusti har just börjat. En dryg månad kvar till skolstarten nu.