fredag 24 april 2015

Ensamma igen

Så har Farmor rest hem. Besöket över för denna gången. Det har varit härliga två veckor även om den senaste veckan med magsjuka såklart färgade besöket en hel del. För jo, vi drabbades alla till slut. Alla utom Farmor! Men oron hängde som ett regntungt moln över oss hennes sista dagar här. Oron över att hon skulle bli sjuik lagom till sin hemresa. En flygresa på nästan 11 timmar! Plus de ca 2 timmar i bil härifrån till Los Angeles. Samt bilresan från Kastrup och hem. Men som tur var klarade hon sig!

Det blev tomt här. Tomheten när vi kom tillbaka till vår lägenhet efter att ha kört henne till M´s jobb i onsdagseftermiddag var väldigt påtaglig. Storasyster var väldigt ledsen. Vi grät lite och försökte sedan peppa upp oss. Med fika. Men det var inte riktigt samma utan Farmor. Vi spelade spel. Vi spelade lite ABBA. Musik är alltid bra. Dans ännu bättre. Och ja, vi har nu börjat vänja oss igen vid att inte ha Farmor här längre. Men vi saknar henne. Sådana här gånger är det som jobbigast att bo långt bort. När man inte vet hur länge det kommer att dröja innan man kan ses igen. För i nuläget vet vi inte när vi kommer att kunna resa till Sverige. Vi får se. Men hoppas skåklart att det inte ska dröja alltför lång tid innan vi får återse Farmor och resten av familjen i Sverige. Minnena från denna resan kommer vi dock alltid att bära med oss. Och av erfarenhet sedan tidigare så vet jag att magsjukeminnena kommer att blekna med tiden medan de roliga minnena kommer att få ökad lyster.

TACK Farmor för att du reste hela långa vägen hit till oss! Tog dig tiden och mödan. För att inte tala om kostnad och annat som hör längre resor till. Nu längtar vi till nästa gång vi ses! KRAMAR från oss alla!!!!!

6 kommentarer:

  1. Förstår att ni saknar henne, värst är att inte veta riktigt när nästa tillfälle kommer för att ses, ja man vet väl att det kommer att dröja. Vilken tur i magsjuke-eländet att hon klarade sig, hon hade antagligen inte fått flyga med det, de misstänker väl ebola direkt idag. Men nu gick den biten bra i alla fall. Och som du säger minns ni det roliga ni gjorde tillsammans när ni var friska bäst, både hemmakul och utflykter. Hon har ju också många fina minnen nu. Lillebror har blivit en riktig charmör, en så pigg liten kille:-) och hoppas storasyster har det fint i skolan med kompisar, hon är en fin storasyster också.

    SvaraRadera
  2. Tack Monica! Ja det är nog allra jobbigast detta att man inte vet när man ska ses igen. Om man har ett datum eller åtminstone en period (typ sommaren eller julen...) att se framåt mot är det lättare.
    Fina minnen har vi och magsjukan kommer vi säkert att kunna både skratta och förfasa oss över framåt i tiden. Så glad att hon slapp!!!
    Tack igen för din fina kommentar!!
    Ha nu en härlig helg!
    Kramar!

    SvaraRadera
  3. Oj vilken tur, att resa med magsjuka så långt vill jag inte ens tänka på! Trist att bli sjuka just under ett efterlängtat besök men viktigast är ju att vara tillsammans iallafall. Avsked är alltid jobbiga! Blir bara värre, man vänjer sej aldrig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det var skönt att hon inte blev sjuk innan hemresan. Vi pustade alla ut.
      Och visst blir avsked värre med åren. Det tycker jag också.

      Radera
  4. Förstår att det känns väldigt tomt när ni fått dessa fina veckor ihop (förutom för magsjukan). Vilken tur att farmor klarade sig. Jag hoppas att det inte dröjer allt för länge innan ni får tillfälle att ses igen. Visst är det jobbigt när man inte vet när nästa gång blir. Men jag tycker du plåstrade om såren av saknad på ett ypperligt sätt med musik och dans. Roligt för er att få visa upp ert nya hem och er vardag och lika roligt för farmor att få se hur ni har det.
    Stor kram!

    SvaraRadera
  5. Förstår att det känns väldigt tomt när ni fått dessa fina veckor ihop (förutom för magsjukan). Vilken tur att farmor klarade sig. Jag hoppas att det inte dröjer allt för länge innan ni får tillfälle att ses igen. Visst är det jobbigt när man inte vet när nästa gång blir. Men jag tycker du plåstrade om såren av saknad på ett ypperligt sätt med musik och dans. Roligt för er att få visa upp ert nya hem och er vardag och lika roligt för farmor att få se hur ni har det.
    Stor kram!

    SvaraRadera