måndag 6 mars 2017

TRE


I lördags fyllde Lillebror Tre. Kan knappt fatta att det redan gått tre år sedan den där mörka marsnatten i NYC. Då jag vaknade vid midnatt av att vattnet gått i sängen. M hade just kommit hem från att ha firat en stor händelse med sitt jobb. När jag vaknade var jag inte ens säker på att han kommit hem, men han satt i soffan när jag kom ut ur sovrummet. Minns så väl han min när jag sa att vattnet gått. För återigen var det ju aaaaalldeles för tidigt. Lillebror var beräknad till Valborgsmässoafton, den sista april. Nu var det början av mars och jag hade samma dag varit på ett av mina frekventa gynkontroller för att mäta livmodertappen och kolla att allt såg ok ut. Och hade fått tummen upp av min gynekolog. Minns sedan hur M sedan lite i panik sprang ner till våra vänner på våningen nedanför och knackade på för att fråga ifall en av dem kunde komma och sova på vår soffa. Detta ifall Storasyster skulle vakna under natten och vi inte var där, eller om M inte skulle hinna tillbaka hem på morgonen innan hon skulle till skolan.


Efter mycket dramatik hit och dit med sprutor, "distress", "syrenedgång" och annat jag knappt minns så kom han till slut då Vår lilla Drakunge. Fast jag fick inte se honom alls innan jag kördes till uppvaket. Han var mycket "sämre" än Storasyster varit när hon kom och togs direkt till NICU. M följde med vilket kändes bra men fy f-n vad det var ensamt på uppvaket. Även om jag var lite "borta" den första tiden. På kvällen fick jag iallafall hälsa på. Fast se honom kunde vi ju inte riktigt. Ansiktet var täckt av cpap och slangar. Och ögonen var täckta av skydd mot UV-ljuset som han behandlades med i kuvösen mot sin gulsot. Så jag såg mest en liten näsa mittemellan mask och ögonskydd. Och såklart hans lilla tunna kropp täckt av kablar av alla de slag.

I en månad blev han kvar. Låg på tillväxt. Sedan fick han komma hem. Vilken lycka! Och av den där sköra, tunna lilla drakungen med de små små händerna har det blivit en rätt stor och mycket livlig 3-åring, med stark vilja, mycket envishet, och ett humör som skiftar i regnbågens färger. Just nu är det helt klart en utmaning att vara förälder till honom. Det trotsas mycket och ofta. Däremellan blir han arg över saker han vill klara men inte gör. Än. Och mellan allt detta är han den mest fantastiska lilla solstråle. Han kan säga de mest hjärteknipande saker och får oss ofta att skratta när han uttrycker både sin glädje, sina funderingar och sin ilska.

Vi firade inte med något stort kalas i år, utan bjöd hem de två familjer vi umgås mest med. Det blev himla lyckat. Det känns så fint att ha vänner där man umgås såpass mycket med barnen att man känner både dem och föräldrarna väl.

Lillebror gjorde precis som Storasyster gjort på sin 3-årsdag. Han väcktes av oss och var otroligt sur. Hahaha! Det dröjde en stund innan han tinade upp och kunde öppna presenterna. Storasyster hjälpte.


En av presenterna var en Hot Wheels Bilbana som man kan fästa i bord eller annat på lite högre höjd för at få en lutande ramp. Den hade vi mycket kul med sedan.


En Lego-monster truck som Storasyster fick bygga ihop fick han också


Den stora presenten var dock gömd under en filt...


...en CYKEL! Med pedaler! Jo, han har sådan koll nu på sin balanscykel att vi tyckte det kändes som om det var dags med en riktig cykel nu. Efter en hel del koll fastnade M för en Cleary. Detta var en av de absolut minsta "riktiga" cyklarna vi kunde hitta. Den är 12 tum och bara något större än Lillebrors balanscykel. 


Pedaler pedaler pedaler

Storasyster var också helt fantastisk under Lillebrors födelsedag. Hon hjälpte mig baka, och sedan dekorerade hon brownies, fixade egengjorda påsar av presentpapper till de små "party favors" jag handlat till barnen, hon roade Lillebror och hon fixade och donade.



Här är Storasysters fint dekorerade brownies


Sedan kom våra vänner


Lillebrors bästa kompis M


Härligt när ens vänner delar ens intressen




De stora barnen såg vi knappt till. De häll sig inne på Storasysters rum mest hela eftermiddagen




Tårtdags! Fast jag och Storasyster hade inte bakat någon "riktig" tårta utan valt att göra en Semmelkladdkaka. Galet GOD!!!! Och superenkel!


 
Ena familjen stannade kvar på kvällen så vi beslöt oss för att ta hem middag. Mex.


Men när alla gått hem var vi rätt slutkörda hela familjen. Storasyster ville gärna läsa godnattbok för Lillebror så det gjorde hon innan han skulle sova. Finingarna!! 


Idag är hans första dag i sitt nya rum på dagis. Preschool. Troligen kommer det inte bli sås tor skillnad rent praktiskt för han har tillbringat mycket tid de senaste 3 veckorna i det rummet. Som en övergångstid. Och han har älskat det. Så det känns bra. Vår stora lilla kille. Vår Drakunge. Vårt Fyrverkeri. Med Stort Hjärta och Stort Humör. Vi älskar dig!


4 kommentarer:

  1. Jag lär heller inte glömma veckan jag var i New York med de dagliga besöken på NICU för att inte tala om dagen då han fick komma hem!

    SvaraRadera
  2. Ja du Olgakatt det minns vi med.
    :)
    Så fantastiskt roligt att du kom hit och fick träffa honom så tidigt. Även om det ju inte var planerat så alls utan du skulle komma innan lillebror haha!
    KRAM!!

    SvaraRadera
  3. Jaaaa mamma Saltis :) och det där minns ju jag ..såååå liten så liten som en "tummetott" ;) och oj tänk att det gått tre år....och HURRA för lillebror i efterskott och jag såg att OJ vad Storasyster E är lik dig på bilden. Härliga bilder.

    Kram
    Susanne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha tycker du de är lika mig. Kanske? Inte helt lätt att se själv tycker jag.
      Och ja tre år har det gått. galet vad tiden springer...
      KRAM!

      Radera