Lite uppskakad

Natten till idag, precis innan jag skulle somna började det plötsligt låta väldigt konstigt i hela huset. Ljudet kändes helt nytt och jag kunde inte ens placera var någonstans det verkade komma ifrån. Utifrån? Eller var det i själva huset? Ett sorts dovt hummande, brummande läte. Min allra första tanke var "Men vad fysiken gör grannarna nu då?! Såhär mitt i natten!!!" För klockan var runt 1 på natten. Men nästan innan jag tänkt den tanken färdigt så insåg jag att nej, detta kan bara inte vara något grannarna gör. Min nästa tanke var då att det måste vara någon form av militärövning. Här i San Diego pågår nästan ständigt olika militärövningar, och så sent som härom dagen skallrade fönstren till då tre enorma militärhelikoptrar samt ett antal kantflygplan dånade över taken.

Men nej, det här ljudet var inte alls samma. Det var helt annorlunda. Och själv kunde jag inte placera det så jag tyckte nästan det kändes lite spöklikt. Nästan samtidigt som det här konstiga mullrandes började så hörde jag även att vår klädhängare började klinga och klirra. Och så började sängen darra och skaka. Väggarna likaså. Då slog det mig att detta MÅSTE vara en jordbävning! Det kan bara inte vara något annat!

Det pågick inte alls länge. Ändå hann jag med att tänka så många tankar. Över vad det kunde vara. Och känslor. Först irritation över grannarna (stackars grannar). Sedan obehag över att inte förstå vad det var. Och så när jag förstått kände jag lättnad över att jag visste vad det var, samtidigt en skräckblandad förtjusning över att ha fått vara med om mitt första störrå jordskalv.

Ingen av barnen vaknade. Och inga av våra saker flög i golvet. Det var bara det där konstiga spöklika hummande brummande ljudet och så den obehagliga känslan när man insåg att huset och sängen skakade. Eftersom vi lever i moderna tider så kollade jag självfallet sociala medier direkt efter skalvet. Och insåg att mina vänner här i södra Kalifornien hade känt av det hela. Jag fick även bekräftat att det verkligen VAR en jordbävning vi känt. Och kunde sedan även läsa om skalvet på USGS (United States Geological Survey) hemsida. Där stod att det varit ett skalv som mätt 5.1 vilket är ganska stort.

På NBCs hemsida kunde man bl a läsa följande:

"The U.S. Geological Survey said the moderate earthquake struck a desert area around 60 miles northeast of San Diego and 30 miles south of Palm Springs at 1:05 a.m. local time (4:05 a.m. ET). 

The quake, which struck at a depth of less than 1 mile, was followed by three nearby aftershocks over the next three minutes measuring between magnitude 2.8 and 3.5, according to the USGS. Another two aftershocks of similar magnitudes were recorded over the next 40 minutes. 

The epicenter was around 13 miles north of Borrego Springs, which has a population of around 3,500.

The quake was near the San Jacinto Fault, which is historically Southern California's most active fault."

Som tur var verkar inga skador ha uppkommit. Vare sig på människor eller materiella sådana. Vi har ju vänner som flyger hit imorgon och som första anhalt ska åka till just Palm Springs som ju ligger en liten bit norrut från epicentret för gårdagens skalv. Jag hoppas att de inte blivit alltför uppskrämda av detta. Själv känner jag mig inte alls orolig utan tycker såhär i efterhand att det varit väldigt intressant att få vara med om ett såhär pass "lagom" jordskalv. Starkare än så hoppas jag få slippa, men att ha fått uppleva storleken på skalv vi kände inatt var ändå något jag inte skulle vilja vara utan. En person jag känner skrev igår till mig på Facebook att jag efter detta kan kalla mig en "true Californian" fast det vet jag inte riktigt om jag håller med om. Inatt hoppas jag iallafall att det blir lite lugnare.

Regnlek

Det är ju inte så vanligt med regn här i södra Kalifornien. Men nu under vintern samt de tidiga vårmånaderna kan det ändå komma lite. Och i år är det ju El Nino år så då skulle det enligt prognoserna komma mycket. Hm, mycket är väl att ta i tycker jag. Det har inte alls kommit så mycket regn som de först förutspådde. Tyvärr. För vi behöver allt regn vi kan få här i torkans trakter. Mest behöver det ju komma nederbörd i form av snö. Då i NORRA Kalifornien. I bergen. Det är den som sedan ska smälta sådär lite sakta och fylla på vattendepåerna i marken och ta hand om hela Kalifornien, även oss här i söder. Och i år har det faktiskt kommit mer snö än de senaste åren, men ändå inte så mycket som man hoppats. Men vi har ändå haft ett par regndagar här sedan början av året. Och ja, jag njuter av dem. Dels för att det är skönt att faktiskt ha mulet och regnigt ibland. Jag tycker att kropp och själ liksom vilar lite när det inte strålar sol hela tiden. Man går ner lite i varv på något vis. Sedan vet jag ju att vi behöver regnet. Marken suger åt sig och under den här delen på året när det faktiskt kommer mer nederbörd är det riktigt grönt och vackert. Senare under sommaren blir det ofta väldigt torrt och istället för grönska skiftar mycket av växtligheten i torra bruna nyanser.

Förra veckan regnade det ett par dagar och den första av regndagarna var faktiskt en riktig regndag. Ni vet sådär så att det bildas pölar på marken. Så efter skolan ville både Lillebror och Storasyster hoppa i vattnet så vi gick ut och gjorde just det. Jag kan berätta att det var rätt många av de bilar som passerade på vägen intill som tittade lite extra. Kanske är det väldigt svenskt att frivilligt vara ute i regn? Att låta sina barn hoppa runt i de inte alltför rena pölarna. Lillebror tappade dessutom balansen rätt ofta och satt i vattenpölarna och plaskade. När vi kom in hällde jag ut en hel del vatten ur hans stövlar...

Det plaskades och hoppades en hel del i de grunda pölarna utanför husen där vi bor

I den här pölen rann vattnet lite eftersom mareka lutade så ungarna testade även att lägga små blommor i vattnet och se de flyta iväg

Storsyster försökte även fånaga regndroppar med tungan men kunde konstatera att det var knepigare än att fånga snöflingor 

Även hinkar och spadar åkte fram

Här lagades soppa och häxbrygd

Efteråt blev det bad och den här lilla killen var mäkta nöjd efter både vattenpölslek och bad inomhus

Glass - och klätterpremiär

I lördags var det glasspremiär för Storasyster. Det märks med andra ord att vi bor långt från vinter och snö och kyliga temperaturer. Ingen Jonas så långt ögat når. Jag kan känna en sorg och saknad i hjärtat när jag ser alla fina, underbara bilder på Facebook där våra NYC-vänner åkt pulka i ett fantastiskt vitt och vackert Central Park i helgen. Samtidigt känner jag att jag är så tacksam över att vi har såpass behagligt klimat här ändå. Min vardag. Skulle vara så mycket mer jobbig om vi haft riktig vinter.

På lördagseftermiddagen tog vi oss till en av våra favoritparker här i närheten - Hilltop.

Och efter en liten stund hörde vi den välbekanta melodin från glassbilen. Givetvis ville Storasyster ha en glass. 

Glad tjej med sin favoritglass. Det var runt 18-19 grader och sol vilket var helt okej glassväder.

Lillebror gungade. Och gungade och gungade och gungade. Att gunga har nu blivit en av hans favoritsysslor. Det är synd vi inte har en gunga här hemma.

Att busa med pappa M är såklart också en favorit. 

Och att klättra. Här premiärklättrare han. Tidigare har han velat men inte klarat att klättra själv, men nu gick det plötsligt väldigt bra. Självklart har man hjärtat i halsgropen, och många av "klätterställningarna" här i USA tycker jag är sådana att ma lätt får just halsgropshjärta när man är där med små barn. 

Senare blev det molnigare men med utsikten uppifrån Hilltop spelar det ingen roll vilket väder det är tycker jag. Det är alltid vackert.

Jonas på intågande i öst men här i väst har vi varmt

På amerikanska östkusten förbereder man sig för en av de värsta snöstormarna på länge länge. Det är stormen Jonas som är på ingång. Tydligen ska han dra in under morgondagen, fredag. Jag saknar INTE de här ovädren alls. Minns så otroligt många snöstormar under våra år i NYC. Vissa utspelade sig mest i TV-kanalernas nyhets- och väder program medan andra faktiskt levererade en hel del snö. Ibland lamslogs hela staden. Och vi som bodde på 18:e våningen kunde ofta känna av de starka vindarna i huset. De liksom tog tag i väggarna och fönstren vibrerade. Fast visst är det otroligt vackert och mysigt med ett snöklätt New York City, det är det. Efter att stormarna bedarrat och man kan njuta av vit snö och blå himmel. Att då gå till Central Park och njuta av snön. Åka pulka. Göra snöänglar. Kasta snöboll eller rulla en snögubbe. Det är fantastiskt. Det kan jag sakna.

Central Park är magiskt när snön pudrat den vit

Under de åren jag jobbade i New Jersey och pendlade med bil var det åtskilliga dagar jag fick jobba hemifrån istället för att köra dit. Flera gånger stängde hela arbetsplatsen på grund av att de inte tyckte det var säkert för folk att köra dit. När det blir riktiga snöoväder i USA kommer det ofta enorma mängder under kort tid vilket kan skapa kaos både i städer och på motorvägar. Dessutom kör man inte med vinterdäck vilket självklart också bidrar till att just trafiken drabbas. Sådana här dagar stängs också ofta skolorna. Så kallade "Snow Days". Något som alltid var knepigt när båda föräldrarna arbetade men plötsligt skulle barnen stanna hemma. I NYC hade vi tur för vi hade ett så bra nätverk. Vi hjälptes ofta åt flera föräldrar. Plus att både M och jag hade relativt flexibla arbetstider där vilket gjorde det möjligt att pussla runt med tiderna under dagen.

En av våra s.k "Snow Days" i NYC för ett antal år sedan (tror 2012)

Detta är normalt en trappa, men snön gjorde den till en lagom pulkabacke.

Och ja, jag ser en massa oerhört vackra, stämningsfulla bilder nu från Sverige från den vinter som kommit dit. Nu är det väl vitt i stort sett i hela landet. När vi reste därifrån precis efter nyår hade ju snön ännu inte kommit till Skåne, men vintern hittade dit bara lite efter att vi var tillbaka här. Och ja, när jag ser de här bilderna rycker det lite i min vinterlängtan. Men när jag sedan tänker på hur jobbigt jag tyckte det var att dra på Lillebror alla vinterkläder när vi var där i julas så lägger sig min vinterlängtan rätt fort ändå. Det är ljuvligt med vinter, men vintervardag med småbarn är rätt jobbigt och jag ska erkänna att jag är mest glad att jag slipper. 

Sista gången vi åkte pulka i "Parken" (Central Park). Det var januari 2014, alltså ca 2 månader innan Lillebror tittade ut.

Som sagt, stormar som Jonas är inget jag saknar alls. Och jag tänker mycket på alla våra vänner på östkusten. Och jag hoppas att de ska fixa detta bra. Att inga ska skadas eller råka ut för stora skador på hus och hem. Att de ska klara sig från bilolyckor och halkolyckor med brutna ben. Och strömavbrott. För det är vanligt det med då stora snömängder dimper ner i förorten. I vissa fall kan man bli av med strömmen länge vilket verkligen inte är kul när temperaturen kryper ner långt under nollan.

Nej, här borta på Västkusten är vi väldigt förskonade från vädrets makter. Iallafall den här sortens makter. Och vinter känns just nu väldigt avlägset. Det har visserligen varit ovanligt kyligt här för årstiden, just på grund av El Nino. Men idag var det nästan sommarvärme igen. Med temperaturer strax över 20. Nu tänker jag på er där borta i öst och jag följer vädret. Håll er varma och ge er inte ut om ni inte nödvändigtvis måste!

Bild från i måndags då vi var ute på eftermiddagen och de här galna barnen enbart hade t-shirts samt var barfota! DET tyckte jag verkade lite väl kallt för min egen del. Idag hade jag dock flip-flops igen. Och svettades lite i min långärmade tröja.

Såhär har jag ofta klätt Lillebror senaste tiden. Bomullsbyxor och långärmad t-shirt men med en stickad tröja över. Det har känts ganska lagom.

Ett litet stänk av Ocean Beach

Igår lördag bestämde vi oss att efter en mycket lugn morgon och förmiddag ge oss iväg på en liten utflykt. Vi köpte med oss lite lunch och körde söderut till Ocean Beach. Vädret var riktigt skönt med temperaturer runt 16-17 grader och det kändes otroligt fint att komma till havet igen. Redan när vi steg ur bilen kände man den där mycket speciella doften av hav och salt. Jag älskar den verkligen!  Nedan kan ni njuta av en bildkavalkad från gårdagen. Det är långt från alla vackra vinterbilder jag överöses av i mitt Facebook- och Instagramflöde. Som sagt, vinter i SoCal är långt ifrån de vintrar man är van vid som före detta nordbo och New Yorker. Annorlunda. Jag kan sakna snö, is och frost. Men ska inte sticka under stol med att det är fantastiskt att kunna njuta av stranden mitt i januari också.

Vita stolar som väntar på bröllopsgästerna

Det är ju mitten av januari men i San Diego verkar det alltid vara mer eller mindre surfsäsong

Som sagt....

Surfare och simmare delas upp, fast igår var det endast surfare i vattnet

Vi promenerade bort en bit längs stranden för att hitta ett bra ställe att äta vår medhavda lunch

Hittade ett par picknickbord på en gräsplätt. Perfekt för vår lunch. Vietnamesiska mackor till mig och M samt McDonalds till barnen. De som bor här har verkligen nära till strand och hav. Tyvärr är det även otroligt många hemlösa som driver runt här i området. Vi såg flera runt oss när vi åt lunch och ännu fler på stranden och piren. Sorgligt av så många olika skäl.

Fler än jag njöt av havsluften

Den här lille mannen ville helst rulla, hoppa, springa ner till vattnet men till hans stora förtret var det inte riktigt läge tyckte vi.

I bakgrunden kan man skymta en långa och höga piren

På väg mot piren passerade vi bröllopsplatsen och då var det hela i full gång

Vid pirens början

På ena grinden står det Fishing Pier...

...och på den andra Ocean Beach

Husen längs med vattnet på ena sidan skiftade väldigt. Vissa såg ut att vara i nästan fallfärdigt skick medan andra var välskötta.

Cafét här uppe på piren heter "Walking on Water" och jag och Storasyster köpte en kaffe och en choklad där på vägen tillbaka

Piren är som sagt hög vilket man även kan se här på de pålar som caféet vilar på

Längst ut såg vi en del segelbåtar

Kelp är en av de havsalger jag är mest fascinerad av. Här ute i havet i södra Kalifornien kan de bilda fantastiska skogar på botten. 

Eftersom det är januari kunde man köpa både varm cider och varm choklad på kaféet.

Storasyster valde varm choklad med vispgrädde, medan jag njöt av n kaffe medan vi satt och såg ut över havet och solen som sakta började dala mot horisonten.

De kitchiga gatlamporna passade fint här

Jag tyckte att Ocean Beach påminde en hel del om Coney Island i New York. Här fanns många original. Ofta lite sisådär hippieinfluerade. Både självvalda sådana men också många från samhällets underkant. Man säljer egengjord konst, spelar gitarr, sjunger. Röker. Eller bara hänger. Och som jag nämnde, många hemlösa. Och många av de hus som ligger i området ser rätt slitna ut. Jag gissar att det är många som bor här som inte har det så jättebra ekonomiskt.  

När mörket sänkte sig körde vi hemåt och fixade en Tacomiddag. Storasyster lärde oss hur man lagar sina egna quesadillas och de blev väldigt lyckade. Kul nu när hon är såpass stor att hon tycker det är roligt att laga en del mat själv. Hon är inte överförtjust i tacos men quesadillas gillar hon. 

Idag söndag har det varit en lugn dag utan särskilt mycket på agendan. M tog en liten tur med Lillebror medan jag satt och försökte kolla jobb och fila på min resume. Imorgon är det ledigt från skolan eftersom det är Martin Luther King Jr Day. Så Storasyster får en kort vecka vilket jag tror hon tycker känns skönt. Själv tycker jag att helgen gick lite väl fort, men så är det ju ofta med just helgerna.

Äntligen fredag

Fredag vilket känns väldigt skönt. Denna veckan har känts lång. Troligen för att det har varit en "komma-tillbaka-vecka". Med jetlag och dagar o nätter som vänts lite upp och ned. Nu börjar vi nog komma lite mer i fas ändå tror jag. Hoppas jag.

Ikväll drar M på hockey med en kompis. De ska se en av Gulls hemmamatcher. Inte riktigt som The Rangers i Madison Square Garden gissar jag men ändå skoj. Jag hoppas det blir en bra match. Själv blir jag hemma med Storasyster och Lillebror. Det känns helt okej det också.  Dagen har bjudit på Lillebrors första musikklass efter juluppehållet. Och på eftermiddagen kom en kompis hit med sin jämngamla son så då var det hallabaloo här hemma med två killar som sprang runt, hoppade, lekte, blev arga, kastade bollar och skrattade om vartannat. Full fart med andra ord. Jättetrevligt och roligt att ses men visst blir man lite matt. Varför har jag inte ett barn som bara läser böcker, lägger pussel eller gör något annat stillsamt...? Känner mig dessutom lite småsliten efter den här återhämtningsveckan. Kan inte fatta att vi var hemma i Sverige för exakt en vecka sedan. Men då med vår lååååånga resa framför oss. Är så tacksam även att den nu ligger i dåtid.

Den här veckan har annars mest gått i regnets tecken. Det är El Nino som i år är stark och detta bidrar med mycket regn här i södra Kalifornien. Och snö i Norra. Väldigt BRA med tanke på att vi har torka här. Hoppas verkligen att det ska komma tillräckligt med sno i bergen i norra, och regn här i söder under de här kommande månaderna så att torkans mest akuta tillstånd blir bättre. Men på samma vis som väderomslagen på östkusten som var rätt dramatiska så har det "dåliga" vädret här i San Diego varit ganska dramatiskt. Härom dagen fick vi lalla möjliga sorters varningar inom loppet av ett par timmar under eftermiddagen. Det var varning för översvämningar, tornado samt för hagel. Allt medan regnet vräkte ner och åskan dundrade, blixtarna ljungade och vinden ven utanför våra fönster. Såhär såg det ut igår eftermiddag på vår uteplats.

Och igår när jag skulle lämna och hämta Storasyster i skolan var ena parkeringsplatsen översvämmad. 

Har insett att ni där hemma i Sverige nu har fått riktig vinter. Så även i Skåne. Den kom visst efter att vi rest tillbaka. Här ska det bli något torrare ett par dagar tror jag. Vi får väl se om det blir så. Hoppas i vilket fall att vi ska få några dagar med något torrare väder så vi kan ge oss ut igen. Men ikväll ska jag bara njuta av att det är fredagkväll och jag hoppas att Lillebror ska somna hyfsat snabbt så att Storasyster och jag kan ha vårt fredagsfilmmys. Önskar er alla en fin helg!

Gyllene timmen

Vid fyratiden i eftermiddags åkte M med Storasyster och en kompis till henne på bio. Då tog jag och lillebror en sväng till en av våra favoritparker i grannskapet. Hilltop. Den ligger ganska högt upp med en otroligt fin utsikt. På grund av sitt höga läge kan man också njuta av de sista solstrålarna innan solen sjunker bakom horisonten och det blir svart. För svart blir det här. Snabbt också. Särskilt såhär års. Just de här sneda kvällsstrålarna som liksom pudrar allt i guld tycker jag är magiska. Älskar dem! Att man dessutom ofta kan se luftballonger runtomkring, och på dagtid även folk som flyger "hang gliders", gör att magin klättrar upp ännu ett pinnhål till tycker jag. Knappt en timme var vi där  nu ikväll innan det mörknade. En härlig timme. En gyllene timme. The Magic hour.

Den här parken är relativt stor med två lekplatser intill varandra. En för lite yngre barn och en för något äldre. Det finns dessutom en stor gräsplan en liten bit bort. På den brukar det spelas fotboll, kastas baseboll och flygas drake. Runt om den går en gångstig där man kan se allt från barn i olika åldrar köra scooter eller cykla, samt vuxna som joggar. Med jämna avstånd finns även olika "stationer" med redskap som t ex romerska ringar, bänkar för backups, hopp etc, för de som vill köra stationsträning. I ena väderstrecket reser sig bergen och i det andra kan man om man går lite närmare kanten, njuta av utsikten. Jag och Lillebror sprang mest efter vår fotboll. Utsikten och den nedgående solen försökte jag ta in under tiden.

Solen strösslar guldpuder eller är det pitxiedust...?

Ett par ballonger såg vi sväva i skymningen 

Här en av "stationerna" som ligger längs med gångstigen

And yep, we sure are West Coasting

Den Gyllene Timmen är snart över för denna gången

Och jo, visst saknar jag hösten. Men kvällar som denna gör ändå att det känns helt okej att inte ha kylan, krispigheten, frostnupna löv, brinnande färger och allt som hör till just detta. Att kunna dra iväg med sin ett-och-ett-halvtåring utan att behöva halvt brotta ner honom för att dra på flera lager kläder, spela fotboll i flipflops och se på den nedgående solen utan att frysa det minsta är rätt skönt det också. Var plats har sin charm. Var tid i livet likaså.