Två år

Fjärde mars. Eller March 4th. 2014. Idag för två år sedan kom han till världen.  Mitt i natten. Vattnet gick strax efter midnatt. Ute var han ca tre timmar senare. Kejsarsnitt. På gränsen till akut sådant. Så snabb var han Lillebror. Liksom Storasyster var han lite väl snabb. Ytterligare nio veckor skulle han ha stannat i min mage. Men inte det nej. Det var väl antagligen alldeles för lång tid tyckte han. Att vänta. På att få se världen. Och ja, den där otåligheten den har han kvar. Att vänta finns liksom inte. Mer än i hans vokabulär. För jo, han kan säga vänta. Oftast gör han det upprepade gånger efter att jag  själv just utbrustit "vänta!". Då kommer det. "Vänta vänta vänta vänta..." Samtidigt som han tittar uppfordrande på mig. Men sällan omvandlas ordet till praktik. Helst ska allt ske NU. Och ja, det är inte förvånande att ordet "nu" är ett av de han säger oftast. Tillsammans med "Där". Då i betydelsen att DÄR är ju det som han letat efter. Eller ville ha. Eller just frågade om. Alltså faktiskt mer i betydelsen av "Jag ser det nu så ge mig det nu" än det mer iakttagande "Titta, där är det". 

Två år idag. Det känns nästan overkligt att tänka på att vi för exakt två år sedan ännu inte träffat vår lilla Solstråle. Att vi inte visste vem han var. Underligt. För nu är han ju den där fjärdedelen av familjen som gör familjen hel. Utan honom skulle familjen inte vara komplett. Vår Älskade Lillebror. Vår lilla Drakunge. Vår lilla Semla. Tänk att du gått från att vara en liten tanig fågelunge på strax över 2 kg vars hand inte kunde omsluta mitt pekfinger. Till att vara vår underbara, fantastiska, omöjliga, trotsiga, envisa, härliga, roliga, fantasifulla, mysiga, tröttsamma, kärleksfulla, fina unge! 

Från det här lilla lilla knytet...

Första mötet

Din hand i min

Så liten i min famn

Med Storasyster och hennes egenhändigt gjorda björn som vakade över dig

...Till den här 2-åringen med solsken i blick och studs i benen

Solskensunge

Lille Bus

Spring i benen

Tittut!

Just nu är det absolut bästa du vet att leka tittut, hoppa, snurra, springa runt med en filt över huvudet och leka spöke, kolla in pickup trucks och bussar, sparka eller kasta bollar och så att leka med dina leksaksbilar. Helst din gröna traktor med släp. Fast det är även otroligt kul att bygga torn av bilarna även om du blir helt vansinnigt arg när tornet rasar. Duplo är också roligt. Särskilt gubbarna och fordonen. Och att sortera olika former som kvadrater, trianglar, cirklar och hjärtan på rätt ställen. Du vill nästan alltid pussa katter och hundar du ser. Både de vi träffar på i verkligheten och de på bild. Du älskar Bamse och Alfons, men även Lightning McQueen och Sally från filmen "Cars". Allt du hör kopierar du. Utan att förstå betydelsen. Vilket ibland kan vara roligare än roligast för oss som lyssnar. När du är ledsen eller bara vill mysa är det "Goggo" och nappen som gäller. Och ja, helst vill du ju "Guppa mamma" vilket kan driva mig till vansinne bitvis. Sjunga vill du också att vi gör. Och gärna dansa. För att inte tala om att busa. Gärna med pappa. Eller Storasyster. Och Pippi har efter Sverigeresan i julas växt till en stor favorit. Särskilt sången.

Helst vill du "gå ut" och i Parken vill du allra helst gunga. Eller ta andra barns spännande leksaker. Eller sparka boll. Du älskar köttbullar, pasta, lax och avokado. Äpplen och vindruvor. Bröd och kaffe. Och yoghurt. De måste vi ransonera. Du är mycket uppmärksam på små detaljer i din omgivning. Särskilt "skäp" . Vilket du hittar både inne och ute. Och då vill plocka upp och gå och "slänga i sopan". Samtidigt känner jag knappast någon annan som skräpar ner så mycket som just du. Om man inte konstant skulle plocka upp efter dig skulle vi gro igen av smulor, goldfish, cheerios, äpple och annat smått och gått på golven här hemma. För att inte tala om att alla leksaker alltid hamnar utspridda på i stort sett alla ställen utom just i de förvaringslådor vi har för dem.

Du har nära till skratt. Och lika nära till ilska. Det går upp och det går ner. Oftast vill du klara saker själv utan hjälp, men det resulterar nästan lika ofta till att du blir arg som ett bi när saker inte blir som du vill eller förväntat dig. Jag misstänker att du alltid har en plan. En detaljerad sådan över hur du vill att saker och ting ska vara. Eller bli. Och när tyngdlagen, magnetismen, tiden eller andra värdsliga saker står i vägen för dina planer exploderar du. Envis. Enträgen. Ihärdig. Samtidigt otålig. Nämnde jag att man i din värld inte kan vänta. Du utmanar. Alltid. Dig själv. Och andra. Mest. Hela. Tiden. Det står aldrig still. 

För var dag som går får vi lära känna dig mer och mer. Nu efter 2 år tycker jag att jag har rätt bra koll på dig ändå. Även om jag vet att du kommer förändras. Hela tiden. Utvecklas. Nya kunskaper och erfarenheter kommer att växa till nya eller fördjupade sidor hos dig. Och det jag gläder mig allra mest åt redan nu är att du är en sådan fantastiskt varm person. Omtänksam. Mån om andra. Trots att du ännu är så liten.

Två år. Idag. Älskade älskade Lillebror! Som igår plötsligt också fick ett prinsnamn. Det var ju en fin för tidig födelsedagspresent från Kungahuset minsann.

GRATTIS vår alldeles egna Älskade Prins!