Middagsbesök

Ikväll kom en av mina äldsta vänner från NYC över på middag. Haha, det låter bra. Att hon "kom över". Sådär som man gör om man slänger i fötterna i sina skor och sedan springer över gatan. Eller på sin höjd tar en lokal buss eller tunnelbana. I detta fallet var det faktiskt så att hon "kom över" från sitt hotell nere i San Diego Downtown. Med en taxi. Fast först hade hon såklart flygit hit hela vägen från JFK i mitt hjärtas stad. En nätt liten resa på sisådär en 6 timmar ungefär.

Hon är här på jobbuppdrag ett par dagar. Och passade på att höra av sig. Jätteroligt tycker jag! Vi har inte setts på länge och det var så himla härligt att få snattra lite om saker och ting. Om gammalt och nytt. Händelser. Personer. Och så en del om småbarn såklart. Som det alltid blir när man träffar andra som har barn. Och så en liten fläkt från NYC. Och som alltid får jag lite "hemlängtan". Bara att prata om tunnelbanan ger mig lite gåshud. Den bullriga, skramlande tunnelbanan. Knas jag vet. Men så är det.

Roligt var det iallafall att ses. Nu lär det säkert dröja ett tag innan vi träffas igen, men som alltid med goda vänner så spelar inte tiden eller avståndet alltför stor roll. Man ses när man kan och det känns ofta som om det var igår man sågs. Just så som det ska kännas.