tisdag 20 oktober 2015

Ny liten gäst

Något jag funderat på och velat ha länge är en kolibrimatare. Men som så mycket annat så har det inte legat på högprioplatsen på "att-göra-listan" och därför har det tagit lite tid. Nu äntligen är den på plats iallafall. I söndags hängde jag upp den och det tog någon dag innan vår första kolibri hittade dit. Men igår såg jag den första och idag har den besökts flitigt. Om det är en och samma kolibri eller om det är fler vet jag inte, men det är himla roligt att se att den besöks.

Innan jag köpte vår matare läste jag lite på nätet om olika sorter och vad man bör tänka på. Jag är ju nämligen inte särskilt kunnig vad gäller kolibris. Det man först och främst bör tänka på är att man inte ska ha så stora behållareDetta på grund av att det är sockerlösning man matar med och den kan väldigt lätt börja mögla (särskilt när det är varmt ute) och därför är det bättre att ha en liten behållare som man tar ner och diskar ofta och byter sockerlösning i. Helst varannan till var tredje dag. Eftersom de ska rengöras så ofta är det bra att köpa en modell som är lätt att just göra ren.  Den modell jag fastnade för och som rekommenderas på flera ställen är från Droll Yankees (modellen heter RS-3HC) och den rymmer 5 oz (lite drygt 1 dl) vätska. När man ska rengöra den och byta sockerlösning tar man enkelt och lätt bort locket och sedan kan man diska den lilla grunda "skålen" väldigt snabbt och lätt, hälla i ny sockerlösning, trycka på locket igen och hänga upp den. Väldigt bra!

Här kan ni se den lilla fågeln


Här i en liten uppförstorad bild. Vingarna rör sig så fort så fort att de är svåra att se.



Behållaren som hänger ovanför är en s.k "myrfälla" dvs om myror klättrar upp mot mataren för att kunna få tag på sockerlösningen så ska de ramla ner i "fällan" som är fylld med vanligt vatten, och därmed ska deras lilla sockerlösningsutflykt vara till ända. Den röda färgen på både myrfällan och själva kolibrimataren är till för att locka till sig de kolibris som flyger förbi. De tycker nämligen om att lapa* nektar från röda blommor. Vissa häller även i röd färg (gissar att det är karamellfärg eller liknande) i sockerlösningen, men jag läste någonstans att man helst bör undvika detta. Så jag blandar bara socker och vatten (1 del socker till 4 delar vatten).

Och ja, jag tycker fortfarande att det känns väldigt exotiskt med kolibris. Trots att vi bott här i snart 10 månader och vi ser kolibris nästan dagligen så känns det speciellt varenda gång.



*) Jodå, jag har även lärt mig att kolibris inte suger nektar utan lapar den


16 kommentarer:

  1. Svar
    1. Ja det är det verkligen. Jag tycker det är sååå roligt och fascinerade att se de här små fåglarna på så nära håll.
      :-)

      Radera
  2. Se där! Nu har du också en fågelrestaurang. Fint!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp. Och du får snart se den lille gästen också.
      :-)

      Radera
  3. Kollibries ar jattefina. Vi hade ocksa en sadan typ av matare uphand I var tradgard I AL och fick besok av en kollibrie. Vilka fina bilder du har lyckat ta av den lilla besokaren.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Desiree. Kul att ni också hade en matare. Visst är det roligt att kunna se dem på nära håll.

      Radera
  4. Tycker de är så coola!! Första gången jag såg en kolibri i min täppa trodde jag nästan det var en insekt. Bra att du skaffat en matare, det borde jag också göra. Men nu har de väl flyttat för året, de där söta fåglarna.
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst är de underbara! Så små och så fina. Här flyttar de inte tror jag för vi såg kolibris även när vi kom hi i slutet av december, så jag gissar att det är tillräckligt varmt här för dem året om. och ja, skaffa en matare Annika! Så roligt att se dem på nära håll!
      Kram!

      Radera
  5. Kolibrier är otroliga djur!!

    Jag ramlade på en sån där "fun facts" sida om dem och lärde mig en massa intressant som att de tar 250 andetag i minuten, har 1200 hjärtslag i minuten, väger tre gram, kan flyga 60 miles/hr, att deras vingar slår 50 gånger i sekunden, att de är jätteagressiva, att deras tungor är sugrör, och att vissa sorter migrerar. Så - det var dagens onödiga fakta från Besserwissrarnas klubb-sida . . . men som sagt, de är verkligen små mirakel och jag tror inte att man någonsin kan tröttna på dem eller INTE tycka att de är spännande! Jag vill också ha en sån feeder - men jag tror inte de kommer hit inne i smeten på samma sätt...Kram.
    Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wow nu fick ju jag lära mig massor också! Tack Annika!!!
      Kanske kommer de även till er. Du skulle ju kunna testa att hänga ut en matare.
      Kram!

      Radera
    2. Jamen, då blir det ju så ledsamt om ingen dyker upp! Som att ha en fest där gästerna aldrig kommer :( .
      Jag kanske kan fråga grannen (som har en riktig trädgård) om hon har sett dem....

      Radera
  6. Så spännande! Och så bra att du ordnat med en "matare" och får se dem på nära håll! Fantastiskt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är jätteroligt att se dem så nära. De är verkligen fascinerande att titta på.

      Radera
  7. Oj, är det redan 10 månade sedan n flyttade. Tiden går väldigt fort. Vad kul med kolibris. Väldigt exotiskt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha japp tio mkåander snart. Vi flyttade ju stramt innan jul förra året och nu är det ju snart Halloween. Tiden rusar fram tycker jag.
      Kolibris känns väldigt exotiskt fortfarande tycker jag även om folk härifrån tycker det är ungefär som vi tycker om vanliga fåglar hemma i Sverige.
      Kramar!

      Radera
  8. Så fin och en sån bra idé och tack till kommentaren om 250 andetag i minuten. Oj sån lycka att få se dem och få med dem på bild. Jag älskar fåglar. Mycket. Alla. Det gäller väl att vara snabb om man ska lyckas få en bild :)

    Coolt. De är ju så söta.
    Kram
    /Susanne

    SvaraRadera