Skolstart

Så har det nya skolåret börjat igen. Första dagen var nu i måndags. 29:e augusti. Fredagen innan helgen var vi och kollade klasslistorna som skoladministrationen satt upp i fönstren vid grindarna till skolan. Här i USA splittras klasserna varje år och barnen får därmed både ny(a) lärare samt "nya" klasskompisar varje höst. Anledningen tror jag är dels att motverka att det bildas alltför starka strukturer i klasserna. Alltså att barnen etablerar en "hierarki" i klassen. Ett sätt att motverka mobbning. Jag tycker det på många vis är bra även om det varenda höst är lika jobbigt i början eftersom Storasyster är blyg och inte särskilt pigg på förändringar. Fördelen är såklart (förutom just det att jag tror det är bra att barnen inte cementerar de olika rollerna i klassen) att om man går i samma skola flera år känner man till slut de flesta i sin årskurs. Man har ju varit klasskompis med i stort sett alla någon gång under sin skoltid.

Efter tre dagar känns det bra. Storasyster verkar tycka bra om sin nya lärare Mrs P och idag kom hon hem och berättade att hon blivit kompis med en ny tjej i klassen. Stolt berättade hon att det var hon själv som gått fram och tagit initiativet. Dessutom har det börjat en pojke i hennes klass som flyttat hit från New York. Det tyckte hon också var lite roligt. Så numera har vi alltså en Tredjeklassare här hemma. Otroligt! Tiden rinner så fort.

Vår stora Third Grader

Varje år får hon en ny ryggsäck. I år valde hon denna från Hanna Andersson

Matchande lunchväska också såklart

Näst sista helgen i augusti

Återigen tystnad här på bloggen. För lite tid. För mycket runtomkring. Till viss del på grund av min andra blogg, men även annat. Återkommer till detta snart men just nu tänkte jag visa lite från denna helgen. Sommaren är definitivt inte över än trots att Storasyster börjar skolan om en vecka. Men här i San Diego har den varmaste tiden på året just börjat. Här är augusti, september och oktober oftast de varmaste månaderna. Jämfört med NYC är det dock skönt här. Torr värme gör att den inte känns jobbig. Och där vi bor sjunker temperaturen på kvällarna vilket är otroligt skönt. I NYC var det ju fuktigt som en ångbastu under sommarhettan och temperaturen sjönk nästan inget på nätterna vilket gjorde att jag aldrig tyckte om värmen där. Så de senaste dagarna har det blivit en hel del poolbadande. Men i helgen höll vi oss mest på land. Igår blev det lite shopping och lunch på vårt favorit mall. Bland annat ny skolväska till Storasyster. Och idag tog vi en tur till la Jolla Cove.

LÖRDAG

Igår lördag, tog vi en tur till Westfield Mall i UTC. Vår favoritmall här. Där blev det lunch på Eureka. De har väldigt goda burgare samt Storasysters högsta betyg på Grilled Cheese Sandwich.

Vi satt ute men när vinden tog i lite kändes det nästan lite kyligt tyckte både jag och Storasyster. M skrattade åt oss. Han kollade temperaturen och det var 25 grader. Haha, jag tror jag har blivit San Diego-mesiga vad gäller väder och temperaturer...

Bubblor är alltid lika kul

Bubble & Dance party

Sedan blev det glass på Sloan's. 

Många smaker att välja på.

Glass glass glass!

Kolla här då! Denna såg vi i den lokala leksaksaffären Gepetto's och visst måste den ha en Dalahäst som förebild?!?!?!

SÖNDAG

I förmiddags körde vi till La Jolla. Tänkte promenera längs strandpromenaden och kolla in sjölejonen och sälarna. Som vanligt var det svårt att hitta parkering längs vattnet men till slut lyckades vi.

Livvaktstorn

Vilken ateljé eller hur! 

Tidvattnet var på väg i  vilket märktes på de höga vågorna och på att stränderna nedanför klipporna var endast smala remsor på väg att täckas helt av havet.

Children's Beach var den enda som vi kunde gå ner på med tanke på tidvattnet och vågorna. Jag och Storasyster svalkade tårna och kollade in sjölejonen som lekte i vågskummet intill stranden. 

Här kan ni skymta två sjölejon. Ett mörkt litet huvud som sticker upp över vattenytan till höger i bilden, samt en liten nos strax ovanför skummet lite snett ovanför den främre pojkens huvud. 

Denna strand har man "anlagt" genom att bland annat bygga piren ni ser till vänster i bilden. För att hålla de mäktiga vågorna ute och skapa lite lugnare vatten så att barnfamiljer skulle kunna bada här med småbarn. Därav namnet Children's Beach. Men det lugnare vattnet visade sig bli väldigt populärt hos sjölejonen och sälarna som "tog över" stranden. Vissa dagar ligger det packat med sjölejon och sälar här. Lite kul tycker jag, men jag har förstått att det blivit en diskussion mellan de som vill att sjölejonen och sälarna ska få ha stranden ifred och de som tycker att den borde tillhöra familjer och andra som vill bada här. Själv gillar jag att man kan dela på stranden. 

Eftermiddagen spenderade vi hemma. Tog det lite lugnt vilket var skönt. Nu börjar sista sommarlovsveckan för Storasyster. Det är Summer Camp även denna veckan medan Lillebror och jag får roa oss här hemma.

Vart tog sommaren vägen?

Jag tycker att denna sommaren gått otroligt fort! Veckorna har runnit iväg som vattnet på väg mot ett högt vattenfall. När Storasyster slutade skolan i slutet av juni sträckte de 10 veckorna ut sig i nästan någon slags oändlighet. Tio veckor. Två och en halv månad. Att underhålla två barn. I åldern 2 samt 8. Hur gör man det? Egentligen? Men det har gått bra trots allt. Och varit mysigt och roligt. Om än tålamodsprövande. Nästan varje dag. 

Mina två Hjärtan

Storasysters summer camp har iallafall hittills varit en riktig hit! Jag är sååå glad över att jag anmälde henne till det. Hon har så ROLIGT! Varje kväll när jag hämtar henne är hon på strålande humör och berättar om allt stort och smått som hänt under dagen. Att hon får träffa jämnåriga kompisar, både gamla och nya är den perfekta upptakten till skolstarten tycker jag. Och samtidigt får utmana sig själv med nya aktiviteter. Redan andra dagen berättade hon att hon hoppat från "the diving board" vilket jag gissar är 1-meters trampolinen. Hon klarade även simtestet i "Djupa Poolen" vilket gjorde att hon får simma där. På schemat har det även varit Kung Fu vilket hon verkar tycka jättemycket om, samt Hip Hop. Och Abacus. Kinesisk kulram. Olika bollsporter, läsning, matte, public speach, drama och konst. Samt såklart hennes kära Huladans. 

Kung Fu träning på Summer Camp

På det personliga planet händer det också en del. Sommaren har färgats en del av mitt jobbsökande och mina humörsvängningar och mitt trytande tålamod med barnen från och till har nog egentligen ofta varit grundade i just detta jobbsökande. Okej, Lillebrors trotsperiod har inte direkt hjälpt till.... Men detta med jobbsökande tar sådan otrolig energi. Suger liksom musten ur en. Alla som någonting varit arbetslösa en längre tid vet exakt vad jag menar. Tröttheten har såklart varit mycket på grund av alla tankar och känslor. Av tillkortakommanden. Av oro inför framtiden. Av att självförtroendet får sig smäll efter smäll. Ibland tar det tid att plocka ihop alla bitarna och pussla ihop de efter ytterligare ett "Tack men nej tack!" Eller ännu värre är när man aldrig hör tillbaka från dem man varit i kontakt med. Allt från HR (personalavdelningen) till rekryterare till folk man faktiskt träffat personligen på intervjuer. Sådant tar på krafterna. Äter på ens självbild. En liten tugga i taget. Samtidigt har jag ju lagt ner en hel del sena timmar på min hemsida också. Även den i syftet att försöka öka mina framtida jobbchanser. Så tröttheten har även botten i många sena kvällar, ja även nätter med allt för få timmars sömn som följd.

Tillbaka till min nya hemsida. Jag bara MÅSTE få TACKA för den respons jag fått av så många av er! Det känns otroligt roligt och ja, vissa av er blir jag riktigt rörd av. Jag fick bland annat ett email av en av er läsare som tagit kontakt med en släkting som arbetar på en fertilitetsklinik i Sverige. Skickat min länk vidare dit. Så otroligt gulligt! Omtänksamt, hjälpsamt och generöst. Jag blir ibland stum av all support och kärlek man får från er! Och jag vill även tacka alla som velat följa min sida och eller klickar in där ibland. Det är en stor hjälp att få läsare. Så TUSEN TACK!

Och på tal om min nya hemsida. Idag är det exakt 3 år sedan jag fullbordade min IVF. Tre år sedan min "embryo transfer". Som senare resulterade i Lillebror. Jag minns att jag när jag kom hem från sjukhuset hade kräftskiva med våra svenska vänner i vår lägenhet i New York. Och jag tänkte att jag hoppades att kräftor, västerbottenspaj och en halv snaps skulle vara det vinnande konceptet för att bli gravid. Och ja, så blev det ju. Livet är märkligt.

För tre år sedan var han ett litet embryo på väg mot min livmoder, och nu är han en liten vilde som charmar öronen av oss men även driver oss till vansinne med sin envishet och sin trots... Men kanske är det just hans envishet och styrka som gjorde att han inte gav upp på vägen utan klarade strapatserna hela vägen från petriskålen till att fästa i min livmodersägg och sedan köpa sig genom sin månad på NICU? Vår lilla Drakunge. Vårt glimrande kvicksilver. 

Lägerstart

Idag är det första augusti och halva sommarlovet har gått. Därmed är också Storasysters "Latedagar" slut. Idag var hennes första dag på Summer Camp. Där kommer hon nu att spendera sina kommande 4 veckor av sommaren innan skolan börjar igen i slutet av augusti. Det är samma organisation som har hand om hennes After-School verksamhet som också har detta Sumer Camp. Under sommaren håller de dock inte till i skolans lokaler utan har hyrt in sig på Miramar College, ett stenkast från oss. Det är inget läger med övernattning utan heldagar med blandade aktiviteter. Lite sport, lite konst, lite drama, lite dans, lite matte och läsning, lite kodning och två dagar i veckan även simning samt en del andra aktiviteter.

Det var hon själv som i slutet av skolåret sa att hon ville gå på deras Summer Camp. Jag hade inte planerat in något för henne eftersom jag är hemma med Lillebror på dagarna, men hon ville verkligen gå och det kändes bra att veta att hon skulle få göra mer aktiviteter och träffa kompisar under en del av sommarlovet. Inte bara gå och hänga med mig och Lillebror. Fast nu i morse var hon nervös. Vid frukosten sa hon att hon hade ångrat sig och inte ville gå. Sedan grät hon en skvätt. Som vanligt är det hennes oro över sådant som är nytt och "okänt" som visar sig. Men vi pratade om att hon ju känner de flesta instruktörerna där redan eftersom de även är hennes ledare på After School. Likaså barnen. De flesta på lägret trodde jag skulle vara barn som även går på After-School och som hon känner därifrån.

I bilen på väg till Miramar College var hon tyst. Hennes allvarsamma ansikte vänt ut mot fönstret i baksätet. När vi promenerade från parkeringen till klassrummet där hon skulle vara på morgonen sa hon att hon kände sig konstig i magen. Nervös. Som förälder hoppas  man ju att det ska gå bra. Att allt det där man försäkrar sitt barn om ska visa sig vara riktigt. Och denna gången var det så. För så fort vi steg in genom dörren vändes ett tiotal ansikten mot oss. Barn som redan var på plats. Någon sekund senare kom en kör av röster som ropade hennes namn. Flera sprang fram för att krama om henne. En av hennes bästa kompisar från After-School var där och drog henne med sig till platsen bredvid. När jag lämnade Storayster och sa hejdå, vickade hon bara lite lätt med huvudet mot mig, pratandes och skrattandes med sin kompis. Det kändes så himla skönt. Detta blir bra. Det tror jag verkligen nu.