TRE

I lördags fyllde Lillebror Tre. Kan knappt fatta att det redan gått tre år sedan den där mörka marsnatten i NYC. Då jag vaknade vid midnatt av att vattnet gått i sängen. M hade just kommit hem från att ha firat en stor händelse med sitt jobb. När jag vaknade var jag inte ens säker på att han kommit hem, men han satt i soffan när jag kom ut ur sovrummet. Minns så väl han min när jag sa att vattnet gått. För återigen var det ju aaaaalldeles för tidigt. Lillebror var beräknad till Valborgsmässoafton, den sista april. Nu var det början av mars och jag hade samma dag varit på ett av mina frekventa gynkontroller för att mäta livmodertappen och kolla att allt såg ok ut. Och hade fått tummen upp av min gynekolog. Minns sedan hur M sedan lite i panik sprang ner till våra vänner på våningen nedanför och knackade på för att fråga ifall en av dem kunde komma och sova på vår soffa. Detta ifall Storasyster skulle vakna under natten och vi inte var där, eller om M inte skulle hinna tillbaka hem på morgonen innan hon skulle till skolan.

Efter mycket dramatik hit och dit med sprutor, "distress", "syrenedgång" och annat jag knappt minns så kom han till slut då Vår lilla Drakunge. Fast jag fick inte se honom alls innan jag kördes till uppvaket. Han var mycket "sämre" än Storasyster varit när hon kom och togs direkt till NICU. M följde med vilket kändes bra men fy f-n vad det var ensamt på uppvaket. Även om jag var lite "borta" den första tiden. På kvällen fick jag iallafall hälsa på. Fast se honom kunde vi ju inte riktigt. Ansiktet var täckt av cpap och slangar. Och ögonen var täckta av skydd mot UV-ljuset som han behandlades med i kuvösen mot sin gulsot. Så jag såg mest en liten näsa mittemellan mask och ögonskydd. Och såklart hans lilla tunna kropp täckt av kablar av alla de slag.

I en månad blev han kvar. Låg på tillväxt. Sedan fick han komma hem. Vilken lycka! Och av den där sköra, tunna lilla drakungen med de små små händerna har det blivit en rätt stor och mycket livlig 3-åring, med stark vilja, mycket envishet, och ett humör som skiftar i regnbågens färger. Just nu är det helt klart en utmaning att vara förälder till honom. Det trotsas mycket och ofta. Däremellan blir han arg över saker han vill klara men inte gör. Än. Och mellan allt detta är han den mest fantastiska lilla solstråle. Han kan säga de mest hjärteknipande saker och får oss ofta att skratta när han uttrycker både sin glädje, sina funderingar och sin ilska.

Vi firade inte med något stort kalas i år, utan bjöd hem de två familjer vi umgås mest med. Det blev himla lyckat. Det känns så fint att ha vänner där man umgås såpass mycket med barnen att man känner både dem och föräldrarna väl.

Lillebror gjorde precis som Storasyster gjort på sin 3-årsdag. Han väcktes av oss och var otroligt sur. Hahaha! Det dröjde en stund innan han tinade upp och kunde öppna presenterna. Storasyster hjälpte.

En av presenterna var en Hot Wheels Bilbana som man kan fästa i bord eller annat på lite högre höjd för at få en lutande ramp. Den hade vi mycket kul med sedan.

En Lego-monster truck som Storasyster fick bygga ihop fick han också

Den stora presenten var dock gömd under en filt...

...en CYKEL! Med pedaler! Jo, han har sådan koll nu på sin balanscykel att vi tyckte det kändes som om det var dags med en riktig cykel nu. Efter en hel del koll fastnade M för en Cleary. Detta var en av de absolut minsta "riktiga" cyklarna vi kunde hitta. Den är 12 tum och bara något större än Lillebrors balanscykel. 

Pedaler pedaler pedaler

Storasyster var också helt fantastisk under Lillebrors födelsedag. Hon hjälpte mig baka, och sedan dekorerade hon brownies, fixade egengjorda påsar av presentpapper till de små "party favors" jag handlat till barnen, hon roade Lillebror och hon fixade och donade.

Här är Storasysters fint dekorerade brownies

Sedan kom våra vänner

Lillebrors bästa kompis M

Härligt när ens vänner delar ens intressen

De stora barnen såg vi knappt till. De häll sig inne på Storasysters rum mest hela eftermiddagen

Tårtdags! Fast jag och Storasyster hade inte bakat någon "riktig" tårta utan valt att göra en Semmelkladdkaka. Galet GOD!!!! Och superenkel!

 

Ena familjen stannade kvar på kvällen så vi beslöt oss för att ta hem middag. Mex.

Men när alla gått hem var vi rätt slutkörda hela familjen. Storasyster ville gärna läsa godnattbok för Lillebror så det gjorde hon innan han skulle sova. Finingarna!! 

Idag är hans första dag i sitt nya rum på dagis. Preschool. Troligen kommer det inte bli sås tor skillnad rent praktiskt för han har tillbringat mycket tid de senaste 3 veckorna i det rummet. Som en övergångstid. Och han har älskat det. Så det känns bra. Vår stora lilla kille. Vår Drakunge. Vårt Fyrverkeri. Med Stort Hjärta och Stort Humör. Vi älskar dig!

Det är lite mycket nu... men här är vår oktobermånad

Inser att det gått mer än en månad sedan mitt förra blogginlägg. Ja, vad kan jag säga mer än att det har varit, och är, en väldigt intensiv höst. Början av oktober då och nu har vi redan passerat både Halloween och vintertidsomställningen och sprungit rakt in i november.

Nytt jobb för mig. Snart har jag varit där i två månader och jag trivs som mer än jag någonsin vågat hoppats. Det känns så RÄTT. Både jobbmässigt och rent kollegialt. Ett otroligt bra team. Jag har fått väldigt mycket stöd, hjälp och support under den här första tiden. Att komma in i en ny organisation tar ju alltid lite tid. Att förstå strukturen. Lära sig vilka som sköter vad. Vilka man ska vända sig till med vilka frågor. Och så rent "tekniskt". Jag har ju börjat ett jobb som delvis innebär att jag kommit in på ett för mig nytt område. Och det är fortfarande mycket där att lära. Massor rent ut sagt. Men jag tycker ändå att jag har fått en bra start och känner att jag hittills lyckats hyfsat bra med att leverera där det krävts. Men det finns som sagt massvis att lära. Utrymme att utvecklas. Vilket jag tycker känns jätteroligt! Utvecklingspotential var en av de saker jag verkligen hoppades kunna få med i jobbsäcken när jag tidigare drömde om att någonsin få komma tillbaka ut i arbetslivet igen.

Så i och med nytt jobb är det såklart en helt ny rutin hemma. Jag har ganska lång pendling så jag börjar dagen tidigt. Ungefär en timme i bilen enkel resa är det. Men tyck inte synd om mig för det. Jag njuter faktiskt oftast av den tiden. kvalitetstid. Me-time. Egentid. Kalla det vad ni vill men det är skönt att ha den där tiden för sig själv. Utan barn i baksätet. Bara jag och trafiken. Att lyssna på vad jag själv vill. Eller bara köra i tystnad. Kunna tänka. Ibland på jobbrelaterade saker, ibland på helt annat. Dessutom får jag jobba hemifrån minst två dagar i veckan vilket gör under för vår vardag. Att köra in ett par dagar per vecka men ha några hemma är fantastiskt.

I slutet av förra veckan var jag dessutom på jobbresa till San Francisco. Konferens i Scientific Communication. Två givande dagar. Sedan stannade jag över helgen och hälsade på vänner. Mitt första besök i San Francisco vilket gav mersmak. En Fantastisk stad!

Och denna helgen var det M's och Storasysters tur att resa. I fredagskväll vinkade jag och Lillebror av dem vid flygplatsen. De skulle till DC. M för att köra vidare till ett bröllop i Virginia och Storasyster skulle då få bo hos våra kära vänner Familjen K som bor i Bethesda. Storasyster hade sett fram emot att få träffa sin vän R hur länge som helst och var överlycklig över att få hälsa på. De verkar alla haft en underbar helg och ikväll ska vi hämta dem vid flygplatsen igen.

I och med min jobbstart har Lillebror dessutom haft en väldigt omtumlande tid. Han började först på ett dagis där han gick ett par månader förra hösten. Det är ett "Stay-in-Home-Daycare" (liknande en dagmamma i Sverige) och vi var otroligt tacksamma över att han fick komma tillbaka dit utan någon som helst väntetid. Här är det ju oftast snabba ryck när man får ett jobb. Ofta vill de man ska börja mer eller mindre direkt. Vi visste ändå hela tiden att vi skulle byta dagis till Lillebror senare. Framförallt eftersom detta dagiset stängde redan klockan 17, vilket gjorde det trixigt för oss att hinna hämta i tid. Det blev rätt stressigt och jag hade redan kollat upp ett annat ("vanligt") dagis som kändes bra. Men för att få plats där var det såklart väntetid. Kö.  Men för två veckor sedan kunde han börja på sitt nya dagis. Och det har gått jättebra. Han verkar trivas fint och jag tycker som sagt att det känns som ett väldigt bra dagis.

Nu ska jag sluta babbelskriva och istället kommer här lite bilder från den senaste månaden. En bild säger ju mer än tusen ord heter det väl....

Här har det varit väldigt varmt i oktober så en helg badades det i timtal i poolen. September och oktober är ofta den varmaste tiden här eftersom det blåser heta ökenvindar (S:t Ana) ner till oss i San Diego. Temperaturen ligger då ofta en bit över 30 grader Celsius.

Jag kom äntligen igång med min löpning igen. Fast nu har den legat nere sedan San Franciscoresan... Måste komma igång igen innan jag tappar allt flåset helt och måste börja om från början igen. Jag är iallafall galet nöjd med mina nya springskor. Särskilt innersulan som är "formgjuten" efter mina egna fötter.

Vi har hunnit med det vanliga höstbesöket på en "Pumpkin Patch"

Det gjorde vi ihop med våra bästa vänner här, Familjen S.

Lillebror med sin bästa kompis M

Svenska Skolan i San Diego var i år med i SUF-OS vilket är "OS-grenar" för svenska skolor utomlands. Jätteroligt evenemang!

Storasyster blev "Student of the Month" i oktober

Lillebror på sitt nya dagis

Hans nya dagiskompisar hade gjort en "Välkomstbok" till honom. Så gulligt!

Inflygning mot San Francisco

Mitt enda "måste" efter konferensen var att jag ville se Golden Gate Bridge. 

Jag passade på att träffa min gamla NYC-kompis M som ganska nyligen flyttat till San Francisco-området. Jag bodde hos henne under fredag och lördag och vi fick en riktigt härlig lördag tillsammans i staden.

På kvällen var jag och min kompis M inbjudna till Halloweenfest hos goaste Minnie Mouse. En otroligt rolig, trevlig och god kväll i gamla vänners lag. TACK Familjen H-S för att vi fick komma!

Värdparet

Halloween

Skolparaden i Storasysters skola är himla rolig att se tycker jag. I år var det många Hogwartsstudenter där....

Rektorn Mr T i Chargerströja och panterdräkt (En svart panter är Storasysters skolmaskot) och vice rektorn (heter det så på svenska???) som Pikachu. En av lärarna hade ett moln på huvudet, och Minnie Mouse (Mimmi Pigg) till höger är hjälplärare i Storasysters klass.

Harry Potter och Hermione Granger

Och här ännu en Harry, men samma Hermione

På kvällen samlades vi hos Familjen S och de stora barnen gick ut i grannskapet för "Trick-or-Treat" medan de mindre stannade kvar inne för att dela ut godis till alla som kom och ringde på dörren.

Dagis och födelsedag

Idag är det den 5 november. Jag kan knappt fatta att vi redan har kommit till månad nummer elva. Tycker året gått i rasande tempo. Samtidigt känns det känns det långt. Mycket har hänt. Mitt liv för ett år sedan var så otroligt annorlunda och självklart känns det också i den tid som förflutit sedan dess. Denna vecka har det dessutom varit en hel del omkring oss.


Lillebror har gått sina första dagar på det dagis jag efter mycket letande till slut hittade och tyckte var värt att prova. Sökande efter dagis kan jag skriva mer om i en annan bloggpost, för det är en berättelse i sig det med...

Detta är ett s.k "In-Home-Daycare". Så lite mer likt den svenska dagmamma-varianten. Det är en kvinna och hennes dotter som driver och arbetar med barnen i kvinnans hem. Kvinnan är en f.d Montessorilärare men har haft eget daghem hemma i mer än 20 år nu. Vi fick rekommendationer från en familj vi lärt känna här som hade sitt äldsta barn där tidigare och nu har sin yngste son (han är några månader äldre än Lillebror). Det känns alltid bra att gå efter personliga rekommendationer tycker jag och hittills är jag nöjd. Om jag kunnat välja helt fritt hade jag nog ändå valt ett "vanligt dagis". Jag besökte ett i närheten som jag verkligen gillade mycket. Det påminde mycket om Storasysters och även Lillebrors dagis i NYC. Men eftersom vi bor i ett land där barnomsorgen inte är ett dugg subventionerad blev det helt enkelt för dyrt för oss nu när jag inte arbetar. För två dagar i veckan vilket var vad jag tänkt mig för honom (och vilket även var minimum av dagar man kunde ha sitt barn där) skulle det kostat nästan $1000 dollar i månaden.  Så vi valde det näst bästa alternativet. Ja, barnomsorg i detta landet är galet dyrt! Åtminstone fram till dess att barnen fyllt 3 och de eventuellt kan börja en public pre-school. Storasyster gick ju i pre-school på samma dagis där hon började vilket var privat och därmed mycket dyrare, men vi valde att ha henne kvar där eftersom vi älskade det och det låg ju på ca 5 minuters gångavstånd från oss vilket var suveränt på alla vis.

Just nu försöker jag mest sätta på mig stålrustningen vid lämningarna. För de är inte roliga. Att lämna sitt förtvivlat gråtande barn är hemskt. Fruktansvärt! Mitt hjärta blöder. Och första morgonen tänkte jag nästan att "Nej vi struntar i detta, jag tar med mig honom hem igen. Dagis kan vänta". Fast jag sansade mig. För jag vet att vi båda behöver detta. Själv behöver jag lite tid från Lillebror så att jag kan börja söka jobb mer aktivt. För det har varit väldigt svårt, näst intill omöjligt, hittills. Och Lillebror behöver få vara med andra barn. Lära sig interagera socialt med andra. Han är en väldigt social varelse och jag har insett under de senaste månaderna att han behöver en annan typ av interaktion med barn än vad jag har kunnat ge honom.

Men även om jag vet varför vi bestämde oss för dagis nu så är det ändå tungt och jobbigt med de här lämningarna. Jag vet att man måste igenom denna fasen. Och jag vet att han kommer att lära sig. Men just den här åldern känns tuff eftersom han är gammal nog att verkligen förstå att jag lämnar honom, men inte gammal nog att förstå att jag kommer tillbaka. Varje gång. Det är något han måste lära sig. Och det gör han genom upprepning. Att visa att varje gång han lämnas så kommer mamma tillbaka. Jag överger honom inte.


Under de här dagarna har jag fått sms-uppdateringar med jämna mellanrum. Foton, små filmklipp, och såklart vanliga textmeddelanden. För att visa hur han har det. Hur det går. Det har känts jättebra. Lillebror kommer som sagt att vara två dagar i veckan på dagis, men just nu under de här första dagarna har föreståndaren velat att jag skulle komma med honom tre till fyra dagar i sträck. Inte heldagar, men just så att han ska få lite rutin på detta med lämningarna och förhoppningsvis lära sig att de inte innebär att jag lämnar honom för alltid. I morse gick det rätt bra. Så vi får se hur det utvecklar sig. Nackdelen med att han endast kommer att gå där två gånger per veckar ju att det kan ta lite längre tid innan han kommer in i den rutinen. Jämfört med att bli lämnad varje dag.

Ja, vad mer har hänt denna veckan? Förutom att Lillebror har haft nya omtumlande dagar. Jo, M fyllde år igår. Det firade vi på kvällen med middag, marängsviss och sedan fick han Star Wars flingor i födelsedagspresent. Limited Edition. Inköpta på Costco. Ja, vi har nästan helt slutat att ge varandra "riktiga" presenter vilket kanske är en trist utveckling, men ingen av oss känner att vi behöver något direkt. Vi fick en kväll tillsammans på bio förra veckan då Olgakatt var här och det var liksom present nog för oss båda tror jag.

Jag vet inte vem som är mest förväntansfull inför paketöppningen...

Star Wars "flingor"!

En uppdatering från tidigare. Jag har under dagen fått regelbundna uppdateringar från Lillebrors dagis och han verkar ha haft en toppendag där. Foton och filmer visar en glad, aktiv kille. Precis som vi är vana att se honom. Han har varit med på sångstunden, han har åkt rutchkana, "kört flygplan", sprungit runt, "hoppat", dansat, pratat och busat med de andra barnen. Han har dessutom sovit den längsta "middag" någonsin sedan han var liten bebis. 3,5 timmar sov han mitt på dagen. Otroligt! När han är hemma med mig sover han oftast runt 70 minuter och i vissa sällsynta fall upp emot två timmar.

När jag och Storasyster kom för att hämta honom i eftermiddags lät konversationen mellan oss såhär:
Jag: "Hej Gubben! Vill du åka hem nu?"
Lillebror (gungandes på ett flygplan): "Nä!!!"

Sedan kastade han sig bakåt på marken, skrattade och sprattlade med benen allt vad han kunde innan han reste sig och sprang iväg.
Kanske är hans inskolning klar nu....???