Pang! Nu gäller det....

...För imorgon smäller det. Då börjar jag jobba. Min första dag på mitt nya jobb. Det känns ja, jag kan knappt beskriva det. Så pirrigt. Så roligt. Och så läskigt. Allt på samma gång. Det hela känns fortfarande lite overkligt. Här i USA går ju anställningar väldigt mycket fortare också jämfört med Sverige. Alltså tiden från det att man erbjuds jobbet och man sedan ska börja arbeta. Normalt är att man har en uppsägningstid på 2 veckor (om man redan har ett arbete när man söker nytt) så de flesta börjar oftast sin nya tjänst inom 2-3 veckor från det att de blivit erbjudna jobbet. Jag hade nu inget jobb utan kunde i stort sett börja direkt, men en del praktikaliteter gjorde ändå att jag behövde lite extra tid. Dels skulle jag hitta barnomsorg till Lillebror. Dels gjorde företaget den vanliga bakgrunds- och drogtestkontrollen. Resultaten från dessa båda tester tar ungefär en vecka för företaget att få så tidigare än det var det ändå inte aktuellt att jag skulle börja.

Jag skrev på mitt kontrakt fredagen innan Labor Day, dvs fredagen förra veckan och börjar alltså en dryg vecka efter det. Men jag fick mitt muntliga avtal ungefär en vecka tidigare. Snabba bud som sagt.

Så nu börjar vårt nya liv.
Heltidsarbete för både mig och M. Plus en ganska lång pendling för min del. Visst vi är vana att jag pendlande långt för det gjorde jag även i NYC. Men nytt för oss är såklart att vi har två barn nu. Plus att M inte jobbar ett stenkast från hem och dagis utan har en dryg halvtimmes körning han också. Så visst kommer det bli en helt annan vardagsstress. Det s.k pusslandet kommer att börja för oss också. Men trots detta så känns det helt fantastiskt att jag äntligen ska få kliva rakt in i arbetslivet igen. För jag har verkligen saknat det! Mycket.

Wish me Luck!

Sista dagen i mitt "gamla liv"

Kom just hem från att ha lämnat Storasyster i skolan. På fredagarna har de alltid sin s.k "Friday Morning Assembly" när alla elever och lärare i skolan samlas och rektorn Mr T pratar med dem. Ofta handlar det om att Mr T ger information om något som ska hända den kommande veckan och även pratar lite om saker de gjort eller åstadkommit i skolan. Väldigt ofta är det också elever som blir "recognized" för något bra de gjort. Det kan vara allt från att de slutfört någon uppgift de fått, till att de hjälpt till med något i skolan. Jag minns att jag de första gångerna jag var med på deras "morgonsamlingar" tänkte att rektorn Mr T var mer som en coach än som en rektor. Och jag gillar det. Han pratar mycket om värderingar. Om vikten av att hjälpa och stötta andra. Att se utanför sig själv. Han vill att barnen ska få med sig mer än enbart akademiska kunskaper från skolan och det är något jag verkligen tycker är bra och uppskattar. Alltför många skolor och rektorer här koncentrerar sig helt på prov, poäng, och akademiska resultat. Men en av de saker jag verkligen älskar med Storasysters skola är att alla från rektorn ner till lärare och administrativ personal ser till BARNEN. Till HELHETEN. Utan att för den skull släppa på vikten av att alla (elever, lärare, personal, föräldrar...) ändå måste uppföra sig väl, visa respekt mot andra och helt enkelt vara bra medmänniskor. Man är inte rädd att säga till barn som inte uppför sig. Som inte följer de regler som finns. Men man är också tillräckligt flexibel och lyhörd att man lyssnar på vad barnen har att säga, och jag vet att man tar dem på allvar. Dessutom älskar jag att alla i hennes skola jobbar för att kommunikationen mellan skola och föräldrar ska vara så bra som möjligt.

Efter morgonsamlings har de Dance Fitness på skolgården. Varje fredag. Och ja, jag älskar det också. Då tas de stora högtalarna fram och dansmusik sprids över hela skolan. Barnen dansar. Hoppar. Skuttar. Skrattar. Tillsammans med de vuxna. Tänk, just SÅ skulle man önska att alla fick böja sina fredagsmorgnar! Själv lämnade jag skolan då när dansen började. Detta är min sista lediga dag på ja, jag vet inte hur länge riktigt. På måndag börjar jag mitt nya jobb. Fjärilarna fladdrar i magen. Känslorna likaså. Jag är så glad och otroligt motiverad att börja jobba. Samtidigt känner jag mig nervös. Så som sagt, fjärilsfladder.

Denna lilla filmsnutt är från Dance Fitness en fredagsmorgon förra hösten.

När jag lämnade skolan kom plötsligt en massa känslor över mig. I och med att jag börjar heltidsarbeta och även kommer att ha en ganska lång pendling så kommer jag ju inte alls att kunna var en del av skolan på det vis jag varit hittills under vår tid här i San Diego. Jag har ju varit volontär i skolan en del. Förra året undervisade jag Art Corps (bildundervisning) tillsammans med en annan mamma i klassen. Året innan var jag rätt involverad i PTA (föräldragruppen i skolan). Men nu kommer det att bli väldigt annorlunda. Och jag insåg att jag kommer att sakna det. För som sagt, jag tycker otroligt mycket om Storasysters skola och den "community" som är där.

En av de Art Corps lektioner jag var med och höll i förra året i Storasysters klass.

Gårdagskvällens Sociala Event på Storasysters skola. PTA bjöd på glass och jag bara älskar att rektorn själv Mr T är med och serverar. Toppings. Säger hej till alla både barn och föräldrar. Lite senare gav han information till alla familjer om nyheter under höstterminen. Nytta med Nöje.

Men så är det ju i livet. Förändringar. Olika faser. Man lämnar gamla och går in i nya. Jag inser att i mitt liv har det varit ganska många sådana faser. Som inneburit både stora och mindre stora förändringar. I stort sett tycker jag att förändringar är bra. Jag välkomnar dem. Det är ett sätt att växa. Att utvecklas. Utan förändring står man still och det har jag svårt att tro är bra för någon. I längden. Men visst, bara för att jag tror på förändringars positiva kraft gör det ju inte att jag känner saknad och även att jag blir ledsen över de saker man förlorar i och med förändringen. Eller oro, stress, nervositet och rädsla inför allt nytt och okänt som kommer. Jobbigast är det ju oftast när man står INFÖR en stor förändring. Innan man riktigt vet. Hur det ska bli. Och nu är det ju precis så. Jag stor i dörrhålet och försöker kika genom nyckelhålet. Inte förrän nästa vecka får jag nyckeln och kan låsa upp och gå ut. Ut i allt det nya.

Labor Day

Måndag idag men här i USA har vi långhelg. Ledigt idag alltså. Labor Day. Denna helgen anses också vara det officiella slutet på sommarsäsongen. Vi har haft en otroligt bra helg hittills. Och att ha en extra dag ledigt är alltid välkommet. Igår var vi ute och roade oss i stort sett hela dagen. Tillsammans med våra bästa vänner Familjen S. Vi körde till Mission Beach där vi åt lunch på Draft och sedan gick några av oss ut på Pokemonjakt medan resten stannade på stranden och hade det skönt. Senare på kvällen samlades vi hemma hos Familjen S och åt middag ihop och hade en jättemysig kväll. Som vanligt ville inget av barnen sluta leka när det var dags att ta sig hemåt igen. Ett gott tecken. Jag är så ofantligt glad över att vi träffat och lärt känna Familjen S! Våra barn leker så otroligt bra tillsammans och vi vuxna har alltid så trevligt ihop.
 Gårdagen kunde inte varit mer lyckad.

Träffpunkt Mission Beach!

Pokemon Go

Helt okej vy att titta på medan man väntar på att restaurangen ska ha ett bord färdigt

De här två alltså. Jag ler varje gång de är tillsammans. Igår hade de nästan en heldagsdate. Lunch, strandhäng och sedan middag hemma hos den lilla damen ifråga.

Och de här två också. Finaste vännerna. 

Efter lunchen gick de äldre barnen och papporna ut och jagade Pokemons medan det dejtande lilla paret hängde på stranden med sina förkläden (oss mammor...)

Ett parti Corn Hole

 

Här ska de i. Ja just det i hålet!

Here you go!

Bean bags är mjuka så man kan gosa med dem

Något Lillebror också ville göra

Pokemonjägarna kom tillbaka. nöjda och glada efter sin "hunt".

Lite tjejsnack

På väg hemåt 

Middag hemma hos Familjen S på kvällen

Idag blir det en lugnare dag med en del hemmafix. Det känns också bra. Och ja, sedan är det endast en vecka kvar innan jag börjar mitt nya jobb. Bubblorna sprudlar fortfarande runt i kroppen. Stort TACK också till Alla Er som hört av sig och grattat mig! Här på bloggen och/eller på andra vis. Ni är så gulliga. Det känns som sagt fortfarande overkligt. Iiiiiih! Så tack för era hurrarop, grattis och ert stöd! Det betyder jättemycket och jag blir som alltid både glad och rörd. Hoppas nu att ni alla får en fin vecka ni också var än ni befinner er i världen och livet!

Äntligen!

Med självförtroendet på väg ner i skorna hade jag nästan gett upp hoppet. Jag veeeeet, man ska aldrig ge upp. Men det är lättare sagt än gjort. När man befinner sig i en situation som inte är självvald och där man inte har minimal kontroll över vad som sker eller inte sker. Och där man dessutom har nästan obefintlig tid och energi att försöka fixa med de få och ytterst små faktorer man ändå kan försöka jobba med. Då är det lätt att sakta men säkert dras med neråt. Utan att gå in på några detaljer kan jag ändå säga att det varit en tung period detta. Iallafall det senaste halvåret. Men så plötsligt hände det jag nästan inte längre trodde var möjligt. Jag blir kontaktad av en före detta kollega. Som berättar om ett jobb som skulle passa mig otroligt bra. Och naturligtvis söker jag. Med hjärtklappning och ett försiktigt stigande hopp. Jag går igenom de sedvanliga telefonintervjuerna. Blir kallad till intervju på företaget. Ännu en telefonintervju, då med ytterligare några i "teamet". Sedan väntan. Väntan, väntan och ännu mer väntan. Som alltid sjunker hoppet. Ju fler dagar som går desto längre ner försvinner hoppet. Återigen sätter man på sig pansarkostymen. Plagg för plagg. Lager på lager. Man går igenom vad man sagt. Hur man sagt det. Och även vad man inte sagt. Ställer in sig på besvikelsen. Jag har gjort det så många gånger under det senaste året. Men denna gången. Denna gången slutade det hela annorlunda. Denna gången. ÄNTLIGEN! Och nu har jag fjärilar i magen, lyckobubblor i hela kroppen och såklart även en stigande nervositet. Över hur allt ska gå. Mitt nya liv. Vårt nya liv. Jo, för det kommer ju att bli en stor omställning för hela familjen. Med vardagspusslande. Pendling. Tider att passa. Men trots detta ser jag oerhört mycket fram emot att få börja jobba! Vad jag har längtat. Saknat. Nu, när jag har det i min hand. Först nu kan jag tillåta mig att släppa efter och riktigt känna efter. Och ja, då inser jag verkligen vad detta betyder för mig. Och den känslan, den känns helt vanvettigt fantastisk!

Häromdagen skrev jag på alla papper och på kvällen firade vi med lite bubbel. Bubblorna kan representera hur jag känner just nu.