Teacher Appreciation Week

Egenodlade tomatplantor blev det till Storasysters fröken i present. Just nu pågår "Teacher Appreciation Week" här i skolorna i USA. Alltid första veckan i maj. Runtom i skolor och på dagis (pre-schools) visar familjer och barn sin uppskattning för sina lärares viktiga och ofta rätt hårda jobb. Fint tycker jag. Även om man som förälder lätt kan glömma och kanske till och med svära (ingen nämnd...) över att man inte tänkt och planerat i förväg när man plötsligt kommer ihåg det sent på söndagkvällen. Men i vårt fall löste det sig väldigt bra. Storasyster hade sått flera tomatfrön tidigare i vår och de små skira skotten hade just börjat titta fram. En utmärkt present tyckte vi och en kruka diskades, ett litet "kort" skrevs och sist en fin "namnskylt" som stacks ned i jorden med namnet på växten skrivet med vit krita. Dessutom en mer personlig present än en bukett blommor som vi först tänkt men som den icke nämnda föräldern glömde inhandla. Förhoppningsvis kan Storasysters lärare plantera ut de här små i sin trädgård om ett tag och kanske till och med få njuta av egna tomater senare i sommar.

Man kan säga vad man vill om sådan här saker som är förbestämda och liksom som kan upplevas som tvång av vissa. Men jag tycker ändå det är bra. Att belysa hur viktig lärarnas yrkesroll är. De som jobbar med och för våra barn. Att man som förälder då ger de något lite extra tycker jag faktiskt är fint. Sedan kan man självklart visa uppskattning ändå. Och på annat vis. Men just detta att det är något som är mer allmänt tror jag ändå gör att fler föräldrar och familjer verkligen kommer ihåg och faktiskt hänger på och gör det. Om det sedan innebär egenodlade tomater, ett litet kort, en chokladask, en bok till klassrummet eller att man bara stannar en stund extra vid hämtning för att säga några uppskattande ord spelar mindre roll. Bara ATT man faktiskt GÖR det är viktigt. Tycker jag. Alla behöver vi någongång känna att det vi gör är viktigt. Och uppskattat.