torsdag 16 juli 2015

Som förbytt

Ja, det är nog det minsta man kan säga om Storasyster. Som förbytt är hon. Den tjej som fram till för ungefär en månad sedan var mer eller mindre livrädd för vatten. Som absolut inte kunde tänka sig att ha ansiktet i vattnet när hon badade. Som absolut absolut absoluuuut INTE ens kunde tänka tanken på att DOPPA huvudet UNDER vattnet, vill nu inget annat än att simma, hoppa, "dyka" och plaska. Helt otroligt!

Förändringen började redan för ett par veckor sedan då jag var med henne i poolen ett par gånger. Första gången höll hon i mig och hade både armflytisar och noodles. Någon vecka senare kunde hon vara i poolen utan flythjälp. Men ville ändå att jag skulle vara nära och hålla i henne. Sedan kom Familjen K och barnen var i poolen i stort sett varenda kväll innan läggdags. Då fick hon verkligen upp farten. Eller modet kanske man borde säga. Men ansiktet och huvudet var fortfarande alltid över vattenytan.

Förra veckan började hon sina simlektioner. Redan första dagen doppade hon huvudet. Andra dagen hoppade hon i från kanten. Efter de fem lektionerna var hennes rädsla och hennes motstånd helt borta. Och i helgen när vi badade var hon såhär orädd:





Nu vill hon som sagt inget hellre än att vara i poolen. Lika mycket under som ovan vattnet. Det är svårt att tro att hon för endast tio dagar sedan inte vågade doppa huvudet under vattnet. Inte ens ha ansiktet i vattnet. Även denna vecka har hon simlektioner. I måndags när de skulle kolla vad alla barn kunde för att placera dem i "rätt" grupp så såg jag henne plötsligt bara simma iväg. Efteråt berättade hon för mig "att de frågat om någon kunde simma frisim och det kunde ju jag så då gjorde jag det". Härliga unge! Den här veckans lektioner har hon börjat öva på andningen. Något som det brukar ta lite tid att få kontroll över. Vi ska försöka öva mer på det här hemma också. Men framförallt så gläds jag åt hennes nyvunna kärlek till vattnet, henne fantastiska framsteg, hennes glädje och hennes oräddhet.

10 kommentarer:

  1. Grattis till E. Sa kul och underbart att hon kommit over all radsla for vatten och kanner sig trygg nu. Nu simmar hon som en liten fisk eller en liten sjojungfru. Vilket underbart sommarminne att ta med sig. Denna sommar da hon larde sig bade simma och dyka.
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Desiree! Ja det känns höet fantastiskt och nästan lite overkligt faktiskt. Att det gick såpass fort och lätt som det gjorde. Vi var alla förberedda på att det skulle ta minst hela sommaren innan hon ens skulle våga doppa huvudet...
      Kram!

      Radera
  2. Härligt! Jag tror ju kanske att om man lyckas komma över en stor rädsla så skapar det en speciell lyckokänsla, känsla av att ingenting är omöjligt och stolthet som kanske gör det ännu roligare då att vara i vattnet. Överhuvudtaget tycker jag man känner sig väldigt fri i vatten. Bra jobbat, E! Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du har nog rätt där Annika! När man varit rädd för något länge (hela sitt liv mer eller mindre) och sedan lyckas överkomma den rädslan och inser hur pass roligt det är så blir man nog lite extra lycklig och vill göra det här som man inte vågat tidigare, ofta. Just nu känns det som om vi spenderar nätan varje dag i poolen tillsammans (och E tar ju sina dagliga simlektioner också såklart).
      Tack o Kram!

      Radera
  3. ÅH SÅ DUKTIGT: Så modigt och starkt av storasyster E att komma över sin rädsleribba. Gratulerar. Imponerande. Hälsar tant Susanne som är nåt mellan säl och fisk sen barnsben ;) HURRA för E.

    Jag var nyss (precis kommit hem från stranden) stolt över mig själv som också håller på att lära mig crawla. Tränar själv i havet före kursen nästa måndag -fredag och IDAG var jag stolt för jag fick det att funka på riktigt. Jag Var glad som ett barn ;)

    Kram
    /Susanne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Suzesan! Och vad roligt att det går så bra för dig med crawlandet! Jag tycker också du är superduktig som vill lära dig crawla och som verkligen tränar på det. Härligt!
      Kram!!

      Radera
  4. Heja E, vad duktig hon är.

    SvaraRadera