Äntligen är det torsdagkväll. Som jag har längtat.
Den här veckan har varit en sådan där vecka när alla dagar varit mer eller mindre fullspäckade. Både med roliga saker och annat. Särskilt de två senaste dagarna var lite väl stressiga. Sena kvällar. Tidiga morgnar. Mycket i huvudet. Och jag känner mig
trött trött trött.
Men nu. Äntligen är det fredag imorgon. Sedan helg.
Det ska bli riktigt skönt. Lillebror dras tyvärr med en
envis förkylning som inte verkar vilja ge sig. Så han sover lite oroligt om nätterna. Hosta hosta hosta. På dagarna är det mer näsan som besvärar.
Men trots förkylning och otaliga "bråk" om vad man får och inte får göra (
han testar gränser som en galning nu) så har han fantastiska stunder när han är charmig som en jag vet inte vad. Och talet.
Talet. Språket.
Det är verkligen på gång nu.
Orden fullkomligt sprutar ur munnen på honom. Ett vandrande karbonpapper. Eller kanske snarare ett eko. Han suger upp allt han hör. Och sedan säger han det själv
. Ofta kan man även höra honom upprepa ord och uttryck för sig själv.
Liksom smaka på orden. Känna på dem. Vända och vrida på dem i munnen. Jätteroligt! Fast, jag tycker fortfarande det känns lite konstigt att han är mer en-språkig än tvåspråkig. Med Storasyster kom ju engelskan och svenskan samtidigt eftersom hon gick heltid på dagis. Och jag tänker, "
aha är det såhär att ha ett barn som lär sig tala ett enda språk?!" Så annorlunda ändå. Samtidigt hör Lillebror som sagt engelska omkring sig ändå vilket gör att det är rätt många engelska ord som hoppar ur hans mun också. Det är från lekplatser, playdates med amerikanska kompisar, appar, TV-serier, sånger....
Själv tycker jag det är fantastiskt!
Jag ÄLSKAR att få följa just språkutvecklingen. Och kanske framförallt att
kunna kommunicera bättre och bättre med sitt barn. Det underlättar massor i vardagen. Och det kanske roligaste av allt är att
man lär känna dem på ett helt annat vis. När de kan uttrycka sig. Kan förmedla sina tankar och sin vilja.
Ett av det
senaste ordet i hans vokabulär är "
mysigt". Han gillar det. Att ha mysigt. Och ikväll kröp han upp i soffan bredvid Storasyster som satt och läste en bok. Han tog tag i filten.
Drog den över sig själv. Sedan över Storasyster. Tittade på mig och M som satt vid matbordet och sa "mysigt" och log med hela ansiktet. Sedan lutade han sitt huvud mot Storasysters arm, suckade mycket belåtet och upprepade "
mysigt" flera gånger. Jag blev alldeles
varm i hjärtat. De där två alltså. De två.
Håller med, det är så roligt med barns språkutveckling. Jag tänker mig att språkutvecklingen är nåt som ska bli kul att följa högt upp i åldrarna också. Fascinationen för hur de blir bättre på att skriva, uttrycka sig och hur man liksom länge kan se att det hela tiden händer nåt.
SvaraRaderaVår miss S är ju helt klart fortfarande mer en-språkig än tvåspråkig. Precis som andra jämnåriga amerikanska barn till hemmamammor går hon på förskola 9 timmar i veckan, så det är ju inte så mycket tid att bli utsatt för engelskan så det är nog inte konstigt hennes svenska fortfarande är hennes starkaste språk. Men sedan i höstas har jag märkt hur hennes engelska tagit kliv framåt och hur det händer saker där, det är coolt att se. Hennes svenska är som sagt fortfarande starkast och hon ligger efter sina "peers" i engelskan, definitivt. Men eftersom jag sett hur mycket som ändrat nu när hon går dessa "få" timmar i förskolan så känner jag ingen tillförsikt att hon kommer kunna ta stora kliv framåt vid skolstarten då hon går all dagar i veckan (hon fyller 5 i april så i höst är det ju dags). Jag tror att hon kan komma att behöva hjälp i skolan det första året, med engelskan. Men vem vet, kanske inte. Vi får väl se.
Hon har en blyg personlighet som gjort/gör att det gått mer trögt också. Tror jag. Men framför allt kanske det handlat om att hon inte varit så mycket utsatt för engelskan pga hon helt enkelt inte gått heltid eller många timmar på dagis/förskola. Hon leker mer själv på engelska nu också, kan höra henne då hon leker för sig själv och tror jag inte hör. i förskolan tar hon för sig mer, väldigt blyg ersonlighet annars så det är roligt att se också. Men det stora klivet för henne att gå till riktigt tvåspråkig blir nog de första skolåren, tror jag. Känns skönt veta det finns hjälp att få om hon får det kämpigt de förste åren.
Så det är väl det jag tycker ska bli spännande nu att se, hur övergången till ännu mer engelska kommer att bli.
Kram
Nej inte ska du oroa dig för S inte. Hon kommer prata engelska flytande jättesnart tror jag. Jag tror inte ens hon kommer att behöva särskilt mycket extrahjälp. Mer än möjligtvis precis i början men de lär sig så otroligt fort och hon har haft engelskan omkring sig hela livet vilket gör att hon har språket på ett helt annat vis än om man flyttar hit från ett annat land där barnet inte alls hört eller alls talat engelska. och Det går ju ändå bra. :) Alla E´s väned som flyttat till USA när de varit lite äldre (från säg 4-6 år) har lärt sig engelska fort. Den som hade svårast var en flicka i hennes pre-school som flyttat med sin familj från Japan och det är inte konstigt tycker jag eftersom japanska är så otroligt annorlunda språk jämfört med engelskan. Både ljudmässigt och säkert grammatiskt i uppbyggnaden. Men de som flyttat från Europa har lärt sig väldigt snabbt.
RaderaEr S verkar ganska lik E i personlighetsläggning också vad gäller det här med blyghet etc. Men det har också blivit mycket "bättre" med åren tycker jag. E är fortfarande blyg och tycker vissa situationer är jobbigt då hon inte känner andra barn, men hon har ändå lärt sig att hantera sådana saker bra tycker jag. Det kommer med mer livserfarenhet tror jga. Och flytten hit var vi ju oroliga för vad gäller hennes blyghet, men det har gått otroligt bra. Lite har hon nog själv känt att hon faktiskt "klarar" av att skaffa nya vänner på ett helt nytt ställe och det har gett henne lite mer självförtroende för sådana situationer samt fler "verktyg" vad gäller att komma ny i en grupp.
Jag tror att S kommer få det toppen i skolan i höst. MEN jag känner mig fortfarande förvånad över att hon verkligen ska börja Kindergarten nu till hösten! Himmel vart tog åren vägen!?!?!?! Så STOR! :-) Tycker fortfarande att min bild av henne är att hon är "liten" hahaha! Men så är det ju med barn - Åren går fort.
KRAM!
Vad gulligt att han upptäckt ordet mysig, och förstår innebörden!
SvaraRaderaJa visst är det. Särskilt att han veklingen tycker om att just mysa också. Inte bara säga ordet. :-)
RaderaGUD vad härligt, Saltis!! Ja, han är ju lite som K då hon var liten. Hon var ju bara med mig, typ, under dagarna. Peter på kvällar och helger då. Men svenska var hennes starkaste språk i början.
SvaraRaderaEngelskan var också bra. Tittar på gamla videofilmer nu från den åldern och blir PAFF så jag hör henne på bägge språken. Ja, det är kul och underbart med ett barn som är tvåspråkigt.
Minns också hur impad jag var av Ella då jag träffade henne. VAD duktig hon var redan då på svenska. Och då gick hon ändå på dagis, men svenskan satt ju SÅ bra hos henne.
Vid tre började k på lekis ngra dagar i veckan. DET var ju toppen för henne.
Hon har ju aldrig varit blyg, som du vet. Utan tagit för sig av allt.
Idag är hon sant tvåspråkig och jag är så stolt över det. Tyvärr blir det väl inte så mkt svenska i det dagliga livet på college, men språket bör sitta där nu när hon är nästan 20.
Så glad över att dina barn är tvåspråkiga, Saltis. För ja, lillebror lär ju få noll problem med engelskan sas. Vilken GÅVA det är!!!
Kramar!!
Ja visst kommer han bli tvåspråkig. Men just nu är det stor skillnad på hans språkutveckling och E´s. För det första var hon mycket tidigare med att prata. Trots att hon hanterade och processade två språk samtidigt. Men det är ju individuellt.
RaderaHennes engelska och svenska är bra båda två och hon både läser och skriver på båda språken även om hon är bättre på att skriva o läsa engelska eftersom det är det hon gör mest. Men jag tycker det känns bra att hon ändå kan göra det på svenska också. och att hon tycker det är roligt.
Jag tror att K´s svenska sitter jättebra nu. På henne kan man ju inte alls höra att det inte är hennes förstaspråk när hon pratar! :-) Hon är såpass stor också att jag är säker på att hon inte kommer att tappa det.
Tror ibland att man får vrå mer aktiv med yngre barn om man har fler, eftersom syskon verkar ha en tendens att prata det språk som talas i landet, med varandra. Alltså det språk de pratar i skolan och med kompisar i landet de bor. Så vi får se hur det blir med E och O.
KRAM!
Det var en mysig bild på stora syster och lillebror tillsammans i soffan med filt och bok. Det måste vara både spännande och kul att få följa sitt barns språkutveckling. Jag hoppas ni får en riktigt skön och mysig helg där du får ladda batterierna lite och hoppas också att lillebror kryar på sig så att ni alla får sova bättre om nätterna.
SvaraRaderaKramar!
Tack! Ja de har verkligen jättefina stunder tillsammans ibland tycker jag. och då känns det extra fint och faktiskt fantastiskt att vi har två barn nu. :-) Sedan bråkar de såklart också men så är det ju.
RaderaHoppas ni får en riktigt fin helg ni också!
Kramar!
Gulligt!
SvaraRadera:-)
RaderaDet där med språkutveckling är fascinerande. De plockar upp så snabbt och vänder och vrider på språken.. Vilken härlig bild på syskonen i soffan uppkurade. Ha de gott Anna!
SvaraRaderaJa visst är det otroligt häftigt med hur vi lär oss att prata. Och hur vi processar olika språk.
RaderaHoppas du har en riktigt fin helg Katta!
Kram!
Härligt. Det är roligt att jämföra. Min son var sådan. Han var lite "sen " med att prata. Men det var som om han samlat på ord. För helt plötsligt kunde han dem bara. Hur många som helst och meningar kom lät sen. Inga problem.
SvaraRaderaCoolt att lillebror visar att han förstår orden. Mysigt är ju ett bra ord. Så duktig han är.
Min sons första ord som han sa var Kaka. På ett nybyggt konditori. Han tryckte näsan mot rutan vid disken och sa Kaka. Vi skrattade allihop.
Nu skrattade jag åt karbonpapper och EKO. Gulligt. Ha det bäst.
Kram
/Susanne
Vad gulligt med "Kaka". :-) Och ja det är verkligen intressant och kul att följa just språkutvecklingen tycker jag.
SvaraRaderaKram!