torsdag 17 december 2015

Dan före dan före dan

Ja, idag är det torsdag. Näst sista dagen denna veckan. Även näst sista dagen innan Storasysters jullov börjar. Och ja, även dan före dan före dan. Alltså RESDAGEN. Jag bävar. Jag känner mig stressad så att det krullar sig i magen och killar i hårbotten när jag tänker på den. Trots att jag ju är hyfsat van att resa med barn. Jag har flygit både en och två och fler gånger ensam med Storasyster, samt förra sommaren även ensam med båda barnen. Men denna gången känns det så långt! Nästan oöverkomligt långt. Det handlar om ungefär dubbla restiden (enbart i luften) jämfört med våra resor till Sverige från New York. 11 timmar ska vi sitta uppe i ett flygplan med sikte österut. Med barn. Lägg därtill bilresan till Los Angeles. Puh!

Om det endast varit att flyga med Storasyster hade jag inte tyckt det varit så jobbigt. Hon är stor nu. Van resenär. Visserligen enormt flygrädd vilket brukar orsaka en hel del oro på planet, men hon är ändå fantastiskt duktig. Dessutom kan hon ju roa sig själv långa stunder. Med böcker, filmer, iPad, spel. Och inte minst, hon KAN SITTA STILL.

Nej, det som gör denna resan till en något stressig och inte särskilt njutbar sådan är Lillebror. Han är just nu i den värsta fasen. Iallafall för just långa resor. Tillsammans med andra. Den där "jag-kan-o-vill-absoluuuut-inte-sitta-still-utan-jag-vill-gå-springa-hoppa-klättra-fasen". Dessutom noll tålamod att göra saker en längre stund. Inget fångar hans intresse i mer än någon minut åt gången. Utom just att springa runt, sparka boll, klättra, och i vissa fall bygga med Duplo, läsa en bok och titta på Bamse. De två senare hoppas vi att han ska kunna göra lite under flygresan. För de första alternativen går ju helt bort.

Att vi dessutom inte har ett eget säte till honom utan kommer att turas om att ha honom i knät gör ju inte saken bättre. Känner jag honom rätt kommer han nog helst inte alls vilja sitta i någons knä. Det kommer att bli viljornas kamp. Puh! Puh! Puh! Och jag gissar att ordet "nej" kommer att sägas otaliga gånger och i olika volym, intensitet och med en stigande desperation vartefter timmarna går. Jaja, jag tröstar mig med att vi i vart fall är två vuxna på denna resan. Man får vara glad för det man kan. Och så hoppas jag att det kommer att vara fler barnfamiljer på resan. Mest för att de ofta är i liknande sits, eller åtminstone varit i en liknande sits för inte alltför länge sedan. Sådant brukar öka förståelsen och minska de sura blickarna.

Sedan är det ju packningen. Att resa med småbarn innebär att man reser med en enorm packning! Det är blöjor och våtservetter, "mellanmål", saker att roa (hoppas man) barnen med. Det är ombyten om det inträffar olyckor vilket det ofta gör på längre resor. Och framförallt måste man se till att ha tillräckligt av allt detta i handbagaget. Helst lite extra också inför en eventuell försening som gör att t ex blöjorna inte ska ta slut. Så Packåsna är bara förnamnet. Även efter incheckningen. Denna gång struntar vi dock i både vagn och bilbarnstol. När jag flög hem ensam med Storasyster för ett antal år sedan släpade jag faktiskt på båda de sakerna också. Det gick ju bra på flyget där man kunde checka in allt utom handbagaget. Det var värre på X2000 som skulle ta mig ner till Skåne. Då stod jag ensam med en hopfälld paraplyvagn, en stor bilbarnstol, en resväska samt en ryggsäck och en gråtande 3-åring i klädd pyjamas på perrongen. Ingen hjälp fick jag heller. Alla sprang förbi eller passade helt enkelt på att tränga sig före mig på tåget när de insåg att jag inte kunde kliva på med allt detta själv. Jag minns min stigande förvåning. Som senare utbyttes mot ilska och desperation. I nästan lika delar. Jag var dessutom helt stum över de otroligt oartiga, ohjälpsamma svenskarna och när jag väl insett att ingen skulle erbjuda någon hjälpande hand  grabbade jag helt enkelt själv tag i en ung kille på perrongen och beordrade honom att hjälpa mig på med mitt bagage.

Men som sagt. Denna gången reser vi med lite lättare bagage. Och vi är två. Som kan hjälpas åt. Positivt. Tänkande. Hjälper. Har. Jag. Hört.








14 kommentarer:

  1. Håller alla tummar att det ska gå över förväntan! Med direktflyg känns det faktiskt inte så mycket längre än från östkusten även om det är några timmar till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!! Ja det är skönt att vi flyger direkt ändå, Men ett par timmar till är rätt mycket när man flyger med småbarn tycker jag...
      Tänk att vi kommer att ses snart!
      :-)

      Radera
  2. Håller också tummarna att det går bra! Ibland är det ju så att ju mer man oroar sig i förväg desto bättre går det sen när man väl är där ;)
    Kram och ha en bra resa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Annika! Haha ja jag tänker att om jag tänker att det blir riktigt illa så kan det ju bara bli något bättre... :-)
      Kram!

      Radera
  3. Blir matt av att bara läsa om det :) men jag håller tummarna för att barnen upptäcker hur mysigt och bra det är att sova bort en flygresa :) hursomhelst så glömmer man fort det som är jobbigt när man kommer fram! Hoppas ni får en härlig jul allihop!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha! Ja visst blir man matt. Nu hoppas jag som du att det inte blir lika jobbigt som jag målat upp det i mitt sinne. Men visst kommer det bli en lång resa. Det ÄR ju en lång resa. Men som du säger kommer man ju att tycka att det är mysigt att få vara i Sverige och det kommer kännas bra när vi väl är där.

      Radera
  4. Gud Saltis, jag blir svettig bara jag läser det du skriver...PUST!! VI ska hoppas och tro att det blir bättre än du tror just nu.
    ATT lillebror somnar. Snart är ni hemma på svensk mark. När Karolina var liten föreslog hennes barnläkare att jag skulle ge henne benadryl och pediacare (eller vad den nu hette) innan flygresorna. Då skulle hon somna, enligt honom. Jag gjorde det, men förmodligen skulle ingen barnläkare idag säga ngt dylikt. Tror det hjälpte faktiskt, hint, hint...;-)
    Ngt eget säte för den lille lär ni inte få. Men jag hoppas att det ska gå bra allting allt, och vet att det gör det!!! OCH du, så skönt ändå att det är en direktflight.
    Sänder varma tankar och pepp!
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina Annika! Haha ja jag har också fått tips om benadryl och annat. Vet dock inte om det ens finns för så små barn som Lillebror... Och jag vet att man bör prova innan för att det för vissa barn får motsats effekt, alltså de blir hyperaktiva hahaha! Vi får se. Dit resan blir förhoppningsvis ok eftersom vi flyger på em och då har en del av resan "kvällts-nattetid" men hemresan är dagtid... Jaja. it is what it is. Idag kommer jag ha en galen dag! Sistaminutengrerer som ska fixas och så packning... PUH!
      Kram och om vi inte hörs innan så önskar jag er en jättefin Jul!

      Radera
  5. Jag lovar att också hålla tummarna hårt för er för att resan ska gå så smidigt som möjligt. Jag avundas er inte alls. Inser hur lätt det är för oss som bara är två vuxna när vi är ute och reser. Långresor är jobba även som vuxen men i lillebrors ålder är det verkligen en pärs för både den lille och de vuxna. Nästa gång är han lite äldre och allt kommer bli lite lättare. Ha en underbar jul i Sverige.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Desiree!
      Och ja det är verkligen så mycket mer att tänka på när man reser med barn. Både innan och under resorna...
      Hoppas även ni får en riktigt fin jul!
      Kram!

      Radera
  6. Puh, ja det är bara förnamnet. Positivt tänkande, ja det är det som gäller nu... ;) Inte för att jag vill sprida negativ energi men rent resmässigt så är nog lillebror (enligt min erfarenhet) i den absolut värsta åldern nu vad gäller långresor. Åtminstone upplevde jag det så, i bebisfasen är det faktiskt inte så tufft. De sover, det går att amma och de sitter still. Men sen...i den där åldern lillebror är nu. Den var tuffast tycker jag personligen. Sedan vid ca 2.5 och framåt så ändrade det och därefter har det fortsatt bli lättare hela tiden.
    Ja, det är skönt med direktflyg och slippa mindre stress på flygplatser med byten osv. För oss vuxna. Vete sjutton om det ändå är det med barn. Återigen, alla är ju olika och hur det fungerar för en som person (pest eller kolera liksom...oavsett val är det tufft - längre sammanhängande tid i luften eller mer tid och byten på stressig flygplats).
    Personligen dock, efter att ha provat båda varianterna så föredrar jag inrikesbyten i USA för att minska tiden i luften. Inget alternativ är ju roligt och hur man väljer beror ju också mycket på hur tiderna funkar, priser osv. Personligen tycker jag dock att 11h flygresorna är jobbigare. Jag föredrar att flyga med ett inrikesbyte USA, t.ex. västkusten-Chicago-Stockholm. Det bryter av tiden i luften och med barn tycker jag att varit skönt. Som vuxen är det nog annorlunda, alla våra gäster som kommit har avskytt byten på det här sättet utan föredragit 11 timmarsflygen från t.ex. Amsterdam men som förälder har jag gillat de andra alternativen bättre.
    Men, men ALLA alternativ är ju stressfyllda och inte roliga med små barn.
    Som tur är blir det ju enklare, nästa gång ni reser kommer säkert lillebror vara så pass mycket äldre att det blir lättare igen. Ja, du vet jur hur det är eftersom du har storasyster och har erfarenhet. Du vet det blir enklare.
    Som du säger, det är bara att mentalt ställa in sig på en maratonresa, tänka positivt och bara ta sig igenom det. Roligt är det inte, inte enkelt heller men det är bara kämpa på och ladda mentalt.
    Håller alla tummar och skickar energi till er alla!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha nej visst är det så Anne. Inte särskilt kul utan ett måste. Vi pratade lite om att köra byte men jag var emot det. Mest av två skäl. Dels vill jag inte riskera att bli fast någonstans på vägen. Att flyga vintertid via t ex NY eller Chicago är alltid ett lotteri. Jag vet många vintrar när vi bodde i NYC då folk inte kom hem till Europa pga att deras flighter blev inställda om vädret var dåligt. Snö, hård vind etc. Och nej jag vill helst inte bli fast här i USA på väg till Sverige. Om vi kunnat hade det ultimata annars varit att stanna i just NYC och hälsa på vänner och sedan flyga vidare. MEN då skulle vi behövt längre tid på oss och vi har endast 2 veckor. Vilket ändå blir i kortaste laget för familjerna där hemma som bara får en vecka var med oss. Den andra orsaken är att Storasyster är otroligt flygrädd och framförallt är det start och landning hon tycker är jobbigt. Så vi ville även minska dessa till ett minimum. När vi flyttade hit hade vi byte och hon mådde rätt dåligt inför andra flygningen då när vi redan startat och landat en gång var och ändå ha ytterligare en start o landning kvar.
      Ytterligare en sak jag inte gillar med mellanlandningar är att risken för att bli av med bagage är större än vid direktflygningar. Jag har blivit av med resväskor tidigare och det är INTE kul! Så av den anledningen föredrar jag också direktflyg.
      Men visst 11 timmar i luften har jag ju aldrig tidigare flyget så kanske kommer även jag att tycka som du efter denna resan... :-)
      Tack för hållna tummar!
      Och ha en riktigt fin jul!!
      Kram!

      Radera
  7. Hur gick resan!!! Hoppas "som en dans"😀

    SvaraRadera
  8. Hur gick resan!!! Hoppas "som en dans"😀

    SvaraRadera