Som förbytt

Ja, det är nog det minsta man kan säga om Storasyster. Som förbytt är hon. Den tjej som fram till för ungefär en månad sedan var mer eller mindre livrädd för vatten. Som absolut inte kunde tänka sig att ha ansiktet i vattnet när hon badade. Som absolut absolut absoluuuut INTE ens kunde tänka tanken på att DOPPA huvudet UNDER vattnet, vill nu inget annat än att simma, hoppa, "dyka" och plaska. Helt otroligt!

Förändringen började redan för ett par veckor sedan då jag var med henne i poolen ett par gånger. Första gången höll hon i mig och hade både armflytisar och noodles. Någon vecka senare kunde hon vara i poolen utan flythjälp. Men ville ändå att jag skulle vara nära och hålla i henne. Sedan kom Familjen K och barnen var i poolen i stort sett varenda kväll innan läggdags. Då fick hon verkligen upp farten. Eller modet kanske man borde säga. Men ansiktet och huvudet var fortfarande alltid över vattenytan.

Förra veckan började hon sina simlektioner. Redan första dagen doppade hon huvudet. Andra dagen hoppade hon i från kanten. Efter de fem lektionerna var hennes rädsla och hennes motstånd helt borta. Och i helgen när vi badade var hon såhär orädd:

Nu vill hon som sagt inget hellre än att vara i poolen. Lika mycket under som ovan vattnet. Det är svårt att tro att hon för endast tio dagar sedan inte vågade doppa huvudet under vattnet. Inte ens ha ansiktet i vattnet. Även denna vecka har hon simlektioner. I måndags när de skulle kolla vad alla barn kunde för att placera dem i "rätt" grupp så såg jag henne plötsligt bara simma iväg. Efteråt berättade hon för mig "att de frågat om någon kunde simma frisim och det kunde ju jag så då gjorde jag det". Härliga unge! Den här veckans lektioner har hon börjat öva på andningen. Något som det brukar ta lite tid att få kontroll över. Vi ska försöka öva mer på det här hemma också. Men framförallt så gläds jag åt hennes nyvunna kärlek till vattnet, henne fantastiska framsteg, hennes glädje och hennes oräddhet.