Skoldans - 50-tal

I fredags var det som sagt dags för årets Skoldans. Förra året var ju Storasysters första. Då kände vi knappt någon men hon hade ändå roligt. I år skulle bästa kompisen också gå vilket Storasyster sett fram emot väldigt mycket. Temat för Skoldansen i fredags var 50-tal. Skoj tyckte jag. Storsyster var otroligt peppad inför dansen och hon och hennes bästa vän sågs hemma hos oss innan dansen för att göra sig i ordning. Det hördes fnitter i hela lägenheten.

Färdiga att gå till Skoldansen

I entrén till auditoriet hade man dekorerat dörren. Till vänster om dörren skymtar väggmålningen av den svarta pantern som är skolans maskot.

Fotosession utanför

Men sedan var det till att snabbat gå in för musiken lockade

Man hade såklart fixat musikanläggning och DJ på scenen

Det dansades hej vilt under i stort sett hela kvällen

Även Lillebror rockade loss på dansgolvet

Hur skoj som helst tyckte han att det var, men till slut fick jag ta ut honom för han blev vildare och vildare

Han tyckte det var väldigt spännande att spana in alla som sprayade håret i den lilla "hårsprays- och fixarhörna" som man anordnat utanför

Här kunde alla som ville göra sig iordning och/eller spraya håret. Antingen med vanlig hårspray eller med färgad sådan

Lite tävlingar anordnades också. 50-tals inspirerade såklart. Här rockring!

Senare blev det Bubbelgumstävling där den största bubblan vann. 

Storsyster och hennes kompisar kämpade på bra men ingen av dem hade vanan inne att blåsa bubbelgumsbubblor.

Glada skratt

Utanför såldes även förfriskningar och lite "snacks" samt varmkorv ifall man var sugen

Två superglada tjejer

Det var en mycket lyckad kväll och Storasyster var både glad, uppspelt och slutkörd efteråt. Då hade hon dansat, hoppat, sprungit, och tävlat hela kvällen. Själv var jag imponerad (återigen) över hur otroligt fint man ordnat och arrangerat. Det är PTA (föräldraföreningen) som ordnar Skoldansen och det mesta fixas alltså av frivilliga föräldrar. Både planering, dekorering av lokalen, maten och rent finansiellt också. Som sagt, jag imponeras så av alla föräldrar som engagerar sig i skolorna här. Utan dem skulle sådana här evenemang knappast kunna bli av.

Mardrömsrutin

Så har det hänt. IGEN! I-G-E-N. Det där lilla ordet. Fyra bokstäver långt. Eller kort. IGEN. Och jag känner en stor sorg, ilska, frustration. Hur kan man låta det ske? Igen? Jag kan för mitt liv inte förstå. Varför är detta land så VAPENTÖRSTANDE? Så VAPENÄLSKANDE? Varför????

Jag fick reda på de hemska nyheterna när jag var och hämtade Storasyster i skolan under gårdagen. Först vill man liksom inte tro det man hör. Att det är sant. Men det var det. Och jag tänkte att för bara ett litet tag sedan stängdes tio high schools här på grund av lockdown. För att de hotats. Som tur var realiserades inte hoten den gången. Men nu alltså. En bit norrut härifrån. Roseburg. Södra Oregon. Oregon är den delstat norrut som gränsar till Kalifornien. Som jag har förstått miste 10 personer livet. Och flera skadades. Så JÄVLA ONÖDIGT! Så hemskt! Så sorgligt! Så Fruktansvärt! Man kan inte förstå. Det går bara inte. Känner sådan ILSKA över att detta har blivit vad President Obama tidigare idag i sitt tal, kallade för "rutin". RUTIN! Vadå rutin?! Hur ända in i helvete kan masskjutningar få lov att bli rutin?!?! Hur kan så starka och inflytelserika grupper i detta landet ha sådan fanatisk kärlek till vapen att man tycker att det är okej att masskjutningar som dessa blir rutin?!? Hur fungerar man då? Hur tänker man? Hur rättfärdigar man att så många oskyldiga mister livet i sådana här vansinnesdåd. bara för sin tro på rätten och friheten att själv kunna få döda ("bara i försvar såklart, alltid bara i försvar....") någon man tycker känns hotfull?

"Somehow this has become routine," said the president. "We become numb to this."

"The reporting is routine. My response here at this podium ends up being routine," said the president, making his 15th statement on a mass shooting since taking office in 2009.

"And what's become routine, of course, is the response of those who oppose any kind of common sense gun legislation."

"This is a political choice we make," Obama said. "This is not something I can do myself. I have to have a Congress and state legislatures and governors who are willing to work with me on this."

"It cannot be this easy for somebody who wants to inflict harm on other people to get his or her hands on a gun."

Jag vet att det är många faktorer som spelar in. Inte enbart vapenlagarna. Eller snarare frånvaron av vapenlagar kanske man borde säga. En reglering av vapenlagarna här är inte allt som krävs för att samhället ska försöka kunna komma från de här fruktansvärda, tragiska händelserna. Men det är en början. Och en mycket bra sådan. Jag inser att man inte kan skydda sig helt. Det går inte. Vissa personer kan alltid få tag på vapen på kriminella vägar. Men jag tror ändå på att göra det så svårt som möjligt för personer att få tag på och att inneha vapen och ammunition. Se bara på de masskjutningar vi haft i Sverige. Om man söker på "svenska massmördare" på Wikipedia kommer det upp endast 6 namn. Vilket kan jämföras med siffrorna här i USA där man sedan den fruktansvärda tragedin i Sandy Hook, Connecticut 2012 har haft 74 (!) skolskjutningar. Sjuttiofyra!!!! På ca 3 år! 

I Sverige alltså 6 massmord. Inte en enda skolskjutning. Sedan slutet av 1800-talet. Två av de svenska massmördarna utförde sina gärningar 1886 (morden i Glimminge) respektive 1900 (massmordet på ångaren Prins Carl), ytterligare två utförde sina brott 1932 (von Sydowska morden) respektive 1952 (Hurvamorden). De i "modern tid" (vilka också är de massmord jag själv minns) är då Mattias Flink sköt 7 personer i Dalarna i juni 1994 och senare samma år när Tommy Zethraeus skött 4 personer på Sturecompagniet i Stockholm, de s.k. Stureplansmorden. Ytterligare ett massmord jag minns var då finländaren Juha Valjakkala avrättade alla utom ena sonen i en familj i Åmsele 1988 (de s.k Åmselemorden). Och självklart minns vi alla också då Breivik utförde sitt fruktansvärda terrordåd på Utöja (samt i Oslo) i Norge sommaren 2011, då 77 personer dödades. 33 av dem var under 18 år. Siffror som man bara inte klarar av att förstå. Alls.

Dessa är alla fruktansvärda dåd, men jag tror att vi skulle ha sett ännu fler liknande tragedier om vi inte haft så kontrollerade vapenlagar som vi ändå har i Skandinavien. Att ha begränsad tillgång till vapen tror jag är en av de viktigaste faktorerna i ett samhälle för att försöka skydda sig så gott man kan mot sådana här tragedier.

Så nej nej nej! Jag vill inte att massmord ska vara något som händer rutinmässigt. Vill INTE! Ändå är det så. Här. Och ja, jag känner en sådan maktlöshet. Inför folks obotliga dumhet! Över folks tilltro till vapen. Som något gott. Fast det egentligen är ont. Jag håller med Obama. "It cannot be this easy for somebody who wants to inflict harm on other people to get his or her hands on a gun." Frågan är bara hur man ska den vapenälskande massan att förstå. Och ge dem både insikten och modet att släppa avtryckaren.

Förra veckan i bilder

Det har återigen varit en händelserik vecka med mycket att göra och väldigt lite tid för bloggen. Nu kommer ytterligare en då jag troligen kommer att skriva ganska lite. Det är nämligen Spring Break här så Storasyster är ledig från skolan. Vi har inga stora planer inför veckan förutom att vi på fredag (långfredagen) kommer att köra till Arizona för att hälsa på våra kära vänner Familjen Brooklyn som är där för att fira påsk. Det ska bli otroligt roligt att ses!

Nedan är bilder från den gångna veckan.

Förra lördagen besökte vi Birchj Aquarium i La Jolla vilket blivit ett av Storasysters älsklingsställen

En av dessa glidflygare seglade alldeles över oss där vi stod vid "The Tidepools"

På kvällen var vi hembjudna till en av M´s chefer för "Avtackningsfest" av en annan chef. Såhär fantastisk utsikt hade de från sin trädgård. Det blev förövrigt en mycket trevlig kväll och jag tyckte det var roligt att få träffa M´s kollegor.

På söndagen köpte vi äntligen en ny cykel till Storasyster

Som jag nämnt lite i förbifarten har Storasyster börjat i Svenska Skolan här, vilket inte är en "heltidsskola" utan barnen har lektioner på måndagseftermiddagarna mellan fyra och sex. Detta är alltså en skola som helt bygger på frivilligarbete av familjerna som är medlemmar. Efter enbart två gånger i skolan är jag numera invald i styrelsen och i måndags var jag med på mitt första styrelsemöte. Det var väldigt intressant och jag tycker det ska bli roligt att få vara med under det kommande året.

Ytterligare ett projekt som vi nu börjat ta tag i är vår uteplats. Under veckan har M lagt träplattor över betongen och Lillebror ville naturligtvis hjälpa till.

I torsdags hade skolan där Storasyster går sin stora Fundraiser. Barnen sprang i en timme och samlade in pengar. Efteråt var det olika lekar och aktiviteter. Jag var med och hjälpte till som volontär. Roligt men oerhört varmt eftersom det just denna dagen smällde till och blev 32 grader! Plus sol...!

I fredags hade Storasyster en Playdate med en av sina klasskompisar. Här är vi på väg hem från skolan. Det blev en otroligt lyckad Playdate.

Igår lördag tog vi ytterligare en tur till IKEA. Nu för att köpa utemöbler till uteplatsen. Det blev riktigt bra även om vi fortfarande har en del kvar att fixa med. Men nu känns det verkligen som ett uterum och jag tror vi kommer att komma att vara där ganska mycket under den varma tid som väntar. 

Idag blev det ett besök på San Diego Zoo. Jag gillar verkligen detta zoo:t och är jätteglad över vårt medlemskap där.

Storasyster matade Lillebror under lunchen något de båda tyckte var otroligt roligt.

Nu stundar som sagt en vecka med lov och Påskhelg. Och även nedräkning. För veckan därefter kommer Farmor hit och ska stanna i två veckor vilket ska bli så oerhört roligt! Önskar er alla en mycket fin vecka och en skön Påsk!

Lite foton från Skoldansen

Tänkte visa lite fler foton från Skoldansen i fredags som jag skrev lite om igår. Temat var som sagt Hollywood och dekorationerna var stjärnor i olika färger samt filmklappor och filmkameror som hängde från taket inne i det sparsamt upplysta auditoriet där själva dansen var. Utanför hade man rullat ut "Röda Mattan" och här fick alla som ville posera framför en stjärnbeströdd bakgrund. Och särskilt i början av kvällen gick fotoblixtrarna varma kan jag berätta.

När vi kom in i auditoriet hade några redan börjat dansa

Storasyster dansar med två av sina klasskompisar

Sedan poseras det på Röda Mattan!

Stjärnor för en kväll

Yay!

Här med fler killar från klassen

Lillebror fick dansa lite han också

Familjeposering

Det blev som jag skrev en mycket lyckad kväll. Som ny förälder var det roligt att träffa ytterligare lite fler föräldrar i skolan. Bland annat pratade jag mer med en av papporna som jag träffat tidigare under dagen då jag "volontärat" i skolan. Otroligt trevlig. Det visade sig att han också var adopterad från Sydkorea och han var engagerad i flera olika föreningar för adopterade så vi kom att prata en del om det. Väldigt roligt och intressant eftersom jag faktiskt aldrig tidigare träffat och diskuterat med andra icke-svenska adopterade. Självklart pratade jag även en del med de andra mammorna och papporna i PTA som anordnat festen. De är ett glatt gäng och det känns som om de redan tagit till sig mig (och Lillebror) trots att jag endast varit och hjälpt till i skolan två dagar (en förra veckan och så nu i fredags). M kom lite senare eftersom han hade haft ett möte på kvällen, men även han kunde då hälsa på och prata lite med några av de föräldrar i PTA som jag stiftat bekantskap med. Vid åttatiden åkte vi hemåt. Då med en väldigt trött, men mycket nöjd Storasyster och en supertrött Lillebror.

Skoldans i Hollywoodsk anda

I fredagskväll hade Storasysters skola skoldans. Det blev hennes allra första någonsin. Temat var Hollywood så lite glamor ville hon gärna att det skulle vara. Såhär fina var både Storasyster och Lillebror när de var på väg till Skoldansen.

Det var framförallt PTA (dvs föräldraföreningen) som planerat och arrangerat det hela. Jag var själv med och hjälpte till lite med förberedelserna under dagen. Bland annat fixade jag salladen till den Spagettimiddag som man serverade till alla som ville äta innan dansen. När vi kom på kvällen hade de dekorerat så fint och den "röda mattan" var utrullad också så alla som ville kunde posera och bli fotograferade där.

I amerikanska skolor är ju just föräldrar som ställer upp och frivilligarbetar oerhört stort i skolorna. Och viktigt. Utan starka "föräldraföreningar" är skolorna oftast inte alls lika bra och kan inte erbjuda barnen lika bra kvalitet helt enkelt. Ofta handlar det om både ren fysisk arbetskraft (på plats i skolorna) och om finansiellt stöd. Det senare i form av rena pengar från familjerna men även olika fundraising event som anordnas av just föräldrar/PTA. Detta gällde ju i NYC också. Både på Lillebrors dagis och i Storasysters skola.

Kvällen blev väldigt lyckad och Storasyster hade jätteroligt. Det kändes extra bra med tanke på att hon endast gått i denna skola i tre veckors tid och fortfarande inte känner sig helt hemma där än. Men hon dansade och härjade runt med ett par tjejer och killar från sin klass under kvällen och det var roligt att se.

Lite mer om det hela samt några fler bilder ska jag försöka posta senare.