måndag 27 april 2015

Måndagstankar

Så är vi tillbaks till vardagen igen. Måndag och april månad går mot sitt slut. Tiden rusar verkligen fram. Vi har nu bott här i San Diego i fyra månader och fem dagar. Vi har upplevt vintern här. Vilket mer påminde om våren på östkusten. Fast utan den där fantastiska blomprakten som blir då allt allt allt exploderar mer eller mindre samtidigt. Här blommar det alltid. Någonting. Några buskar. Några träd. Sedan andra buskar. Andra träd. Och så börjar det liksom om igen.

The Spanish Village i Balboa Park

Ränder




Balboa Park

Våren här kändes kort. Ungefär likadan som vintern här förutom att dagarna blev längre och de varma dagarna då temperaturen steg upp mot 30 grader blev fler. Jag njöt av den, men saknade samtidigt den New Yorkska våren något enormt. Att få promenera i staden då alla träd blommar. Vitt vitt vitt. Rosa. I var och varannat gathörn. Central Park. Alla som strosar runt. Doften från de små "matvagnarna". Ljudet av trafiksuset. Bruset. Solen varm mot ansiktet när man lyfter det uppåt. Mot himlen. Blundande. Sedan kisar man försiktigt mellan ögonfransarna. Silar ljuset. Och ser blå himmel. Och sedan skyskraporna. Att vara en del i den pulserande staden. Åh, jag kan sakna det!







Våren i New York. Den saknar jag. Till och med mer än den svenska försiktiga. Även om även den också såklart lever kvar i mig. Gyllengula tussilago mellan torkat fjolårsgräs. Senare blåsippor i skogsbrynet och vidsträckta vitsippsfält. Nu har vi väl försommar här gissar jag. Buskarna utanför vårt hus som blommade då vi flyttade hit i december blommar återigen. Jag undrar hur många gånger växterna här kan stå i blom? Någon berättade för mig tidigare att rosorna här ofta blommar upp emot 4-5 gånger per år. Så jag gissar att det är ungefär likadant med många andra växter?

Jag njuter självklart av klimatet här. Det GÖR jag verkligen. På många vis kunde det inte var bättre. Jag njuter av att slippa fundera över kläderna. Över mängden kläder. Över tjockleken på kläderna. Över att inte behöva oroa mig för regn. Särskilt med småbarn så är detta vädret en gåva. Att i stort sett alltid kunna trä in fötterna i sina flipflops och gå ut. Det enda man behöver tänka på i kläd- och väderväg till barnen är att komma ihåg att ta med en solhatt. Eller keps. Och så solskydd.

Men idag råkar visst vara en dag då jag trots allt känner en större "hemlängtan". Stråk av melankoli. De kommer och går de här dagarna. Blir en del av ens vardag. Inget märkvärdigt med det egentligen.

10 kommentarer:

  1. Inte undra på när du bott så länge i NY och så svenska våren som är nu och det bästa av allt. Såg en av mina krukväxter på dina bilder. Med de orangea- blommorna. Gröna blad och "de blommar " när de har tolv bladpar :) Jag fick den växten som en gåva av en gammal kvinna. En liten som nu är tre stora. Bilden över den som är Balboa park.

    Tänker på att du nu får lära dig nya "årstider" och hitta charmen med dem och små små förändringar. OJ kan nästan inte ens gissa hur sommaren blir när det redan är så varmt. Ha det så bra. Jag gillar sandaler och varmt och flipflops. Hoppas ni kan kunna flyga till våren. Besöka den framöver.

    KRAM
    /Susanne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha ja du Suzesan, det finns en massa träd och växter här som jag känner igen mer som krukväxter än som just träd eller buskar. :-)
      Sjävklart är det andra årstider här. Eller snarare de är ju samma som på östkusten men ser så annorlunda ut. På alla vis. Våren och hösten så som den är i NYC kommer jag alltid att sakna trior jag.
      Kram!

      Radera
  2. Jag kan förstå att du saknar våren när alla vårblommor kommer, Denna glädje och längtan man haft när allt varit dött och grått och sedan plötsligt spirar allt till liv och naturen fylls med både grönska och vackra blommor. Man får inte det på samma sätt i San Diego där naturen har sin skönhet på sitt sätt. Ser vackert ut i Balboa park med alla kaktusar och bouganvillan (de rosa blommorna). Nog måste det varit en stor omställning att gå från ett liv i en storstad som NY till en helt annan typ av stad utan den där stadskänslan som NY har. San Diego är en storstad på sitt sätt men helt annolunda uppbyggd med många förorter istället. Man får absolut ha sina dagar med hemlängtan. Man kan gott ha flera hem på en och samma gång och längtan till de olika i olika grad lite nu och då.
    Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så Desiree att alla platser har sin skönhet. Jag saknar årstidsväxlingarna men inte alltid alla årstiderna kanske?
      Tack för dina värmande ord"
      Kram!

      Radera
  3. Årstidsväxlingarna och fr a ljuset är det jag skulle sakna i längden. Just nu njuter jag oerhört av solens allt senare nedgång, idag är det ljust till nästan kl 21. Storstadslarm vill jag ha i småportioner och det känns så lyxigt att faktiskt kunna få det då och då och lika lyxigt att sen komma hem till friden och tystnaden i byn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja olgakatt jag tror jag kommer att sakna detta också. Just ljuset. Det gjorde jag till viss del redan i NYC som ju hade mörka sommarnätter jämfört med Sverige. Men jag tror å andra sidan att jag kommer att bli bortskämd med klimat och väder här så om ci en dag flyttar härifrån kommer jag säkert längta tillbaka haha! Hur man än vänder sig har man rumpan där bak... :-)

      Radera
  4. Men jag förstår det, Saltis. Att du saknar NYC. Att du saknar årstiderna.
    OCH att ha dem så tydliga som de ju är på denna kust.
    Kom just hem från Florida Keys, älskar det! ÄLSKADE stället. Som fan!!! HAHA!
    Men, att flytta dit på heltid? Nej, det skulle jag inte vilja. Jag vill verkligen ha min fyra årstider.
    Just nu är det så skirt och vackert här.
    Du får njuta av det fina ni har i SD. Glädja dig över att det är lätt att gå ut alla årstider utan klumpiga vinterkläder, gläd dig över att du bor på den plats som sägs ha det ultimata klimatet i USA.
    OCH ja, du kommer säkert alltid att sakna NYC. Men, vem vet var ni bor om ngra år?
    Stora kramar från mig!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack söta du!
      Ja jag kommer nog alltid att sakna NYC. Det tror jag. Någonstans kommer det vara "min" stad. Vår stad. Och det beror ju inte enbart på att det ÄR en fantastisk stad utan också på att den för alltid kommer att vara förknippad med en mycket speciell tid i mitt liv. Där har vi tillbringat största delen av vårt gemensamma liv jag och M. Där har vi fått våra barn. Så många minnen. NYC kommer för alltid att vara en mycket mycket speciell plats i mitt hjärta. Ändå vet jag inte om jag skulle vilja flytta tillbaka. Det är så lätt att glorifiera också. Jag minns ju faktiskt även nackdelarna med staden. OM jag verkligen tänker efter.... Man vet inte som sagt, men jag känner mig lyckligt lottad över att ha fått ha de åren i NYC ändå.
      Kram!!

      Radera
  5. Ja, våren är den tid jag saknar. Och som jag tror vi pratat om så tycker jag att vårkläder, vårmat, etc. förlorar nästan all sin charm när säsongen inte är där. Jag kan förstå att du har tillbakalängtan till NYC också - en helt annan tillvaro! Hoppas melankolin gett med sig lite. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack vännen!
      Jo det kommer och går. Längtan. Och saknaden. Men jag trivs ändå jättefint här också. Anpassningen har gått över förväntan tycker jag. Mycket pga att det är en fantastisk natur och ett just lätt och skönt klimat. :-)
      Men jag tror att jag alltid oavsett var jag är i världen kommer att sakna NYC. Men kanske blir saknaden i en mer positiv anda så småningom...
      Kram!

      Radera