Lite för mycket just nu

Just nu är det så mycket omkring mig och oss att det börjar kännas övermänskligt. Min stressnivå är skyhög. Larmet blinkar hela tiden. Om en vecka åker vi till Sverige. Härligt säger alla. Men nej, för mig just nu känns det inte härligt. Eller jo, självklart känns det härligt OCKSÅ. Men första känslan just NU är ändå mest "Hur FAN ska detta gå????"

Anledningen till att vi gör denna resan just nu är framförallt att vi beslutat oss för att sälja vår lägenhet i Stockholm. Och nu var i stort sett enda tiden vi kunde ta oss till Sverige för att tömma den och förbereda för försäljningen. Så denna resan handlar om 10 ynka dagar från det att vi lyfter från Los Angeles, till dess att vi landar där igen. På dessa 10 dagar kommer vi att träffa Skånefamiljen och gosa lite med den nya kusinen. Sedan köra bil upp till Stockholm. Utan våra barn som får stanna hos Farmor och faster och kusinerna nere i Skåne. Väl i Stockholm blir det lägenhet för hela slanten. Rensa. Fixa. Träffa mäklare. Tömma lägenheten och transportera det vi vill ha kvar av möbler och tillhörigheter till ett förråd för förvaring. Vi har ca fyra dagar på oss för allt detta. Fem OM det skulle krisa. Alltså, jag smäller av. Vid blotta tanken. Sedan kör vi ner till Skåne igen. Kramar barnen och Skånefamiljen och så bär det av till Kastrup för lååååång flygresa tillbaka. Vi kommer landa på en måndag eftermiddag.

Nu är frågan om vi ska boka hotell för den kvällen o natten eftersom vår erfarenhet från förra långflyg var dåligt när det kom till att navigera hem i Los Angeles trafiken utan att ha sovit på typ ett dygn. Det var INTE bra. Så kanske ett par timmars sömn på ett flygplatshotell vore bra? Sedan köra hem extrem tidigt på tisdagmorgonen. Så tidigt att det nästan är natt fortfarande alltså. För att så dra igång med skola, dagis och jobb som vanligt ett par timmar senare... 

Den senaste tiden har mitt huvud varit rätt fullt av saker att tänka på, planera, fundera över. Ta kontakt med mäklare och andra för olika saker. Jämföra tjänster och till viss del priser. Fundera hit och dit. Detta plus den vanliga vardagssnurren. Med potträning, Fundraisers och Talent Show på Storasysters skola, Årsmöte med svenska Skolan, större projekt på jobbet och så min allmänna oro och frustration kring Mr 45.

Ja himmel. Man känner iallafall att man lever. Sova, det är väl det där man får göra i graven, eller vad man nu brukar säga...?

Att läsa på två språk

Ögonblick som de här känns så fantastiska. På flera plan. Dels att de här två, mina Två Stora Kärlekar i livet, myser tillsammans. Det tror jag de flesta föräldrar som har fler än ett barn kan hålla med om. Just det att se sina barn komma överens och ha det roligt och mysigt ihop, det är något av det som värmer föräldrahjärtat allra mest. Dels att Storasyster som ju är född och uppvuxen här i USA inte enbart pratar utan även läser på svenska. Bamse var förövrigt den första svenska text hon läste. Hon lärde sig läsa Bamse på svenska innan hon knäckt läskoden på engelska. Svenska är ju på många vis enklare att lära sig när det kommer till läsning eftersom man inte har lika många olika bokstavskombinationer i svenska som på engelska. Alltså kombinationer av samma bokstäver men som uttalas olika beroende på orden de finns i. Så för Storasysters del tog det något längre innan hon läste på engelska efter det att hon lärt sig hur man ljudar och läser på svenska. Nu däremot är hennes läskunskaper i engelska mycket bättre än hennes svenska. Inget konstigt alls såklart. Hon älskar att läsa och gör det mycket och ofta. Den senaste tiden har det varit Harry Potter som varit den stora läsupplevelsen tror jag. Och hemma läser hon just nu den sista boken i serien. Men hon läser samtidigt böcker i skolan och jag vet att hon fastnat och tyckt mycket om serien "Wings of Fire" som handlar om drakar. Själv är jag så glad och tacksam över att hon liksom jag själv, upptäckt böckernas fantastiska värld, och numera kliver in i den varje dag. Just Harry Potter har för hela familjen varit en stor milstolpe också. Detta att hon läser böcker som jag och M också läst och älskat. Så vi kan prata och diskutera handling och personer i berättelsen. Så underbart! Självklart ser vi filmerna också. En ny film varje gång hon läst ut en bok. Vi ville att hon skulle läsa böckerna innan hon såg filmerna och det är något hon själv tycker är bra eftersom det händer så mycket mer i böckerna än i filmen så det är skönt att ha detta med sig när man ser filmen. Dessutom blir ju böckerna mörkare och mörkare och det känns bra att hon känner till sådant som är läskigt, obehagligt eller sorgligt innan hon ser det i filmversionen tycker vi. Det blir på något vis lite mindre otäckt då.

På svenska läser hon såklart lite enklare böcker. Men hon tycker om att läsa på svenska också. Det har hittills mest blivit Lassemajas Detektivbyrå, Nelly Rapp och serien om Jack som jagar övernaturliga varelser i Stockholm. Tillsammans har vi även läst klassiker som Ronja och Bröderna Lejonhjärta. Via Svenska Skolan här kan hon ju även låna svenska böcker vilket är otroligt bra! En av våra svenska favoriter var "Ishavspirater" av Frida Nilsson. Den läste vi tillsammans och både Storasyster och jag tyckte om den. Den var Augustnominerad och jag förstår det. Väldigt speciellt skriven. Jag älskade språket och även hur man ofta fick fundera lite extra själv mellan raderna. 

Oavsett hur det kommer att gå med Storasysters läsning på svenska (det är ju lite svårare att utveckla just svenska läsförmågan eftersom den kommer i andra hand efter engelskan) kommer jag ofta på mig själv att hon har det så himla bra som behärskar två språk såpass väl som hon ändå gör. Att kunna läsa vissa böcker på originalspråk redan som barn är ju inte alla förunnat. Själv läste jag Harry Potter på engelska men i vuxen ålder. Det hade jag aldrig klarat av när jag var 8 år. Men framförallt är jag otroligt glad över att hon älskar att läsa. Oavsett språk. Länge leve böckerna!

TRE

I lördags fyllde Lillebror Tre. Kan knappt fatta att det redan gått tre år sedan den där mörka marsnatten i NYC. Då jag vaknade vid midnatt av att vattnet gått i sängen. M hade just kommit hem från att ha firat en stor händelse med sitt jobb. När jag vaknade var jag inte ens säker på att han kommit hem, men han satt i soffan när jag kom ut ur sovrummet. Minns så väl han min när jag sa att vattnet gått. För återigen var det ju aaaaalldeles för tidigt. Lillebror var beräknad till Valborgsmässoafton, den sista april. Nu var det början av mars och jag hade samma dag varit på ett av mina frekventa gynkontroller för att mäta livmodertappen och kolla att allt såg ok ut. Och hade fått tummen upp av min gynekolog. Minns sedan hur M sedan lite i panik sprang ner till våra vänner på våningen nedanför och knackade på för att fråga ifall en av dem kunde komma och sova på vår soffa. Detta ifall Storasyster skulle vakna under natten och vi inte var där, eller om M inte skulle hinna tillbaka hem på morgonen innan hon skulle till skolan.

Efter mycket dramatik hit och dit med sprutor, "distress", "syrenedgång" och annat jag knappt minns så kom han till slut då Vår lilla Drakunge. Fast jag fick inte se honom alls innan jag kördes till uppvaket. Han var mycket "sämre" än Storasyster varit när hon kom och togs direkt till NICU. M följde med vilket kändes bra men fy f-n vad det var ensamt på uppvaket. Även om jag var lite "borta" den första tiden. På kvällen fick jag iallafall hälsa på. Fast se honom kunde vi ju inte riktigt. Ansiktet var täckt av cpap och slangar. Och ögonen var täckta av skydd mot UV-ljuset som han behandlades med i kuvösen mot sin gulsot. Så jag såg mest en liten näsa mittemellan mask och ögonskydd. Och såklart hans lilla tunna kropp täckt av kablar av alla de slag.

I en månad blev han kvar. Låg på tillväxt. Sedan fick han komma hem. Vilken lycka! Och av den där sköra, tunna lilla drakungen med de små små händerna har det blivit en rätt stor och mycket livlig 3-åring, med stark vilja, mycket envishet, och ett humör som skiftar i regnbågens färger. Just nu är det helt klart en utmaning att vara förälder till honom. Det trotsas mycket och ofta. Däremellan blir han arg över saker han vill klara men inte gör. Än. Och mellan allt detta är han den mest fantastiska lilla solstråle. Han kan säga de mest hjärteknipande saker och får oss ofta att skratta när han uttrycker både sin glädje, sina funderingar och sin ilska.

Vi firade inte med något stort kalas i år, utan bjöd hem de två familjer vi umgås mest med. Det blev himla lyckat. Det känns så fint att ha vänner där man umgås såpass mycket med barnen att man känner både dem och föräldrarna väl.

Lillebror gjorde precis som Storasyster gjort på sin 3-årsdag. Han väcktes av oss och var otroligt sur. Hahaha! Det dröjde en stund innan han tinade upp och kunde öppna presenterna. Storasyster hjälpte.

En av presenterna var en Hot Wheels Bilbana som man kan fästa i bord eller annat på lite högre höjd för at få en lutande ramp. Den hade vi mycket kul med sedan.

En Lego-monster truck som Storasyster fick bygga ihop fick han också

Den stora presenten var dock gömd under en filt...

...en CYKEL! Med pedaler! Jo, han har sådan koll nu på sin balanscykel att vi tyckte det kändes som om det var dags med en riktig cykel nu. Efter en hel del koll fastnade M för en Cleary. Detta var en av de absolut minsta "riktiga" cyklarna vi kunde hitta. Den är 12 tum och bara något större än Lillebrors balanscykel. 

Pedaler pedaler pedaler

Storasyster var också helt fantastisk under Lillebrors födelsedag. Hon hjälpte mig baka, och sedan dekorerade hon brownies, fixade egengjorda påsar av presentpapper till de små "party favors" jag handlat till barnen, hon roade Lillebror och hon fixade och donade.

Här är Storasysters fint dekorerade brownies

Sedan kom våra vänner

Lillebrors bästa kompis M

Härligt när ens vänner delar ens intressen

De stora barnen såg vi knappt till. De häll sig inne på Storasysters rum mest hela eftermiddagen

Tårtdags! Fast jag och Storasyster hade inte bakat någon "riktig" tårta utan valt att göra en Semmelkladdkaka. Galet GOD!!!! Och superenkel!

 

Ena familjen stannade kvar på kvällen så vi beslöt oss för att ta hem middag. Mex.

Men när alla gått hem var vi rätt slutkörda hela familjen. Storasyster ville gärna läsa godnattbok för Lillebror så det gjorde hon innan han skulle sova. Finingarna!! 

Idag är hans första dag i sitt nya rum på dagis. Preschool. Troligen kommer det inte bli sås tor skillnad rent praktiskt för han har tillbringat mycket tid de senaste 3 veckorna i det rummet. Som en övergångstid. Och han har älskat det. Så det känns bra. Vår stora lilla kille. Vår Drakunge. Vårt Fyrverkeri. Med Stort Hjärta och Stort Humör. Vi älskar dig!