Glass - och klätterpremiär

I lördags var det glasspremiär för Storasyster. Det märks med andra ord att vi bor långt från vinter och snö och kyliga temperaturer. Ingen Jonas så långt ögat når. Jag kan känna en sorg och saknad i hjärtat när jag ser alla fina, underbara bilder på Facebook där våra NYC-vänner åkt pulka i ett fantastiskt vitt och vackert Central Park i helgen. Samtidigt känner jag att jag är så tacksam över att vi har såpass behagligt klimat här ändå. Min vardag. Skulle vara så mycket mer jobbig om vi haft riktig vinter.

På lördagseftermiddagen tog vi oss till en av våra favoritparker här i närheten - Hilltop.

Och efter en liten stund hörde vi den välbekanta melodin från glassbilen. Givetvis ville Storasyster ha en glass. 

Glad tjej med sin favoritglass. Det var runt 18-19 grader och sol vilket var helt okej glassväder.

Lillebror gungade. Och gungade och gungade och gungade. Att gunga har nu blivit en av hans favoritsysslor. Det är synd vi inte har en gunga här hemma.

Att busa med pappa M är såklart också en favorit. 

Och att klättra. Här premiärklättrare han. Tidigare har han velat men inte klarat att klättra själv, men nu gick det plötsligt väldigt bra. Självklart har man hjärtat i halsgropen, och många av "klätterställningarna" här i USA tycker jag är sådana att ma lätt får just halsgropshjärta när man är där med små barn. 

Senare blev det molnigare men med utsikten uppifrån Hilltop spelar det ingen roll vilket väder det är tycker jag. Det är alltid vackert.