Lång vecka

Denna veckan har känts lång. Och de fruktansvärda händelserna i Bryssel i början av veckan har färgat den i mörka toner. Återigen. Det känns som om vår nutid innehåller så mycket sorg, så mycket hat och så mycket rädsla. Och alla hemskheter upprepas. Om och om igen. I Europa, terrordåd. Oskyldiga liv som släcks. Här i USA masskjutningar. Med samma resultat. Oskyldiga liv som släcks. Ilska. Sorg. Maktlöshet. Och ja, även rädsla. Tanken på att man någonting ska befinna sig på fel ställe vid felt tillfälle blixtrar förbi i huvudet. Eller kanske ännu värre om någon i familjen skulle befinna sig på fel plats vid fel tillfälle. Tankar som man försöker skaka av sig innan de ens tagit full form. Och mitt i allt detta hemska lunkar vardagen på. Som vanligt. Mer eller mindre. För oss som inte drabbats. Eller lunkar och lunkar förresten. Den här veckan tycker jag det varit ett betydligt snabbare tempo än vanligt. Jag har knappt ens reflekterat över att det faktiskt är påsk. Det är i och för sig ofta så här i USA tycker jag. Påsken som högtid känns inte alls särskilt stor. Man har inte ledigt. Alla arbetar som vanligt både Skärtorsdag och Långfredag samt Annandag Påsk. Likaså skolorna.

Fast nästa vecka har Storasyster Spring Break. Och det ser vi alla fram emot tror jag. M kommer vara ledig nästan hela veckan vilket känns otroligt skönt. Ett andningshål i vardagen. Det behöver vi nu. Och eftersom det ändå är Skärtorsdag idag så tänkte jag ta och önska er Alla en riktigt Fin Påsk! Jag gör det med hjälp av Storasysters alldeles egen Häxa "Knapp-O-Ella" som flög hit hela vägen från Åland och Sverige för nästan exakt ett år sedan. Stort Tack igen till finaste Pettas! Knapp-O-Ella flyger minsann inte omkring endast under påsken utan även resten av året. Men då mest i Storasysters rum. Fast just ikväll tror jag hon tagit sin höna och sammanstrålat med sina häxvänner i Blåkulla.

Här är hon fina Knapp-O-Ella

På väg mot Blåkulla