Lillebror fick ju en scooter (sparkcykel) i julklapp men han började inte riktigt komma igång att använda den förrän för ca 2-3 månader sedan. I början kändes det som om han älskade konceptet scooter mer än själva scootern. Men sedan någon månad eller så tillbaka har han fått riktig kläm på hur han ska göra. Han har hittat balansen. Och det går ofta i ett huj när han sätter av. Ibland får jag verkligen lägga band på mig för att låta honom köra på. Han fullkomligt ÄLSKAR det. Att köra. Och gärna fort fort fort.
Idag i vår intilliggande park träffade han en 4-årig tjej som också körde scooter. Och de körde en hel del tillsammans. Och ja, han var i sitt esse. Älskade att köra tillsammans med henne. Runt runt runt. Hej vad det gick!
Storasyster har alltid varit en mer försiktig general. Men nu har hon börjat tycka det är riktigt roligt att cykla. Så flera kvällar har hon cyklat utanför vårt hus. och hon har varit ute med M och cyklat runt Miramar Lake (ca 8 km runt hela sjön) ett par gånger och verkar tycka det är roligt. Ikväll var vi ute hela familjen. Storasyster på cykel och Lillebror på scooter. M cyklade med dem lite och själv försökte jag filma lite. Våra grannar kom också ut en stund och deras mellanson cyklade han också. Pappan i familjen är svensk och kommer också från Skåne och det har visat sig att han och M har ett par gemensamma bekanta. Världen känns ibland rätt liten ändå.
Nu när Lillebror börjar få kontroll över scootern har vi börjat fundera på att skaffa en balanscykel till honom. Så att han får öva att cykla också. Jag tror det kommer gå finemang det också. Han verkar ha fallenhet för det här med fysiska aktiviteter. Plus att han inte är det minsta rädd. Tvärtom älskar han att prova det mesta. Utmana sig själv och alla fysiska lagar. Det kan såklart vara lite riskfyllt också. Som vuxen får man verkligen ha koll på honom. Eftersom han mest tutar och kör. Å andra sidan gör den här "orädslan" att han verkligen vågar testa saker och det i sin tur gör att han lär sig snabbt. Som mamma känner jag att det är en fin balansgång det där att låta dem få prova sina vingar men ändå ha fallskärmen redo. Om det skulle behövas.
Kan verkligen rekommendera balanscykel! Isolde gick direkt från den till riktig cykel utan stödhjul när hon fyllt fyra och hade nog funkat tidigare om hon inte varit så kort och alla cyklar varit för stora. Jag är på jakt efter en liten cykel 12 eller 12 tum till Harald som är 3 för jag tror han är redo. Han har så bra balans och gör trix och så vidare. Oskar kanske t o m kan ha en sparkcykel utan två hjul därfram. Isolde hade också jättebra balans och fick direkt en "riktig" sparkcykel. Hon fattar istället inte riktigt hur man gör med den som har två hjul därfram ha ha.
SvaraRaderaJa vi kommer definitivt skaffa en balanscykel till Oskar snart. Troligen senare i sommar. Han har redan hittat balansen så bra på scootern. En tvåhjulig scooter blir det nog så småningom men jag tycker han kör den här så bra och jag gillar den mycket eftersom den också lär honom det här med att använda troppens tyngd när han svänger så bra. Ella kör fortfarande sin trehjulade scooter (men storleken större än Oskars) fast nu cyklar hon ju hellre än kör scooter. :-)
RaderaOj vad duktig han är! Min J är född i feb -14 & han är lååångt efter motoriskt. Gick sent också iofs. Så olika det kan vara!!
SvaraRaderaBarn är ju så olika och utvecklas i olika takt. Min dotter var inte alls lika fysiskt aktiv när hon var i samma ålder. Men hon pratade tidigare och hade en helt annan personlighet. Man kan ju inte riktigt jämföra barn och deras färdigheter lika lite som man bör jämföra vuxna.
Radera:-)