Igår var det exakt ett år sedan Lillebror fick komma hem från NICU. Där han legat i exakt 4 veckor på tillväxt. Första april kommer därför för mig numera alltid att förknippas mer med Lillebrors första dygn hemma än med aprilskämt.
Det känns väldigt konstigt att det bara är ett år sedan han var sådär liten och liksom hjälplös. Med en vikt som var nära sin födelsevikt på ca 2 kg. Ett år och så mycket som har hänt sedan dess. Både i hans liv och i resten av familjens. Inte kunde vi då drömma om att vi ett år senare skulle vara bosatta på en helt ny ort på andra sidan USA. Och när jag tittar på bilderna från slutet av mars och början av april förra året blir jag
alldeles nostalgisk.
Lycka, glädje samt en bit saknad och längtan blandas i ett. Det känns som ett annat liv. Vilket det ju var på många vis. Här en tillbakablick.
Sista natten på NICU i sin basinett övervakad av Storasyster och Nallen hon gjort till honom
Morgonen då vi fick hämta hem vår lilla Drakunge
Liten som då inte visste om att han alldeles strax skulle säga hejdå till sin favoritsköterska Cynthia
Så stor och ändå så liten
Påklädning
Långärmat och långbenat för att klara av hemgången i marsvädret
Ordentligt nedbäddad i vagnen och med nallen som Storasyster gjort till Lillebror
Strax hemma
På eftermiddagen hämtades Storasyster från skolan och stoltare syster fick man leta efter
Mina fina äntligen tillsammans!
Lipton hälsar välkommen
Vila
Storasyster läser
Nu har vi som sagt Spring Break här och vädret är riktigt fint. Om en vecka kommer Farmor och vi längtar. Mycket.
Ikväll kommer en av M´s barndomsvänner på besök vilket ska bli roligt. Han var för övrigt den allra första av M´s vänner som jag träffade efter att jag och M blivit ett par.
Även det i en annan tid.
Ett annat liv. Stockholmssommar. Den sista av alla under 90-talet. Jag minns att vi alla tre åt lunch på Pampas Marina i solen. Nu blir det middag här hemma. I Kalifornien. Ja, som sagt en annan tid. En annan plats. Ett annat liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar