Thanksgiving minus 1

Imorgon är det Thanksgiving här. Den stora stora stora högtiden i USA skulle jag nog vilja påstå. Den alla amerikaner firar oavsett religion, kulturell bakgrund och etnicitet. Den firas av amerikaner som fötts och vuxit upp här, kanske i generationer bakåt, men även av nya amerikaner, och av immigranter (som vi). Den firas i kristna hem, i judiska, i muslimska. Det är en högtid som på något vis förenar alla som bor och lever i detta stora och mycket delade land.

Såhär efter valet känns det på något vis som en extra stark symbolik med just Thanksgiving. Att vara Tacksamma Tillsammans. Vi har så mycket i våra vardagliga liv att vara tacksamma över. För min egen del handlar det om att få vara frisk. Att min familj och mina vänner mår bra. Sådant vi oftast tar för givet och inte tänker på. För det är lätt att glömma bort i vardagsrutin och stress.

Tacksamhet. Inte alltid enkelt. Som nu till exempel, efter att det land jag bor och lever i fått en helt ny agenda. En som jag hoppas innerligt inte ska förstöra detta landet helt. Men trots att misströstan, frustration, ilska, sorg och maktlöshet sköljer över mig i stort sett varje dag sedan valet (alltid när jag läser eller hör om vad vår President-Elect har gjort, vem han tillsatt i sin administration, vilka som hälsat honom, hur han hanterar kritik och att han nu duckar sin rättegång genom att betala $25 miljoner (!!!) för en sk. "settlement") så finns det saker som lyser upp i mörkret. Som det nedan. Jag läste det igår på Facebook. Och det värmde. Vi Tillsammans. Kan. Hjälpa. Stötta. Visa Kärlek. Vara Medmänniskor Med Hjärta OCH Hjärna. Och Mod. Att stå upp för andra. För de som är mer utsatta än vi. Så för personer som kvinnan nedan är jag tacksam. Det är i en sådan värld jag vill leva. Det är i en sådan värld jag vill att mina barn ska växa upp. Så TACK till Alla Er där ute som hjälper till och skapar just en sådan värld!

Självklart är jag även otroligt tacksam över allt jag har i mitt eget liv också. Tacksam över min familj. Mina underbara barn. Att jag fick bli mamma var ju ingen självklarhet. Så för det är jag oändligt tacksam. För att jag och M känns som ett starkt team trots (eller kanske just på grund av...?) att vi gått igenom många mörkare perioder i vårt gemensamma liv. Att vi hållit ihop. Kanske rent av blivit starkare. Det är jag tacksam över. Mer än vad jag kan hitta ord för. Och så sist men inte minst, denna Thanksgiving är jag oerhört Tacksam över mitt nya jobb. Att jag fick denna chans känns helt fantastiskt! Just när jag var nära att ge upp. När självförtroendet var i botten och jag kände mig som en djur instängd i en fälla. En bur. Som jag inte kunde hitta några vägar ut hur desperat jag än försökte. Där skuld och skam härjade mer eller mindre fritt. Tillsammans med oro, maktlöshet och en enorm känsla av otillräcklighet. Att plötsligt räckas en nyckel och upptäcka en förut dold dörr. Inse att nyckeln passar i låset och plötsligt komma ut. DEN känslan. Blinka mot ljuset. Andas in. Djupt. Känna hur livet sakta återvänder. Kanske låter det dramatiskt och överdrivet, men för mig kändes det just så. Och för detta är jag som sagt så Tacksam att jag i stort sett varje dag när jag kör till jobbet kommer på mig själv med att le i bilen. Stort. Att äntligen ha hittat en balans i mitt liv. En balans jag sökt så länge. Helt fantastiskt. Och DET är jag extra tacksam över.

Vad är ni Tacksamma för? 

Mina Finaste!