Idag skulle
min pappa fyllt 80 år om han levt. Det känns konstigt.
Jag har svårt att tänka mig hur han skulle varit som 80-åring. I mitt minne är han för alltid i 50-års åldern.
Alltid i färd med att göra något. Aldrig stilla. Det var Båten. Bilen. Huset. Gräsmattan. Eller spela badminton. Eller åka långfärdsskridskor. Det senare långt långt långt innan det blev hippt och populärt. Jag minns faktiskt hans första som var gjorda av trä och som han använde många år. Tror han köpte nya i metall någonting i mitten av 80-talet. Då fick även jag mina så jag kunde åka med honom och gubbarna. Jo, för på den tiden var det bara "gubbar" som åkte. Eller så
pratade han i telefon. Det gjorde han ofta. Alltid jobbet. Och det var nästan alltid någon kris. Byggbranschen då och nu är nog rätt lika. Förutom att
det väl är ännu mindre marginaler nu och därmed mer stress.
Jag tror han var en av de första som fick "mobiltelefon". Vilket på den tiden var en stor tung låda med lur och lös antenn som man bar runt på. Kunde montera i bilen och även i båten.
Allra bäst trivdes han ändå i båten. Splitsa tampar. Laga läckor. Putsa och dona. Och så segla såklart.
Jag tror att om min pappa finns någonstans så är det i skärgården. För där mådde han bäst. Lilla Pappa. 80 år sedan du föddes idag. Och nästan 24 år sedan jag såg dig för sista gången.
Ibland undrar jag vad du tänkt om du vetat att jag hamnat ända borta i Kalifornien. Via New York.
Åh vad fint skrivet! Kram på dig!
SvaraRaderaTack vännen!
RaderaKram!
Så fint och kärleksfullt du skriver om din pappa! Jag har också känt den där aktiva sorten (en del tillhör familjen) som alltid håller på med något och är lyckligast när det är så. Och mamma hade också en mobiltelefon av lådvarianten - man bar den i ett handtag och den vägde ett ton :) . Ja, vem hade kunnat tro att man skulle hamna så HIMLA långt bort i världen som man gjort.
SvaraRaderaKram
Tack vad roligt att du känner igen det där aktiva draget. :)
RaderaOch ja, att ens barn flyttar långt hemifrån är nog inget någon förälder tänker ska ske så länge barnen är "små".
Kramar!
Så fint skrivet!
SvaraRaderaJag är säker på att du känner det som att han vet att du
har hamnat ända borta i Kalifornien, via New York.
Ha en fin dag!
Tack söta du!
RaderaDet värmer med dina fina ord.
Åh vad fint skrivet om din far. Själv förlorade jag min far förra månaden. Det är en svår tid i livet just nu. Men minnen a går aldrig bort. Kram
SvaraRaderaTack Katta! Och jag förstod att det hänt något sorgligt när jag läste på din FB status förut. Skickar varma kramar till dig. Det är en tuff tid nu. Första året tyckte jag var värst på ett vis eftersom det blev så många "första-gången-utan" då.
RaderaKramar!!!!
Fint skrivet, Saltis. Så många fina minnen du har av honom.
SvaraRaderaJa, men han skulle nog ha gillat att hälsa på dig i USA, om han hade fått leva. Nu tittar han säkert nöjt ner på er från sin himmel.
Kramar!
Tack finaste Annika!
RaderaVad fint du skriver om din pappa. Han verkar ha varit en bra person. Jag tror som Annika att han hälsat på dig i USA. Kram!
SvaraRaderaTack Anna!
RaderaFint skrivet. Min pappa skulle ha fyllt 70 i år och som SO-lärare skulle han nog ha tyckt att det var jättespännande med mina flyttar. Håller med om att det är svårt att föreställa sig pappa som äldre - han är en evigt 40-årig skidåkare i mitt minne! Kram!
SvaraRaderaTack karin!
RaderaJa visst känns det underligt att tänka sig sina föräldrar som gamla när de gick bort som "yngre". Man har en bild i minnet och det kan vara svårt att få ihop den med den ålder de skulle haft om de fortfarande levt.
Kram!
Åh vad fint skrivet. SÅ himla FIN pappa. Tänk jag förstår att de valde dig som dotter för ni liknar varandra.
SvaraRaderaPå rad nu har jag haft 6 stycken mycket sorgliga dödsfall inom 8 månader. Min käre svåger häromdan, som blev 68 år och det är ofattbart. Jag tänker mycket nu att livet och döden är tydlig. Då tänker jag att de finns någonannanstans. Rimligtvis. Jag tänker på hur mina barn ska tänka den dan det är dags för mig att lämna och det tar slut. Försöker göra bra saker så de ska ha bra minnen. Att det inte är självklart hur gammal man blir. ???? 41år, 74år, 53år, 79år, 24år, eller 68 år???
Eftersom du vet vad han gjort i full fart ...så har du väl hängt med i svängarna:) Så himla synd att han inte stannade längre hos dig. Beklagar. Jag tror din pappa hade varit JÄTTEstolt över dig och flugit över och tagit med er ut på havet i -Amerka- Min svåger trivdes allra bäst i båten. Han också. Min pappa har också haft fullt upp med allt. Men nu gör han INGET när han är 85 år. INGET. Det får man när man är så gammal. Göra ingenting.
Vila i frid alla som fattas oss. / Kram Susanne
Tack fina Susanne!
RaderaOch varm kram till dig. Att förlora så många under så kort tid. DET är TUFFT.
Jag hoppas ni kan stötta varandra!
Kraaml!
Verkligen fint skrivet om din pappa. Han lever vidare i dina minnen. Jag tror också säkert att han är jättstolt över dig och de äventyr du fått i ditt liv. Någon dag får ni mötas igen i Nangialia eller i skärgården.
SvaraRaderaKramar
Tack Desiree!
RaderaJa jag hoppas såklart att man ska få mötas någonting igen, men jag har tyvärr ingen stark övertygelse eller tro.
Kramar!
Ja tänk 80 år! kram!!
SvaraRaderaTack fina du!
RaderaKram!
Så tidigt han försvann för dig. Jag beklagar.
SvaraRaderaMin var i ungefär samma ålder när han försvann.
Du har skrivit fint om din pappa.