Jonas på intågande i öst men här i väst har vi varmt

På amerikanska östkusten förbereder man sig för en av de värsta snöstormarna på länge länge. Det är stormen Jonas som är på ingång. Tydligen ska han dra in under morgondagen, fredag. Jag saknar INTE de här ovädren alls. Minns så otroligt många snöstormar under våra år i NYC. Vissa utspelade sig mest i TV-kanalernas nyhets- och väder program medan andra faktiskt levererade en hel del snö. Ibland lamslogs hela staden. Och vi som bodde på 18:e våningen kunde ofta känna av de starka vindarna i huset. De liksom tog tag i väggarna och fönstren vibrerade. Fast visst är det otroligt vackert och mysigt med ett snöklätt New York City, det är det. Efter att stormarna bedarrat och man kan njuta av vit snö och blå himmel. Att då gå till Central Park och njuta av snön. Åka pulka. Göra snöänglar. Kasta snöboll eller rulla en snögubbe. Det är fantastiskt. Det kan jag sakna.

Central Park är magiskt när snön pudrat den vit

Under de åren jag jobbade i New Jersey och pendlade med bil var det åtskilliga dagar jag fick jobba hemifrån istället för att köra dit. Flera gånger stängde hela arbetsplatsen på grund av att de inte tyckte det var säkert för folk att köra dit. När det blir riktiga snöoväder i USA kommer det ofta enorma mängder under kort tid vilket kan skapa kaos både i städer och på motorvägar. Dessutom kör man inte med vinterdäck vilket självklart också bidrar till att just trafiken drabbas. Sådana här dagar stängs också ofta skolorna. Så kallade "Snow Days". Något som alltid var knepigt när båda föräldrarna arbetade men plötsligt skulle barnen stanna hemma. I NYC hade vi tur för vi hade ett så bra nätverk. Vi hjälptes ofta åt flera föräldrar. Plus att både M och jag hade relativt flexibla arbetstider där vilket gjorde det möjligt att pussla runt med tiderna under dagen.

En av våra s.k "Snow Days" i NYC för ett antal år sedan (tror 2012)

Detta är normalt en trappa, men snön gjorde den till en lagom pulkabacke.

Och ja, jag ser en massa oerhört vackra, stämningsfulla bilder nu från Sverige från den vinter som kommit dit. Nu är det väl vitt i stort sett i hela landet. När vi reste därifrån precis efter nyår hade ju snön ännu inte kommit till Skåne, men vintern hittade dit bara lite efter att vi var tillbaka här. Och ja, när jag ser de här bilderna rycker det lite i min vinterlängtan. Men när jag sedan tänker på hur jobbigt jag tyckte det var att dra på Lillebror alla vinterkläder när vi var där i julas så lägger sig min vinterlängtan rätt fort ändå. Det är ljuvligt med vinter, men vintervardag med småbarn är rätt jobbigt och jag ska erkänna att jag är mest glad att jag slipper. 

Sista gången vi åkte pulka i "Parken" (Central Park). Det var januari 2014, alltså ca 2 månader innan Lillebror tittade ut.

Som sagt, stormar som Jonas är inget jag saknar alls. Och jag tänker mycket på alla våra vänner på östkusten. Och jag hoppas att de ska fixa detta bra. Att inga ska skadas eller råka ut för stora skador på hus och hem. Att de ska klara sig från bilolyckor och halkolyckor med brutna ben. Och strömavbrott. För det är vanligt det med då stora snömängder dimper ner i förorten. I vissa fall kan man bli av med strömmen länge vilket verkligen inte är kul när temperaturen kryper ner långt under nollan.

Nej, här borta på Västkusten är vi väldigt förskonade från vädrets makter. Iallafall den här sortens makter. Och vinter känns just nu väldigt avlägset. Det har visserligen varit ovanligt kyligt här för årstiden, just på grund av El Nino. Men idag var det nästan sommarvärme igen. Med temperaturer strax över 20. Nu tänker jag på er där borta i öst och jag följer vädret. Håll er varma och ge er inte ut om ni inte nödvändigtvis måste!

Bild från i måndags då vi var ute på eftermiddagen och de här galna barnen enbart hade t-shirts samt var barfota! DET tyckte jag verkade lite väl kallt för min egen del. Idag hade jag dock flip-flops igen. Och svettades lite i min långärmade tröja.

Såhär har jag ofta klätt Lillebror senaste tiden. Bomullsbyxor och långärmad t-shirt men med en stickad tröja över. Det har känts ganska lagom.

Måndagstankar

Så är vi tillbaks till vardagen igen. Måndag och april månad går mot sitt slut. Tiden rusar verkligen fram. Vi har nu bott här i San Diego i fyra månader och fem dagar. Vi har upplevt vintern här. Vilket mer påminde om våren på östkusten. Fast utan den där fantastiska blomprakten som blir då allt allt allt exploderar mer eller mindre samtidigt. Här blommar det alltid. Någonting. Några buskar. Några träd. Sedan andra buskar. Andra träd. Och så börjar det liksom om igen.

The Spanish Village i Balboa Park

Ränder

Balboa Park

Våren här kändes kort. Ungefär likadan som vintern här förutom att dagarna blev längre och de varma dagarna då temperaturen steg upp mot 30 grader blev fler. Jag njöt av den, men saknade samtidigt den New Yorkska våren något enormt. Att få promenera i staden då alla träd blommar. Vitt vitt vitt. Rosa. I var och varannat gathörn. Central Park. Alla som strosar runt. Doften från de små "matvagnarna". Ljudet av trafiksuset. Bruset. Solen varm mot ansiktet när man lyfter det uppåt. Mot himlen. Blundande. Sedan kisar man försiktigt mellan ögonfransarna. Silar ljuset. Och ser blå himmel. Och sedan skyskraporna. Att vara en del i den pulserande staden. Åh, jag kan sakna det!

Våren i New York. Den saknar jag. Till och med mer än den svenska försiktiga. Även om även den också såklart lever kvar i mig. Gyllengula tussilago mellan torkat fjolårsgräs. Senare blåsippor i skogsbrynet och vidsträckta vitsippsfält. Nu har vi väl försommar här gissar jag. Buskarna utanför vårt hus som blommade då vi flyttade hit i december blommar återigen. Jag undrar hur många gånger växterna här kan stå i blom? Någon berättade för mig tidigare att rosorna här ofta blommar upp emot 4-5 gånger per år. Så jag gissar att det är ungefär likadant med många andra växter?

Jag njuter självklart av klimatet här. Det GÖR jag verkligen. På många vis kunde det inte var bättre. Jag njuter av att slippa fundera över kläderna. Över mängden kläder. Över tjockleken på kläderna. Över att inte behöva oroa mig för regn. Särskilt med småbarn så är detta vädret en gåva. Att i stort sett alltid kunna trä in fötterna i sina flipflops och gå ut. Det enda man behöver tänka på i kläd- och väderväg till barnen är att komma ihåg att ta med en solhatt. Eller keps. Och så solskydd.

Men idag råkar visst vara en dag då jag trots allt känner en större "hemlängtan". Stråk av melankoli. De kommer och går de här dagarna. Blir en del av ens vardag. Inget märkvärdigt med det egentligen.

Att njuta av det man har men att också sakna våren

Jag vill börja med att TACKA alla som kommit med tips på maträtter och webbsidor där man kan hitta recept. TACK TACK TACK!! Så glad att ha fått lite råd om var man kan leta efter mer inspiration.

I övrigt kan jag berätta att värmen nu verkar ha kommit på allvar. De närmaste dagarna ser det ut som om det ska bli lite drygt 30 grader och sol. Sommaren är här! Jag hade gärna haft en lite längre "vår" måste men andra sidan så njuter jag av vädret också. I helgen har vi en playdate inbokad med en av Storasysters kompisar och eftersom det ska bli så varmt hoppas jag att tjejerna ska kunna bada i poolen.

Fast jag gillar nog temperaturer runt 25 grader bäst. Å andra sidan är 30 grader här inte på långa vägar lika "illa" som i NYC där det ju alltid var en enormt hög luftfuktighet under sommaren. Här känns luften torr. Plus att kvällarna faktiskt blir svala. Jag har ju nämnt att vi bor nära öknen och det känns på klimatet en del. Varma dagar men svala nätter. Något jag verkligen tycker om. Det värsta med högsommarvärmen i NYC var just att man aldrig slapp undan värmen och fukten. ACn fick gå för fullt dygnet runt. Annars klibbade man bort. Och om kvällarna kändes det ibland nästan ännu värre då all betong, asfalt och tegel liksom "släppte ifrån sig" den värme som sugits upp under dagen.

Här är det såklart annorlunda eftersom vi inte bor smack, mitt inne i en storstad. Och att dessutom ha tillgång till pool där vi bor, samt att kunna köra till havet på en halvtimme känns inte heller fel nu när den varma årstiden börjar. Men jag har förstått att den stränga vintern på amerikanska ostkusten nu har börjat släppa sitt kyliga grepp. Skönt! OCH jag kan villigt erkänna att när alla vårbilder därifrån (och även från Sverige) kommer att börja slå ut på Insta och Facebook så kommer jag att längta och att sakna. För jag kan säga att sedan vi flyttade hit har jag inte saknat vintern. Alls. Däremot vet jag redan nu att jag kommer att sakna våren. Vårkänslorna. Den där första sprittande energin när vintern släpper taget. Och när allt slår ut i blom.

Jag kommer att sakna körsbärsträden, magnolian och alla andra blommande träd i NYC. Jag kommer att sakna den fantastiska känslan när man strosade runt på Manhattan och solen värmde och folk runtomkring en gick solblekta men glada och alla uteserveringar började fyllas igen. Känslan av att livet återvände.

Och skyarna i vitt och ljusrosa man såg i vissa gathörn där träden stod i full blom. Jag kommer att sakna Vårstaden. Den yrvakna. Som blinkar lite ovant mot den starka vårsolen. Jag kommer att sakna lövsprickningen i Central Park. Att sitta vid dammen och se änderna simma ikapp med de nyss framtagna radiostyrda segelbåtarna. Att inte kunna promenera förbi Balto och säga "hej nu är våren här".

Jag kommer att sakna att ta färjan över till Red Hook. Och att strosa runt i vårsolen vid vattnet i DUMBO och se på Jane´s Carousel. Jag kommer att sakna att kunna ta en springtur runt The Reservoir när det snöar körsbärsblomsblad i luften. Jag kommer att sakna hur solen skiner mellan de höga husen och de skarpa kontraster som uppstår av skuggorna från skyskraporna. Eller att jogga längs med East River och se båtarna som återigen börjar ta sig upp och ned längs med floden. Segelbåtar. Tug boats. Stora fartyg. Och så turistbåtarna.

Ja, jag vet hur mycket jag kommer att sakna just våren. Liksom hösten. I New York City. De var mina absoluta favoritårstider där.

Denna bilden på Storasyster vid Dammen i Central Park är från 5 april förra året. 

Ängelstatyn (Bethesda Fountain) är ett av mina favoritställen i Central Park. Fotot taget i slutet av april förra året

Detta på dammen är taget under samma promenad i Parken.

East River. Vårt närmaste promenadstråk. Bilden från Mors Dag i maj förra året.

Men just nu njuter jag av att slippa klä på en massa kläder på barn som inte vill ha några på sig. Jag tycker det är fantastiskt skönt att det enda man behöver tänka på att ta med sig är solhatt till Lillebror. Och keps till Storasyster. Snart kommer man behöva tänka på solskyddsfaktor och att smörja dem, men än så länge har kläder och skugga räckt. För temperaturen och vädret har hittills varit näst intill perfekt. Visst har det regnat vissa dagar, men mest har det varit sådär lagom skönt. Som en svensk sommardag när den är som bäst. Och ja, det njuter jag av. Det gör mina eftermiddagar med barnen så mycket roligare och enklare. Och våra helger likaså. Här nedan är ett par bilder från veckan som gått.

Storasyster har blivit riktigt "hooked" på Pokémon och förra fredagen spelade hon med en kompis efter skolan. Tyvärr blåste det lite för mycket så de fick avsluta mitt i spelandet eftersom korten ville flyga iväg. Ny spelomgång får snart planeras. Som ni ser satt de i skuggan. De flesta lekparker vi besökt här har bord under tak så att man ska kunna finna skugga. Bra tycker jag.

Och i lördags var vi till Westfield Mall, UTC och testade glassen på The Sloans. 

Inne på The Sloan´s ser det ut såhär.

Förutom glass i massor av olika smaker säljs även godis i olika form samt leksaker.

I tisdags efter skolan stannade vi till vid den lekpark som vi passerar när vi går hem.

När jag ser detta fotot tycker jag att Storasyster ser så stor ut!

Och här är en bild från ikväll. Vi tog en tur till vår favoritlekpark vid halvfemtiden och stannade där någon timme innan det var dags att åka hem och fixa middag. Fantastiskt skön kväll!

Och imorgon är det fredag. Det känns skönt. Trots att jag tycker denna vecka känns som om den gick väldigt fort. Men stundande helg känns alltid bra. Vi har inga stora planer inför helgen. Antagligen lär vi se Mellofinalen på lördag. Och på eftermiddagen då har ju Storasyster sin playdate. Vi måste även börja barnsäkra köket nu. För Lillebror går fram som en virvelvind. Överallt. Men i övrigt inga planer. Vilket känns skönt. Bästa helgerna är ofta dem med lagom blandning av spontanitet och inplanerade saker. Tycker jag. Önskar er alla en fin helg!