Idag har jag tänkt mycket på alla mina vänner (och såklart andra också) på amerikanska östkusten.
Juno är ju på väg att dra in där nu med full kraft. Enligt prognosen tidigare idag tror man att snö och blåst kommer att vara som värst mellan 21 ikväll och 9 imorgonbitti. Jag har försökt hålla lite koll via Weather Channel. Om det blir såpass stort som det har pratats om är detta
den största och starkaste snöstormen någonsin (sedan man började göra meteorologiska mätningar).
Det enda jag
önskar är att alla i de drabbade områdena ska kunna vara varma och säkra. Att alla ska få en skyddad plats inomhus. Att hemlösa kan få plats på härbärgen. Att folk inte är dumma och drar ut i stormen i onödan. Att man inte är ute och kör på vägarna om man inte absolut måste. Och då menar jag verkligen
Måste. Att man får behålla strömmen (och därmed värmen) i sina hus.
Själv
minns jag ju Hurricane Sandy i oktober 2012. Men då var det ingen snö. Fast det blev ju ändå
stora skador i staden då. På grund av översvämningarna som Sandy orsakade. Utanför staden på vissa ställen blev ju förödelsen ännu större.
Folk förlorade hus och hem.
Till både vatten och eld. Strömavbrott som varade hur länge som helst vilket var väldigt svårt för de drabbade p g a kylan. Så känslan när sådana här oväder brakar in är nog ganska lika. Oavsett om de drar med sig snö eller ej. Man känner sig rätt liten. Så ja, alla ni på östkusten.
Jag tänker på er nu! Håll er inne i värmen och i säkerhet!
Här har vi det dock
lugnt. Idag kom
en regnskur mitt på dagen och sedan har det droppat lite till och från. Termometern har visat på
17-18 grader. I skrivande stund har lugnet börjat breda ut sig här hemma.
Kvällslugnet. Storasyster testspelar
Minecraft för första gången med M. Något hon pratat om att "nästan alla" hennes kompisar spelar. Lillebror har somnat efter att som vanligt
härjat runt som en vildbasing. För härjar det gör han verkligen. Är nästan aldrig still. I vart fall inte långa stunder. Så mycket energi. Och
inga hämningar.
Ingen rädsla. Nej, nu har han
börjat kasta sig handlöst fram när han vill komma framåt lite fortare. Till saken hör att
han ännu inte kan gå själv utan stöd. Stå utan stöd gör han ibland. Ett antal sekunder. Men trots detta så är det nya alltså att
kasta sig vind för våg mot den plats dit man ska. Ibland har man tur och fångas upp. Av mamma. Eller ett hörn av soffan. Eller ibland landar man pladask på golvet (just nu tackar jag för heltäckningsmattorna faktiskt...). De gånger det är lite sämre med uppfångandet är det är det bords- eller stolsben som står för det... Aj!
Helt annorlunda personlighet än försiktiga Storasyster alltså. Puh! Jag har inte riktigt vant mig än.
Väldigt roligt att få vara med om den stora flytten!!!Så annorlunda och så långt borta. Hur ser huset ut och rummen?
SvaraRaderaVäldigt kul att få vara med i skolan och å vad jag hoppas ni hittar nya trevliga bestående vänner ! Men det tar kanske tid.
Har ni två bilar så du kan ge dig ut också???Har maken långt till jobbet? Träffade du andra mammor på dansen för barnen?
Eva,
Raderavad roligt att du tycker det är kul att få följa med på vårt nya äventyr! Och ja, vi har två bilar nu. Annars skulle jag vara mer eller mindre fast hemma på dagarna. Här är det bil som gäller. Som tur är kan jag iallafall promenera till skolan och hämta E vilket jag oftast gör. :-)
Men att ta sig till affärer, bibliotek, de flesta lekparker etc då krävs det bil.
Vi bor i ett lägenhetskomplex. Husen är tvåvånings med lgh uppe samt nere. Vi har även eget garage med egen ingång vilket känns otroligt lyxigt efter att ha bott på manhattan med långt till garaget. Ska skriva lite mer om boendet snart och visa lite bilder. Jag har mest pratat med föräldrar som har barn i andra klasser än E´s eftersom det inte är några ur hennes klass som jobbat i skolan (volontärer) iallafall inte några jag hittills lyckats träffa där. Men hoppas få träffa lite fler föräldrar från hennes klass också så småningom.
Kram!
Det blev inte så farligt i NYC, som du nog vet redan. De har sett värre stormar. Blizzard-varningen togs bort ganska tidigt för staden.
SvaraRaderaMen det är Boston som fått det mesta, tufft, tufft. Vet inte hur stora skador det blivit i Boston. Men Cape Cod var ju väldigt utsatt. Stora stormar får vi ju ofta på denna kusten, som du vet. Men, jag har en känsla av att Juno kanske inte blev den största stormen som drabbat oss. I DC snöade det. vackert ute nu, ska smart gå ut och fota. Vi fick inte så mkt. Men lagom mkt. Ska snart få ut och fota. Jag undrar hur Taina och Lotta o AM har det??? Såg just att folka varit ute i stormen i både NYC och Boston, i NYC kan jag fatta att man begav sig ut. Det gör jag också om jag kan i stora stormar. Men I Boston??!! Ja, kan vara svårt att låta bli så elementen visar sig från sin tuffa sida.
Du har det lite lugnare, och varmare hos dig.
Kramar!!
Annika,
Raderanej jag vet det drog vidare och som du skriver så var det Boston som fick mycket mer. Jag hoppas framförallt att dolk inte blivit av med strömmen. Med tanke på kylan. Minns hur illa det var för t ex Taina efter Sandy!!
Och nej, jag förstår inte heller att folk ger sig ut mitt i det värsta när man varnar för det.
Härligt att ni fick lagom mycket snö!
Kram!!!