Nej, jag är inte gravid. Ber om ursäkt om titeln lurade hit er. Men känslan är ändå lite lik. Den där pirriga förväntansfulla lite skräckblandade förtjusningen. Att känna att man tar ett steg ut i något som fortfarande känns ganska okänt. Ny mark. Spännande. Småläskigt.
Vad ÄR det då?!?!? Undrar ni säkert. Eller jag hoppas såklart ni undrar. Jo, det är ett projekt jag funderat ett bra tag på nu. Men det tog tid att få igång. Först skulle det ju funderas. Skissas lite. I huvudet. Så småningom tog det form. Visserligen suddigt i konturerna men ändå. Någon slags form. Sedan fick formen vila lite till. Mogna. Och så lyckades jag till slut samla ihop energi, mod och framförallt tid. För att påbörja det hela. Och nu är det igång. "A work in progress" som det så käckt kallas här.
En ny hemsida och blogg. Inte privat denna gången. Ingen dagboksform. Utan en där jag hoppas nå ut till nya läsare. Denna gången med ett mer specifikt intresse. Att vilja bli förälder men inte kunna det på naturlig väg. Jo, jag har insett att min erfarenhet både på det vetenskapliga och det personliga planet borde kunna tas till vara. Att kunna skriva med en vetenskaplig bakgrund och kunskap men samtidigt ha den personliga erfarenheten är något inte alla har så jag hoppas kunna tillföra en ny pusselbit i den annars ganska välfyllda infertilitet-cyberrymden. Båda dessa sidor tillsammans med mitt stora intresse för de här frågorna är något jag efter hand insett skulle kunna vara något att försöka bygga upp en plattform kring.
Mer specifika tankar kring detta började ta form under de senaste 6-9 månaderna ungefär. De började pocka på mer och mer uppmärksamhet när jag slagit huvudet i den där mer eller mindre berömda jobbsökarväggen alltför många gånger. För det är mentalt jobbigt att försöka komma tillbaka ut på arbetsmarknaden igen. Jag har ju gjort den resan en gång tidigare. Då i NYC. För flera år sedan. Och det var svårt även då. Självförtroendet åker berg-och-dal-bana. Det är lätt att känna sig som om man inget vet och inget kan. Även om man vet rent logiskt att det inte är så.
Efter att Lillebror kom till världen och vi senare bestämde oss för att flytta hit till Kalifornien så har jag ju återigen varit utan jobb en längre tid. Egentligen började jag försöka söka en del redan för något år sedan, men det har varit tufft. Ännu svårare nu än i NYC. Dels för att jag ju är hemmamamma på heltid nu. Med en otroligt aktiv liten Lillebror. Alltså finns minimalt (läs ingen...) tid eller kraft att göra någon forma av jobbsökarinsatser dagtid. Alla mina vakna timmar går åt till Lillebror och Storasyster. Så den tid som finns kvar är kvällstid efter att barnen somnat. Ofta har klockan då hunnit bli närmare 22 och ni som varit hemma med barn på heltid vet att man vid det laget är rätt slut i rutan. Dels för att jag inte hade något nätverk alls här på Västkusten. Och som alla "vet" är ju ingången till nya jobb framförallt via de man känner. Eller de som känner någon man känner. Men här har jag inte haft något professionellt (eller privat) nätverk alls. Alltså inte de mest optimala förutsättningarna direkt.
Jag har ändå suttit och sökt igenom jobbsökarsidor med jobbannonser, filat på resuméer, cover letters, ansökningar. Jag har läst in mig på olika företag, produkter och annat. Jag har haft en hel del telefonintervjuer. Till och med några F2F intervjuer. Men det har ändå hela tiden slutat i ett "Tack men nej tack". Alla motgångar har såklart lett till att jag funderat män mer aktivt på vad jag egentligen skulle vilja arbeta med. Och just detta med reproduktiv medicin och infertilitet är något jag under lång tid varit och fortfarande är intresserad av. Så jag har tänkt att kanske är detta något jag borde försöka satsa på. Självklart är det inte så att jag tror att jag kommer att landa ett jobb bara för att jag har en hemsida. Men tanken med en hemsida och en blogg är att jag hoppas att jag åtminstone ska kunna visa att jag är intresserad av fältet, att jag hänger med i vad som pågår, att jag faktiskt "gör" något som har med detta fält att göra. Men faktum är att jag även gör detta för "min egen skull", utan tankar på framtida jobb. Att ha något annat än alla vardagsbestyr med barn, hushåll och familj att fokusera på. Att ta mig tiden att inte enbart läsa in mig i fältet, följa olika infertilitetsbloggar och lära känna "the community" lite bättre, utan även lära mig mer om hur man kan göra en hemsida mer tillgänglig för alla. Rent tekniskt. Sökmotorer. Metrics. Analys. Sådant tycker jag är riktigt roligt att få försöka ta del av nu. Lära mig nytt. Och att kunna göra detta enbart för mig. Mitt eget höga nöjes skull. Det känns jätteroligt.
Som sagt, min baby är fortfarande väldigt nykläckt. Jag hoppas att den så småningom ska utvecklas mer även om jag såklart inser att det kommer ta tid. Jag har idéer och tankar kring vad jag skulle vilja göra. Så med tiden kanske. Men dygnet har ju fortfarande bara 24 timmar så det blir mest skrivet lite då och då. Alltså går det inte fort. Inga stordåd. Detta är även en av anledningarna till att den här bloggen blivit lite eftersatt på sistone. En stor del av min "lediga tid" d v s nattetid, har jag ägnat åt min nya bebis.
För er som är intresserade är ni mer än hjärtligt välkomna att kika in:
Dreams, Eggs and Sperm är namnet. En liten ordlek med Dr Seuss' bok "Green Eggs and Ham".
Adressen är: dreamseggsandsperm.wordpress.com
Jag har även ett Twitterkonto: dreamseggsandsperm. Om ni vill följa mig där.
Ni får också mer än gärna komma med konstruktiv kritik, frågor, åsikter, önskningar om vad ni skulle vilja se där eller annat ni funderar över när ni läst eller läser. Jag bli bara glad av att få höra mer om vad ni eventuellt gillar, inte gillar, vad ni tycker kunde göras bättre ellr annorlunda. Och om ni är hemma på Wordpress får ni mer än gärna hojta till eftersom jag har valt denna plattform till min nya blogg, men jag kan fortfarande väldigt lite om den. Den biten hör också till "att lära nytt". Sa jag att jag känner mig otroligt inspirerad.
Efter drygt nio år i NYC flyttade jag med hela familjen till San Diego alldeles i slutet av 2014. Ett äventyr slutar och ett nytt tar vid. Storstadsmetropolen är utbytt mot ett mer "riktigt amerikanskt" liv. Här i min nya blogg kommer jag skriva om vår vardag och om olika tankar och funderingar jag har. Gamla bloggen för er som vill läsa hittar ni på saltistjejen.blogspot.com Och vill ni kontakta mig via email kan ni göra det på saltistjejen@hotmail.com
måndag 25 juli 2016
Gräsänka
Sedan i torsdags är jag gräsänka. M är på andra sidan kontinenten. Närmare bestämt i vår gamla hemstad NYC. Avis? Jo visst är jag det. Önskar vi kunnat följa med. Men detta var en jobbresa för hans del. Sedan stannade han över helgen eftersom han ändå var där. Kände av staden igen. Träffade en del vänner. Vi har hörts lite via FaceTime men det har varit förvånansvärt svårt att tima det ändå. Med tre timmars tidsskillnad. Jag ensam med båda barnen och han på språng en hel del. Det roligaste var iallafall att jag fick prata med en av våra bästa vänner via FaceTime i fredagskväll. Så kul! Då var M där och hälsade på. Idag försökte vi med Familjen Brooklyn som han hälsade på ikväll, men det blev mest kaotiskt. Alla barnen tog över så det blev inte så mycket sagt för oss vuxna. Men det var ändå roligt att se dem där på skärmen en stund.
Här har jag försökt hålla igång. Barnen. Framförallt barnen. I torsdags minns jag faktiskt inte vad vi gjorde. Men i fredags var vi på stranden med en annan familj vi umgås med en del här. Torrey Pines State Beach. Jättehärlig dag! Igår blev det lite lugnare med ett besök på Barnes and Noble och lite parklek. Idag, söndag fick vi en larv-chock på morgonen som tog andan ur oss ett bra tag. Hittade små bleka larver krälandes på köksgolvet i morse. Meal Worms trodde jag. Gick igenom skafferiet. Utan att hitta fler. Slängde flera öppna påsar med mjöl och andra torrvaror. Trots att jag inte såg ett endaste spår i dem av några djur. Men man blir ju paranoid. Eftersom jag vid två tillfällen såg larver krypa upp ur vår soptunna i köket misstänkte jag att de kunde komma från soporna. Slängde soppåsen ute. Men hittade ända ett par stycken på golvet efter det så jag fick lite småpanik. Kunde inte för mitt liv komma på var källan var! Funderade på om det kunde vara under spisen eller kylskåpet men de var båda för tunga och svåra för mig att dra ut själv. Hade uppsikt över köksgolvet mer eller mindre hela dagen men såg sedan inte fler larver. Så troligen var det ändå soporna som var boven. Och de små krypen jag såg efter att jag kastat ut soppåsen var nog larver som redan hunnit krypa ut ur soptunnan men gömt sig i hörnorna så jag inte såg dem förrän lite senare. Fick höra att det kanske eventuellt var maggots alltså fluglarver som kläckts i soporna. Troligen i något av det köttavfall som låg där. SÅ ÄCKLIGT!! Fattar inte riktigt att det kan gå så fort bara. Minns inte exakt hur många dagar soppåsen suttit där men det kan inte vara mer än kanske två - tre dagar tops. KAN fluglarver verkligen kläckas så snabbt? Nu är det riktigt varmt här så jo jag inser att det är rötmånadsperiod här med allt vad det innebär, men fluglarver?!? Det har vi aldrig råkat ut för tidigare. Hädanefter kommer jag slänga soporna varje dag. Hu! Jaja, nu verkar de iallafall vara borta.
Här nedan är en del bilder från i fredags. Fluglarverna besparar jag er...
Kvällen spenderade vi iallafall i poolen. Det blev ett rätt långt besök där eftersom Storasyster hittade ett par kompisar där så vi var inte tillbaka hemma förrän närmare halv nio på kvällen. Lillebror var då rätt slut men Storasyster kunde inte somna.
I morgonkväll kommer M tillbaka hem och det ska bli så otroligt skönt att ha honom här igen.
Här har jag försökt hålla igång. Barnen. Framförallt barnen. I torsdags minns jag faktiskt inte vad vi gjorde. Men i fredags var vi på stranden med en annan familj vi umgås med en del här. Torrey Pines State Beach. Jättehärlig dag! Igår blev det lite lugnare med ett besök på Barnes and Noble och lite parklek. Idag, söndag fick vi en larv-chock på morgonen som tog andan ur oss ett bra tag. Hittade små bleka larver krälandes på köksgolvet i morse. Meal Worms trodde jag. Gick igenom skafferiet. Utan att hitta fler. Slängde flera öppna påsar med mjöl och andra torrvaror. Trots att jag inte såg ett endaste spår i dem av några djur. Men man blir ju paranoid. Eftersom jag vid två tillfällen såg larver krypa upp ur vår soptunna i köket misstänkte jag att de kunde komma från soporna. Slängde soppåsen ute. Men hittade ända ett par stycken på golvet efter det så jag fick lite småpanik. Kunde inte för mitt liv komma på var källan var! Funderade på om det kunde vara under spisen eller kylskåpet men de var båda för tunga och svåra för mig att dra ut själv. Hade uppsikt över köksgolvet mer eller mindre hela dagen men såg sedan inte fler larver. Så troligen var det ändå soporna som var boven. Och de små krypen jag såg efter att jag kastat ut soppåsen var nog larver som redan hunnit krypa ut ur soptunnan men gömt sig i hörnorna så jag inte såg dem förrän lite senare. Fick höra att det kanske eventuellt var maggots alltså fluglarver som kläckts i soporna. Troligen i något av det köttavfall som låg där. SÅ ÄCKLIGT!! Fattar inte riktigt att det kan gå så fort bara. Minns inte exakt hur många dagar soppåsen suttit där men det kan inte vara mer än kanske två - tre dagar tops. KAN fluglarver verkligen kläckas så snabbt? Nu är det riktigt varmt här så jo jag inser att det är rötmånadsperiod här med allt vad det innebär, men fluglarver?!? Det har vi aldrig råkat ut för tidigare. Hädanefter kommer jag slänga soporna varje dag. Hu! Jaja, nu verkar de iallafall vara borta.
Här nedan är en del bilder från i fredags. Fluglarverna besparar jag er...
I morgonkväll kommer M tillbaka hem och det ska bli så otroligt skönt att ha honom här igen.
Etiketter:
djur,
Lillebror,
M,
New York,
NYC,
San Diego,
Storasyster,
strand,
Torrey Pines,
vänner
tisdag 19 juli 2016
Mycket nu
Jag lever. Men just nu är det så mycket omkring oss att det inte finns vare sig energi eller tid för bloggen. Våra vänner reste hem för exakt en vecka sedan. Och det blev tomt tomt tomt. Under den resterande delen av veckan försökte vi återhämta oss. Både rent bokstavligt (det hade ju varit roliga men väldigt intensiva dagar tillsammans) men också känslomässigt. Det kändes så sorgligt att säga hejdå. Avsked är alltid svårt.
Men ganska snart drog en hel del annat igång här. Som tagit både tid och energi det också. Därav tystnaden på bloggen alltså. Jag lovar att uppdatera lite mer senare. När tid och ork finns. Tills dess. Ha en fortsatt fin sommar alla!
Men ganska snart drog en hel del annat igång här. Som tagit både tid och energi det också. Därav tystnaden på bloggen alltså. Jag lovar att uppdatera lite mer senare. När tid och ork finns. Tills dess. Ha en fortsatt fin sommar alla!
Etiketter:
avsked,
besök,
trött,
vardagsliv,
vänner
lördag 9 juli 2016
Sjölejon, strandhäng och kajaktur i La Jolla
Vi fortsätter att ha det helt underbart. Igår var vi hela dagen i La Jolla. Först promenerade vi längs Coast Boulevard och kollade in sälarna och sjölejonen på stränderna nedanför klipporna. Sedan körde vi lite söderut och badade på La Jolla Shore. Där hade vi även förbokat en guidad kajaktur på eftermiddagen vilket jag såg fram emot väldigt mycket. Men det allra bästa är ändå att vi får göra allt detta, får uppleva det salta, blå härliga tillsammans med våra underbara vänner!
La Jolla Cove
Att promenera längs med vattnet vid La Jolla Cove är alltid en upplevelse
Lillebror lånade Storasysters solglasögon en stund
Vattnet är otroligt klart och det är väldigt populärt att både dyka och snorkla här. Om ni tittar noga kan ni även se sälarna som ligger och solar sig på den vänstra delen av kobben. De svarta prickarna på högra delen är skarvar.
Det finns många små stränder insprängda mellan klipporna här. M och Lillebror gick ner på Shell Beach och tittade. Stranden som skymtar i bakgrunden är "Childrens Beach" och den gjordes urpsrungligen för att familjer med barn lättare skulle kunna bada här där vågor och tidvatten ofta gör det svårtillkomligt för just barn. Man byggde därför piren för att bryta av vågorna. Men det lugnare vattnet lockade till sig sälar och sjölejon, så ofta är det de som ligger och solar sig på den stranden nu.
Igår var det dock inga själsjon eller sälar på Childrens Beach, så vi promenerade vidare till La Jolla Cove. Där såg vi många som solade och simmade. Här kom en stor hanne upp ur vattnet.
Man kommer som sagt väldigt nära dem.
Fina tjejer!
La Jolla Shore
En liten bit från La Jolla Cove ligger den långa stranden i La Jolla. Hit åkte vi för lite strandhäng. Började dock med att peta i oss lunchmatsäcken för att fylla på energidepåerna.
Sedan lärde Storasyster M att "Body Boarda"
Det gäller att få in timingen rätt när vågen kommer.
A tog det först lite lugnt i skuggan och vaktade våra saker
Team Work
Att begrava halva J i sand var populärt. Sedan dekorerades sandhögen.
Sandskulpturer på J´s begravda ben
På eftermiddagen blev det kajaktur för alla utom M som stannade kvar på stranden med Lillebror och lilla M. Vi andra promenerade två gator uppe till La Jolla Kayak där vi utrustades med flytvästar och hjälmar. Själva turen har jag inga foton på eftersom man lämnade allt på land som inte tål vatten. Men det var en riktigt rolig tur. Troligast av allt var att Storasyster hängde med och tyckte det var sådär lagom spännande och väldigt roligt. Jag paddlade dubbelkajan med henne.
Här är vi när vi kommit tillbaka efter 2-timmars turen. Då hade vi sett pelikaner, garibaldi, sjölejon, fått höra på fakta och skvaller om husen runt vattnet och de kändisar som bor eller bott där samt även fått paddla in i en liten grotta. På vägen tillbaka gjorde vi även ett badstopp ute i bukten. För egen del kändes det toppenroligt att paddla igen. Det var åratal sedan men den lilla teknik jag har satt ändå kvar.
Framåt kvällen var det dags för lite påfyllning igen innan vi packade ihop för att åka hem
Min favorittid på stranden är nog ändå kvällen. Älskar ljuset oavsett om det är sol eller moln. Igår blev allt liksom insvept i flera nyanser silver.
torsdag 7 juli 2016
4th of July, Venice Beach, Hollywood, Legoland och skönt häng
Vi har det helt fantastiskt! Lycka är att få träffa några av sina allra bästa vänner. De man känt nästan hela livet. Som känner en utan och innan. Bra sidor som dåliga. Men som ändå älskar en. Att bo långt bort från familj och vänner är det jobbigaste med hela utlandsboendet tycker jag. Och det är vänner som Familjen J jag kan sakna så det knakar i hjärtat. Men nu är de här- Underbart! Hittills har det känts smått surrealistiskt nästan. Att kunna ses varje dag. Prata. Hänga. Gnabbas. Äta. Bada. Skratta. Och det känns ännu mer underbart att våra barn fungerar så himla fint ihop. Storasyster och deras yngsta dotter M har ju redan sedan våra Sverigesemestrar påbörjat ett vänskapsband, och under den här tiden har det växt och stärkts. Nedan kommer en bildbomb från vår senaste dagar. Venice Beach, Hollywood, San Diego.
Dag 1 - Independence Day (Venice Beach)
Storasyster och M när vi precis träffat varandra på stranden i Venice Beach
Vågor som heter duga
På väg från stranden
Vissa med snäckskalsfynd
Lite bubbel innan middag och fyrverkerier
4:e juli - Independence Day
Dag 2 - Hollywood
De här filurerna alltså...
Walt Disney's stjärna
På väg upp till Griffith Observatorium
Framför Hollywoodskylten
Hollywood Hills
Mer turistigt än såhär kan det väl knappast bli...?!
Utsikt över LA
M och Storasyster
Dag 3 - mot San Diego
Lillebror med Queen Mary i bakgrunden
Vi körde ner från Venice Beach på Highway 1 längs med kusten. Här passerade vi Laguna Beach.
Bästa middagarna har man tillsammans med familj och fina vänner
Kvällen bjöd på bad
Idag var vi på Legoland. Men bilder därifrån får komma i ett annat inlägg. Nu är klockan strax midnatt och imorgon väntar ytterligare en äventyrsfylld dag.
söndag 3 juli 2016
Semester
Ja nu har vi semester. Denna helgen är en långhelg eftersom det är Independence Day imorgon den 4:e juli. Och vi kommer att tillbringa den i Venice Beach. Vi åker dit redan i eftermiddag och sedan kommer våra älskade vänner dit på självaste Independence Day. De har gjort en riktig Road Trip och kommer ner från San Fransisco och Monterey och så sammanstrålar vi i Venice Beach. Det ska bli så fantastiskt roligt att ses att jag knappt har förstått det än. Resten av veckan är M ledig så vi kommer att hänga med våra vänner. I Venice Beach, i Los Angeles och sedan här i San Diego. Sa jag att det känns helt otroligt härligt?!
Etiketter:
amerikansk helgdag,
familj,
semester,
vänner
fredag 1 juli 2016
Sommarbad
Här pågår Sommarlovet för fullt. Därav bloggtorka. Det finns inte mycket tid över till att sitta framför datorn. Ensam hemma med både Storasyster och Lillebror är i stort sett alla minuter under dagen upptagna. Dessutom använder jag just nu den minimala datortid som finns till ett annat projekt. OM jag överhuvudtaget lyckas slutföra det hela så kanske jag kommer skriva om det här på bloggen, men än så länge är det mest på idéstadiet.
Sommarlov ja. Vad gör vi då? Jo här har det blivit en hel del poolhäng. Nu har sommaren kommit även till San Diego och det är varmt. Jag föredrar därför på många vis poolen framför parken. Och både Storasyster och Lillebror älskar poolen. Särskilt om de får vara där med kompisar. Nedan är en drös med poolbilder från det hittills 10 dagar långa sommarlovet. Olika dagar. Olika pooler. Olika kompiskonstellationer.
Kommande helg är en långhelg. 4th of July på måndag. Det är enhelgdag. M har dessutom tagit ledigt resten av nästa vecka. Vi kommer att åka till Venice Beach nu på söndag. Dit kommer under måndagen våra vänner att anlända från sin långa Roadtrip här i Kalifornien. Sedan har vi en dryg vecka tillsammmans. Det blir ett par dagar i Venice Beach och Los Angeles, och sedan en vecka här i San Diego, Och ja, det ska bli galet roligt att träffas! Så eventuellt fortsätter bloggtorkan ett tag till.
Etiketter:
Lillebror,
sommar,
sommarlov,
Storasyster,
vänner
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)