lördag 3 september 2016

Äntligen!

Med självförtroendet på väg ner i skorna hade jag nästan gett upp hoppet. Jag veeeeet, man ska aldrig ge upp. Men det är lättare sagt än gjort. När man befinner sig i en situation som inte är självvald och där man inte har minimal kontroll över vad som sker eller inte sker. Och där man dessutom har nästan obefintlig tid och energi att försöka fixa med de få och ytterst små faktorer man ändå kan försöka jobba med. Då är det lätt att sakta men säkert dras med neråt. Utan att gå in på några detaljer kan jag ändå säga att det varit en tung period detta. Iallafall det senaste halvåret. Men så plötsligt hände det jag nästan inte längre trodde var möjligt. Jag blir kontaktad av en före detta kollega. Som berättar om ett jobb som skulle passa mig otroligt bra. Och naturligtvis söker jag. Med hjärtklappning och ett försiktigt stigande hopp. Jag går igenom de sedvanliga telefonintervjuerna. Blir kallad till intervju på företaget. Ännu en telefonintervju, då med ytterligare några i "teamet". Sedan väntan. Väntan, väntan och ännu mer väntan. Som alltid sjunker hoppet. Ju fler dagar som går desto längre ner försvinner hoppet. Återigen sätter man på sig pansarkostymen. Plagg för plagg. Lager på lager. Man går igenom vad man sagt. Hur man sagt det. Och även vad man inte sagt. Ställer in sig på besvikelsen. Jag har gjort det så många gånger under det senaste året. Men denna gången. Denna gången slutade det hela annorlunda. Denna gången. ÄNTLIGEN! Och nu har jag fjärilar i magen, lyckobubblor i hela kroppen och såklart även en stigande nervositet. Över hur allt ska gå. Mitt nya liv. Vårt nya liv. Jo, för det kommer ju att bli en stor omställning för hela familjen. Med vardagspusslande. Pendling. Tider att passa. Men trots detta ser jag oerhört mycket fram emot att få börja jobba! Vad jag har längtat. Saknat. Nu, när jag har det i min hand. Först nu kan jag tillåta mig att släppa efter och riktigt känna efter. Och ja, då inser jag verkligen vad detta betyder för mig. Och den känslan, den känns helt vanvettigt fantastisk!

Häromdagen skrev jag på alla papper och på kvällen firade vi med lite bubbel. Bubblorna kan representera hur jag känner just nu.


27 kommentarer:

  1. Så himla kul och stort, stort grattis!!!

    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack vännen! Det känns helt fantastiskt.
      Kram!

      Radera
  2. Underbart!!! Så himla kul! Och jag förstår dig! Måste vara skönt att få komma tillbaka!!! Grattis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det känns fortfarande nästan overkligt. Men helt underbart. Ja, du ve ju hur det är.
      Stor kram!!!

      Radera
  3. Jättegrattis! Gud så skönt att det blev resultat till slut.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack tack fina Annika! Ja du har ju hört en del hur det varit. Upp och ner.... Nu hoppas jag att detta ska bli en bra början på något nytt.
      Lite svårare att hitta tider att ses men vi ska väl få till ngn träff ändå under hösten hoppas jag! Tack för allt stöd under vägen!
      Kramar!

      Radera
  4. Jag blev SÅ glad när jag såg det på Facebook! Verkligen superhärligt! :-) Grattis!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Finaste Katrin!!! Ja det känns så härligt.
      Kramar!

      Radera
  5. Så otroligt glad för din skull! Grattis!

    SvaraRadera
  6. Åh vad kul att läsa, stort grattis!

    SvaraRadera
  7. Åh vad roligt! Stort stort grattis!!!

    SvaraRadera
  8. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  9. Blogger Cia sa...
    Åh herre gud så glad jag blev glad nu. Vilken otrolig glädje och lycka.När man gett upp, det är då det händer. Stort grattis till dig, detta är du så värd efter allt kämpande. Alla intervjuer och allt filande på cv:n har lett fram till denna stund, det var detta som var meningen med allt slit. Bra saker händer bra personer!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack söta du! Och återigen tack för din hjälp tidigare!!
      Kram!

      Radera