onsdag 15 juli 2015

Besök hos läkaren

Igår var det dags för besök hos barnläkaren. Inte på grund av någon sjukdom utan helt enkelt för barnens regelbundna kontroller. 15-månaderskollen för Lillebror och 7 års-kollen för Storasyster.

Här i USA går man inte på BVC som i Sverige, utan man väljer en barnläkare redan innan barnet skrivs ut från sjukhuset efter födseln. Det är sedan till denna läkare man går för alla kontroller. Självklart kan man byta läkare ifall det visar sig att man inte tycker att läkaren passar en eller om man inte tycker att de gör ett bra jobb. Det som kan göra valet lite knepigt är framförallt försäkringen. Läkaren man väljer ska ju helst ta ens sjukförsäkring (vara vad man kallar "in-network") annars kan det bli väldigt dyrt.

I New York dagarna efter att Storasyster fötts valde vi en barnläkare som vi tyckte var jättebra. Vi valde henne grundat på den sjukförsäkring vi hade vid tiden för valet samt att vi ville ha en läkare i närheten av oss. Senare bytte vi ju sjukförsäkring ett antal gånger under våra år där. Vid ena bytet fick vi en försäkring som denna läkaren inte tog men vi valde ändå att behålla Storasysters läkare eftersom vi tyckte hon var så bra och eftersom hon följt Storasyster sedan hon var nyfödd. Under ett eller kanske två års tid betalade vi alltså mer för de besök Storasyster gjorde hos denna läkaren eftersom hon längre var "in-network". Vi tyckte ändå inte det gjorde så mycket eftersom Storasyster vid den tiden var såpass stor att hon endast besökte henne en gång per år plus influensa vaccinationen. Så det var ok att ta kostnaden. Men när Lillebror föddes bytte vi eftersom man med en bebis ska gå såpass ofta. Vår andra barnläkare var dock jättebra hon också, och fördelen var att hon jobbade på sjukhuset där Lillebror föddes och därmed hade tillgång till alla hans journaler från NICU etc. Storasyster hann besöka henne två gånger hon också. En gång för sin 6-års kontroll och en gång för att få sitt influensavaccin.


När vi flyttade hit till San Diego fick vi en barnläkare rekommenderad av en svensk familj vi lärde känna i början. Läkaren är amerikan men gift med en svensk man och har bott och studerat ett tag i Sverige. Hon pratar därmed även svenska vilket var lite roligt. Jag var där i mars med Lillebror för hans 1-årskontroll och klickade direkt med henne. Tyvärr fick vi inte träffa henne denna gången eftersom hon fick barn för ett par månader sedan så hon är mammaledig, vilket jag redan kände till sedan förra besöket.

Denna gång fick vi alltså en annan läkare. Inte alls "min typ" av barnläkare. Självklart medicinskt kunnig och korrekt på alla vis, men så otroligt annorlunda i personligheten. Istället för vår varma och goa läkare var han lite väl "klapp-på-huvudet-predikande" och tja vad ska jag säga smått oflexibel och kanske lite "svart-vit". Dessutom tilltalade han mig lite så som man pratar med en "något mindre vetande". När han tog upp ett födelsemärke Storasyster har och började förklara varför samt hur viktigt det var att ha koll på om det förändrades eller inte, så hade jag god lust att svara honom att "Jotack jag har doktorerat i onkologi så jag vet precis hur viktigt det är att ha koll på hudförändringar". Men jag sa inget ändå. För egentligen spelar det ju ingen roll. Huvudsaken är att han förmedlar det som är viktigt till alla besökande föräldrar. Men jag är glad över att vår barnläkare kommer att vara tillbaka redan nu i augusti, så i höst då det är dags för Lillebrors 18-månaderskontroll samt för influensavaccinering kommer vi återigen att få träffa henne. Så visst, rent generellt är ju den otroligt korta (ibland nästan obefintliga) föräldraledigheten här i USA något negativt, men just denna gången är jag rent personligen egoistiskt glad för att den är såpass kort.




Efter besöket körde vi till Target för att skaffa dykringar till Storasyster som numera fullkomligt älskar att dyka till botten i vår bassäng. Det var alltså med två "uppdaterade" barn i baksätet jag körde iväg. Det visar sig att de båda är stora för sin ålder. Iallafall här i USA. Kanske är det annorlunda med svenska kurvor eftersom medelsvensken är längre än medelamerikanen?

Storasyster
128,3 cm lång (4' 2.5" eller 50.5 inches) vilket är 86:e percentilen för hennes ålder
26.7 kg (59 lb) vilket är 80:e percentilen för hennes ålder

Lillebror
86,4 cm (2' 10" eller 34 inches) vilket är 99:e percentilen för hans ålder
12,8 kg (28 lb 5 oz eller 28.8 lb) vilket är 96:e percentilen för hans ålder


8 kommentarer:

  1. Ja, dessa kurvor alltså. Jag tror att de svenska är samma som används i hela Europa, i alla fall i Belgien. Men ibland brukar jag även jämföra med WHO-kurvorna som är baserade på en bredare grupp och, viktigt för bebisar, baserade även på ammade barn. För de vanliga BVC-kurvorna är baserade på flaskmatade barn (på 70-talet) som i allmänhet är lite större. Mina barn har ju alltid varit små jämfört med medel men inte lika små om man jämför med WHO-kurvorna. I Sverige pratar man ju mer om standardavvikelser än percentiler (även om det kanske stor i vårt diagram också? har inte med det nu) och Isolde har alltid varit två under medelkurvan på både längd och vikt medan Harald en under på vikten och 1,5 under på längd. Så Harald som är 2,5 år nu är ca 88 cm (sist vi mätte för ett par månader sedan var han 86 tror jag och han har vuxit lite sedan dess) och väger ca 12 kg. Isolde som är 4,5 år är 98,5 cm (hon mättes i juni och jag trodde verkligen hon skulle vara över 1m då men icke!) och 13,9 kg. Vi har bokat in kontroller på BVC i Sverige nu i sommar för det känns som svenska BVC kollar mer utveckling (dvs inte bara vikt och sånt) än belgiska ONE. Numera får Isolde även besöka skoldoktorn i sin belgiska skola (antar att det är en gång per år?) men vi går gärna kvar hos BVC i Sverige också (då vi inte är utskrivna). I Sverige slutar man väl sedan gå på BVC när de börjar skolan (f-klass) eftersom det då finns skolhälsovård men jag tror man kan gå till sin vanliga vårdcentral för hälsovård också om man vill.

    Skönt att er ordinarie läkare är tillbaka snart (även om det såklart är tråkigt för henne att hon får så kort ledighet).

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Aha, Anna så det är olika kurvor. Jag har sett olika kurvor här tror jag och ska inte svära på vilka de använder inom sjukvården/barnavården men gissar att de bygger på barn i USA. Online finns det WHO kurvor också men om jag minns rätt så låg båda barnen lika på dem som på dem vi fick från våra läkare under åren så kanske är de samma?
    Inser verkligen att O är stor för sin ålder när du skriver vad Harald väger och hur lång han är. De är ju nästan lika stora alltså och då är O inte ens 1,5 år ännu. Hm, inte konstigt att många tror att han är "2 år och lite efter i utvecklingen." ;-)
    Tycker dock inte man ska stirra sig blind på kurvor eller så utan allt handlar ju om att de mår bra och är friska. Att de utvecklas som de ska och att de "följer sin egen kurva" hyfsat och inte dippar plötsligt eller ökar lika plötsligt. För då vill man ju kolla upp vad det kan bero på.
    Varför är ni inte utskrivna ur Sverige förresten? Jag har för mig att man ska skriva ut sig om man är borta mer än ett år? Men kanske har de ändrat det nu? Eller gäller andra regler eftersom ni bor och arbetar inom EU?
    Och ja, vi ser fram emot när vår ordinarie läkare är tillbaka. Även om hon säkert gärna stannat hemma längre med sin lilla bebbe.
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Jag var på BVC denna vecka för mätning och vägning av min lille kille och har ett utsrkivet blad med tillväxtkurvor för vikt, längd och huvudomfång här. Det brukar pratas om standardavvikelser och "kanaler" som bildas mellan linjerna för medelvärde och standardavvikelserna, men fokus brukar ändå vara på att barnet ska följa sin kurva. Det jag vet är att olika kurvor gäller för flickor och pojkar och den jag har är för pojkar. För lite jämförelse är 86,4 cm mellan +2 SD och +3 SD (standardavvikelser) och 12,8 kg i princip mitt på linjen för +1 SD. Medelvärdet för 15 månader är en vikt på 11, 5 kg och längd på nästan 80 cm (kan vara 79, lite svårt att se exakt i diagrammet). Du verkar ha en lång kille! :)

    Det står så här i diagrammet "För en normalpopulation ligger tvärsnittsmässigt 67% inom +/- 1 SD och 95% inom +/- 2 SD.".

    Jag håller helt med dig om att det viktigaste är att titta på barnet istället för att fokusera på kurvor hit och dit. Min lille son är 9 månader och hans viktkurva böljar som en våg där vi är nere i vågdalen nu, men han är hur pigg och glad som helst och verkar må alldeles utmärkt. Han har även stor aptit (gapar så jag tror käken ska sträckas eller nåt varje gång matningsskeden närmar sig) så jag är inte särskilt bekymtad faktiskt. Han ser nog till att få det han behöver. :)

    Skönt att ni hittat en ny läkare efter flytten som ni är så nöjda med, särskilt nu när du fått erfarenhet av hur vissa kollegor kan vara. Vad bra för er att hon hinner komma tillbaka till ert nästa besök. Men det är ju lite märkligt hur stor skillnad det är, jag ska ju vara hemma ytterligare en månad med min son (dvs tills han är 10 månader) och därefter tar pappa vid och är hemma ytterligare sex månader och sedan tänkte vi dela 50/50 på två månader till och hoppas på att det går att få en plats på förskola under pågående vårtermin, annars får vi (med lite pusslande av semester och föräldraledighet) vara hemma med honom till nästa höst, dvs då han kommer vara 22 månader.

    Kram Nessan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Nissan för att du tog dig tid att berätta om kurvorna samt om din son. Det låter toppen att han är så go och glad och äter bra. Som sagt, kurvor är väl mest ett verktyg man använder för att försöka se rent generellt att barnen växer som de ska. Men det viktiga är såklart helhetsbilden. Och visst är det et en enorm skillnad när det gäller föräldraledighet. Här i USA är den ju nästintill obefintlig för mamman och faktiskt just obefintlig för pappan. Lite har det börjat svänga nu där vissa arbetsgivare ger längre ledighet och till båda föräldrarna men det är ju inte fråga om något som gäller alla, utan är helt upp till respektive arbetsgivare som sagt.
      Kram!

      Radera
  4. I det medicinska Sverige finns något man följer när det gäller barns beräknade slutlängd och som stämmer riktigt bra för det är ju genetiskt förstås, arv och till viss del även miljö. Föräldrarnas längd läggs ihop och för flicka dras ifrån 13 cm, för pojke läggs till 13 cm. Sedan delar man med 2. Måste genast testa:-), jag är 160 cm, maken 190 cm=350 cm minus 13 delat med 2 blir 168,5 cm, exakt dotter Annas längd, intressant. Måste räkna på mig själv också och det stämde på cm. Nu är det bara att räkna:-). Det visste jag inte att de hade sådana beräkningar men de har kommit till senare kanske när man forskat på slutlängder och fått dessa resultat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha så intressant Monica!!! Nu måste även jag räkna lite. Mest för nyfikenhetens skull, även om vi inte lär få se resultatet på många år. Den enda tumregel jag själv minns från det att jag växte upp var att man då sa att den längd man hade som 1-åring skulle man ha i cm och sedan lägga till 1 meter på det. Har faktiskt ingen koll på om det stämde för mig ens eftersom jag inte vet hur lång jag var som 1-åring. Men nu måste jag prova din "formel". :-)

      Radera
  5. Hi hi tänk vad roligt det måste vara att lyssna när du vet vad för kunskap du har. Men som du säger det är ju bra att de nämner sådant så att alla får med sig den påminnelsen. DU skulle sagt det sen, om din med beröm "hedersvärda "titel "Doktor Saltis ;) Sett barnläkarens min.

    SÅ FINA bilder på syskonen. Fina barn.

    Kram
    /Susanne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha ja man kan ju säga sådant, men samtidigt känner jag mig lite som att jag inte vill "vara likadan" alltså försöka vifta med den kunskap jag har mitt i ansiktet på någon annan. :-) Tanken flög genom mitt huvud endast för att jag tyckte att hans stil var så "överlägsen" på ngt vis och lite förmyndaraktig.
      Tack söta du för dina fina ord om barnen också! Jag blir jätteglad.
      Kram!!

      Radera