tisdag 4 augusti 2015

Sommarlovstankar

Fjärde augusti. Lillebror blev 17 månader idag. Tiden glider iväg. Eller som någon klok person en gång uttryckte det "Dagarna går långsamt men livet går fort".  Exakt känns det ofta.  Snart har sommarlovet pågått i två månader. En månad återstår. Dagarna har på många vis flutit in i varandra. Lite sådär som de gjorde då man själv var liten. Och hade det där långa sommarlovet som sträckte ut sig enda in i evigheten. Fast det är såklart annorlunda nu när man står på andra sidan och är den där som ska få allt att fungera. Kugghjulen att snurra. Skapa en bra balans mellan vila, roligheter och måsten. Barnen ska må bra.

Jag vill dessutom att Storasyster ska få känna att det är just SOMMARLOV. Att det ska vara annorlunda mot resten av året då hon går i skolan.  Och då menar jag skillnader som inte enbart beror av att vi kan sova längre på morgnarna, vara uppe längre om kvällarna och att hon inte har läxor. Utan även de där små sakerna som gör att hon kan känna att sommaren innebär lite "extra allt".  Framförallt handlar det väl om att kunna ge den där extra tiden. Närvaron. Den som man inte alltid hinner med i vardagstressen. Nu då vi har mycket mer oreglerad tid tillsammans så är det just denna jag vill kunna strössla ut över sommardagarna. Få dem att skimra sådär lite extra.


En stor och en mindre i varsin fåtölj på Moderskeppet IKEA


Även utanför fanns det två storlekar på stolar att provsitta


Men det är inte helt lätt. Med en Lillebror som kräver mycket mycket mycket uppmärksamhet kommer lätt Storasyster lite i skymundan. Ofta blir det hon som får vänta. Stå tillbaka. Hjälpa till. Hon som är äldst. Klokast. Som förstår. Klarar av. Vara äldst helt enkelt.

Nu lider hon väl inte direkt. Det tror jag inte iallafall. Jag har dessutom frågat henne både före och under sommarledigheten ifall hon skulle vilja vara en vecka eller fler på något Summer Camp. Men hon vill hellre vara hemma med Lillebror och mig.

Och i och med detta känner jag att hon trots allt måste tycka att det är värt det. Alla de något långtråkiga stunderna. De av väntan. Lillebror ska läggas för sin lur. Eller de när hon helt enkelt får roa sig mer eller mindre själv. Lillebror måste passas så att han inte springer iväg eller klättrar upp, ramlar ner och slår halvt ihjäl sig då vi är på någon lekplats. Lillebror kan inte vara själv i poolen så jag kan inte leka särskilt mycket med Storasyster där. Dessutom måste jag ju försöka sköta alla vardagssysslor också. Iallafall så gott det nu går. Handling, Matlagning, Tvätt och Städ. Men som sagt. Hon har valt detta. Om och om igen. Så jag gissar att hon ändå känner att det här med att vara hemma med oss hela sommaren är något som ger henne något hon annars inte får. Då när vardagen kräver tidiga morgnar, långa skoldagar, läxor och annat.

Att bara få vara. Utan några stora planer. Eller små detaljerade heller för den delen. Nej, istället kunna ta dagen som den kommer. Det är också viktigt. Att kunna sätta sig i sitt rum med en bok. Eller spela ett spel. Leka. Rita. Bada i vår pool. Ligga på soffan och fundera. Eller då en liten lucka av lugn plötsligt uppenbarar sig och man har tid att prata. Utöver det vardagliga. Utbyta tankar. Idéer. Lyssna. Ta in. Dela med sig. Just de där ingredienserna som faktiskt gör att sommaren känns så där lång och evig. Som gör att man laddar inför hösten. När jag tänker mer på just dettakänns det faktiskt riktigt bra att jag kan ge henne det denna sommar. För vem vet hur det blir nästa sommar. Om jag skulle få ett jobb innan dess så lär det inte bli mycket semester direkt. Då kommer barnen behöva ha andra sommaraktiviteter. Så som det varit för Storasyster tidigare. Här skulle det väl bli fråga om någon form av Summer Camp.



Sommartrion (och nej Lillebror har inte gråtit även om han här ser ut som ett barn någon skulle vilja måla av och sälja på Hötorget.... Vattnet kommer efter att han plaskat som en vilde i en av Tidvattensbassängerna här på Birch Aquarium) 


Tristess förresten. Det är ändå något jag känner att våra barn får alldeles för liten dos av. Att ha lite långtråkigt då och då. Att ibland vara tvingad att själv hitta på något att fylla tiden med. Jag tror bara det är nyttigt. Och detta är väl egentligen första sommaren Storasyster alls har haft en sommar som eventuellt skulle kunna upplevas som lite långtråkig emellanåt. För alla hennes andra somrar har hon ju antingen gått på dagis hela sommaren utom de veckor vi rest till Sverige. Eller som förra sommaren då hon var på Summer Camp.  Det har alltså varit somrar fyllda av olika aktiviteter. Så kanske är det just därför hon njuter lite extra av sina dagar här hemma med mig och Lillebror. När hon får äga sin tid. Iallafall mer än någonsin tidigare.

Idag lyckades vi även  komma iväg på bio. Här hos oss har en del av biograferna något som kallas Summer Express Movies. Detta innebär att de visar två barn-/familjefilmer varje tisdag och onsdag för endast $1 per person. Det är inga nya filmer utan sådana som har ett eller ett par år på nacken. Men det är ändå jätteroligt att de har detta program tycker jag. En del filmer har man kanske inte sett trots att de inte är nya, och vissa filmer kan ju vara favoriter som barnen ändå gärna ser om. I och med att det är så billigt har jag vågat ta med mig Lillebror. Dels känner jag att det inte gör något ifall jag skulle vara tvungen att gå ut mitt i filmen med honom. Dels vet jag att alla i publiken är föräldrar i liknande situation som jag själv så toleransnivån för lite ljud eller andra störande moment är relativt hög. För ett par veckor sedan såg vi "Paddington" och nu idag var vi och såg "Dolphin Tale 2". Det gick riktigt bra med Lillebror båda gångerna även om han idag var lite mer "fuzzy" under filmens sista 20-30 minuter. Och både Storasyster och jag tyckte om bägge filmerna.

Men visst funderar jag lite över de somrar jag själv hade som barn. Helt klart är att vi gett och kommer att ge våra barn helt andra sommarupplevelser. Detta är kanske den sommar som allra mest kommer att kunna liknas vid de somrar jag själv upplevde då jag växte upp. De där som kändes långa och fyllda med både äventyr, extra roligheter men också lite småtristess emellanåt. Sedan ska väl tilläggas att om vi stannar här i Kalifornien så känns ju inte behovet av den där perfekta sommaren så stor som den ändå gör då man lever i ett klimat som bjuder på kyla under en stor del av året. Här kan vi ju faktiskt bada i poolen och åka till stranden även under oktober, januari och mars. Sommarstressen (men även sommarglansen och sommarmagin) blir därmed avsevärt mindre.

10 kommentarer:

  1. Du är min hjälte! Hade fixat halvdagscamp till barnen nån vecka i varje fall...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha eastcoastmom. :-)
      Tack! Men jag är långt ifrån någon hjälte. Känner ofta att jag inte riktigt räcker till. Att man borde så mycket mer. Men samtidigt försöker jag tänka att det kanske inte alltid handlar om att de ska vara "roade" hela tiden. Får se. Playdates då och då med kompisar hjälper ju också såklart. Det knepiga är helt klart att åldersskillnaden gör att de inte riktigt roas av samma saker alltid.
      Kram!

      Radera
  2. Jag tycker ni verkar ha ett jättefint sommarlov. Håller helt med dig i det du säger om att strävan är att få det att kännas annorlunda. Det behöver ju inte betyda spektakulära saker utan bara att ha mindre stress, mer tid på morgnarna eller faktiskt även ha "tråkigt". Tycker det låter jättemysigt med biobesök spontant på dagen, massor med simmande i poolen osv (har ju sett via insta och FB vad duktig storayster blivit i vattnet den här sommaren!!) låter så härligt.
    Jag har annars också tänkt på det här med sommarlov, det är ju ofrånkomligt att man gör egna jämförelser till det man själv växte upp med, vad som var sommar för en själv och det kan vara lätt att ha det som mall på nåt sätt, som den enda referensramen men en bra sommar och ett perfekt sommarlov betyder ju in att det ska se ut som det man växte upp med och hyllar. När jag tänker efter tror jag inte mina föräldrar hade samma sorts sommarlov de såg till att jag fick, när de växte upp var det annorlunda somrar än de jag fick kanske (speciellt min mamma). De sommarlov Stella nu får är definitivt inte de sommarlov jag hade heller, men hennes sommarlov kommer förhoppningsvis fyllas med massor av minnen och kännas sådär somriga och fina som jag fick (KÄNSLAN) men hur de ser ut skiljer sig åt och det är ju helt ok har jag insett. Men känslan vill man förmedla, att det ska kännas annorlunda.
    Mina somrar innebar mycket uteliv, varje sommar var rätt lik den andra och innebar ett stugliv som väl nästan kan liknas vid att campa för vår lilla "stuga" hade inga bekvämligheter alls. Inget rinnande vatten, absolut ingen el. Under många år hade vi inte ens en gastub som kunde ge kylskåp utan förvarade maten i en grop i marken, på riktigt gammaldags vis. Allt vatten togs från brunnen, måste kokas före drickande och allt diskande skedde ju komplicerat genom att elda i bastun för att få varmvatten. Lite senare fick vi ett kylskåp som drevs på en gasoltub, lyx. Vi var ute dagarna i ända, det var primitivt och det var MYCKET ute med båten förstås, då stugan låg på en ö och vid vattnet. Vi seglade mycket också, inte egen båt men vi lånade på somrarna.
    Det här sortens liv lever vi ju inte alls nu då min egen familj har semester, inte så direkt Stellas somrar ser ut :) Just den här vistelsen i naturen och ute på vattnet som ju var min grej, det upplever hon inte alls och är henne helt främmande. Men hon får annat istället, saker som jag aldrig fick och sommar blir det ju ändå. Bara på ett annat sätt. En annan grej, vi har med Stella rest ganska mycket. Den sortens semestrar/lov hade jag aldrig. Inte uppväxt med den sortens liv alls, så där skiljer det sig jättemycket också. Nu kommer hon ju inte minnas nåt av det hon hittills upplevt förstås...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så Anne. Det handlar inte om att man måste göra "likadant" som man själv växte upp. Inte alls. Men det är ibland svårt att komma ifrån de tankarna och kanske framförallt känslorna eftersom det är just sina minnen och de känslor man minns som man har som någon slags referensram. Mina somrar var också otroligt lika. Mina föräldrar hade segelbåt så vi var alltid ute och seglade minst 3-4 veckor på sommaren och även varje helg från slutet av maj till månadsskiftet september-oktober. Så friluftsliv med andra ord. För vi hade ingen stor "lyxig" båt ytan en utan toa och inte stor alls. Liten ruff och förpik. Köket var ett gasolkök och ofta skalade man potatis och diskade i sittbrunnen. Jag älskade skärgården och att vara ute så mycket och det är något jag saknade i NYC. För även i Stockholm var semester för mig mycket förknippat med ngn form av friluftsliv. paddling, vandring i fjällen eller liknande. Storasyster är en City Girl helt klart. Även om vi tagit med henne på camping lite också och hon gillade det mycket så det är ngt vi mer än gärna skulle göra lite mer men troligen då Lillebror är lite äldre. Vi hade funderingar för denna sommaren men det kändes för jobbigt. Som om vi inte alls skulle få "semester" då med tanke på att man kan bli rätt trött bara av att ha koll på honom här hemma hahaha! Ute i vildmarken här med skallerormar och annat i buskarna skulle kännas lite FÖR spännande....
      Men som du beskriver så är det framförallt känslan man vill kunna ge sina barn. Den av att sommarlovet är annorlunda jämfört med skolåret. Men visst, jag kan känna att en stor del jag själv saknar och saknar att kunna ge mina barn är en längre tid lediga tillsammans hela familjen. För här är det ju inte samma semesterlängd som i Sverige direkt.
      Kram!

      Radera
  3. Vår somrar är nog annars mest och mycket på hemmaplan, här i northwest är camping poppis, men jag har faktiskt inte dragits till det alls. Man skulle ju tycka att det kunde bli ett substitut för de somrar jag själv hade, inte detsamma men nåt liknande i alla fall i betydelsen vara ute i naturen. Men nej, har inte varit intresserad alls av den sortens semesterliv eller försöka skapa sådana traditioner här.
    Nu går ju inte Stella i riktiga skolan än, den börjar nästa år men tycker hon som drygt 4 är tillräckligt stor för att ändå ha sommarlov (även om det låter lite löjligt säga man har sommarlov från förskolan). Men ändå...det är ju annorlunda. Vi har plockat mycket bär, varit mycket till gårdsbutiker och odlingar - väldigt mycket sånt här. Det är en aktivitet som påminner en del om det jag också gjorde, bara att här plockar vi mer persikor från träd och stora blåbär från buskar och odlingar (inte ute i skog och mark som hemma). Ja, sen små saker som egentligen inte är speciella men som vi kanske unnat oss mer, som kanske tidigare varit mer fredags eller helgnöje under resten av året men nu sommartid kan det bli ett spontanbesök en vanlig onsdagmorgon till Jamba juice eller en eftermiddagsglass ute bara för att det är sommar. Jag tycker folk gör mycket här på sommaren, alla vill helt klart på sitt sätt försöka göra sommarlovet till nåt annat. Mycket camps förstås...det är ju verkligen grejen här i landet. En del verkar också ta tillfället i akt och åka och hälsa på utspridda familjemedlemmar runt landet. Det här med att boka upp barnen så mycket på sommaren är jag väl lite anti, visst en del kan ju vara kul om de vill men jag tycker det verkar handla om mycket sommarstress för många. Skolstressen från skolåret är utbytt till allt som det ska stressas göras på sommaren (packa inför ett dagcamp, hämta, lämna, sedan packa inför camping på fredag och ny camp på måndag). Som sagt, jag tycker mycket med sommaren ska handla om just avsaknaden av stress och uppbokade saker. Skolåret är ju fyllt av det. Men visst, jag ska inte kasta sten i glashus. Stella har faktiskt gått på sk sommar camp två dagar i veckan. 3 timmar/gång så totalt 6 timmar veckan men det har varit väldigt välkommet. Hehe, i alla fall för mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du det här med Summer Camps. Visst kan jag känna lite som du att det är fint att jag i år kan ge barnen en "ledig" sommar. Samtidigt så vet jag att OM jag skulle få ett jobb innan nästa sommar så kommer båda barnen att vara uppbokade varje dag. Det måste ju bli så när man inte har ngn semester att tala om direkt. Och det är ju det som gör det så svårt i detta landet att ha barn och samtidigt heltidsarbete. Storasyster är ju som sagt van vid att inte ha några långa lediga somrar. Detta är faktiskt hennes första. Tidigare har hon gått på dagis/förskolan även på sommaren eftersom det dagis/förskolan hon gick på när vi bodde på Manhattan var en sådan skola som var igång året runt. Utom en vecka på sommaren och en vid jul. Det var enda veckorna de hade stängt under året. Så hon gick som sagt där på somrarna utom de veckor vi åkte till Sverige. Men det kändes inte så "jobbigt" ändå för det dagiset/förskolan var så himla bra och just under sommaren gjorde de ofta fler utflykter och annat lite extra så jag vet att barnen ändå tyckte att just sommaren var lite annorlunda ändå.
      Förra sommaren var jag ju i Sverige med båda barnen i en månad och sedan gick Storasyster på Summer Camp 3 veckor heltid (8.30-17.30) fem dagar i veckan. Och hon ÄLSKADE det. Det var samma ställe där hon gått på After School under vårterminen och de gjorde en massa roliga saker. Dessutom var nästan alla henne kompisar där så hon tyckte det var fantastiskt roligt. Här hade jag tänkt att ev ha henne på ngt camp åtminstone 1-2 veckor (dels för att jag skulle få lite lugnare med enbart Lillebror hemma ett antal dagar, men kanske mest för att hon skulle få chansen att träffa fler barn här och få nya kompisar inför det kommande skolåret) men hon har verkligen inte alls velat så jag har tänkt att hon kan vara hemma med mig ändå. Och det har gått fint och faktum är att trots att jag kan bli väldigt trött ibland av att försöka rodda allt åt båda barnen så har det varit en väldigt mysig och fin tid också. Man har verkligen känt att man fått "rå om varandra" på ett sätt man inte annars får.
      Tycker din sommar med Stella låter jättefin. Och att hon varit 6 timmar i veckan på camp låter som en perfekt balans för er båda.
      Men TÄNK att hon redan är ärver 4! Vad snabbt tiden går ändå!!!!!! Så det blir Kindergarten snart för henne då alltså! WOW!!
      Stor kram!

      Radera
  4. Tycker det låter som ni hade ett jättefint sommarlov (kanske med undantaget att mamman kunde fått lite mer egentid...). Jag tror absolut på att det är både bra, utvecklande och nödvändigt för barn att ha lite tråkigt ibland eller att sysselsätta sig själva ibland, speciellt när de växer upp amerikanskt så att säga.

    Annars är ju hela deras liv väldigt inrutade genom grundskolan och in i high school osv. Min ryska kompis sa någongång att, ja, gymnasiet det var ju då man hängde på caféer, drömde sig bort och läste Rilke. Och lite så var det ju för mig också (förutom läsandet av Rilke då...), dvs att när vi slutade för dagen vid 2 eller 3 så hade jag eoner av tid att hänga på stan, drömma, läsa och tänka. Det har ju inte de amerikanska barnen alls på samma sätt.

    Får du jobb sen så blir det nog bra det med men kanske den här sommaren verkligen blir den där skimrande som Ella minns senare då ni alla tre var hemma utan några måsten, tillsammans jämt, badade och badade och pussade på katter och det kändes som om den aldrig tog slut.... Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Annika! Och ja visst är det så att det är otroligt mycket "styrd" tid här. Alla barn ska från väldigt tidig ålder "aktiveras" och jag kan tycka att det rent ut sagt är helt galet. Det allra bästa när man är ung tror jag är fri lek blandat med lite mer uppstryk verksamhet i ngn form som barnet/barnen tycker om och är intresserade av. Sport eller teater eller konst eller någon annat. Men att ha helt inrutade dagar varje dag i veckan året runt känns väldigt mycket enligt mig. Men jag vet att vissa föräldrar här anser att deras barn "måste" vara med på allt eftersom de annars skulle riskera att komma efter och slås ut....
      Själv tror jag på att hjärnan och kroppen behöver en bra balans mellan stimulans och vila. Dessutom kommer ofta de allra mest kreativa och konstruktiva tankarna när man gör "ingenting" och ens tankar kan fladdra lite hur de vill.
      Kram!

      Radera
  5. Definitivt, så är det ju. Heltidsjobb innebär uppbokade dagar för barnen, även på ett sommarlov. Så är det bara och det funkar ju utmärkt det med. Som du skrev, storasyster älskade sitt summer camp förra året. Av det jag själv sett hittills så tycker jag summer campsen verkar hålla otroligt hög kvalité, man gör det verkligen bra och barnen verkar ha så roligt. Jag hade t.ex. tänkt att den här sk sommarskolan som Stella nu gått på skulle vara mer av barnpassning, alltså inget engagemang från lärares sida eftersom det är barn från alla håll och som bara är där någon vecka och sedan är det över. Men så har det inte alltid varit, de har fyllt dagarna på ett jättebra sätt, haft mycket resurser, olika skojiga teman och det har varit toppen. Jag har förstått att det nog är så det är, föräldrarna ställer krav och förväntar sig saker av summer camps. Det här har som sagt varit 2 ggr/v på totalt 6h i veckan och kostat 65 dollar, vilket jag inte alls tycker är dyrt då barnomsorg kostar så jättemycket i vanliga fall. Så win-win.
    Vad jag bara invänder mig lite emot och har blandade känslor, det är hur just hemmavarande föräldrar ska ha så mycket inbokat även sommartid. Visst, en del camps är ju bra och äldre barn behöver säkert mer. Inte alls emot det men omfattningen känns ibland så extrem. Speciellt alltså med hemmavarande förälder, barnen är ändå uppbokade jättemycket och det verkar så stressigt och finnas lite tid för att bara vara.
    Men överlag tycker jag det här fenomenet är något man ser året runt, även i skolan (redan på förskolan), hur folk har barnen uppbokade på så mycket aktiviteter. Det är väldigt lite fri tid för barnen och det är som att föräldrarna tror att x och y (allting) inte kan läras/göra/lekas på egen hand och tillsammans med föräldrarna utan allting ska vara organiserat, strukturerat, en kurs. Kanske något amerikanskt eller bara något för den tid vi lever i och så det ser ut på många håll? Jag menar, vi kan öva siffror och räkna lika mycket hemma genom att tillsammans med barnet baka en kaka, ha roligt ihop, öva på att räkna hur många sockerskedar vi ska osv. Vi behöver inte gå en kurs för det...
    Visst hade jag också extraaktiviteter utanför skolan, att barn ska få hitta en passion eller hobby och prova på saker tycker jag absolut. Men återigen, det känns som det är så överdrivet idag hur mycket det görs. Under förskoleårets vanliga terminer har Stella ingen annan strukturerad aktivitet utanför skolan förutom simning en gång i veckan (söndagar), men jag vill påstå vi är i den lilla undantagsgruppen. De allra flesta har flera inbokade, styrda klasser i veckan. Vi snackar alltså 4-åringar... Jag tycker det räcker med förskolan och simningen, resten av tiden vill jag ha för playdates och annan mer spontan fri tid. Som sagt, det vore förstås annorlunda om vi båda heltidsjobbade men äh, du förstår.
    Jag fick faktiskt en kommentar av en förälder tidigare som undrade hur vi fick in fysisk aktivitet för vår 4-åing eftersom hon inte var inskriven på någon sport flera gånger i veckan. Duh! Men herregud, det är väl bara att ta med ungen och gå ut och springa, leka, jaga, kasta boll. Det här med att många inte "ser" det självklara förundrar mig ibland. Jag har likasinnade kompisar här som tänker som mig så det är ju inte så att vi är helt unika. Men helt klart i minoritet, om man inte bokar in tusen och en saker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är Summer Camps ofta jättebra och det finns ju hur många olika som helst.Vissa med mer koncentrerad inriktning (sport, art, drama etc...) andra är mer generella där man testar lite av varje. er camp för Stella lät jättebra och otroligt billigt måste jag säga! I NYC car det väldigt dyrt med camp. Och även här kostar de mycket. Allt från de väldigt dyra som är endast en vecka, dvs 5 dagar åt gången (man betalar då per vecka) som t ex San Diego Zoo och Sea World håller i. De kostar ofta $200-$300 per vecka. Och sedan finns det camp där man betalar kanske ca $400-$500 per månad.
      Jag håller även helt med dig om att jag tycker det är en enorm hets här med att aktivera sina barn. Visst det är svårt att vara heltidsarbetande förälder och inte sätta sina barn i olika aktiviteter efter skolan, ifall man inte har nanny som kan vara hemma med barnen. Men även de som har nanny brukar ofta ha massor med aktiviteter för barnen ändå som nannyn får skjutsa dem till. Som jag skrev i mitt var till Annika ovan så tror jag mest på en bra balans mellan "vila" och aktivitet. I unga år tycker jag även att den fria leken är väldigt viktig. Något som barnen här får alldeles för lite av enligt mig. Och då inte enbart lek utan lärare eller annan form av tränare eller dyl. Utan även utan föräldrar. För i NYC och här är en playdate mellan barnen i stort sett alltid tillsammans med föräldrar. Ibland flera föräldrar och ibland med endast ena barnets föräldrar eller förälder. Självklart är det så när de är små, men jag minns att jag t ex lekte ensam i skogen med mina kompisar redan innan jag började första klass och det är ngt inget barn under 6-7 år skulle göra här. Knappt ens något under 10-11 känns det som. Dels p g a att man ofta måste köra barnen till vänner också. Men också för att barn ofta leker antingen hemma hos någon eller i en park eller så har man träff på zoo, museum, stranden etc... alltså går eller cyklar inga barn själva till varandra och leker utan föräldrar för att sedan gå eller cykla tillbaka hem.
      Ang kommentaren du fick om fysisk aktivitet så är det såååå typiskt tycker jag!!! Folk tänker inte på att bara man rör sig så ÄR det ju att träna. Här tar man bilen överallt. Men om folk kunnat t ex cykla till jobbet hade de ju fått faglig motion i mycket bättre form än att ta bilen till gymmet 3 ggr i veckan... :-)
      Kram!

      Radera