En vecka efter valet här i USA är
stora delar av landet fortfarande i chock. Sociala medier kokar. Av ilska. Av oro. Av frustration. Och såklart, vissa jublar. Själv har jag verkligen tagit det här valet otroligt
emotionellt. De första dagarna efter tisdagen 8 november har mitt humör varit väldigt färgat av valresultatet. Jag ska ärligt säga att jag har
sörjt. Det har verkligen känts som ett sorgearbete. Först att försöka förstå
att det verkligen skett.
Vad som skett.
Hur det skett. Och sedan att försöka
ta in det oerhörda. Bearbeta.
Tungt har det känts. Framförallt detta att så många i detta landet faktiskt stöttar en person jag
känner noll respekt för. En person som uttryckligen förklarat att han ser ner på kvinnor, andra kulturer och religioner, alla som inte följer den heterosexuella normen. En person som lutat sig bakåt och tittat bort med en axelryckning då hans supportrar tagit till både psykiskt och fysiskt våld under valkampanjen. Att alla dessa miljoner människor kunnat lägga sin röst på en sådan person.
Det är för mig ofattbart. Och oerhört sorgligt.
Än mer frustrerad blir man ju av att
Hillary faktiskt VANN MAJORITETEN av folkets röster. Men på grund av det här otroligt odemokratiska systemet så räknas inte varje persons röst lika. Istället beror ens röst på var man bor i detta landet. Vilken delstat. Så ofattbart odemokratiskt!
Och i och med att Trump nu även utsett
en uttalad rasist till sin högra hand i Vita Huset gör mig än mer sorgsen, arg, rädd och upprörd.
Steve Bannon.
En man som lett Breitbart News, en högerpopulistisk, ja rasistisk website som lever på att sprida hat och osanningar. I
en artikel i New York Times beskrivs sidan i de här ordalagen:
"The website he runs, Breitbart News, recently accused President Obama of “importing more hating Muslims”; compared Planned Parenthood’s work to the Holocaust; called Bill Kristol, the conservative commentator, a “renegade Jew”; and advised female victims of online harassment to “just log off” and stop “screwing up the internet for men,” illustrating that point with a picture of a crying child."
Men det finns ljus i mörkret. Även om de är små. Just nu skrivs det i ett enda ord:
Säkerhetsnål. Eller
safety pin som det ju heter här.
Varför kan ni läsa här. I korta drag är det en symbol som började efter Brexit i Storbritannien. Där ville man visa sin solidaritet med invandrare och flyktingar.
Här i Post-Trump-eran som nu råder vill man med sin säkerhetsnål visa att man förutom invandrare och flyktingar även stöder kvinnor, LHGBT-communityn, muslimer och andra utsatta grupper som Trumpanhängare tydligt visat sig hotfulla mot.
Helt enkelt en symbol för ett säkrare och varmare samhälle. Där personer som känner sig hotade ska kunna se att de har folk runtomkring sig på "sin sida". Jag tycker väldigt mycket om den symboliken.
"You are safe with me". Dessutom är en säkerhetsnål något alla kan få tag på. Den är inte dyr. Den är inte stor och otymplig. Den kan fästas i stort sett var man än vill, på en krage, på en jacka, på en väska.
Jag hoppas
så att förnuft och kärlek ändå ska gå segrande ur detta.
Bilden är lånad från nätet:
http://www.snopes.com/2016/11/14/safety-pin-solidarity/
Ja, det är svårt! Många runt om mig som mår dåligt. Jag är nyfiken på vad Storasysters skola gör för att barnen ska känna sig säkrare och må bättre i allt det här - den är väl ganska mångkulturell som jag förstår och de måste väl ha fått till sig en del av det som pågår, kanske ha släktingar som är mer direkt drabbade etc.?
SvaraRaderaKram!
Jag förstår hur du känner tror jag, i och med att jag upplevde Brexit. Jag var väl förberedd på att det skulle bli så och har även sedan länge tänkt att det blir Trump, så det var ingen chock, mer ett sorgset konstaterande. Nu är det bara att förbereda sej på Frankrike och sen SD som största parti i Sverige snart. Känner mej uppgiven men har ändå ett hopp att det kommer vända, dock om ganska lång tid tror jag. Västvärlden känns just väldigt splittrad så som du säger, Trump/Brexit/SD/Le Pen och så liberaler, socialister och feminister som någon slags motpol. Med sociala medier kan man bygga sej en egen bubbla där man kan inbilla sej att världen är trevligare än den är ... Jag är ganska noga med att inte bygga in mej i en sådan bubbla. Jag har personligen egentligen inte upplevt några förändringar men det finns så många obehagliga tendenser i samhället och det dröjer nog inte länge innan de når fram till mej heller. Dags att ta sej en funderare på vart som är bäst att bo känner jag. Ingen enkel fråga när man är blandade nationaliteter i familjen.
SvaraRaderaDet var fint faktiskt en dag när jag var i stan just efter Brexit och såg blommor över hela trappan till stadshuset, några hippies som sjöng John Lennonlåtar och ett stort plakat i mitten om just säkerhetsnålen. Jag kände att det England som jag älskar ändå finns där. Frågan är om det räcker.
USA är ju fortfarande ett stort och fantastiskt land på många sätt och splittringen är tråkig att se. Samarbete och respekt är det som behövs nu,Mill och med Trump pratade om det i sitt tal. Tyvärr så blir många så förbannade att de till och med bråkar med sina vänner och inom familjerna och släkten, blir verkliga ovänner. Har en vän som tog bort alla Brexit-anhängare på FB nästan direkt för att hon inte stod ut med dem. Jag tänker att det är farligt när det blir så och det är så folk kan gå med på galna saker i krig, för att man blir blind i sin egen ilska och tron på en sak som kanske egentligen i det långa loppet inte är särskilt viktig.
Jag tänker nog lite annorlunda. Jag tror ju att attacker på de mänskliga rättigheterna och strukturell rasism helt enkelt fortsätter att frodas och existera, INTE därför att vi vita allihop är rasister utan därför att vi är så måna om att inte råka i konflikt med "våra egna" än om rättvisan och jämlikheten. Vi ställer oss vid sidan av och "låter det hända," låter det drabba de utsatta grupperna medan vi själva ju är skyddade av vår vithet.
RaderaJag tror det är dags att säga nej och bli obekväm. Jag tror att det är viktigt att dra gränser nu, både i närområdet och i världen och tala om att det INTE är det viktigaste att vi är sams utan att de här värdena som vi jobbat så länge och hårt för på 1900-talet bevaras. Däremot kan jag hålla med om att det inte är helt produktivt att skrika ilsket på facebook varje dag eller att skära av kontakten med alla i ens familj och omgivning som inte är enig med en själv (jag har såna medlemmar i min familj). Då blir det ju ännu mer så att alla tror det de tror och bara pratar med likasinnade i en ekolåda. Vi måste dyka upp varje dag - i skolan, på jobbet, på kafferasten, till familjemiddagarna - och ha de här samtalen om rasismen och strukturerna och demokratin trots att de är jobbiga och folk kanske blir irriterade. Det är vår förbannade skyldighet. De som är utsatta - de olika minoriteterna - kan inte dra det här lasset själva. Det betyder inte att man inte älskar de kompisar och familj som tycker annat, bara att man gör klart att man står för ett annat synsätt och inte tyst låter dem hållas.
Du missförstod mej nog lite. Såklart ska man stå upp för det man tror på men man kan göra det med respekt.
RaderaBrexit - When white people discovered rascism, är en litet slogan som rullat runt här. Ligger mycket i den. Det har varit ganska nyttigt att få känna på.
Anna,
RaderaJag (fel)tolkade nog ditt svar inom den amerikanska debatten som pågår här nu. Det är chockerande många som pratar om att nu är valet över, nu måste v försöka älska varandra. Men i min omgivning har jag så många minoriteter som är och känner sig så utsatta av det här och förändringarna som med stor säkerhet kommer att det blir en ren kränkning att säga till dem att vi nu måste älska varandra och överbrygga klyftorna som alltså många gör.
Vi är säkert på samma våglängd - respekt är förstås alltid bra (fast inte mot typer som Bannon) - men nu gäller det även att omsätta orden i handling och visa att vi faktiskt inte kommer sitta tysta och bara låta detta ske.
LOL om Brexit.
Det är verkligen sorgligt. De människor som han omger sig med. Som kommer att fatta policybeslut. Som kommer att hamna i the Supreme Court... Här ser jag också människor med säkerhetsnålar. Men både här, såväl som i CA, så är ju inte Trumpanhängarna något stort antal så det känns lite futtigt. Kan tänka mig att det inte är så många som går runt med säkerhetsnålar i typ Alabama. Jag har iaf donerat lite pengar till Planned Parenthood, försöker att dra mitt strå till stacken.
SvaraRaderaJa det är sorgligt, upprörande och skrämmande detta tycker jag. Bannon. DET kändes som ett riktigt slag i ansiktet tycker jag. Och just att det är så många potentiella platser som kommer öppnas upp i The Supreme Court under denna mandatperiod känns nästan som en av de hemskaste sakerna tycker jag. För där kommer de som blir tillsatta ju att sitta för resten av livet. Så oavsett hur det går för Trump nästa val så kan hans inflytande leva kvar och påverka oss alla låååångt efter att han själv försvunnit från makten. Så skrämmande!
RaderaOch ja, hela CA är ju väldigt demokratiskt. En blå stat. Jag har ju endast bott här samt i NYC som ju båda är blåare än blått och det är svårt att ta in att det kan vara så otroligt annorlunda i andra delar av landet.
Jag såg att du donerat pengar. SÅÅÅ BRA!! Haha särskilt som du gjorde det i Pence namn hahahaha! Jag såg att ni nu är runt 20 000 (!) personer som har donerat till Planned parenthood i Mike Pences namn moahahahaha!!!!! Jag borde göra det jag med.
Kram!
Vad glad jag blir ändå av att komma in här och se er diskussion Annika och Anna!!! :-) Att folk engagerar sig. Bryr sig. Känner. Tänker. Just nu känns det viktigare än någonsin, och er diskussion är ju ett "resultat" av just detta. Ni bryr er. Ni känner. Ni tänker. OCH ni DISKUTERAR!!! Även om ni ju i grunden tänker och känner "lika" så är det ändå härligt att se engagemanget.
SvaraRaderaVad gäller Es skola Annika, så vet jag inte i detalj vad de gjort efter valet. Jag frågade E dagen efter om de pratat något om valet i klassrummet (alltså tillsammans med läraren) och det hade de. Dessutom är hon såpass stor nu att barnen ju pratar sinsemellan också. Hon sa inte så mycket om detta mer än att de flesta var ledsna över resultatet. Här där vi bor är det dock en lätt "paradox"vad gäller sådana här frågor. Vi har en stor del från andra länder och kulturer och religioner. En stor filippinsk community, katoliker. En stor indisk community. Religion vet jag inte, det varierar säkert där. Koreaner, de flesta katoliker. Och så en växande arabisk community med flera muslimer, varav man ser många kvinnor inte enbart bära hijab utan även mycket mer "strikt" och "konservativt muslimsk" klädsel. Jag har t o m sett ett par mammor hämta sina barn i Es skola iklädda burka. MEN vi bor även väldigt nära Flygbasen Miramar, vilket gör att en mycket stor del av familjerna häromkring är militärer. Och jag vet att en del av dem var Trumpanhängare. Många militärer och militärfamiljer stöttade/stöder Trump. De liknar honom vid Reagan och tycker att han är en stark ledare som inte "viker sig för andra länder". Men största delen runt oss verkar ändå inte ha stöttat Trump. Och av de vi känner och umgås med vet jag faktiskt ingen.
Men det är ändå något jag försökt att vara noga med när jag pratat med E om valet. Detta att alla är berättigade en egen åsikt. Att detta ÄR vad en demokrati är. Och att även om man inte håller med så är det viktigt att respektera vad den personen tycker och tänker och känner. DOCK är det INTE ok om personen ifråga GÖR/Handlar på ett sätt som gör att andra känner sig rädda, hotade eller t o m att personen ifråga gör illa andra )psykiskt eller fysiskt). DÅ måste man säga till. Ifrån. Och vågar man inte göra det till personen själv ska man hämta en vuxen. Detta är ngt jag tycker är viktigt att hon förstår ifall ngt skulle hända i skolan. Men hittills har jag inte hört något alls om att något barn skulle varit utsatt eller varit den som utsätter andra, i eller runt hennes skola. Men visst kan det vara svårt detta att förklara och diskutera en sådan här sak med ett barn. Man är så känslomässigt involverad själv, men vill ändå försöka att inte ge dem en bild som är alltför skrämmande, eller som gör dem hatiska mot andra barn som ev kommer från familjer med motsatta åsikter. Barn ser allt så svart-vitt också. Så det är svårt med nyanser. Men jag tror det är viktigt ATT vi ändå försöker att prata med våra barn om detta. Om hur samhället faktiskt kommer att förändras och att även de kan komma att se det i sin omgivning.
Jag tycker du tanker valdigt klokt om hur du pratar med barnen. Det ar valdigt latt nar man ar arg och upprord att bli himla lik just de personer vars asikter man man star tvartemot. Blir samma skrikande obehagliga laga niva men med olika agendor.
RaderaDe flesta ar val anda overens om att man vill leva i en demokrati och da maste man ju kunna samarbeta. Jag har dock pa sistone last en del om att det finns fler och fler som faktiskt kan tanka sej ett annat samhallssystem. Pa riktigt. Diktatur. Sa obehagligt.
Tack Anna!
RaderaJa jag försöker att få E att inte tänka helt i "vi och de" eller svart och vitt. Eller "Good Guys vs Bad Guys". Sådant är väldigt lätt när man är barn. Och det är ju exakt sådant tänkande som skapar sådana sprickor och den är oförståelsen mellan folk. Jag kan själv tänka och känna så ibland. Absolut. och när jag diskuterar med likasinnade vänner eller med M så kan man ju spruta ur sig en massa sådana tankar och känslor. Men då vet jag ju att de förstår att det är mitt sätt att ventilera. Men när det gäller just barn tror jag man måste vara tydlig med att förklara detta att det inte handlar om onda och goda, eller rätt och fel alltid. Utan det är mycket mer komplicerat än så.
Läskigt det du beskriver om att vissa tycker diktatur vore något att eftersträva och önska.... :(
Kram!
Så glad att läsa din blogg idag, härligt att få ord på den oro jag känner och något konkret att göra. Har en hel näve säkerhetsnålar i väskan och delar ut till dem som också tycker detta är en bra ide! kram
SvaraRaderaÅh så fint Christel! Vad glad jag blir att du tyckte om min post. Och att den kunde få dig lite gladare och mer positiv.
RaderaKram!