fredag 13 november 2015

Paris

Det finns inga ord. Fredagen den 13 november 2015 känns svart svart svart. Nu ett antal timmar efter att världen fått reda på det fruktansvärda som skett i Paris, är vi nog alla fortfarande i ett chocktillstånd. Jag känner sorg, vrede, oro, vanmakt. Jag förstår inte. Kan inte ta in. Allt detta hat. All denna skräck. Hur ska vi kunna leva med allt detta svarta? Mitt hjärta blöder för alla de som dött, skadats eller mist någon i detta fruktansvärda dåd. Liksom i alla de fruktansvärda dåd som skett och sker runt om i världen. Nu och Då.

Konstrasten när jag fick veta vad som skedde i Paris i eftermiddags lokal tid. Här. Sol från en klarblå himmel. Skrattande barn som leker omkring mig. Tjugosex grader och en svag mild bris. På min mobilskärm ser jag att en av mina vänner uppdaterat sin Facebookstatus till "safe". Herregud! Vad betyder det?! Egentligen?!?
"XX marked herself safe during Paris Terror Attacks"
Jag letar genast upp en nyhetssida. Läser. Man uppdaterar ungefär varannan minut. Men jag kan ändå inte förstå. Inte ta in. Händer detta verkligen nu. NU?!? Ja. Jo. Det sker. Medan jag läser de korta uppdateringarna. Det händer verkligen. Just. Nu. Men jag kan inte förstå. Det går inte. Jag svarar min vän att jag är glad över att de är i säkerhet. Att de inte drabbats. Inte direkt. Inte av en personlig tragedi. Men samtidigt som mina fingrar rör sig över bokstäverna tänker jag att visst har de drabbats. Jag kan inte ens i min fantasi föreställa mig hur det är att befinna sig i Paris just nu. Att leva där. Bo där. Ha sitt liv där. Sin familj. Sina barn. Sina vänner. 

Drabbats har de. Drabbats har vi alla. Igen. Och jag känner sorg, vrede, oro, vanmakt. 





8 kommentarer:

  1. Fick reda på det på samma sätt. Det kommer väldigt, väldigt nära.

    SvaraRadera
  2. Ja det är så otroligt hemskt. För min egen del är Paris något som känns väldigt nära eftersom jag har en personlig relation tills raden och jag känner folk som lever och bor där. Samtidigt är det mörkt för så många som rakat och råkar ut för samma hemska terror men där man inte alls rapporterar på samma vis från. Som Beirut t ex. Där IS dödade över 40 personer dagen innan Parisdåden. Men det skrevs det nästan inget om alls. och det verkar vara ganska tyst om den attacken på sociala medier också. Smärtan, skräcken och sorgen är dock lika stor där som i Paris. Så svårt. Jag är rädd att hatet tillsammans med skräcken kommer att förblinda alltför många.

    SvaraRadera
  3. Så vidrigt hemskt. Jag satt här i skymningen på eftermiddagen och jobbade med bilder. Inte online. Sen kom ett sms från Sverige, har du sett vad som händer i Paris?
    Så på med CNN, och in i infernot. FY fan.
    Det är så lätt att relatera då det händer i en stor stad i västvärlden, så nära oss. En stad som ALLA har en relation till. Det blir så lätt att relatera till, det är väl delvis därför det haltar i media också, även om jag så väl förstår att det haltar.
    Men, jag vet hur förjävligt det känns i ett land så ngt sådant händer. Jag menar, det är knappt att USA har återhämtat sig efter 9/11. ETT är säkert, det blir aldrig som förr igen. Det blir inte det efter sådana här händelser. HÖGST vidrigt och ofattbart är det. OCH vi vet nog alla att det smäller igen, men vi vet inte var, inte när och inte hur. Terror.
    Fy satan, helt enkelt.
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det kännas verkligen otroligt mörkt nu Annika. Jag tycker det är så fruktansvärt. Och att allt detta hat föder ännu mer hat. Det är nog det jag är allra mest rädd för. Rädslan som förblindar och att det blir en ond cirkel. Självklart haltar det i media. Så är det. Inte bra naturligtvis men förklarligt. Jag tycker ändå det är bra att man uppmärksammar det så att alla inklusive jag själv blir mer "aware" och faktiskt kan tänka på det på ett annat vis. Vi är alla en del av samma värld.
      Kram!!!

      Radera
  4. Det som händer i världen just nu är helt enkelt alldeles fruktansvärt. Att det finns så mycket hat som drivs fram i människor, när det borde vara tvärt om. Sorgligt!
    En helt annan sak som du antagligen redan har koll påsen som jag inte kan låta bli att dela iallafall utifall att: http://sdbn.org/category/san-diego-biotech-jobs/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är verkligen hemsto. Men jag måste våga hoppas och tro att det ljusa ändå ska segra. Att man trots allt hat även ska kunna förenas i något som är positivt. En styrka. Att samlas MOT hatet. Inte en "egen klubb" utan just samarbete och samhörighet genom att man faktiskt vill hjälpa, stötta, arbeta mot allt som har med våld och terror att göra.
      TACK för länken också! Ska kolla in den närmare! Har inte gjort det tidigare, men nu då Lillebror är på dagis ett pardagar i veckan ska jag ju få tid att söka och leta och ansöka om jobb.
      Så Tack igen gulle du! All hjälp emottages tacksamt! :-)

      Radera
  5. Ber om ursäkt om det ser konstigt ut med mina kommentarer. Av någon underlig anledning lades samma kommentar upp tre gånger. Sorry!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingen fara! Jag har tagit bort dem nu. :-) Det blir så ibland. Förstår inte riktigt varför.

      Radera