måndag 22 maj 2017

Var finns tiden nuförtiden?

Okej, det är helt enkelt så att jag inte hinner med att blogga längre. Tiden bara FINNS INTE. Eller ibland finns den men inte orken. Eller lusten. Vet inte riktigt men just nu känns det som om allt flyger runt i 200 knyck minst. Det är jobb, skolevent, nattningar, matlagning, Svenska Skolan, dagisaktiviteter (som vi knappt hinner med eller tar oss tid till vilket är ett ständigt dåligt samvete.... kanske typiskt "andra-barnet-syndrom"???), mer jobb, vardagssysslor som måste göras, så var det ju lägenhetsförsäljningen i Stockholm vilken som tur var är över nu. Nästan i varje fall... En del praktikaliteter kvar såklart men vår gamla lya är iallafall såld. Sedan försökte jag få igång någon slags rutin på att börja springa igen, men det haltar mest. Kom igång ett tag, men nu är det återigen två veckor sedan sist... Alltid så mycket som kommer emellan! Jag veeeet det är ingen ursäkt. Hoppas koma ut imorgon igen.

I helgen var vi iallafall och såg U2 när de hade sin Joshua Tree 2017 konsert i Pasadena. Rose Bowl Arena. SÅ mycket känsla. Historia. Mäktigt. Fantastiskt. Ja, GALET BRA! Ska försöka hinna och orka skriva lite om denna magiska upplevelse senare. Min födelsedagspresent.

Jag tog nästan inga bilder under konserten, men här är iallafall en.

Nu i eftermiddag är det ny konsert. Inte lika kända 2-manna bandet Longkalsong kommer att spela för oss i Svenska Skolan. Sedan ska de faktiskt bo hos oss. Deras vanliga "sovfamilj" fanns inte tillgängliga denna gång, så ja, vi erbjöd dem en sängplats och en luftmadrassplats. De får slåss om sängen sedan. När jag berättade det för barnen igår trodde jag de skulle tycka det var både kul och spännande. Men nej då. Storasyster var inte alls så säker på att det var någon bra idé för "vi känner ju inte dem. De är ju främmande." Men hallå! Är detta min dotter?!? Jag försökte förklara att helt främmande är de ju inte, plus att om någon behöver hjälp så ställer man upp. Så enkelt är det. Tror jag behöver jobba lite mer på det här med att förklara (både i ord och handling) att det är viktigt med generositet. Och att ta vara på ögonblick, besök, upplevelser här i livet. Självklart med säkerhetstänk i ryggen, men man får inte låta "stranger danger" styra ens liv. Då kommer man sluta som en sipp gammal skrutt som bittert ångrar en massa som aldrig blev vare sig gjort eller sagt.

Vi får se hur det blir ikväll. Förhoppningsvis riktigt trevligt.

Bilden ovan är från förra gången Longkaslong var här i San Diego och spelade. Två år sedan. Och himmel så liten Lillebror var då!!! (på bilden längst ner till höger står han med sin kompis)

Nu kallar "gruvan" igen...
Ska försöka vara lite bättre på att skriva inge så det inte behöver dröja ytterligare två månader till nästa inlägg.
Ha en fin vecka!

6 kommentarer:

  1. Ah, härligt med ett nytt inlägg. Men förstår verkligen det där med att tiden inte riktigt räcker till till allt man vill hinna med. Hoppas att det lugnar ner sig snart!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad kul att du hittar hit Cia trots mina otroligt glesa inlägg!
      Och ja, tid är det inte så gott om nu men det blir kanske bättre om några år haha!

      Radera
  2. Förstår att du har mkt nu!
    Det blir ju så.
    U2 har jag också sett, tre gånger tror jag.
    Longkalsong har jag inte sett däremot, haha. Hoppas det gick bra med dem i huset. och att barnen accepterade nattgästerna, fniss!!!
    Kramar från mig! Underart att lgh blivit såld!!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja som alltid Annika. Det känns som om det är mycket mer eller mindre hela tiden... :)
      Jag har bara sett U2 en gang tidigare och det var på deras "One" turnering i början av 90-talet. I Globen då. Men det var extra roligt och en fantastisk känsla att se dem på Rose Bowl måste jag säga.
      Longkalsong gick fint. Både på "scen" och sedan som nattgäster. Kul att ha fått lära känna dem lite bättre. Supertrevliga killar!
      Hoppas ni har det bra i Colorado!
      Kram!

      Radera
    2. I Virginia menar du ;-)
      Kram!

      Radera
    3. Haha Annika! Såklart! :)

      Radera